Days of Blood and Fire av Katharinne Kerr

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Omslagsbild Days of Blood and Fire av Katharine Kerr

Författare: Katharine Kerr
Serie: Deverry, #7
Förlag: Spectra (1994)
Antal sidor: 493 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I det fridfulla landet Rhiddaer, råkar Jahdo, son till stadens råttfångare, snubbla över ett hemligt möte mellan en rådsman och en farlig, mystisk kvinna. Plötsligt är pojken insnärjd i ett nät av mystik och svart magi, som släpar honom med sig långt hemifrån. I sällskap med en blind bard, måste Jahdo resa till Deverry för att upplösa den ondska som binder honom. Men där fastnar pojken i större faror än han någonsin känt till. Två mäktiga magiker – en mänsklig, en alvisk – kämpar för att rädda landet undan en gudinna som blivit galen. Deras starkaste allierade är legoknekten Rhodry Maelwaedd, en bärsärkare bunden till båda kvinnor av ödet och magi… och till draken som alla deras liv kan vara beroende av.

Days of Blood and Fire är en av de få böcker i serien som enbart rör sig i seriens nutid. Ett val som är självklart eftersom det är mycket som ska knytas samman i denna del. Inledningsvis introduceras vi till två nya karaktärer, Jahdo, och Meer, en horsekin, vilket lär oss än mer om Deverrys brokiga historia och de folk som bebor den här världen. De är två intressanta karaktärer, lätta att tycka om, och deras röster tillför historien något lite extra.

Världen Deverry blandar det unika med det klassiska i fantasygenren. Days of Blood and Fire innehåller sådana där långa resor som är klassiska, och ökända, i fantasy. Meers och Jahdos är intressant. Medan Rhodrys resa mot att finna den drake som kanske kan rädda dem alla blir lite väl utdragen, även om den ger en intressant inblick i dvärgarnas historia och kultur.

Även om resandet drar ut lite väl mycket på tiden, tycker jag att Days of Blood and Fire är spännande med ett bra flyt och som slutar på ett sådant sätt att jag vill kasta mig över nästa del i serien.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Daggerspell (recension)

Darkspell (recension)

Dawnspell (recension)

Dragonspell (recension)

A Time of Exile/Alvblodet (recension)

A Time of Omens (recension)

Days of Blood and Fire

Days of Air and Darkness

The Red Wyvern

The Black Raven

The Fire Dragon

The Gold Falcon

The Spirit Stone

The Shadow Isle

The Silver Mage

Sword of Fire

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Vinden genom nyckelhålet av Stephen King

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Omslagsbild Vinden genom nyckelhålet av Stephen King

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Wind Through the Keyhole
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Det mörka tornet, #4.5
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 257 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När skarpvinden blåser in gäller det att inte tas med överraskning, att tyda billybumlarens tecken korrekt. Kylan den för med sig får sjöarna att frysa till is direkt och fåglarna faller stelfrusna från skyn. Gräset blir till glas. Roland och hans följeslagare söker skydd undan skarpvinden i en öde by. Medan kylan kräver sina offer i världen utanför, berättar Roland om ett av sina första uppdrag som revolverman. En berättelse i berättelsen, som i sin tur innehåller en saga.

Vinden genom nyckelhålet publicerades åtta år efter att Stephen King hade avslutat serien. Den placeras vanligen in mellan den fjärde och femte av de ursprungliga böckerna, men jag upplever inte att du behöver passa in den där. Historien är så pass fristående och tillför inte den övergripande handlingen så mycket, att du i stort sett kan läsa den när som efter bok fyra. Kanske rentutav efter att ha läst hela serien.

Vi förs åter med till Rolands förflutna i Vinden genom nyckelhålet. Den här gången ställs han för ett mindre personligt uppdrag när han ombes jaga en ömsare; en människa som kan skifta skepnad och som blir synnerligen blodtörstig. Boskap och människor slits i stycken. King tecknar denna berättelse med flyhänt hand, spännande och kuslig. Det är en balans mellan elementen som fungerar väl.

Titeln Vinden genom nyckelhålet kommer från en saga som Roland berättar för en överlevande, en saga om skarpvinden, pojkvännen Tims olycka och trollkarlen Maerlyn. I sagan finns tillräckligt många kopplingar till Rolands verklighet och öde för att läsaren ska förstå att den förmodligen har sin grund i sanningen. Vilket Roland tycks ovetande om.

