Nada av Carmen Laforet

Bildkälla: Bokförlaget Komet.

Författare: Carmen Laforet
Originaltitel: Nada
Översättning: Siri Hultén
Förlag: Bokförlaget Komet (2017)
Antal sidor: 319 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Artonåriga Andrea är fylld av förväntningar när hon anländer med ett sent nattåg till Barcelona, där hon ska studera på universitetet. Framför ser hon sig äventyr och frihet. Men verkligheten blir en annan. Livet hos släktingar i lägenheten på Calle Aribau är inte som hon minns det. Det är mer förfallet, mer sjaskigt. Bland invånarna finns Róman, hennes konstnärligt skicklige morbror; hans mindre skicklige bror Juan, som aspirerar efter att bli konstnär; Juans vackra fru Gloria och deras son; en förvirrad mormor; den stränga mostern Angustias; samt den skumma hushållerskan Antonia. Samtidigt som dessa individer drar in Andrea i sin småsinthet och sina gräl, så lockas hon även av universitetskamraten Ena.

Jag fick en förfrågan om att läsa Nada från förlaget efter att de hade sätt min medverkan i Svensk Bokhandels tidning, där jag efterlyste mer queera böcker och böcker bortom den anglosaxiska sfären. Carmen Laforets debutroman räknas tydligen som en klassiker, men jag har inte hört talas om den tidigare. Hennes författarskap sägs bygga vidare på en spansk litteraturtradition skapad av Camilo José Cela, men om du står i valet och kvalet mellan Cela och Laforet så är Laforet mer läsvärd.

Hennes sätt att använda språket på ger hela Nada en drömlik känsla, som ibland övergår i en mardrömskänsla. Andrea betraktar livet på Calle Aribau nästan utan ifrån, utan att komma sina släktingar nära. Därmed får vi uppleva hennes distanserade fascination och aversion gentemot Róman, och förskräckelsen när väninnan Ena tycks vara på väg att snärjas i hans nät. Det finns en del queera undertoner i denna vänskap, men annars är det en mycket fint skildrad vänskapsrelation mellan två flickor vilket är ovanligt inom litteraturen. Denna väninnerelation kommer att ha livsavgörande betydelse för Andrea.

Nada är en sorts bildningsroman som utspelar sig i ett krigsdrabbat Barcelona. Andrea utforskar gladeligen dess många gator och katedraler, och förtrollas av dem. I början är hon barnslig och naiv. Sina pengar slösar hon bort på godsaker och fina saker till att börja med, och lär sig hungerns vedermödor. Långsamt börjar hon mogna och bli varse hur hennes familj är i sönderfall. Ju mer hon får veta om vad det är som har hänt under kriget, desto mer växer hon som person. Den Andrea som vi möter i slutet av boken är inte samma som i början, utan hon har växt och mognat framför våra ögon.

Nada är en gotisk bildningsroman som med trolsk, drömlik stämning skildrar en väninnerelation av högsta betydelse för de inblandade flickorna.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Passagen av Simon Stålenhag

Bildkälla: Fria Ligan.

Författare: Simon Stålenhag
Illustratör: Simon Stålenhag
Förlag: Fria ligan (2017)
Antal sidor: 143 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett ödelagt USA. Hennes enda sällskap är en liten, gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Flickan och robotens mål är kusten, men ju närmre de kommer desto snabbare faller världen samman. Det vore som om civilisationens ihåliga kärna till slut har kollapsat bortom horisonten.

Det var väldigt nära att jag missade Passagen. Hade inte Vargnatts bokhylla råkat nämna den, så hade nog Fria Ligans mejl blivit liggande obesvarat. Tur är väl det att jag svarade på det där mejlet, därför att det här är en läsupplevelse jag inte hade velat vara utan.

Passagen inger en lyxig känsla med sitt stora format och färgbilder i högupplösning. Simon Stålenhag har både författat text och illustrerat boken. Textstyckena är korta, fragmentarisk, och berättar historien i växelverkan med bilderna. Samhället som målas upp är fascinerande med teknologin som så sakteligen tar över människors liv tills det samhället dukar under. Genom hjälmar kan människan fly den grå vardagen, men det blir allt svårare att ta sig tillbaka till verkligheten. Det är i resterna av detta samhälle som Michelle och roboten Skip tar sig fram.

Som sagt, en stor del av berättandet i Passagen sker genom bilderna. Det är mörka, otroliga bilder av märkliga maskiner och som tornar upp sig i de annars vanliga omgivningarna. Mellan raderna går det att läsa oerhört mycket. Det finns en ödesmättad laddning i både text och bilder som letar sig in i mig. Hur allting ligger till målas sakta upp och jag har svårt att lägga boken ifrån mig till dess att jag har läst sista sidan. Det är lågmält och obehagligt med en stämning som dröjer sig kvar.

Passagen är en lågmäld och otäck dystopi som verkligen biter sig fast i läsaren. Varvat med bilder och text så kommer du definitivt att få en säregen läsupplevelse.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

För gudinnan av Anders Fager

Bildkälla: Fria Ligan.

Författare: Anders Fager
Förlag: Fria ligan (2017)
Antal sidor: 252 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I sin exklusiva våning högt ovanför Canary Wharf inväntar Tiphany Reeder sin middagsgäst. Adam, den kanske största filmstjärnan någonsin. Men hon är inte ensam. Hennes väninna Tipper ska delta i middagen via bildskärm. De tre ska prata gamla minnen och försöka hitta tillbaka till de känslor de har haft för varandra i över ett århundrade. Det kommer att bli en lång natt.

För gudinnan är en sådan där bok som jag inte blir riktigt klok på om jag älskar eller om jag avskyr. Kanske är det lika delar både ock. Kärlek och avsky blandat. Jag är fruktansvärt svag för böcker där tidens lagar inte gäller längre; där nutid och dåtid löper parallellt med varandra. Existerar samtidigt. Den mörka värld som Anders Fager målar upp fängslar och förtrollar mig: ett London där solen har gått ned och världen är höljd i dimma och evig skymning. Det är bisarrt och skruvat, men en läsupplevelse jag inte hade velat vara utan.

Samtidigt frossar För gudinnan i våld, sexuellt och annat, på ett sätt som jag inte känner alla gånger är motiverat. Ändå kan jag inte sluta läsa. Jag fastnar för antihjältarna och den komplexa strukturen i berättandet. Tiphany Reeder utövar en otrolig lockkraft på mig, så att jag bara vill läsa lite till om henne. Nysta lite mer i hennes bakgrund, i hennes nutid, i hennes framtid. Hon är verkligen en vrickad personlighet.

Samtidigt som hon som karaktär griper tag i mig, kan jag inte hjälpa att fascineras över den mytologiska värld som målas upp i För gudinnan. Den har sin bakgrund i skräckrollspelet Kult, men under Anders Fagers penna blir denna berättelse olikt något annat jag har läst tidigare. Visst att det är en kärlekshistoria: en klumpig sådan där två personer som inte riktigt förstår sig på kärlek tävlar om Adams gunst. Men samtidigt är det också en skildring av en spektakulär maktkamp mellan gudinnan Tipper och hennes gunstling Tiphany. Samspelet mellan dem är djupt fascinerande.

Tyvärr tappar För gudinnan lite för mig på slutet. Mina blandade känslor till trots kändes detta som en solklar femma fram till dess att köttkroksskräcken tog över. Ändå var detta en riktigt stark läsupplevelse.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

D som i dramatik

D – Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.

Egentligen tycker jag att den här punkten är rätt snarlik föregående, men kanske mer positivt laddad.

Ett exempel på en väldigt dramatisk bok är den franska thrillern Tarantula av Thierry Jonquet. I boken får vi följa tre till synes orelaterade trådar. Först stiftar vi bekantskap Eva, som hålls inlåst av den framstående plastikkirurgen Richard Lafargue. Hon släpps bara ut för att visas upp på cocktailpartyn och för att tvingas till förnedrande sex med främlingar.

Därefter får vi möta Alex, som är på flykt efter att ha dödat en polisman och som ibland tänker på sin brottslige partner Vincent, som försvunnit spårlöst. Den tredje tråden handlar just om den kidnappade Vincent, som hålls fången av en sadistisk man. En man han kommer att kalla Mygale, efter ett slags tarantel.

Boken har blivit en spansk film, The Skin I Live In, som jag tycker är strået vassare, men det här är ändå läsning som inte går att lägga ifrån sig. Bedrägligt enkelt berättad och rätt så kort suger den in läsaren tills den har läst ut boken. Tvisten är genialiskt ond, men gjorde sig bättre på film. Ett intelligent hämnddrama, kan det hela sammanfattas med.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Star Trek Beyond

Regissör: Justin Lin
Manus: Simon Pegg och Doug Jung
Skådespelare: Chris Pine, Zachary 
Quinto, John Cho, Simon Pegg, Zoe 
Saldana, Anton Yelchin, Karl Urban, 
Idris Elba
Produktionsår: 2016
Längd: 122 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
 format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Kapten James T. Kirk och hans besättning har ägnat de senaste åren åt att utforska rymden. Nu ska de få välbehövd återhämtning på Federationens nya rymdstation Yorktown. Vilan blir dock kortvarig. Ett forskningsskepp har kraschat i en outforskad nebulosa och behöver undsättning. USS Enterprise är det enda skeppet som kan klara den farofyllda resan. Alltför sent inser de att det är en fälla och Enterprise blir till stora delar förstört av fientliga styrkor, ledda av Krall. En man som verkar ha ett horn i sidan till Federationen och allt den står för. Strandade på en enslig planet verkar det knappast som om Kirk och besättningen ska kunna stoppa hans plan.

Om jag ska var ärlig brukar jag ha lite svårt att koncentrera mig under filmer. Uppmärksamheten vill gärna fara iväg åt olika håll. Men inte under Star Trek Beyond. Här sitter jag som klistrad från de inledande humoristiska scenerna när ett av Kirks diplomatiska uppdrag går snett till den spännande avslutningen. Inte en enda transportsträcka så långt ögat kan se. Jag har ju varit väldigt förtjust i denna reboot och det här är nästan lika bra som första filmen. En väl avvägd blandning av humor, action och vänskap.

Skådespelarmässigt tycker jag väl varken att Chris Pine eller Zachary Quinto är några strålande stjärnor, men de fungerar i sina roller i Star Trek Beyond mycket väl. Anton Yelchin, må han vila i frid, är perfekt i rollen som Chekov och Karl Urbans leverans av Bones torra sarkasm får mig att skratta högt. Zoe Saldana får tyvärr inte göra så mycket i denna film, men hon är bra i sina scener och förhindrar elegant Uhura från att delegeras enbart till Spocks kärleksintresse. Idris Elba som skurk är förstås genialisk.

Ja, jag tyckte väldigt mycket om Star Trek Beyond. Märks det så väl?

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Resa till Kina av Ingrid Booz Morejohn

Författare: Ingrid Booz Morejohn
Förlag: Ica Bokförlag (2008)
Antal sidor: 249 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Slut hos förlaget. Pröva din lycka på Bokbörsen.

Ingrid Booz Morejohn är fotograf och reseledare. Sedan 1985 har hon regelbundet rest i Kina och är numera bosatt där. I Resa till Kina berättar hon om intressanta platser utanför turiststråken, om kinesisk mat och dryck, om konsthantverk, och om vad som kan vara av intresse att köpa med sig hem.

Resa till Kina införskaffades på bokrean 2012 och har sedan dess blivit stående i boktiteln. Det ligger i själva titeln, men jag blev ändå förvånad över att detta var en reseguide. Jag hade väl väntat mig något annat. Som sådan kan jag känna att den här boken är mest intressant för den som håller på att planera en resa till Kina. Risken är dock att du får sådan panisk beslutsångest att resan inte blir av just för att det finns så mycket att titta på. Jag vill dock lägga ett varningens ord för att boken är från 2008 och med tanke på expansionstakten i Kina så är den förmodligen inte helt aktuell längre, så här en tio år senare. Men det finns en del praktiska råd och tips som är värdefulla.

Ändå kan jag tycka att Resa till Kina ger något även för den som inte står i begrepp att resa till landet. Ingrid Booz Morejohn skriver om historia och mytologi som är knutna till platser på ett engagerande vis. Det märks att hon själv är djupt fascinerad av och förälskad i landet. Boken är dessutom fylld till brädden med fantastiska bilder som gör det lätt att drömma sig bort. Mest sugen blir jag att resa till Suzhou, som har några av Kinas finaste trädgårdar.

Resa till Kina är kanske mest värdefull för den som står i begrepp att planera en resa till Kina, men även för någon som mig som bara är intresserad av landet är den värd att läsa.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Santa Lilio Sangre av Ayami Kojima

Författare: Ayami Kojima
Förlag: Asukashinsha (2010)
Antal sidor: 200 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Science Fiction Bokhandeln

Ayami Kojima är en självlärd konstnär som verkar mycket inom spelvärlden. Hon har bland annat designat videospelet Castlevania, men även flera andra spel. Santa Lilio Sangre samlar många av hennes verk, både från Castlevania och andra spel.

Jag är mycket förtjust i konstböcker, men kan känna mig lite vansklig när jag läser dem och ska recensera dem på min bokblogg. Just eftersom det knappt rör sig om någon text, utan mest bilder. Vanskligare blir det ju om det som i fallet med Santa Lilio Sangre är så att den lilla text som finns är skriven på ett språk jag själv inte förstår. Men samtidigt är det här ju min blogg, så jag recenserar vad jag vill och vad jag har lust till. Punkt.

Santa Lilio Sangre är en rejäl bok. Tjockt, oftast svart papper, ger den en lite lyxigare känsla att ta i. Samtidigt är det vad som krävs för att göra Kojimas konst rättvisa. Om jag ska sammanfatta hennes stil så blir det med orden gotisk skräck. Det är mycket blod, skelett och vapen blandat med skira blommor och eleganta kläder. Många bilder är obehagliga. Andra är så vackra att jag tappar andan.

I Santa Lilio Sangre bjuds det på stor vidd, från målningar till karaktärsdesigner. Media som hon använder sig av är främst bläck och akryl, men hon ger även prov på blyerts och gouache. Det som imponerar på mig mest är hur hon använder ljuset i sina bilder. Det för tankar till ett religiöst bildspråk och helgonbilder, samtidigt som hon har ett alldeles unikt uttryck som gör att hon har en stil som det inte går att missta sig på. Jag kan knappt se mig mätt på bilderna och det känns som en bok som jag kommer att plocka ur hyllan för att bläddra i lite då och då.

Att Santa Lilio Sangre är ett sådant praktverk gör det faktiskt till årets första fullpoängare.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sunt förnuft, vilt hjärta av Veronica Almer

Författare: Veronica Almer
Förlag: Visto förlag (2018)
Antal sidor: 310 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Ella är en von Beijer med allt det innebär: en framgångsrik karriär som journalist, en på pappret perfekt pojkvän och ett liv som många skulle avundas. Men så gör hon ett misstag under en intervju. Ett misstag som tvingar henne, till familjens skam, att ta jobb på en damtidning. Hennes första uppdrag blir att intervjua James Jensen, stjärnan i pojkbandet Timeless Kings. En arrogant man som kommer från förorten och som har musiken att tacka för allt. Det slår gnistor om dem. På mer än ett sätt. Snart tvingas Ella att inse att hennes liv kanske inte är så perfekt trots allt. Att den utstakade banan kanske inte är den rätta…

Veronica Almer bokbloggade ett tag och jag följde då hennes blogg. Senare har jag också följt hennes författarblogg av och till, och därmed var jag glad när jag fick höra att hon skulle debutera med Sunt förnuft, vilt hjärta. Alltid kul när någon en ”känner” lyckas ro drömmen i land. Därför blev jag oerhört glad när jag vann boken i en tävling.

Sunt förnuft, vilt hjärta innehåller alla de rätta ingredienserna för romance: en kvinna med skinn på näsan som möter en arrogant kille med ett inte helt lätt förflutet, och kemin finns omedelbart där. Lägg därtill förvecklingar och familjedrama och du får en charmig historia. För även om det är lite förutsägbart, så är det ju också precis det du vill ha av den här genren. Det är lättsmält. Du vet hur det kommer att sluta och det finns en trygghet. Innan dess blir det ögonblick för pirr i kroppen och frustration när Ella och James dummar sig.

Sunt förnuft, vilt hjärta är en riktigt charmig debut. Det ska bli spännande att se hur Veronica Almer tacklar romancegenren i sin nästa bok.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

C som i cirkus

C – Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Jag skrev in ordet ”rörig” i bloggens sökfunktion för att friska upp minnet och på första sidan dök Som ett brev på posten av Birgitta Bergin upp. Boken handlar om Elsa och Thore, som båda är i 80-årsåldern när de träffas och förälskar sig. Snabbt förlovar de sig, till deras barns stora förskräckelse. Båda två är tämligen välbärgade och barnen skulle göra vad som helst för att skydda arvet.

Boken är förhållandevis kort, men det är fruktansvärt många karaktärer som ska komma till tals. Alla med sina problem och dysfunktioner. Berättarrösterna är dessutom oerhört lika varandra, vilket gör att de glider in och jag upplevde dem som svåra att hålla isär. Att två karaktärer dessutom heter Hasse och Lasse gör ju inte saken lättare… Med ytliga och tillspetsade motiv så blev det ju etter värre.

Egentligen hade den här kunnat passa in på förra veckans ord också, besvikelse. Jag blev uppriktigt besviken. Mina förväntningar var ganska höga eftersom det är sällan kärlek på äldre dagar skildras och det lät som om det skulle kunna bli bra. Istället blev det platt fall för min del.

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

New York, New York

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Martin Scorsese
Manus: Earl Mac Rauch och Mardik 
Martin
Skådespelare: Robert De Niro, Liza 
Minelli, Lionel Stander
Produktionsår: 1977
Längd: 155 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
format
Bluray | Discshop
DVD | Discshop

Jimmy Doyle är en talangfull, men odräglig, saxofonist som under ett firande av andra världskrigets slut möter popsångerskan Francine Evans. Med New York som bakgrund får tittaren följa deras stormiga och ansträngda romans, samtidigt som deras karriärer mödosamt klättrar uppåt.

Under en period var jag och min syster väldigt musikalfrälsta, så jag köpte hem en box med tre musikalfilmer. Två blev sedda omgående (West Side Story och The Sound of Music) medan New York, New York blev liggande fram tills nu. Det är en musikal som inte har åldrats med behag, så att säga.

New York, New York tar sin början på en fest för att fira att andra världskriget är över. Vi introduceras den olidlige och obehaglige Jimmy Doyle, porträtterad av Robert De Niro, när han stöter på varenda flicka som sitter ensam. Liza Minellis Francine Evans säger nej upprepade gånger, men Doyle framhärdar på ett ytterst obehagligt vis. Omständigheter gör att de senare möts igen och hon hjälper honom att få ett jobb, men måste lämna staden för egna engagemang. Han släpper då allt och förföljer henne på turnén. När han väl kommer ikapp blir de ihop, efter att han har sagt något i stil med ”du lämnar inte mig, jag lämnar dig.” Francine skriver även dikter, som hon inte vill att han ska läsa, men det gör han förstås. När han inser att de handlar om honom, släpar han med sig henne i bara nattsärken mitt i natten till en fredsdomare. De ska gifta sig. Hon är ju tveksam; han har inte ens friat och hon hade nog föreställt sig ett vackrare frieri. Då lägger han sig ned framför taxin och hotar med att låta den köra över honom. Det är förstås vackert och romantiskt, så de gifter sig.

Till en början verkar det som om New York, New York är omedveten just hur sunkig romansen är. Men så småningom när det börjar gå upp för Doyle att Francine är den som har talangen och personligheten för att lyckas, vilket har stått uppenbart för tittaren för länge sedan, så börjar det ta sig. Sympatin och fokus förläggs hos Francine, som är fantastiskt porträtterad av Liza Minelli.

Ändå är det med en känsla av under som jag inser att jag nästan lyckades ta mig igenom den nästan tre timmar långa New York, New York utan att stänga av och slänga fjärrkontrollen i väggen.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer