Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Norstedt (2008)
Antal sidor: 466 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
I unga år blir Inez och Elsie faderlösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren. När Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Hon föder sin son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn. När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Precis som Inez har levt i skuggan av Elsie, så lever Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills någon händer. Något som förändrar allt. Många år senare har Susanne blivit deckarförfattare. Hon befinner sig som gäst på ett polarutforskningsfartyg när hon möter ett hot som taget ur någon av hennes böcker. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt, och verkar komma från någon som hatar henne och Björn lika mycket.
Is och vatten, vatten och is är tredje boken av Majgull Axelsson som jag läser i år. Det är en lågmäld, melankolisk berättelse skriven på lyrisk prosa. Med sitt fantastiska sinne för karaktärsporträtt skildrar Majgull Axelsson en familj som slits sönder av en inre rivalitet och konsekvenserna det kommer att ha för dem alla.
Vad det är som sliter isär tvillingsystrarna Inez och Elsie i Is och vatten, vatten och is framgår inte. Eller så är jag helt enkelt för trög för att fatta. Men vad det än beror på så leder det till en tärande rivalitet som inte bara kommer påverka deras liv, utan också deras egna barn. Björn växer upp utan en mamma, men en moster som älskar honom som sin egen son. Susanne lever tillsammans med sin mamma, men blir aldrig sedd av henne. Det tycks som om föräldralösheten går i arv.
Is och vatten, vatten och is är egentligen som bäst när den utspelar sig på polarutforskningsfartyget, med Susanne. Det frusna, främmande landskapet förstärker känslan av hennes utanförskap. Av att det som en gång hände har märkt henne. Att hon fortfarande på många sätt lever i skuggan av sin kusin.
Is och vatten, vatten och is är kanske inte Majgull Axelssons bästa bok, men det är ändå en stark läsupplevelse som dröjer sig kvar hos läsaren.
Har precis lyssnat på boken, som var en missad Majgull Axelsson för mig. Frustrerad över att jag aldrig får veta vad som hände Björn 😳 Vad tror du? Håller med dig om att det inte är en av MA:s bästa men ändå läsvärd. Många bottnar i historien. Tragisk.