Vinden genom nyckelhålet känns egentligen inte som om den behövs, men det är ändå en trevlig berättelse.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Revolvermannen (recension)

Följeslagarna (recension)

De öde landen (recension)

Magiker och glas (recension)

Vinden genom nyckelhålet

Vargarna i Calla

Sången om Susanna

Det mörka tornet

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: Murder on the Orient Express
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Hercule Poirot, #10
Förlag: Bookmark förlag (2014)
Antal sidor: 274 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den exklusiva Orientexpressen går från Istanbul till Calais. Till Hercule Poirots förvåning visar det sig svårt att få en plats i första klass. Tåget har nämligen ovanligt många passagerare, av vitt skilda nationaliteter. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer. Fallet blir något för Hercule Poirot att sätta tänderna i.

Även om jag har läst en hel del Agatha Christie, så blir Mordet på Orientexpressen den första boken med Hercule Poirot som huvudperson som jag sätter tänderna i. Miljön är den som Christie med sådan skicklighet bygger upp sin spänning inom: ett begränsat utrymme, med ett fåtal karaktärer som vi lär känna och ett mord som först inte tycks kunna kopplas till någon, men där det visar sig att alla har haft olika motiv.

I Mordet på Orientexpressen tar Christie från ett verkligt fall: kidnappningen av och mordet på Charles Lindberghs son. Även om hon har ändrat vissa detaljer, så känns händelseförloppet igen som det fall som grep hennes samtid hårt. Ett barn som dödas efter att föräldrarna har betalat lösensumman. Med sin enkla, rena prosa för Christie oss med genom förhör och Poirots tankeprocess till en vändning som tog mig på sängen. Jag hade inte anat upplösningen.

Mordet på Orientexpressen är en klassisk pusseldeckare i sann Christieanda som är väldigt underhållande att läsa. Jag kommer nog läsa fler böcker om Hercule Poirot i framtiden.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

En dos stryknin

Vem var den skyldige?

Poirots små grå celler

Dolken från Tunis

De fyra stora

Mysteriet på Blå tåget

Badortsmysteriet

Tretton vid bordet

Mordet på Orientexpressen

Tragedi i tre akter

Den flygande döden

ABC-morden

Mord i Mesoptamien

Korten på bordet

Döden på Nilen

Det stumma vittnet 

Döden till mötes

Hercule Poirots jul

Skospännet 

Samvetskval

Mord på ljusa dagen

Fem små grisar

Gropen

Högt vatten

Mrs McGinty är död

Begravningar är farliga

Mord klockan fem

Död mans fåfänga

Katt bland duvor

Klockorna

Tredje flickan

Mord på allhelgonadagen

Långa skuggor

Ridå – Hercule Poirots sista fall

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Outsidern av Stephen King

Omslagsbild Outsidern av Stephen King

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Outsider
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Antal sidor: 632 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Terry Maitland, mer känd som tränare T, är en stöttepelare i Flint City. Denna omtyckta modersmålslärare har coachat åtskilliga barn och ungdomar i baseball genom åren. Därför blir chocken stor när han arresteras inför publik under en pågående baseballmatch. Han anklagas för ett fruktansvärt brott: ett sadistiskt sexuellt övergrepp och mord på en elvaårig pojke. Bevisen tycks vattentäta: DNA, fingeravtryck, ett dussin vittnen som säger sig ha sett Terry tillsammans med pojken eller nära brottsplatsen samma kväll. Polisens utredare Ralph Anderson och den ambitiösa åklagaren Bill Samuels är övertygade om att de har rätt man och vill se honom i elektriska stolen. Men vad som verkar vara ett solklart fall kompliceras när det visar sig att Terry har ett minst lika vattentätt alibi. Kan en människa befinna sig på två olika platser samtidigt? När Ralph väl vågar ställa de rätta frågorna inser han att de krafter som satts i spel inte har någon naturlig förklaring och att ondskan bakom det fruktansvärda mordet fortfarande är lös.

Outsidern är nog allra bäst i sin inledning. Stephen King är oerhört skicklig på att skapa karaktärer som är mänskliga och det vardagliga kring dem. Vad händer när vardagen plötsligt förbyts mot något invånarna i Flint City aldrig kunnat föreställa sig? När en pålitlig medborgare plötsligt blir anklagad för ett avskyvärt brott. En man som har stått mångas barn nära. Staden och alla som bor i den drabbas i närmast av något som liknar en masspsykos. En lynchstämning byggs upp och Terrys familj tvingas gömma sig i familjens hus. Anklagelsen drabbar nämligen inte bara honom, utan även hans familj.

Även om småstadslivet och det vanliga folkets tankar och vardagliga liv tillhör hans styrkor, så tycker jag även om resten av Outsidern. Det är ett fartfyllt äventyr som får mig att med spänning läsa vidare. Jag kan knappt lägga boken ifrån mig. Karaktärerna ställs inför en uråldrig ondska som de tvingas acceptera, trots att deras rationella hjärnor skriker i protest, och detta blir en kuslig figur.

Egentligen skulle Outsidern vara en solklar femma för mig, trots en del lite stereotypiska inslag mot rasifierade karaktärer och en långdragen slutstrid, om det inte vore för ett väldigt klantigt plothole fram emot slutet. Ralph Anderson har blivit avstängd från polisen efter att ha avfyrat sitt tjänstevapen och dödat en skytt. Därför blir det väldigt märkligt när han i slutet blir alldeles skakis över att ha dödat en människa, vilket han inte påstår sig ha gjort tidigare. Jag var tvungen att gå tillbaka och läsa flera gånger för att se om jag hade missförstått anledningen till att han blev avstängd, men nej, det har jag inte.

Annars tycker jag oerhört mycket om Outsidern: den är spännande, kuslig och tecknar ett levande porträtt av en småstad som slås i spillror av en traumatisk händelse och anklagelse.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Klimatasken (Novellix)

Omslagsbild "Men Kina då?!" - 25 snabba klimat-svar-på-tal av Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh

Författare: Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh
Förlag: Novellix (2020)
Antal sidor: 30 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När man debatterar om klimatet dyker ofta samma gamla argument upp. ”Vad spelar det för roll vad lilla jag gör?”; ”Vädret har förändrats i alla tider!”; ”Om vi slutar shoppa stannar världen”; samt klassikern ”Men Kina då!” För den som famlar efter argument, på pricken-liknelser eller det klockrena svaret på klimatfunderingar, finns den här lilla boken som du enkelt kan förvara i väskan eller bakfickan. Här finns snabba svar, med tydliga källor, på flitigt återkommande påståenden om klimatet och klimathotet. Allt för en mer nyanser och faktabaserad klimatdiskussion bortom tyckande och känslor.

Av de små böckerna i Klimatasken, tycker jag bästa om ”Men Kina då?!” – 25 snabba klimat-svar-på-tal. Detta för att den kanske är mest slagfärdig och känns mest användbar. Den presenterar ett antal påståenden som ofta dyker upp i klimatdebatten och ger ett kort eller långt svar på tal, beroende på hur lång tid man har att lägga ned på diskussionen. Spännande och slagfärdig läsning.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Omslagsbild Rättvisekompassan av Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh

Författare: Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh
Förlag: Novellix (2020)
Antal sidor: 31 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Klimatfrågan är vår tids största rättvisefråga. Visserligen drabbar den alla, men de som orsakar de största utsläppen och bidrar mest till klimatförändringarna är inte samma personer som drabbas först och hårdast av sviterna. Tvärtom. En priviligierad, koldioxidosande livsstil sker på bekostnad av andra människors chans till ett drägligt liv. Frågan är: vem ska städa upp efter vår gränslösa fossilfest? Är det vi? Eller har vi outsourcat uppgiften på våra och andras barn? Och vilka förutsättningar har olika människor att kunna leva hållbart – och att kunna höja sin röst?

Rättvisekompassen är en intressant genomgång hur olika maktstrukturer gör att konsekvenserna för klimatpåverkan faller olika. En liten priviligierad grupp lever som om vi hade flera jordklot att tillgå, ofta på bekostnad av en dräglig tillvaro för andra. Och när andra länder vill ha lite av det goda, komma upp i samma standard som vi, då skuldbelägger vi dem och kallar dem för miljöbovar. Klimatfrågan angår oss alla. Vi har alla ett ansvar. Punkt slut.

Betyg 3: Gillade den.
Omslagsbild Vad håller vi på med? av Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh

Författare: Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh
Förlag: Novellix (2020)
Antal sidor: 31 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Normer är de allmänt delade och underförstådda förväntningar som vi människor ställer in livskompassen efter. Om normen säger att receptet för en god middag är kött, en stilmedveten garderob osar trend och en lyckad semester involverar takeoff och landning? Ja, då är det dessa koordinater vi utgår från. Vi människor är trots allt flockdjur och gör som alla andra. Men hur vore det om vi kalibrerade om den där kompassen? Testade nya koordinater?

Vad håller vi på med? behandlar de normer som styr oss mot en inte alltför klimatsmart vardag och hur vi ska börja ifrågasätta dessa. Jag borde tycka att den bok är särskilt intressant, men den framstår som präktig och predikande. Den drar alla människor över en kam och slutsatser kring deras motiv bakom sitt handlingssätt på ett sätt som stryker mig mothårs. Bland annat skriver de på en punkt att det kanske är smartare att gå ut och gå och få lite dagsljus än att ta bilen till gymmet och gå på gåbandet. Jag är mycket på gym och jag har aldrig sett någon använda ett gåband annat än som uppvärmning innan de ska ge sig på annan träning. Aldrig har någon ägnat ett helt pass åt det.

Ja, förändra normerna för all del. Men tilltalet om att alla människor agerar på detta vis går mig på nerverna. Det är ett grepp som ska fungera lugnande, att alla gör så, vi kan ändra det, men eftersom alla inte handlar på detta vis har det snarare motsatt effekt. Det blir irriterande. Samtidigt finns det mycket som är fascinerande, så som att gå ned i arbetstid faktiskt skulle minska klimatpåverkan och öka den personliga hållbarheten.

Betyg 3: Gillade den.
Omslagsbild 1-tons-dieten av Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh

Författare: Maria Soxbo, Johanna Nilsson och Emma Sundh
Förlag: Novellix (2020)
Antal sidor: 64 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Enligt FN ska varje världsmedborgare sänka sina utsläpp av växthusgaser till en hållbar nivå på 1 ton senast 2050. Varför denna bantning? Jo, tanken är att vi alla ska lära oss att leva inom gränserna för vad en planet pallar. Rimligt? Eh, ja. Ju snabbare vi sänker våra utsläpp, tar på oss klimatglasögonen och påverkar företag och beslutsfattare, desto bättre odds för en vettig framtid. Men hur? Utmana dig själv att sänka dina utsläpp under ett år – det viktigaste året i ditt liv! (Baksidestexten)

1-tons-dieten är en fyll-i-bok där du utmanar dig själv att minska dina utsläpp under ett år. Det finns tolv delmål och det är tänkt att du ska beta av dem under en månad. Varje avsnitt inleds med en intressant faktatext. Jag upplever att det är en inspirerande bok och tänker ta itu med utmaningen nästa år. Jag shoppar alldeles för mycket och skulle säkert kunna tänka ett extra varv kring maten. Nu litar jag på att ni påminner mig om att jag ska göra det här nästa år, hör ni.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | 1 kommentar

Crazy Rich Asians

Omslagsbild Crazy Rich Asians

Regissör: Jon M. Chu
Manus: Peter Chiarelli och Adele Lim
Skådespelare: Constance Wu, Henry Golding, Michelle Yeoh
Produktionsår: 2018
Längd: 120 minuter

Rachel Chu bor i New York och är professor i ekonomi vid ett framstående universitet. När hennes pojkvän bjuder med henne till Singapore för att gå på hans bästa väns bröllop och dessutom träffa hans familj för första gången, tackar hon ja. Men vad Nick inte har berättat för henne är att hans familj är rik. Stenrik. Rachel som kommer från enklare förhållanden famlar i denna värld av överdåd. Samtidigt gör Nicks mamma sitt bästa för att hon absolut inte ska känna sig välkommen. Kommer Rachels och Nicks kärlek överleva att alla betraktar henne som en lycksökare?

Crazy Rich Asians är baserad på Kevin Kwans debutroman med samma namn, en satir löst baserad på hans egen barndom i Singapore. Jag har inte läst boken, men blir sugen på att göra det. Världen som Rachel snubblar in i är materialistisk och ytlig. Det enda som betyder något är pengar och kontakter. Status är det enda som personerna har att förhandla med. Festerna är glamorösa och vackra, vilket döljer den elitistiska och klassföraktande inställning som alla i Nicks umgängeskrets tycks besitta.

Castingen i Crazy Rich Asians känns riktigt lyckad. Constance Wu porträtterar Rachel och hennes krock med den här rika världen mycket bra. Hon låter karaktären få skinn på näsan och inte acceptera all skit som Nicks mamma kastar på henne. Michelle Yeoh porträtterar sagda mamma med frostig övertygelse. Gemma Chan är en favorit hos mig och även om hennes roll i filmen är liten, tycker jag om henne som Nicks kusin Astrid. Jag tycker dock att Henry Golding blir lite anonym i rollen som Rachels pojkvän Nick. Det känns som om han lämnar sin flickvän väldigt mycket i sticket.

Crazy Rich Asians är en fin komedi om kulturkrockar och en emigrants möte med en sorts kinesisk kultur som är henne främmande.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i juli 2020

Bokinflödet i juli tog sin början med att Swedish Zombie mejlade ut ett erbjudande om en gratis e-bok, vilket jag förstås nappade på:

13 svarta sagor: 1873 är en novellantologi på temat steampunk och skräckgotik. Bland annat medverkar Christin Ljungqvist och Peter Erik Du Rietz, som jag läst en del av och tyckt om.

Sedan gav min arbetsgivare alla anställda presentkort på en sammanlagd summa av 500 kronor, som man kunde spendera hos lokala företagare som hade anslutit sig. Bland annat hade det lokala antikvariatet anslutit sig så jag gick dit och botaniserade lite:

Den fjortonde bruden av Meredith Ann Pierce läste jag i slukaråldern och den gjorde starkt intryck på mig, så jag är sugen på att läsa om den. Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk har jag varit nyfiken på sedan den kom ut. Kung Caspian och skeppet Gryningen var i mycket bättre skick än det exemplar jag hade i bokhyllan, så jag passade på att byta ut den. Fallna kvinnor av Eva F. Dahlgren har jag varit nyfiken på bra länge.

Egentligen hade jag bara planerat att jag skulle köpa två böcker i juli:

Howl’s Moving Castle av Diane Wynne Jones och The Ghost Bride av Yangsze Choo var två böcker jag absolut ville hinna med att läsa på min semester, så de blev inte liggande länge.

Sedan råkade det bli en impulsbeställning från Adlibris:

Två böcker som handlar om bullet journaling, vilket den som följer mig på Instagram vet att jag sysslar med. Bullet journal metoden är skriven av Ryder Carroll, som har skapa systemet. Helen Colebrooks 1000 idéer för din bullet journal är mer en inspirationsbok med teckningar och textning.

Har jag gjort några fynd i juli?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Black Books, säsong 3

Omslagsbild Black Books, säsong 3

Skapare: Dylan Moran
Skådespelare: Dylan Moran, Bill Bailey, Tamsin Greig
Produktionsår: 2004
Säsong: 3
Antal avsnitt: 6
Längd: 144 minuter

Goliath Books har slagit upp portarna precis bredvid Black Books. När Bernard går för långt än en gång, hoppar Manny över till Goliath Books. Men gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Medan Manny sugs in i denna värld av konformitet, försöker Fran övertala Bernard att be om ursäkt så att allt återgår till det normala. På ett eller annat vis kommer denna udda trio att återförenas med kaos som slutresultat.

Tredje säsongen av Black Books är också den sista av serien. Det hela börjar lite lovande med en antagonist i första avsnittet, Goliath Books, som har snott Manny. Vad som verkar vara ett jobb fritt från smädelser och ovett, blir mardrömslikt när de kräver att Manny ska omstöpas i samma form som resten av personalen. Ett roligt avsnitt som tycks ha en del att säga om oberoende bokhandlare kontra stora kedjor.

Dessvärre försvinner Goliath Books i princip efter detta första avsnitt. Serien återfår sitt planlösa, sjaviga struktur. Visserligen med roliga avsnitt, som när Mannys föräldrar kommer till bokhandeln och det visar sig att han kan ha överdrivit en aning till dem eller när Bernard och Manny ska försöka skriva en barnbok samtidigt som Fran är på möhippa. Men bristen på kontinuitet i karaktärernas bakgrunder och personligheter skaver fortfarande i mig.

Jag hade ganska höga förväntningar på säsongens och seriens sista avsnitt, Party. Manny och Fran tvingar med sig Bernard på en fest, och dess efterdyningar kommer dra upp det förflutna i ljuset och orsaka en del bitterhet. Jag hade förhoppningar om att det skulle ge en större inblick i Bernard som karaktär och ge serien ett avslut, men blev snuvad på båda punkterna.

Det är inte det att jag inte gillar Black Books. Det är bara det att jag inte tycker att det är så bra som jag trodde att det skulle vara.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Säsong 1 (recension)

Säsong 2 (recension)

Säsong 3

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Månadsrapport: Juli 2020

Antal lästa böcker i juli 2020: 13

83. Days of Blood and Fire av Katharine Kerr
84. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
85. The Kama Sutra av Mallanaga Vatsyayana
86. Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff
87. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez
88. The Ghost Bride av Yangsze Choo
89. Five Go Off in a Caravan av Enid Blyton
90. Howl’s Moving Castle av Diana Wynne Jones
91. Five on Finniston Farm av Enid Blyton
92. Vargarna i Calla av Stephen King
93. Karius och Baktus av Thorbjørn Egner
94. Praktiskt latin för trädgårdsälskare av James Armitage
95. Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Drama: 2
Dystopi: 1
Fantasy: 6
Magisk realism: 1
Non-fiction: 3

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 5
Omlästa böcker: 3
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 0

Kvinnor: 5
Män: 7
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 6

Amerikansk författare: 3
Brittisk författare: 3
Colombiansk författare: 1
Finsk författare: 1
Indisk författare: 1
Malaysisk författare: 1
Svensk författare: 1

Kommentar: Med tanke på att jag har haft semester i juli, så har jag läst ovanligt lite. I år har jag dock inte haft några långa bilresor till resmål, utan mest varit hemma. Då finns det så mycket annat att styra med att jag inte kan sitta och läsa hela tiden.

Bäst i juli var dock helt klart Howl’s Moving Castle av Diane Wynne Jones, som var tämligen olik filmen men som jag älskade på ett annat sätt. När det gäller non-fiction tyckte jag bäst om Praktiskt latin för trädgårdsälskare av James Armitage, även om den inte fick så högt betyg.

Sämst denna månad var dock Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Populärvetenskap när den är som sämst.

Lite besviken blev jag på Yangsze Choos debutroman The Ghost Bride. Bok och tv-serie skiljde sig en hel del åt, men här tycker jag att tv-serien hade större djup och mognad. En mer komplex historia, helt enkelt.

Otäckast var Fahrenheit 451, eftersom i vissa avseenden Ray Bradbury tycks ha kunnat se in i framtiden…

Antal sedda filmer i juli 2020: 8

32. A Whisker Away
33. Black Books, säsong 3
34. Crazy Rich Asians
35. Jessica Jones, säsong 1
36. Book Club
37. Jessica Jones, säsong 2
38. The Intern
39. The Autopsy of Jane Doe

Fantasy: 1
Feelgood: 1
Komedi: 3
Skräck: 1
Thriller: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 1
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Netflix: 7
Omsedd film: 0

Kommentar: I juli har mitt Netflixkonto kommit till flitig användning. Det har blivit en hel del film och tv-serier.

Bäst och otäckast denna månad av första säsongen av Jessica Jones. Så mörk och suggestiv, och David Tennant är riktigt obehaglig som antagonisten Kilgrave. Därmed blev kontrasten till säsong 2 med sitt halvdana tempo och bristande fokus så stor att jag blev riktigt besviken.

Sämst denna månad blev dock den så kallad skräckfilmen The Autopsy of Jane Doe. Lovande premiss, men så långsam och utdragen att jag snarare gäspar mig genom filmen än sitter som på nålar.

Positivt överraskad blev jag av den Netflixproducerad animen A Whisker Away. En riktigt söt film.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: Augusti 2020

Nu har jag en dryg vecka kvar innan jag ska börja jobba igen. Tiden går fort när man har semester. Men lite till kommer jag nog hinna läsa innan dess. Kanske någon av dessa fyra titlar jag hoppas hinna med i augusti:

  • Days of Air and Darkness av Katharinne Kerr. Omläsning. Dags för nummer åtta i Deverryserien.
  • Happy Food av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Hyllvärmare. Risken är att den här kommer bli stående och samla damm bra länge om jag inte ger mig själv en spark i baken…
  • Spionen av Paulo Coelho. Bokreafynd från i år. Mata Hari var en spännande person.
  • Call me by your name av André Aciman. Bokreafynd från i år. Jag hoppas att boken är bättre än filmen

Vad vill du läsa i augusti? Har du läst någon av dessa?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar