Tess of the d’Urbervilles av Thomas Hardy

Författare: Thomas Hardy
Förlag: Alma Classics (2015)
Antal sidor: 520 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Tess Durbeyfield är en vacker, men fattig, ung flicka. När familjen förlorar sin enda häst i en olycka, hamnar hon under press att ta kontakt med den aristokratiska familjen d’Urbervilles, som föräldrarna tror att de är släkt med och att de kan rädda dem från fattigdom. Olyckligtvis för Tess hamnar hon i händerna på den amoraliske Alex d’Urberville, som förför och förskjuter henne. Medan hon försöker återuppbygga sitt liv faller hon för den dygdige Angel Clare och måste hitta ett sätt att besegra sitt förflutnas demoner.

Mina mamma har försökt få mig att läsa Tess of the d’Urbervilles i flera års tid nu, utan något större resultat. Pinsamt nog fick jag inte upp intresset för att läsa Thomas Hardy förrän jag såg en recension av filmatiseringen av Far from the Madding Crowd och de pratade om Hardys sätt att porträttera kvinnor. Den sista sparken i baken fick jag av Samantha Ellis Mina hjältinnor.

Min läsning av Tess of the d’Urbervilles går trögt. Inte för att jag någonsin under läsningens gång upplevde den som dålig, utan för att den är skriven på ett sätt som gör att det inte går att hasta igenom den. Det är en tung bok då Tess råkar fruktansvärt illa ut och det tycks fortsätta komma, allt skrivet på ett typiskt målande artonhundratalsvis med långa utsvävningar till naturbeskrivningar. Vad som räddar den från att kännas alltför tung, men som också gör att jag kanske inte riktigt tar den till mitt hjärta, är att den är skriven på ett lätt distanserat vis. Vi betraktar karaktärerna utifrån och kommer dem aldrig riktigt nära.

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av mäns och kvinnors olika levnadsvillkor. Trots att Tess blir våldtagen (ursäkta Wikipedia, men jag tycker inte det går att läsa det som något annat när Alec ger henne något ur ”druggist’s bottle” och hon sover när han kommer tillbaka) är det hon som får bära skammen och vars rykte blir förstört. På den viktorianska moraliska skalan där både Tess och Angels relationer innan äktenskapet ses som förfärliga, så anser sig ändå Angel att han har rätt att sätta sig moraliskt över Tess. Trots att han erkänner att hon inte har gjort något, utan har fått det gjort mot sig. Hardy belyser den rigida moral som styr kvinnans plats i det viktorianska samhället (och som ibland, tyvärr, känns alltför aktuellt även idag.)

Tess of the d’Urbervilles är en intressant skildring av dubbelstandarden kring manligt och kvinnligt sexuellt beteende, men läsningen gick trögt. Jag tror den kan vinna på en omläsning i framtiden.

Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson

Författare: Hunter S. Thompson
Originaltitel: Fear and Loathing in Las Vegas
Översättare: Einar Heckscher
Förlag: Pocketförlaget (2010)
Antal sidor: 229 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Journalisten Raoul Duke får i uppdrag att bevaka ett motorcykelrace i öknen. Tillsammans med sin 150-kilosadvokat Dr. Gonzo anländer han till Las Vegas med en arsenal av droger. Uppåttjack, neråttjack, you name it. Artikeln blir aldrig skriven men på eget initiativ utvecklas uppdraget till en påtänd jakt på sanningen bakom den amerikanska drömmen.

Det finns vissa böcker som du börjar läsa och redan på första sidan ifrågasätter du om du överhuvudtaget kommer att mäkta med att läsa ut den. Skräck och avsky i Las Vegas är en sådan bok för min del. Jag läser delar av prosan högt för andra med avsmak i rösten. Enda anledningen till att jag framhärdar är att jag har valt ut Hunter S. Thompson till min boktolva och jag avskyr att misslyckas med utmaningar.

Till sist går jag in och läser om Skräck och avsky i Las Vegas på Wikipedia. Det gör att jag kan ta på mig andra glasögon när jag läser texten: se den mer som humoristisk än gravallvarlig. Ändå kommer jag nog inte läsa mer av Thompson i fortsättningen, även om jag har roligt medan jag läser denna bok stundtals.

Skräck och avsky i Las Vegas är mycket surrealistisk läsning. Huvudpersonen är i stort sett påtänd genom hela berättelsen, vilket leder till vanföreställningar och paranoia. Vad som är verkligt eller inte är svårt att urskilja. Spåren växlar frekvent och gör det till en utmaning att hänga med i texten.

Bitar av Skräck och avsky i Las Vegas blir en i närmast sociologisk iakttagelse av det dåtida amerikanska samhället. 60-talets drogkultur får sig en känga, men även Vietnamkriget. Thompson pekar på det absurda i amerikansk politik och riktar skarp kritik mot det hela.

Jag ångrar inte direkt att ha läst Skräck och avsky i Las Vegas, men det var långt ifrån min kopp av te.

Hemort: Tokyo av Monica Braw

hemort: tokyo

Författare: Monica Braw
Förlag: Bonnier (1988)
Antal sidor: 153 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Utgått hos förlaget. Finns hos Bokbörsen.

Monica Braw är en journalist som har bott i många år i Tokyo. I Hemort: Tokyo försöker hon skildra ett Tokyo bortom turistens yta av körsbärsträd och högteknologi. Hon för läsaren med genom tusenårig tradition som lever sida vid sida med importerad vulgaritet, en sorgsen gangster i skymningen, en pojke i karriären, nyårsnudlar och grönt te och en åttonde generationens kabuki-skådespelare.

Hemort: Tokyo köpte jag medan jag fortfarande gick i gymnasiet, eftersom jag skulle skriva en bok som utspelade sig i Japan. Boken blev sedermera skriven utan att jag läste Braws bok, utan den fick istället värma hyllan hemma hos mig. Vilket jag kan tycka är snudd på tragiskt nu när jag väl har läst den.

Det är nämligen något särskilt med tonen i Hemort: Tokyo. Språket är lågmält, eftertänksamt, poetiskt, men fyllt av värme och kärlek till en stad fylld av kontraster. Inget är för litet för att skildras eller för stort. Allt från hur kejsaren förbereder sig inför statsbesök till hur taxichaufförerna sover i sina bilar på särskilda platser. Disciplinen som kräver att barnen hamnar i rätt skola från första börja kantas av en avundsvärd förmåga att kunna sova var som helst och när som helst, som tycks delas av större delen av befolkningen. Det är ett ömsint och annorlunda porträtt av Tokyo som får mig att längta dit, att vilja besöka det som jag aldrig har sett.

Överlag ger Hemort: Tokyo mersmak på Monica Braws författarskap. Hon har skrivit en hel del intressant om japansk kultur och historia, som gör att jag trånande vill lägga in en liten beställning på Adlibris. I dagsläget får jag nöja mig med en av hennes andra titlar som värmer mina hyllor, Kvinnor i Japan under tusen år.

Men om du letar efter en lågmäld liten pärla som skildrar ett annorlunda Tokyo, leta efter Hemort: Tokyo på antikvariat eller Bokbörsen.

Älska av Sylvia Day

Författare: Sylvia Day
Originaltitel: The Stranger I Married
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag (2013)
Antal sidor: 292 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus

Isabel har blivit änka efter sin stora kärlek, som svek henne gruvligt. Efter det har hon svurit att inte låta någon man sätta henne i den positionen igen. Istället lever hon ett dekadent liv i lyx och frihet. När markisen Grayson friar till henne med ett ovanligt förslag, slår hon först ifrån sig idén. Sedan verkar den inte så dum. Snart står det dock klart att Graysons lekfulla yttre döljer något annat. När han spårlöst försvinner, bara för att dyka upp igen fyra år senare, ställs allt på sin spets: vem är mannen hon har lovat att gifta sig med?

Jag tycker om att läsa romance emellanåt och är alltid lite nyfiken på underkategorin erotik. Den känns som särskilt svår att få till på ett övertygande vis. Det är lätt att det blir överdrivet, sexscenerna mest pinsamma och att kemin saknas helt mellan huvudpersonerna. Sylvia Day är dock en erotikförfattare jag bara har hört gott om, så när jag hittade två av hennes böcker på Myrorna fick de följa med mig hem. Älska blev den första jag läste.

I Älska kastas vi direkt in i händelsernas centrum. Markisen friar, de gifter sig, ingår sitt lilla avtal. Allt detta sker i prologen, vilket inte ger oss mycket chans att lära känna karaktärerna. Och det är väl här jag stöter på patrull. Eftersom jag inte lär känna karaktärerna har jag svårt att känna något inför Graysons plötsliga utveckling. Överlag känns karaktärerna underutvecklade.

Inte heller upplever jag att Isabel och Grayson har någon vidare lysande kemi i Älska. Sexscenerna är onekligen kompetent skrivna, men blir inte direkt pirrande heta eftersom det inte sprakar mellan huvudpersonerna. Skönt är dock att slippa ifrån löjeväckande metaforer och i stort sett våldtäktskultur inom ramen för sidorna.

Intrigen i Älska är tunn eftersom fokus ligger på att utveckla relationen mellan karaktärerna. Det är de vanliga käpparna som sätts i hjulen, missförstånd och kommunikationsmissar som leder till förvecklingar. Mitt i alltihop väljer Day att introducera ytterligare karaktärer med en relation som utvecklas, vilket inte känns som om den tillför handlingen något.

Nej, Älska blev inte någon ny favorit hos mig. Men eftersom jag har en annan av hennes böcker så får faktiskt Sylvia Day ytterligare en chans hos mig.

Andra bokbloggare om Älska

Books ABC

Hans majestäts drake av Naomi Novik

Författare: Naomi Novik
Originaltitel: His Majesty’s Dragon
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Temeraire, #1
Förlag: Bonnier Pocket (2008)
Antal sidor: 334 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus

William Laurence är kapten över HMS Reliant när hans liv drastiskt förändras. De besegrar en fransk fregatt i strid, men det visar sig att de har en ovärderlig last: ett drakägg. Bara det att ägget är på väg att kläckas. Någon måste därmed sela draken och bli en del av flygkåren. Hans öde och liv är därmed förändrat för alltid. Tillsammans med den ovanligt intelligenta och speciella draken Temeraire kommer han att nu skickas på många äventyr i den brittiske kungens tjänst.

Napoleonkrigen verkar vara populärt stoff för alternativa historieskildringar med fantasyförtecken. För några somrar sedan läste jag brittiska Susanna Clarkes förträffliga Jonathan Strange & Mr Norrell, där magi återupptäcks precis lagom för att hjälpa till i kriget. Nu har turen kommit till amerikanska Naomi Noviks Hans majestäts drake, där drakar används i armén, och jag måste erkänna att jag föll som en fura.

En stor del av det hela beror på karaktärerna i Hans majestäts drake. Ni känner mig, det är karaktärerna som ska få mig på fall. Det är snudd på kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Laurence, den arketypiska gentlemannakaraktären som aldrig hade kunnat föreställa sig det här livet men vet med sig att göra sin plikt. Kärleken är inte förbehållningslös eftersom han har en del tidstypiska attityder mot kvinnor, även om han skärper sig en bit in i historien. Det är definitivt kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Temeraire, den kloka draken som ifrågasätter så mycket av världsordningen. Dessa karaktärer lyckas röra om riktigt i grytan bara i första boken. Vad ska de hitta på i resten av serien?

Och det här med drakar sedan. De bästa fantasyböckerna är ju de där som har en världsuppbyggnad som känns som om den har skett utan ansträngning och som känns så fullständigt övertygande. Drakar under Napoleonkrigen? Ja, men det är självklart att det fanns! Hans majestäts drake lyckas verkligen sälja in sin världsbyggnad med råge. Det verkar dessutom finnas betydligt mer att utforska, vilket bådar gott för uppföljarna.

Om du vill läsa fantasy med en riktigt elegant världsuppbyggnad och charmiga karaktärer så är Hans majestäts drake något för dig.

Andra bokbloggare om Hans majestäts drake

Bokpotaten; MsHisingen

Andra böcker i serien

Hans majestäts drake

Jadetronen

Svartkrut och eld

Elfenbensriket

Örnarnas triumf

Tongues of Serpents

Crucible of Gold

Blood of Tyrants

League of Dragons

Gatukatten Bob av James Bowen

Författare: James Bowen
Originaltitel: A Street Cat Named Bob
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Katten Bob, #1
Förlag: NoNa (2013)
Antal sidor: 252 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

James Bowen har nyligen flyttat in i en träningslägenhet när han får syn på en skadad, röd hankatt i trapphuset. Inte har han någon aning om den betydelse som katten kommer att ha på hans liv. Han har levt hand ur mun på gatorna och har egentligen inte möjlighet att ta hand om ett husdjur. Men katten, som han döper till Bob, har bestämt sig för att det är hos James han hör hemma. Deras gemensamma äventyr är skiftande till sin natur, ibland lustiga, ibland rentutav farliga, men de kommer att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Jag är fruktansvärt svag för böcker om katter. Särskilt om det finns lite verklighetsanknytning och en möjlighet att katten kan ha förändrat en eller två människors liv. Dessa berättelser brukar kunna vara upplyftande eller riktiga snyftare. Gatukatten Bob faller mer inom kategorin upplyftande, vilket var vad jag verkligen behövde när jag läste den.

Liksom som med nästan alla böcker i den här genren så märks det att James Bowen inte är någon författare. Gatukatten Bob är full med onödiga upprepningar och är skriven på ett ganska torftigt, enkelt språk. Men det gör ingenting. Det finns en sådan värme mellan raderna som gör att jag rycks med. Bowen är i likhet med andra djurägare fascinerad av allt som rör Bob och älskar honom så djupt att det känns i mig som läsare.

Jag blir helt uppslukad av Bowens och Bobs äventyr i ett stundtals kallt och ogästvänligt London. Men Gatukatten Bob visar på att även om världen kan vara kall och hård, så finns det också oväntat mycket möjligheter till medmänsklighet och empati. Det är en bok som jag behöver just då: feelgood och positiv. Att det är lättläst småmys gör ju inte saker och ting sämre.

Gatukatten Bob är en varm, charmig berättelse om hur vänskap mellan människa och djur kan göra livet bättre för alla involverade parter.

Andra bokbloggare om Gatukatten Bob

BokhyllanBoklysten; Sagan om sagornaVargnatts bokhylla

Andra böcker i serien

Gatukatten Bob

Mitt liv med Bob

Jul med Bob

Rum 213 av Ingelin Angerborn

rum 213

Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 195 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Elvira borde ha misstänkt att något inte stod rätt till. När hon hittade lappen om kollot hade anmälningstiden redan gått ut och hon borde inte ha fått komma. När hon kom borde bilen med nummerskylten RUM 213 kanske ha varnat henne. Särskilt när hon fick rum 213 och mystiska saker började hända. Fönster slår igen, saker försvinner och rumskompisen Bea vaknar skrikande i natten eftersom hon har sett en vitklädd flicka. Vad är det egentligen som händer i rum 213?

Ingelin Angerborn har skrivit flera skräckböcker för mellanåldern. Mer än en bokbloggare har skrivit gott om dessa böcker, så när Rabén & Sjögren erbjöd chansen att ladda ned Rum 213 gratis slog jag till.

Rum 213 är en klassisk sommarlovsrysare. Vi har något olycksbådande (rumsnummer 13), saker som försvinner, misstankar som kastas mot varandra, alltmer otäcka händelser som sker… För den tilltänkta målgruppen kan jag tänka mig att stämningen byggs upp suggestivt och det kanske blir riktigt läskigt. För mig som är gammalt i gamet känns det som gammal skåpmat.

Det känns heller inte som om karaktärer eller relationer upprättas på ett särskilt djupt vis i boken. Berättelsen drar nytta av att barn i den här åldern knyter snabba, djupa vänskapsband, men relationerna känns inte i mig som läsare. Inte heller den här sommarlovsförälskelsen i skuggfigurerna till killar griper tag i mig. Nej, persongalleriet kändes tämligen platt.

Rum 213 var således inte riktigt min melodi, utan kanske lite väl mycket av en klassisk sommarlovsrysare.

Andra bokbloggare om Rum 213

Bookfinger; Eli läser och skriverJennys bokstavliga vardag; Mias bokhörna

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

the handmaid's tale

Författare: Margaret Atwood
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I den Gileadanska republiken, före detta USA, är Offred en så kallad tjänarinna. Hon må lämna Kommendantens och hans frus hem en gång om dagen för att gå till matmarknaden. Där har alla skyltar ersatts av bilder för att det är förbjudet för kvinnor att läsa. En gång i månaden måste hon lägga sig på rygg och be om att Kommendanten gör henne gravid, då det är hennes enda funktion i det nya samhället. Men Offred minns åren innan. När hon levde tillsammans och älskade med sin man, Luke; när hon lekte med och beskyddade sin dotter; när hon hade ett jobb, egna pengar och tillgång till kunskap. Men allt detta är borta nu.

Margaret Atwood är en sådan där författare som jag har varit nyfiken på hiskeligt länge, men det har liksom inte blivit av att jag har läst henne. Trots att hon har skrivit mycket som verkar väldigt intressant. Nu har jag till sist läst hennes klassiska The Handmaid’s Tale och jag kan då inte påstå att jag blir besviken.

The Handmaid’s Tale känns skrämmande aktuell i det rådande politiska klimatet. Kvinnans rätt till sin egen kropp ifrågasätts alltmer och abortmotståndet växer sig större. De konservativa krafter som skapar den dystopiska världen Atwood målar upp får allt starkare vindar. Just att det inte behöver vara ett dramatiskt skeende, utan en stegvis förflyttning, gör det än mer realistiskt. Realistiskt är även hur Atwood skildrar att den nya ordningen normaliseras alltmer, att det blir konstigare att föreställa sig livet innan.

Atwood är en författare som inte tror på att slösa med ord, utan allting är subtil och kraftfullt. Det finns meningar som griper tag och inte släpper taget om läsaren. The Handmaid’s Tale fängslade mig och skrämde mig. Jag lever mig så fullständigt in i Offreds upplevelser att det känns som om jag är en del av denna värld, vilket är en riktigt obehaglig upplevelse. Det är inte svårt att se hur en regim kan luta sig mot religiösa texter och skapa en värld som förtrycker halva befolkningen.

The Handmaid’s Tale må vara en dystopi, men den är skrämmande insiktsfull och skildrar en verklighet som inte känns omöjlig. Och det skrämmer mig något fruktansvärt.

Boktolva 2017

Boktolvan är en utmaning som enligt O ursprungligen har hittat på, men som hon inte längre kör. Den går ut på att man ska lista ett antal författare som man har haft för avsikt att läsa länge, men inte har läst något av. Under året ska en då försöka läsa tolv av dessa.

Jag brukar göra som så att jag även listar titlar av de författare jag har tänkt läsa, även om de kan komma att ändra sig i ett senare skede.

Författare Titel Utläst
Angerborn, Ingelin Rum 213 2017-01-17
Atwood, Margaret The Handmaid’s Tale 2017-01-07
Bowen, James Gatukatten Bob 2017-01-30
Braw, Monica Hemort: Tokyo 2017-03-03
Dahlin, Petrus Kurragömma
Day, Sylvia Älska 2017-02-11
Hardy, Thomas Tess of the D’Urbervilles 2017-04-30
Novik, Naomi Hans majestäts drake 2017-02-04
Rosman, Ann Fyrväktarens dotter
Smith, Deborah Älvorna i Dunderry
Thompson, Hunter S. Skräck och avsky i Las Vegas 2017-04-15
Yoshikawa, Eiji Musashi

Avklarad utmaning: Boktolvan

Utmaningen Boktolvan är ett sätt att äntligen stifta bekantskap med de där författarna som en länge har tänkt att en ska läsa. I år hade jag utmanat mig själv att läsa följande tolv författare (listan i kronologisk ordning för när jag har läst dem):

  1. Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford
  2. Brave New World av Aldous Huxley
  3. Matrosen & stjärnan av Jean Genet
  4. Märkta för livet av Emelie Schepp
  5. Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind
  6. Hur man botar en fanatiker av Amos Oz
  7. Trekant av Mian Lodalen
  8. The Stranger’s Child av Alan Hollinghurst
  9. Canada av Richard Ford
  10. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij
  11. Mörka platser av Gillian Flynn
  12. Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell

Min känsla efter den här utmaningen är att i år hade jag nog inte lyckats så bra när jag valde författare. En känsla som speglas av att snittbetyget för utmaningen ligger på 2,92. Det känns inte godkänt och jag hoppas att jag väljer bättre till nästa år.

Bäst bland dessa författare tyckte jag att Jean Genet; Therése Söderlind och Alan Hollinghurst var. Dessa tre kommer jag nog absolut läsa mer av, men Jean Genet är väl den som ligger bäst till eftersom jag har ytterligare tre olästa böcker av honom i hyllan.

Några författare blev ju klart godkända och som jag nog kan tänka mig att läsa mer av. Mian Lodalen har jag redan läst mer av, men är lite osäker på om det kommer bli ytterligare böcker utöver de två jag har läst. Emelie Schepp kommer jag nog läsa mer av, främst för att jag vill veta hur det går för Jana Berzelius. Amos Oz vill jag läsa något skönlitterärt av. Jag hade nog väntat mig mer av Gillian Flynn, men kommer kanske läsa mer av henne också. Även Aldous Huxley vill jag utforska vidare.

Sedan är det ju de som jag känner mig långtifrån sugen på att läsa något mer av. Jag föll inte alls för Jamie Fords bok, trots att den på pappret vore perfekt för mig. Richard Fords sätt att skriva gick inte riktigt ihop med mig och Fjodor Dostojevskij fick mig att vilja slita mitt hår. Men med Dostojevskij kommer jag nog inte undan, eftersom jag har Idioten i hyllan också. Däremot vet jag med säkerhet att jag inte kommer läsa mer av Jennifer Lee Carrell.

Nu blir det till skissbordet och försöka fila på de nästa 12 författare jag vill stifta bekantskap med.