Your best life av Margaux Dietz

Omslagsbild Your best life

Författare: Margaux Dietz
Förlag: Bookmark förlag (2019)
Antal sidor: 159 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Margaux Dietz är en i den långa raden av bloggare och influencers som har fått bokkontrakt. Hennes varumärke är tydligen att hon alltid är glad. Your best life handlar således om hur hon bär sig åt för att förbli positiv. Hon beskriver sina nio nycklar till detta och illustrerar med anekdoter ur sitt liv.

Jag har egentligen inte så mycket emot att influencers får bokkontrakt (även om det är underförstått att det är för att förlagen ska kunna rida lite på deras följare), men jag tycker då att de ska ha något att säga. Ett ypperligt exempel är Therese Lindgrens Ibland mår jag inte så bra, som handlar om hennes psykiska ohälsa. Your best life kan dock inte sägas falla inom denna kategori. Det är en självbiografi maskerad som självhjälpsbok, som troligen tilltalar hennes följare mer än en bredare publik.

Självhjälpsbiten i Your best life är ett hopplock av floskler och sådant som andra har skrivit hundra gånger om. Jag måste dock erkänna att mitt omdöme färgas av att Dietz nämner att hon lever efter lagen om attraktion, vilket är som att veva med ett rött skynke framför ögonen på mig. Jag tycker nämligen att Rhonda Byrnes Hemligheten är en av de mest avskyvärda böcker som någonsin har skrivits. Lagen om attraktion går ut på att med tankens kraft dra, attrahera, bra saker till dig. Men, det händer ju dåliga saker i livet. Saker som du aldrig har tänkt på att du ska kunna råka ut för. Nej, men då har du på ett omedvetet plan ändå attraherat dem. Byrnes skriver faktiskt uttryckligen att människorna som dog på Titanic var sådana som hade dragit det till sig. Sug lite på den karamellen.

Så, en vedervärdig teoretisk grund färgar min åsikt. Your best life fungerar heller inte layoutsmässigt för mig. Texten bryts av citat mitt i, lite som i en tidningsartikel, vilket är störande tills jag lär mig ignorera det. Inte heller upplever jag att de anekdoter som ska illustrera Dietz nio nycklar faktiskt illustrerar den nyckeln. Jag får liksom bläddra tillbaka och kolla vad det egentligen är meningen att kapitlet ska handla om.

Tanken med Your best life är god och det finns ändå en del fint i den, men det överskuggas av att den egentligen inte har något direkt budskap. Eller, kanske snarare, att budskapet redan har skrivits om på ett bättre vis av andra människor.

Betyg 1 Gillade  den inte!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Författare: Olga Tokarczuk
Originaltitel: Prowadź swój pług przez kości umarłych
Översättare: Jan Henrik Swahn
Förlag: Bonnier Pocket (2020)
Antal sidor: 262 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I vinternatten faller snön tät. Janina Duszejkos hus är ett av de få bebodda i den lilla byn på den polska landsbygden. Hon har tidigare varit lärare, men ägnar dagarna numera åt att se efter välbärgade Warszawabors sommarnöjen, översätta William Blake och studera astrologi. Av omgivningen betraktas hon som en enstörig kuf, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas. Denna natt inträffar den första av en rad allt märkligare händelser i Janinas hörn av världen. Grannen Storfot hittas död. Snart följer fler offer. Den lokala polisen famlar i luften och Janina inser att hon måste göra något. Bara hon tycks kunna tyda spåren.

Olga Tokarczuk vann Nobelpriset 2018 (även om det delades ut 2019) med motiveringen: för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform. Whatever the hell that’s supposed to mean. I alla fall, så blev jag riktigt nyfiken på hennes Styr din plog över de dödas ben, som beskrivs som en form av thriller.

Jag skulle nog inte riktigt kalla Styr din plog över de dödas ben som en thriller, vilket förutsätter ett visst mått av spänning. Det tycker jag inte stämmer in på denna roman. Vad som sker i boken är en serie bisarra mord, kopplade till jakt, och för läsaren är det nog ganska klart från början vem som är gärningsmannen. Romanen utforskar dock en del tankar kring människans förhållande till naturen som blir spännande.

Tokarczuk har ett bedräglig enkelt språk. Det som kan göra Styr din plog över de dödas ben lite tungrodd är Janinas fascination av astrologi. Överlag kryper vi in i Janinas sinnevärld, en värld präglad av mysticism, kärlek till naturen och stor respekt för djuren. Hon har en hel del bisarra åsikter som kommer i kollisionskurs med omgivningen, vilket bidrar till att skapa humoristiska situationer.

Styr din plog över de dödas ben är en märklig, men lite fascinerande berättelse, som utforska gränsen av vad som är vansinne eller inte.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Lilla Berlin Netflix och chill

Omslagsbild Lilla Berlin 5 Netflix och chill

Författare: Ellen Ekman
Illustratör: Ellen Ekman
Serie: Lilla Berlin, #5
Förlag: Kolik förlag (2016)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ellen Ekmans älskade serie Lilla Berlin går i tidningen Metro. Varje stripp är en mininovell, som på ett träffsäkert fångar hur det är att vara ung på 2010-talet. Vardagliga situationer skildras med humor och precis satir. Denna femte samlingsvolym är på temat dating och relationer, som har skickats in av läsarna. Kanske lite särskilt på Tinder-dejter och innebörden av Netflix & chill.

Vid det här laget borde det ha framgått att jag gillar Ellen Ekman och hennes serie skarpt. Kanske lite särskilt gillar jag Lilla Berlin Netflix och chill, där hon har bett sina läsare skicka in sina Tinderhistorier. Det blir både nischat och aktuellt på ett sätt som verkligen fångar vår samtids dejtingkultur. Samtidigt som man får sig ett gott skratt. Det är kul mest hela tiden. Ekman har sinne för att skriva satir på ett samhällskritiskt vis, som samtidigt blir riktigt roligt.

Det är ett vinnande format Ekman använder sig av. Oftast är varje seriestripp uppbyggd med hjälp av fyra rutor, vilket leder till att varje historia blir kort och koncis. Samtidigt så blir det väldigt träffsäkert. Så även i Lilla Berlin Netflix och chill, som även avbryts av humoristiska teckningar som tar upp en hel sida. En annan sak som jag uppskattar är detaljrikedomen. I bakgrunden händer det hela tiden saker, som antingen förstärker det humoristiska budskapet eller blir humoristiskt i sig.

Lilla Berlin Netflix och chill lämpar sig både för att dyka ned i då och då eller att sträckläsa genom som sin finurliga uppbyggnad. Men oavsett hur man än gör, så är det klart att Ellen Ekman är en fena på att skildra vår samtid på ett underhållande vis.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

So Last Year

Mina vänner

Leva life (recension)

Cute Overload (recension)

Netflix och chill

Bättre brinna upp än fejda ut

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Sju minuter över midnatt

Omslagsbild Sju minuter över midnatt

Originaltitel: A Monster Calls
Regissör: J. A. Bayona
Manus: Patrick Ness
Skådespelare: Lewis MacDougall, Sigourney Weaver, Felicity Jones, Liam Neeson
Produktionsår: 2016
Längd: 108 minuter

Sju minuter efter midnatt vaknar tolvårige Conor av att någon ropar hans namn. Utanför hans fönster står ett monster. Men det är inte det monster som Conor sett i sina mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin senaste behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen.

Jag har velat läsa Patrik Ness bok som ligger till grund för Sju minuter över midnatt i flera år. Men nu blev så att jag såg filmen först. Troligen är boken bättre än filmen, då den gjorde mig lite besviken. Första delen av filmen känns ofokuserad. Vi introduceras till mobbare, som egentligen inte spelar så stor roll i den film vi ser, som får större utrymme än mamman, som vi knappt får lära känna. Vilket gör att hennes sjukdom knappt berör oss.

Det jag tycker bäst om i Sju minuter över midnatt är monstrets berättelser. Visuellt bryts det av i riktigt vacker animation. Jag gillar dessutom gråzonerna i dem. Som monstret säger: ”There is not always a good guy. Nor is there always a bad one. Most people are somewhere in between.”

Sju minuter över midnatt återvinner sitt fokus i sina sista, skälvande trettio minuter. Filmen går tillbaka till att handla om Conor och hans acceptans av sin mammas ohälsa. Det är här styrkan ligger i filmen. Slutet är sorgligt och vackert. Om regissören hade valt att skära bort vissa delar, särskilt mobbningen som knappt tillförde något, hade fokus kunnat bli på mammans och sonens relation och den kommande förlusten av henne. Då hade det blivit en riktigt stark film.

Sju minuter över midnatt har vissa bitar som glimrar till, men annars känns den mest splittrad och ofokuserad.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 1 kommentar

When They See Us

Skapare: Ava DuVernay
Skådespelare: Asante Blackk, Caleel Harris, Ethan Herisse, Jharrel Jerome, Marquis Rodriguez, Jovan Adepo, Chris Chalk, Justin Cunningham, Freddy Miyares, Marsha Stephanie Blake, Kylie Bunbury, Aunjanue Ellis, Vera Farmiga, Felicity Huffman, John Leguizamo, Niecy Nash, Michael K. Williams
Produktionsår: 2019
Antal avsnitt: 4
Längd: 296 minuter

New York, 1989. En ung kvinna som joggar i Central Park blir överfallen, svårt misshandlad och våldtagen. Jakten på förövaren eller förövarna är snabbt i gång. Det brutala dådet engagerar hela samhället. Polisen vill ha snabba resultat och tror sig ha hittat förövarna. Samtidigt som våldtäkten pågick, levde afroamerikanska tonåringar rövare i parken. Fem minderåriga pojkar plockas in för förhör utan sina föräldrar eller advokat, hålls kvar på polisstationen oresonligt länge och erkänner snart att de har begått våldtäkten. Trots att deras utsagor inte stämmer överens alls med händelseförloppet döms de för misshandel och våldtäkt. Fyra hamnar på ungdomsanstalt och en, som är sexton år, i fängelse för vuxna. 2002 friades de efter att bevis framkommit för att de var oskyldiga.

When They See Us är en miniserie som är baserad på ett verkligt fall. Visst är det med sannolikhet dramatiserat i viss mån för att göra bra tv, men grundstommarna blir sanna och oändligt skrämmande. Tonen är lågmäld, tempot långsamt. Mardrömmen för dessa unga pojkar skildras på ett rakt vis, utan att göra melodrama av det, och de tvivelaktiga metoder polisen tog till för att få dem att erkänna. Det är en mörk inblick i rasifiering och diskriminering. Poliserna i serien manipulerar verkligen allt i utredningen för att det ska passa in i deras förutfattade mening om att pojkarna är skyldiga.

Skådespelarmässigt är When They See Us mer än godkänt. Alla skådespelare levererar verkligen och griper tag i en. Men kanske lite särskilt Jharrel Jerome, som porträtterar Korey Wise. Wise var den enda av pojkarna som dömdes som vuxen. I fängelse blev han så utsatt för våld och hot att han valde att tillbringa stora delar av sitt straff i isoleringscell. I avsnitt fyra, som är uppbyggt kring Wise situation i fängelset, briljerar verkligen Jerome. Det är skakande tv.

Klart att When They See Us i viss mån har justerats för att skapa mer drama, men det är ändå ett oerhört välgjort och otäckt drama om hur hets ledde till att fem pojkar blev oskyldigt dömda för ett brott de inte hade begått.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Lilla Berlin Cute Overload

Omslagsbild Lilla Berlin Cute Overload

Författare: Ellen Ekman
Illustratör: Ellen Ekman
Serie: Lilla Berlin, #4
Förlag: Kolik förlag (2015)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ellen Ekman är hjärnan bakom humorserien Lilla Berlin, som underhåller läsarna av Metro. Detta är den fjärde samlingsvolymen, Lilla Berlin Cute Overload. När det inte blir riktigt som man har tänkt sig, när det känns som världen är emot en, då kan det enda som hjälper vara en rar katt, en söt koala och något fluffigt gulligt. Varje stripp är en mininovell, vars träffsäkra porträtt av unga storstadsmänniskor på 2010-talet skildrar vardagliga situationer med precis humor och satir. Skärpa, autentiska dialoger, suveräna person- och miljöbeskrivningar och ett utsökta öga för de små detaljerna kännetecknar denna serie.

När jag insåg att flera av Ellen Ekmans titlar fanns på årets bokrea slog jag till. Jag älskar nämligen denna serie. Lilla Berlin Cute Overload har fått sin undertitel av att seriestripparna avgränsas med olika söta djur med söta djur, vilket fick mig att stanna upp och le brett.

Styrkan i Lilla Berlin Cute Overload ligger i dess skildrande av vardagliga scener. Diskussionsämnena är sådant som jag känner igen från min egen vardag. Det är igenkännande som får mig att nicka instämmande och haja till, skrattar och håller med. Vissa serier träffar helt rätt, andra blir mer av en axelryckning. Men överlag håller denna serie hög kvalitet när vi får följa en konstellation av karaktärer genom samlingen.

Lilla Berlin 4 Cute Overload är en sådan där samlingsvolym som du inte kan låta bli: du bara måste läsa alla serierna i en sättning, utan att riktigt bli mätt på underhållningen.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

So Last Year

Mina vänner

Leva life (recension)

Cute Overload

Netflix och chill

Bättre brinna upp än fejda ut

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i mars 2020

Jag skulle ju inte köpa mer böcker på bokrean. Men det brukar ju heta så. Efter att ha varit på provtagning gick jag in på Akademibokhandeln och vandrade ut med två böcker:

Två böcker på queertema som jag velat läsa länge: Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst och Flicka möter pojke av Ali Smith.

Sedan gjorde jag också en liten beställning på Bokus:

Jag såg att de hade de två första samlingsvolymerna av Lilla Berlin och ville göra min samling så gott som komplett. Gösta Berlings saga var egentligen inte på rea i pocketutgåva, men den var både snyggare och billigare än den inbundna så det var den versionen som fick slinka med. Jag har ju länge sagt att jag ska läsa en roman av Selma Lagerlöf och inte bara noveller.

Sedan har jag köpt ytterligare två berlocker till mitt Pandoraarmband:

Dessa föreställer Dobby och Hogwartsslottet. Vänder man på Hogwartsberlocken blir den till skolans vapensköld istället. Mitt nördiga armband börjar bli fint.

För att vara mig har ju mars varit en ganska beskedlig månad.

Däremot får jag och Anders Fager nog ge upp. Sedan januari har han försökt skicka böcker till mig, men de kommer aldrig fram. Antingen sitter de fast någonstans i Postnords maskineri eller så är det någon som stjäl. Böckerna kommer i alla fall inte.

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

Kvinnokungen av Kristina Sjögren

Omslagsbild Kvinnokungen

Författare: Kristina Sjögren
Förlag: Månpocket (2018)
Antal sidor: 414 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När Christina inte ens är fyllda sex år dör hennes far, konung Gustav II Adolf. Det innebär att hon är drottning. En förmyndarregering tillsätts och Christina uppfostras till att bli i första hand kung och inte kvinna. Men Christina vägrar vara en marionettdocka. Hon bidar sin tid: hon utbildar sig, lär sig jaga, rida. Och när hon blir myndig utmanar hon rikskanslern Axel Oxenstierna om makten. Men snart blir det uppenbart för Christina att hon för en ännu viktigare kamp inom sig själv: kampen om sin frihet.

Jag fick Kvinnokungen av min mamma efter att hon hade köpt sig ett inbundet exemplar på förra årets bokrea. Något jag var tacksam över eftersom jag har velat läsa den sedan Johannas deckarhörna, tror jag det var, tog upp den på en lista över intressant utgivning.

Kristina Sjögren har gjort en gedigen research för att levandegöra 1600-talets Sverige i Kvinnokungen. Det rör sig inte om några spekulationer, utan de flesta slutsatser är grundade i flertalet källor. Allt bjuder på spännande läsning om maktspelet kring henne och skildrar en stark kvinna som vägrade finna sig i att folk försökte berätta för henne vad hon skulle göra.

Det jag kan sakna i Kvinnokungen är ett karaktärsdjup. Många gånger känns det som om vi rör oss på ytan i karaktärernas tankar och känsloliv. Särskilt Christinas beslut att abdikera känns som om det bara skyls över. Vad är det som lockar med katolicismen? Kanske finns det inte tillräckligt med källor för att grunda en åsikt, men jag tycker det är synd att det känns som om vi aldrig får komma karaktärerna riktigt nära.

Men Kvinnokungen är en välskriven historisk roman som lyckas med den fina balansgången att hålla sig historiskt korrekt, samtidigt som den bjuder på en spännande skönlitterär historia.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Månadsrapport: Mars 2020

Antal lästa böcker i mars 2020: 12

29. Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs (gammal recension)
30. Dawnspell av Katharine Kerr
31. Brevvännerna av Eli Owetz Åman
32. Njals saga
33. Gregorius av Bengt Ohlsson
34. Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane
35. Det här kommer att göra ont av Adam Kay
36. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck
37. Your best life av Margaux Dietz
38. Lilla Berlin – So last year av Ellen Ekman
39. Lilla Berlin 2 Mina vänner av Ellen Ekman
40. Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Drama: 2
Fantasy: 2
Feelgood: 3
Historisk fiktion: 1
Humor: 2
Non-fiction: 2

Hyllvärmare: 3
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 5
Omlästa böcker: 2
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 0

Kvinnor: 7
Män: 3
Annat: 1
Duo: 0                                          
Författare jag inte har läst tidigare: 5

Amerikansk författare: 2
Brittisk författare: 3
Isländsk författare: 1
Svensk författare: 5

Månadens bästa skönlitterära: –
Månadens bästa nonfiction: Det här kommer göra ont av Adam Kay
Månadens sämsta: Your best life av Margaux Dietz
Månadens överraskning: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs
Månadens besvikelse: Gregorius av Bengt Ohlsson
Månadens otäckaste:

Kommentar: Vad är det som gör att i mitt huvud så är mars en bra läsmånad, medan februari var en dålig, trots att det skiljer sig en bok i antal mellan dem? Dessutom satt jag och brydde mitt huvud, men tycker att mars har varit en mellanmjölksmånad så jag har inte korat någon bästa bland de skönlitterära…

Däremot blev månadens bästa non-fiction Det här kommer gör ont av Adam Kay. En sorglig, rolig, äcklig och berörand bok som precis beskriver den bergochdalbana det är att jobba inom vården.

Månadens sämsta blev Your best life av Margaux Dietz. Jag tror inte vi kommer se någon ände på trenden med influencers som får bokkontrakt, men kan vi åtminstone kräva att de faktiskt har något att säga innan de får ge ut en bok?

Månadens överraskning blev Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs, som var så mycket bättre än jag mindes den.

Besviken blev jag däremot på Gregorius av Bengt Ohlsson, som jag har hört mycket gott om, men som mest höll mig i leda.

Antal sedda filmer i mars 2020: 6

10. The Librarians, säsong 1
11. The Good Place, säsong 3
12. Lånaren Arrietty
13. The Librarians, säsong 2
14. Prinsessan Mononoke
15. The Haunting of Hill House (gammal recension)

Fantasy: 4
Komedi: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 1
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Netflix: 2
Omsedd film: 3

Månadens bästa: The Haunting of Hill House
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Lånaren Arrietty
Månadens besvikelse: Prinsessan Mononoke
Månadens otäckaste: The Haunting of Hill House

Kommentar: Mars blev en tv-seriernas månad. Men varken The Librarians eller The Good Place har ju speciellt långa säsonger, så det tar inte lång tid att svepa en hel säsong med just de där serierna.

Bäst och otäckast var återigen The Haunting of Hill House, som jag inte kunde motstå suget att se om. Den var inte lika otäck den här gången när man vet vad som ska hända, men det är intressant med alla nya detaljer man lägger märke till och hur avsnitten berör mig olika. Screaming Meemies tyckte jag inte var speciellt bra första gången jag såg det, men den här gången blev jag riktigt berörd.

Positivt överraskad blev jag av Lånaren Arrietty, som jag inte hade så höga förväntningar på. Men den var väldigt charmig.

Besviken blev jag däremot på Prinsessan Mononoke, som jag hade höga förväntningar på. Jag upplevde filmen som något för lång och att den därför blev tämligen segdragen.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Läsplanering: April 2020

Jag hoppas ni alla mår bra där ute i dessa coronatider. Andra halvan av mars månad har handlat mycket om det i min värld och förmodligen alla vårs värld, både på jobbet och privat. Vi försöker förbereda oss så gott det går för att både personal och brukare kan bli sjuka, och hur vi ska agera om det blir ett stort personalbortfall för att ändå kunna säkerställa en god vård.

I april hoppas jag att det blir lugnare, eller att man lär sig leva med den här stressen och oron. Böcker hjälper till med det. Jag vill lite särskilt läsa dessa fyra böcker i april:

  • I fiskarnas tecken av Melissa Broder. Bokreafynd från i år. Jag och en annan tjej lade fram denna som förslag i vår bokcirkel (en bok med en astrologisk term i sin titel), och den lottades fram.
  • Öster om Eden av John Steinbeck. Hyllvärmare. Den här kan ha stått i min bokhylla och samlat damm sedan jag gick i högstadiet… För lite perspektiv: i juni i år är det tio år sedan jag tog studenten.
  • Dragonspell av Katharine Kerr. Omläsning. Jag fortsätter att ta mig igenom min omläsning av sagan om landet Deverry.
  • Häxyngel av Margaret Atwood. Bokreafynd från i år. Atwoods version av Shakespeares Stormen. Jag såg nyligen ett annat verk som involverade den berättelsen (andra säsongen av The Librarians), så jag blev om möjligt ännu mer nyfiken på Atwoods version.

Har du läst någon av dessa? Vad planerar du att läsa i april?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer