Sommarlov

Jag känner att jag inte hinner med bloggen riktigt nu när jag håller på att gå en intensivkurs i körning, så det får nog bli ett litet motvilligt uppehåll ett tag nu. Dessvärre kan jag inte ge något definitivt datum när jag är tillbaka, men det blir nog någon gång i augusti.

Under tiden kan ni väl skänka mig en liten tanke den 24/7 när jag skriver teoriprovet och den 31/7 när jag kör upp? 😉

Publicerat i okategoriserad | Etiketter | 5 kommentarer

Här skulle finnas ett inlägg

Jag hade skrivit det och allting. Men hungermonstret WordPress valde att äta upp det. Mina få hjärnceller som inte har smält bort av värmen gick åt till att skriva det.

Istället får ni en bild på Marabo:

Både hon och jag hoppas på regn och svalare temperaturer snart.

Publicerat i läsning | 2 kommentarer

Dolda tillgångar

Originaltitel: Hidden Figures
Regissör: Theodore Melfi
Manus: Allison Schroeder och Theodore
Melfi
Skådespelare: Taraji P. Henson, Octavia
Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner,
Kirsten Dunst, Jim Parsons
Produktionsår: 2016
Längd: 127 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Dolda tillgångar är den fantastiska berättelsen om Katherine Johnson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson. Tre briljanta kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden. Det var en fantastisk bedrift som återgav USA sitt självförtroende och inspirerade resten av världen. Trion krossade alla kön och rasbarriärer och blev en inspirationskälla för kommande generationer att drömma stort. (Baksidestexten)

Dolda tillgångar var en film som smög sig på mig. Från att inte ha hört talas om den till att bli en av de mest omtalade filmer förra året. Välförtjänt, om du frågar mig. Historien är baserad på verkliga händelser och skildrar tre kvinnor som vägrade låta omvärlden förminska dem till deras kön eller hudfärg. Genom deras briljans och mod ser vi hur groteskt absurd segregationen var, hur mycket briljans som troligen gick till spillo genom fördomar. Det är vansinnigt upprörande och jag inbillar mig att vi inte har kommit mycket längre på de femtio år som har gått. Rasismen är nog bara mer osynlig och outtalad.

Jag går ju gärna igång på filmer och böcker om briljanta människor. Uträkningar som jag inte begriper hur någon kan utföra är lite av en svaghet hos mig. Så Dolda tillgångar är definitivt något för mig. Men också de starka skådespelarinsatserna gör sitt. De tre huvudrollsinnehavarna Taraji P. Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe gör lysande insatser. De lockar till skratt och får oss att känna med deras karaktärer. Lite synd tycker jag att det är att Octavia Spencer får en lite mer undanskymd roll än de andra. Jag hade velat se mer av henne.

Men om du vill se en riktigt briljant film, då ska du se Dolda tillgångar.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 1 kommentar

At the Mountains of Madness av H. P. Lovecraft

Författare: H. P. Lovecraft
Serie: H. P. Lovecraft Omnibus, #1
Förlag: Granada Publishing (1985)
Antal sidor: 552 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

At the Mountains of Madness är en samlingsvolym med sju längre berättelser av H. P. Lovecraft. Samlingen inleds med titelberättelsen, At the Mountains of Madness, som förtäljer vad en katastrofal expedition till Antarktis upptäckte. Det enda som har fått berättaren ta bladet från munnen är att en ny expedition står i startgroparna och han vill hindra det. Berättandet sker på ett pseudovetenskapligt språk, vilket gör texten stundtals svårmanövrerad. Det tar lång tid för mig att ta mig igenom berättelsen, fastän jag tycker att den är spännande. Inte otäck, utan snarare spännande. Lovecraft skriver läsaren lite väl mycket på näsan och är välan förtjust i adjektiv och adverb för att den moderna läsaren ska tycka att detta är rysligt.

Min favorit i samlingen är nog den nästföljande: The Case of Charles Dexter Ward. Inledningsvis får läsaren veta att Charles Dexter Ward, en ung sympatisk man, har rubbats till sådan grad att han tvångsintagits på mentalsjukhus. I tillbakablickar nystas sakta upp vad det egentligen är som har drabbat den unge mannen sedan han intresserat sig för det ockulta och en ondskefull förfader. Ett ganska klassiska motiv i skräckberättelser som kanske har sitt ursprung hos Lovecraft? Trots att jag fann den lite förutsägbar var den verkligen skickligt berättad och jag sögs in i den.

The Dreams in the Witch-House var lite mer mellanmjölk. Walter Gilman fascineras av matematik och dess koppling till det ockulta. Han tror att en häxa från tiden för häxförföljelserna i Salem var något på spåren och blir därför själaglad när han får hyra rum i hennes gamla hus. Tills drömmarna kommer. En skickligt berättad, men ganska klassisk och juvenil skräckhistoria. Jag fascineras mest av de ytterligare aspekter av H. P. Lovecrafts världsbygge som målas upp.

Sämst var den kortaste berättelse: The Statement of Randolph Carter. Novellen är baserad på en mardröm som Lovecraft hade och det är drömmens haltande logik som präglar berättelsen där Carter skildrar vad som hände honom och en vän på en gammal kyrkogård.

Drömlik är även The Dream Quest of Unknown Kadath. Fast på ett bättre vis. I en surrealistisk, spretig berättelse får vi på nytt stifta bekantskap med Randolph Carter när han försöker hitta gudarnas hemvist och be dem låta honom finna det undersköna riket som han har drömt om. Det är som att ramla ned i kaninhålet, in i den märkliga mytologi som Lovecraft har skapat och som jag verkligen fastnar för. Även om jag inte tycker att det är otäckt, så är det något med stämningen som biter sig fast. Det är spännande, helt enkelt.

Med i leken om att vara min favorit är The Silver Key. Randolph Carter har förlorat förmågan att drömma. Han är fast i den grå verkligheten och försöker desperat hitta vägen till de märkliga världar han drömde om som ung. Denna berättelse är mer filosofiskt lagd och får mig att fundera i banorna över varför vi är så förtjusta i att ha ihjäl fantasi och det fantastiska. Varför vi ska stöpas i samma form. Jag kan verkligen sakna den fantasi jag hade när jag var yngre. Livet var aldrig tråkigt då och inspirationen var aldrig långt borta.

Onödig känns däremot Through the Gates of the Silver Key. Skriven tillsammans med E. Hoffman Price, förtäljer den vad som hände efter The Silver Key. Den tillför egentligen ingenting och förstör snarare slutet av den tidigare novellen, som kändes rätt perfekt.

Summan av kardemumman är att jag gillade At the Mountains of Madness betydligt mer än jag trodde och blir otroligt sugen på att fortsätta utforska Lovecraft.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: Månpocket (2018)
Antal sidor: 372 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

En gång i tiden behövde Hanna inte anstränga sig, då när hon var en ung lovande advokat. Drömjobbet landade i hennes knä utan hon ens behövde söka det och karriären gick som på räls. Men någonstans i samband med att hon blev gravid tog det plötsligt stopp. Inte längre fick hon de krävande arbetsuppgifterna, utan behandlas annorlunda på kontoret. Stämningen blir alltmer rå och hånfull. Sakta men säkert utmanövreras Hanna från arbetsplatsen, trots sina hårda ansträngningar för att hålla sig kvar. Men hemma har hon en familj som kräver hennes uppmärksamhet. När det inträffar ett mystiskt dödsfall måste Hanna fatta ett beslut om hon ska gå vidare eller inte.

Det är något med Malin Persson Giolitos sätt att skriva som jag verkligen gillar, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Dubbla slag tar sin lilla tid att komma in i, men när jag väl gör det är det som att svepas med i en flodvåg. Tanken på att det ska vara spännande att läsa om en småbarnsmamma och diskbänksrealismen med småbarn är nästan lite löjlig, men i Persson Giolitos skickliga händelser blir det faktiskt en riktigt spännande berättelse som jag sträckläser.

Kanske är det just realismen som hugger tag i mig, som gör mig så förbannad. Det känns tyvärr inte alltför osannolikt att det som händer i Dubbla slag händer överallt och i alla branscher: att om du får barn som kvinna så kan du glömma din karriär. Den stämning som uppstår på advokatkontoret är i närmast sektliknande och den mobbning som sker är så utstuderad. Maktstrukturerna är i närmast feodala och högst verkliga. Persson Giolito har verkligen lyckats skildra vad den här typen av arbetsplats gör med människor. Den kanske ger status och inflytande, men är det som arbetet kräver i gengäld verkligen rimligt?

Dubbla slag är en ytterst tänkvärd roman som jag verkligen tycker att du ska läsa

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Artemis Fowl and the Last Guardian av Eoin Colfer

Författare: Eoin Colfer
Serie: Artemis Fowl, #8
Förlag: Puffin (2013)
Antal sidor: 336 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus

Artemis Fowl och hans vänner ställs på nytt inför den makthungriga Opal Kobois mörka planer. Hennes senaste involverar att utrota mänskligheten och bli älvdrottning. Om hon lyckas, kommer andarna av sedan länge döda älvkrigare stiga från jorden, ta närmast tillgängliga kroppar i besittning och orsaka massförstörelse. Men vad händer om dessa närmast tillgängliga kroppar omfattar kråkor, hjortar, grävlingar eller två små nyfikna pojkar som heter Myles och Beckett Fowl? Ja, det är sant. Det kriminella underbarnet Artemis Fowls fyraåriga bröder kan vara involverade i utrotningen av mänsklighet. Kan Artemis och vännen Holly Short stoppa Opal i tid och förhindra världens undergång?

Serien om Artemis Fowl har jag följt sedan jag var tio, elva år, och kanske är det därför jag har dragit mig för att beställa hem Artemis Fowl and the Last Guardian. Jag vill helt enkelt inte att den relationen ska ta slut. Men till sist har jag tagit mig i kragen och fått det avslut jag har väntat över ett decennium på att få.

Ni vet hur filmtrilogier i allmänhet brukar sluta? Där alla handling är förlagd till de två första och filmskaparna sedan vräker på alla action till den avslutande delen? Det är lite så Artemis Fowl and the Last Guardian är. Från första till sista sidan sker det gott om spännande saker, finns ett naturligt driv som får mig att läsa vidare, samtidigt som jag inte är odelat förtjust.

Det finns saker jag saknar i Artemis Fowl and the Last Guardian. För det första får den mig inte att skratta lika mycket som de tidigare böckerna. Eoin Colfers skruvade humor har varit en av de största behållningarna med serien. För det andra får jag inte tillräckligt av vänskapen och relationerna karaktärerna emellan. För det tredje så känns det som om den tuggar igenom redan använt material. Har du läste en bok om Artemis Fowl så kommer du känna igen mallen även för denna.

Även om jag är glad över att ha läst Artemis Fowl and the Last Guardian, så hade jag önskat en starkare avslutning på en av mina favoritserier.

Andra böcker i serien

Artemis Fowl

Artemis Fowl: The Arctic Incident

Artemis Fowl: The Opal Deception

Artemis Fowl: The Lost Colony

Artemis Fowl: The Time Paradox (recension)

Artemis Fowl: The Atlantis Complex (recension)

Artemis Fowl and the Last Guardian

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

O som i okej

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Jag satt och funderade på vilken bok jag skulle välja. Bläddrade igenom mina recensioner märkta med betyg 2 (den var okej) och funderade. Till sist bestämde jag mig för att lyfta fram Agnés Lugand-Martins debutroman med den underbara titeln Lyckliga människor läser och dricker kaffe.

I boken får läsaren möta Diane, som just förlorat sin man och dotter i en bilolycka. Ensam bor hon kvar i lägenheten i Paris och ägnar dagarna åt att dricka och röka. Bokkaféet Lyckliga människor läser och dricker kaffe, som hon driver, förfaller. För att komma undan alla välmenande människor som försöker få henne att leva igen, flyr hon till den irländska landsbygden. Hennes värdpar gör sitt bästa för att få henne att känna sig välkommen. Detsamma kan dessvärre inte sägas om deras brorson, och Dianes granne, som måste vara den mest odrägliga man hon mött.

Det finns viss saker som är riktigt bra med Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Skildringen av Dianes sorg där i början och hur hon senare närmar sig Edward, den odrägliga mannen. Men läsaren kastas mellan motstridiga känslostormar och hela händelseförloppet känns stereotypt. Detta var en egenutgivningssuccé och den hade nog mått bra av att bli lite hårdare redigerad. Som film gör den sig säkert bra, men som bok blev den lite väl ytlig.

Publicerat i läsning | Etiketter | 3 kommentarer

Himmelsberg: En thrillerpodd

Skapare: Erika Stark
Skådespelare: Solí Myhrman, Leona Axelsen, John Grahl
Produktionsår: 2017
Antal avsnitt: 8
Längd: 95 minuter

Lyssna gratis på P3 Serie:s sida.

Fanna, Victor och Miranda är tre ungdomar som ska går på Himmelsbergsgymnasiet. Som sitt fördjupningsarbete ska de göra en podd om skolans anrika historia. De drar alla åt olika håll, men en sak är säkert: något skumt finns det i skolans bakgrund. Det finns en vandringssägen om sirenerna, kvinnliga spöken som lär hålla till i just det auditorium som de har fått tilldelat sig som lokal. Viktor blir besatt av det övernaturliga spåret. Samtidigt upptäcker Fanna och Miranda ett mörkt stycke historia, om ohyggliga experiment som genomfördes på mentalpatienter.

Efter att ha lyssnat färdigt på De dödas röster uppstod ett tomrum och jag insåg att jag ville lyssna på något liknande. När jag kollade igenom de olika produktioner som fanns på P3 serie fastnade jag för Himmelsberg och började lyssna. Den utövar aldrig samma starka lockkraft på mig som den förstnämnda, vilket gör att det tar fler veckor för mig att lyssna igenom den. Berättelsen känns inte lika välskriven, utan snarare lite förutsägbar. Men ändå är det mycket spännande lyssning. Jag får ibland bromsa mig själv för att inte lyssna på för mycket så att det blir alltför otäckt.

Skådespelarna i Himmelsberg gör sitt till att göra detta till hyfsat otäck lyssning. När vi får lyssna på de tre vännerna gnabbas, fnissa och bli osams känns det äkta. Likaså när vi får höra de störningar som uppstår på inspelningarna. Kanske är det att avsnitten är så korta som gör att jag inte faller lika handlöst för denna, även om jag oftast tycker att det är riktigt spännande. Samtidigt är jag inte alltför förtjust i slutet. Nog för att jag inte är ett särskilt stort fan av öppna slut, men ibland kan det fungera. Här gör det inte det för mig. Det finns inte tillräckligt för mig att ta på, tillräckligt för att dra mina egna slutsatser, och det gör att resultatet känns ofärdigt.

Himmelsberg är ändå en spännande podd om vänskap som känns äkta och hur någonting går fruktansvärt snett.

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , , | 1 kommentar

Budbäraren av Lois Lowry

Författare: Lois Lowry
Originaltitel: Messenger
Översättare: Helena Hansson
Serie: The Giver, #3
Förlag: Natur och Kultur (2016)
Antal sidor: 190 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Den föräldralösa Matt har lämnat det hårda samhälle där han växte upp. Nu bor han i en by där de svaga och sjuka tas om hand och där gränserna är öppna. Men viskningar sprider sig genom byn. Prat om att stänga gränsen, att det inte finns tillräckligt med resurser för nykomlingar, blir alltmer högljutt. Skogen som omger byn har alltid varit farlig, men tätnar nu alltmer. Matt, som är byns budbärare, inser att han snart inte kommer att kunna lämna byn. Skogen kommer inte tillåta honom. Men innan dess måste han göra en sista farlig och strapatsfylld resa för att varna sin barndomsvän Kira.

Inledningsvis måste jag säga att jag tycker mycket om Lois Lowrys sätt att skriva. Hon har ett kärnfullt, koncist språk som väl fångar upp det skickliga världsbygget och väcker de stora frågorna. Hennes böcker får nämligen mig som läsare att fundera. Där är Budbäraren inget undantag. Jag sugs in i handlingen på ett sätt som jag älskar. Under en stund av läsningen väcker Lowry ett obehag i mig som snuddar på ångest, därför att jag blir så orolig över vad som ska hända med Matt och Kira. Jag har verkligen tagit mig an dessa karaktärer och bryr mig om dem.

Men så är det den här lilla haken med kontraktet mellan författare och läsare. Visst att jag är ökänd för att inte tycka om öppna slut, men jag kan tåla dem. Om jag får svar på någon av mina frågor. Och det är det som Budbäraren inte ger. Inte svar på en enda av de frågor som den väcker, vilket gör mig besviken. Vem är Bytesmästaren? Vad får denna person ut av byteshandeln? Den tillför heller inga nya insikter angående huvudpersonernas förmågor, som märkligt nog har skiftat till sin natur i denna tredje bok. Överlag slår jag igen boken med en känsla av att inte ha blivit tillfredsställd, att ha blivit snuvad på konfekten.

Lois Lowry är onekligen en skicklig författare, men jag blir ärligt talat besviken på Budbäraren.

Andra böcker i serien

Den utvalde (recension)

Blå tråd (recension)

Budbäraren

Sonen

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria

Redaktör: Lejla Hastor och Nivin Yosef
Förlag: Wahlström & Widstrand (2016)
Antal sidor: 155 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria är en antologi där redaktörerna Lejla Hastor och Nivin Yosef har samlat första generationens svenska kvinnor, uppväxta och utbildade i Sverige, och deras erfarenheter av tillhörighet. De är alla olika, födda i olika länder, med skilda bakgrunder och religiösa åskådningar. De har flera identiteter och flera hemländer, men känner sig paradoxalt nog ibland identitets- och hemlösa. Antologin har kommit till därför att de sällan tillfrågas vilka de är eller vart de är på väg, men alltid var det kommer ifrån.

Liksom när jag läser Svart kvinna blir jag trött och arg medan jag läser Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria. Det är 2010-tal och vi borde ha kommit längre, men ibland känns det som om vi står och stampar still. Det är inte okej att en mamma ska behöva rusta sitt barn för att möta n-ordet, definitivt inte redan i förskoleålder, och det är inte okej att det fortfarande finns pedagoger som håller upp en beige krita och kallar det hudfärg. Som om det fanns en enda hudfärg.

Klimatet i Sverige har hårdnat till den grad att det finns vissa som medverkar i Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria som inte vågar gå ut med sina namn, rädda för repressalier. Här finns berättelser om tacksamhetsamortering. Hur länge behöver du vara tacksam? Vad ska du vara tacksam för? Vem kräver att du ska vara tacksam? Frågorna som lyfts och dryftas i denna bok är inte lätta, utan kräver eftertanke av läsaren.

Genom Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria får läsaren se flera olika sidor av att vara svensk. Vilka de egentligen är som i media och bland politiker som utmålas som ett hot, de andra, men som lever vilka vanliga Svenssonliv som helst. Att känna varandras historier är att känna varandra, såsom det så klokt står på baksidan.

Jag hoppas i alla fall att jag har blivit lite klokare av att läsa Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria. Och hoppas att fler ska läsa den i hopp om att vi kan förändra vårt älskade land ytterligare till det bättre.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer