Oranges Are Not the Only Fruit

oranges are not the only fruit

Regissör: Beeban Kidron
Manus: Jeanette Winterson
Skådespelare: Geraldine McEwan, 
Charlotte Coleman, Emily Aston
Produktionsår: 1990
Antal avsnitt: 3
Längd: 165 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
DVD | Discshop

Jess vet vem hon är, och det har hon vetat sedan sju års ålder. Hon är en av de ”frälsta” och har dedikerat sitt liv till Jesus genom att följa den fördomsfulle pastor Finch predikningar och hans förståelse av Uppenbarelseboken. Hennes varma personlighet gör att hon lyckas passa in i gemenskapen och sprider med glädje Jesus ord. Men så lär hon känna och frälser Melanie. Deras vänskap djupnar allt mer till något som pastorn skulle kalla för ”onaturligt.” Sakta börjar hon se att det är något fel med det pastorn lär ut. Särskilt när de båda flickorna utsätts för hemsk behandling för att ångra sina handlingar. Går det att lämna den gemenskap hon har vuxit upp inom?

Oranges Are Not the Only Fruit är en miniseries baserad på Jeanette Wintersons debutroman med samma namn, som jag läste tidigare i år. Serien har skalat bort några av de mer fantastiska elementen och sagoparallellerna. Å andra sidan har det lyckats framhäva mycket av det absurda och komiska i den församling som Jess tillhör, särskilt förstärkt av de surrealistiska drömsekvenserna vid nöjesfältet. Berättelsen blir ändå rakare, men lyckas ändå beröra och förskräcka. Jess styrka när hon råkar ut för motgångar är fint porträtterat.

I Oranges Are Not the Only Fruit finns det gott om starka skådespelarprestationer. För den som är van vid, och älskar, Geraldine McEwan som den väna miss Marple blir kontrasten stor till hennes porträtt av Jess fostermor. Men McEwan lyckas fånga upp de komplexa nyanserna i denna självrättfärdiga och stundtals hårda kvinna, som hellre skulle förskjuta sin dotter än se henne hänge sig åt ett liv i ”synd.” Charlotte Coleman har ett speciellt, men charmerande sätt, att porträttera Jess, vilket gör karaktären sympatisk.

Oranges Are Not the Only Fruit är en lyckad filmatisering av en stark berättelse.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Innan väggen: En upplyftande bok om utmattning av Anna Voltaire

Författare: Anna Voltaire
Förlag: Ordberoende förlag (2017)
Antal sidor: 79 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Det är först i efterhand du ser tecknen. Sömnsvårigheterna, lättretligheten, den ökade ljudkänsligheten. Svårigheten att sortera intrycken när det pågår för mycket runt omkring. Men så kommer en söndagskväll på jobbet när du har jobbat hela helgen och du känner dig lite särskilt trött. Du går av, är ledig måndag och vaknar på tisdagen efter nio och en halv timmes sömn med känsla av att ögonlocken är igenklistrade. Det går inte att vakna. Tröttheten vägrar ge med sig. Det går inte att hålla sig vaken under dagen. Du sover det mesta av tiden. Arbetsminnet och koncentrationsförmågan har gått åt helvete. Sjukskrivningen är ett faktum.

Innan väggen är en tunn liten bok skriven med humor och värme. Anna Voltaire är läkare och sexbarnsmamma, och har själv erfarenhet av att ha drabbats av utmattning. Det här är en bok för den som har drabbats av utmattning, för anhöriga och vänner, för de som vill lära sig mer om tillståndet. För trots att vi pratar mycket om utmattningssyndrom idag och dess ökande prevalens så råder det en stor okunskap i samhället.

Innan väggen är kanske lite tunn för att hålla allt den lovar, men den är en tröst. Ett balsam för själen. Den vägleder dig genom sjukdomens olika faser och symtom på ett enkelt och lättfattligt vis. Behandling och egenvård. Tips och råd om att sätta gränser. Det sista har jag svårt för. Jag har svårt att tacka nej till aktiviteter jag tycker är roliga, trots att jag egentligen inte orkar med dem.

Louise Winblad, mest känd för Hej hej vardag, har illustrerat Innan väggen. Liksom sina skildringar av livet som småbarnsförälder, träffar hon helt rätt i sin skildring av livet med utmattningssyndrom. Som att sätta på sig ett par hörselkåpor och bara stänga allt kaos ute, så att du kan koncentrera dig på det du gör och låta någon hantera resten. Få lite avlastning.

Nu känns det som om jag svamlar på. Vad vill jag ha sagt om Innan väggen? Det är en bok som jag tycker mycket om, men som jag inte kan relatera helt till. Mycket uppehåller sig kring barn och partner. För den som lever ensam och är barnlös kanske inte det är helt relevant. Dessutom måste jag ju laga mat ibland, även om jag känner att jag inte orkar, för alla har inte råd att köra på hämtmat. Men det går att sänka ambitioner. Det behöver inte vara kulinariska mästerverk varje gång.

Innan väggen är en varm, upplyftande bok som bjuder på lösningar och tröst. Det är en bok fler borde läsa.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Lilting är ett vackert, lågmält drama

Regissör: Hong Khaou
Manus: Hong Khaou
Skådespelare: Cheng Pei Pei, Ben 
Whishaw, Andrew Leung
Produktionsår: 2014
Längd: 83 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | Discshop
DVD | CDON, Discshop

Junn är en kinesiska från Kambodja som, trots att hon bott många år i Storbritannien, aldrig lärt sig engelska. Sedan sin ende sons bortgång lever hon isolerad på ett åldershem där ingen talar hennes språk. Hennes liv störs av att sonens rumskamrat dyker upp på hemmet. Richard är märkligt mån om henne. Utan ett gemensamt språk kämpar de dock med att närma sig varandra. Med hjälp av en översättare kan de foga samman minnena av en man de båda älskade. Även om de inte delar språk, så är de förenade i sin sorg.

Lilting känns inte speciellt brittisk, utan snarare fransk i sin lågmälda sorgsenhet. Det är ett vackert drama som inte överdriver eller försöka manipulera oss. Istället skildrar det naket och rättframt sorg och isolering. Både Junn och Richard är isolerade på sina egna vis. Junn, på grund av språket. Richard, på grund av att han inte kan berätta vad Kai verkligen betydde för honom. Istället famlar de och försöker närma sig varandra, stöta bort varandra, svartsjuka på de olika sidor de hade av mannen som de båda älskade. Det är en fin skildring av en lite väl uppslukande moders- och sonrelation, men också vad rädsla kan göra för att förstöra relationer.

Ben Whishaw har på senare år blivit en av mina favoritskådespelare. Även i Lilting gör han ett fantastiskt jobb som Richard, den sörjande partnern till Kai. Cheng Pei Pei spelar Junn och gör även hon ett fantastiskt jobb. Ensamheten och sorgen går genom rutan till tittaren. Det här är en situation som kommer att bli allt vanligare i Europa: äldre som antingen aldrig har kunnat eller som tappar det nya hemspråket, och detta är en briljant skildring av den isolering som sker när samhället inte riktigt förmår fånga upp det.

Lilting är ett vackert, lågmält drama om sorg och att söka kontakt. Varmt rekommenderad.

 

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Veckans skörd #166

Då har en del av de recensionsexemplar jag väntade på dykt upp, plus några överraskningar. Det första som dök upp hos mig var denna:

Jag råkade se Innan väggen av Anna Voltaire på Instagram och blev nyfiken. Förlaget var vänliga nog att skicka mig ett recensionsex, som jag kommer att recensera i nästa vecka.

Sedan dök det här fina utskicket upp:

Jag har längtat efter Saker ingen ser av Anna Ahlund sedan hon började arbeta med den, så det är klart att jag redan har hunnit läsa den. Tillsammans med klubban och teet, förstås. Den lilla lappen är ett Boye-citat som lyder: ”Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.” Som sagt, jag har läst den och hoppas hinna skriva recension till nästa vecka. Men det är inte säkert jag hinner/orkar.

Sedan dök det upp en överraskning:

Visheten vaknar av Elin Säfström är andra delen om väktaren Tilda Modigh, som ska hålla ordning på alla oknytt i Stockholm. På Instagram skrev jag att jag skulle dyka ned bland Stockholms rådare, men tanken var väl inte att jag skulle fastna så till den grad att jag läste ut boken under eftermiddagen. Men så blev det. Jag hoppas också orka/hinna skriva recension på den till nästa vecka, men det är inte säkert att det blir så.

Den var ju så fint dedikerad:

Slutligen, så hade jag faktiskt beställt en sak till mig själv. En ny bullet journal:

Jag har hållit på med bullet journaling i nästan ett år nu, och trivs rätt bra med det. Det är ett bra sätt att hålla ordning på vad som ska göras och dylikt. Samtidigt får en ju utlopp för sin kreativitet när en designar de olika sidorna. Så här ser mitt första uppslag ut:

Inte så vidare kreativt eftersom det bara är nyckeln och en liten lista över saker jag känner att jag behöver köpa till lägenheten.

Jag kommer nog inte köpa den här modellen igen, då pappret är väldigt tunt och pärmarna känns sladdriga. Men det duger i dagsläget.

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

Drama av Sylvia Day

Författare: Sylvia Day
Originaltitel: Ask For It
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Georgian, #1
Förlag: Bookmark förlag (2013)
Antal sidor: 297 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Marcus har ett förflutet med den nyblivna änkan Elizabeth och har inte riktigt kommit över henne. Nu när de åter möts är hon i fara på grund av en kodad dagbok som hennes make har lämnat efter sig. Lord Marcus får i uppdrag att beskydda henne och ser sin chans att slå två flugor i en smäll: att skydda henne och få henne att inse att han är hennes livs kärlek. Men deras motståndare är hänsynslös bortom ord och lady Elizabeth svävar i dödlig fara.

Drama är min andra bok av Sylvia Day och det kommer bli min sista. I båda dessa böcker väljer Day att skildra ett par med en tidigare historia, som har etablerats innan berättelsen börjar. Detta verkar få henne att tro att hon inte behöver lägga något krut på kemin mellan karaktärerna, vilken är obefintlig. Det finns inte ens en antydan till gnista. Något som är förödande för både romance och erotik.

Och kan vi prata om Marcus sedan? Det manliga kärleksintresset i Drama. Han måste vara det sämsta kärleksintresse jag någonsin har läst om. Åtminstone det minst sympatiska. Rent ut sagt så är han ett kontrollerande svin. Alltså, när Elizabeth ligger och onanerar så rusar han in, topp tunnor rasande, därför att hon förvägrar dem båda den njutning som de båda ”känner ett behov av.” Eller den där snedvridna logiken där han tydligen visar tillit till henne genom att binda henne mot sin vilja och sedan förmår henne att suga av honom. Trevlig prick, den där Marcus. Urk.

Days ambition med Drama har väl varit att skapa något slags historisk thriller med erotiska inslag, vilket inte lyckas särskilt väl. Intrigen är bortom banal och förutsägbar. Vem som är skurk eller inte är så genomskinligt att jag sitter och gäspar mig igenom den ”chockerande vändningen.” Och missförstånden sedan. Suck.

Ja, jag blir lite grinig. Jag vill nämligen tycka om Drama. Jag vill tycka om Sylvia Day. Hon skriver egentligen inte illa (när det gäller sexscener, som kan bli krystat i den här genren, är hon en av de mest begåvade författarna), men karaktärerna och intrigerna känns så fasligt platta.

Jag tror inte ens vi kan vara vänner, Sylvia Day. Sorry. Dags att gå våra skilda vägar nu.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

En pojkes egen historia av Edmund White

Författare: Edmund White
Originaltitel: A Boy’s Own Story
Översättning: Thomas Preis
Serie: Edmundtrilogin, #1
Förlag: Modernista (2015)
Antal sidor: 233 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

En pojkes egen historia är berättelsen om en icke namngiven pojkes uppväxt under 40- och 50-talet när han kommer till insikt om sin homosexualitet. Som femtonåring har han sex med en tolvårig kamrat, något som är mer av en troskyldig lek än uttryck för verkligt begär. Men ju mer medveten han blir om vad ordet ”homosexuell” innebär där de lever, desto mer fylls han av självhat. Han försöker sig på heterosexuell kärlek, buddhism och psykoanalys ju äldre han blir i ett försök att bli ”frisk.” För att passa in i den totalitära kultur som omger honom kommer han också ange en äldre lärare och älskare för skolmyndigheterna.

En pojkes egen historia räknas som en riktig HBT-klassiker. Berättelsen har vissa gemensamma drag med Edmund Whites eget liv, om jag förstår saken rätt, men han har vridit till och spetsat till händelserna så detta mer är en roman än en självbiografi. Jag köpte boken på bokrean tidigare i år och när jag läste Down under av Johan Ehn så blev jag påmind om den. Huvudpersonen Jim läser den och blir riktigt tagen av den.

Själv blir jag inte fullt så begeistrad i En pojkes egen historia. Språkligt är romanen fylld av ett unikt och bländande bildspråk. Formuleringarna gränsar på det poetiska, hypnotiska. Kanske är det språket som står i vägen för berättelsen. Den ej namngivna berättaren blir en avståndstagande figur, som inte släpper in läsaren. Som inte berörs av de händelser som drabbar honom. Kanske för att pojken känner sig isolerad från sin familj och sina jämlikar på grund av sin sexualitet.

Sexualitet i sig är märkligt skildrad i En pojkes egen historia. Pojkens förvirring manifesterar sig i att han stundtals önskar bli sin egen fars älskare, för att komma närmre en kylig och oengagerad man. Många av de sexuella fantasier som pojken beskriver känns märkliga och i närmast överdrivna. Som om det inte räckte med den internaliserade homofobin och psykologiska alienationen, utan lite kink måste blandas in för att göra boken intressant.

En pojkes egen historia är inte uppbyggd på ett linjärt, sammanhängande vis utan består av en samling händelser som har lite eller inget samband mellan varandra. Det saknas något av en röd tråd för att binda ihop det så att det inte känns som en samling anekdoter som svävar fritt.

Ändå är jag glad över att ha läst En pojkes egen historia. Det är ett intressant tidsdokument och en stundtals intensiv psykologisk skildring av hur det var att växa upp som homosexuell under denna riktigt konservativa tid.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Vi mot er av Fredrik Backman

Författare: Fredrik Backman
Serie: Björnstad, #2
Förlag: Bokförlaget Forum (2017)
Antal sidor: 524 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Välkommen åter till Björnstad. Ett litet samhälle långt ut i skogen där alla vet meningen bakom hårt arbete och att det inte alltid lönar sig. Ett samhälle satt i gungning av ett våldsdåd. Hur återhämtar sig en stad från något sådant? Särskilt när det kanske gör att det som får livet att gå runt för invånarna försvinner: hockeyklubben. En lokalpolitiker intrigerar och leker marionettmästare bakom scenen, och plötsligt ser Peter Andersson en möjlighet till Björnstad Hockeys räddning. Men vad kommer det att kosta honom? Kosta staden? I efterhand kommer alla minnas det här som sommaren när våldet kom till Björnstad. Men våldet fanns redan här.

Det är svårt att tro att Vi mot er är Fredrik Backmans sjätte roman. Visst känns det som om det bara var igår som vi blev introducerade till den grinige, men godhjärtade Ove? Författarskapet har utvecklats sedan dess och i böckerna om Björnstad utmanar Backman sig själv. Småstaden i sig är i närmast en karaktär, en levande och realistisk skildring av en ort som gör sitt bästa för att inte dö i en tid där bara storstäder tycks räknas. Persongalleriet är större, mer komplext, och därtill tillkommer en allvetande berättarröst som varnar oss för vad som kommer hända.

I Vi mot er bevisar Backman åter sin förmåga att berätta en historia om en grupp människor där alla känns verkliga. De är småsinta, storsinta, själviska, altruistiska, goda, onda, i en salig mix, såsom vi människor är. Det är en berättelse om kärlek, vänskap, lojalitet, svek och civilkurage. Men också en berättelse om hat, hur långt vi människor är beredda att gå för att göra andra till just ”de andra:” några som vi kan hata utan konsekvenser för att de inte ses som riktigt lika mycket värda som oss själva. Det är knivskarpt skildrat hur gränsen sakta förflyttas och sedan passeras med råge, så att människorna i Björnstad och Hed sedan inte riktigt kan förstå hur de kunnat gå så långt. Eller hur det har kunnat gå så illa.

Mitt emellan den hätskare stämningen i Vi mot er finns också vardagen. Par som glider isär. Flickor som försöker plocka upp trådarna av sina liv, plötsligt medvetna om hur otryggt det är att vara just flicka. Folk som finner kärleken. Föräldrar som dör. Allt det som händer genom ett liv, skickligt skildrat utan att någonsin gå över gränsen och bli alldeles för sentimentalt. Jag skrattar, jag ler, jag får hjärtat krossat och gråter om vartannat. Det är en känslomässig bergochdalbana jag slits med i, utan att någonsin känna mig manipulerad.

Vi mot er är beroendeframkallande och går verkligen inte att lägga ifrån sig. Jag längtar efter att få återvända till Björnstad.

Andra bokbloggare om Vi mot er

Lottens bokblogg; Feministbiblioteket; Fantastiska berättelser; och dagarna går; Just här – just nu

Andra böcker i serien

Björnstad (recension)

Vi mot er

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 11 kommentarer

Veckans topplista: Bokomslag på temat blått

För första gången hänger jag med på Johannas Veckans topplista, som går ut på att lista fem titlar utifrån ett givet tema. Egentligen har jag tänkt hänga på tidigare, men har aldrig kommit så långt som att publicera de inläggen på grund av bristande ork. Men här kommer i alla fall ett inlägg på veckans tema: bokomslag på temat blått.

Jag botaniserade lite i min egen hylla, tack vare Book Collector, och hittade dessa fem snyggingar:

  1. The Bedlam Stacks av Natasha Pulley
  2. The Raven King av Maggie Stiefvater
  3. Som ett eko av Diana Gabaldon
  4. Cress av Marissa Meyer
  5. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J. K. Rowling
Publicerat i läsning | Etiketter | 32 kommentarer

American Gods, säsong 1

Skapare: Bryan Fuller och Michael 
Green
Skådespelare: Ricky Whittle, Emily 
Browning, Crispin Glover
Produktionsår: 2017
Säsong: 1
Antal avsnitt: 8
Längd: 400 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Shadow Moon har bara några dagar kvar att avtjäna av sitt straff när han släpps från fängelset. Hans fru och bästa vän har dött i en bilolycka. På flyget hem möter han den mystiske bedragaren Mr Wednesday, en man som är fast besluten att Shadow ska arbeta för honom. Innan han vet ordet av är han indragen i en värld som befolkas av gamla och nya gudar där allt som spelar roll är huruvida människor tror på dem eller inte. Kampen mellan det gamla och det nya är ofta förvirrande och oerhört blodig.

Boken American Gods är inte min favorit bland det som Neil Gaiman har skrivit, men jag hörde så mycket gott om tv-serien att jag ville ge den en chans. Det ska ni också göra. Det här är nämligen lysande, hör ni.

Egentligen känns det som om jag inte borde gilla American Gods fullt så mycket som jag gör. Det är mycket våld och mycket sex. Första gången du ser en kvinnas vagina sluka en man så är det lite obehagligt, men när det sker några gånger till så börjar det övergå i det nästan löjeväckande som jag misstänker inte är riktigt avsiktligt. Annars finns det en balans mellan humor och passion, våld och sex, som är tilldragande.

Visuellt är American Gods slående. Det är en riktigt snygg produktion som bygger på kontraster. Mörka, regndränkta scener som bryts av med glimmer av rött i form av blod eller eld. Benträdgårdar, ansiktslösa skurkar, bisonoxar med flammande ögon, en pastellfärgad drömträdgård tillägnad vårdagjämningens gudinna… allt bygger och leker med kontraster på ett oerhört snyggt vis.

Denna filmatisering tar också vara på premissen för American Gods på ett genialiskt vis: USA är egentligen en smältdegel av olika kulturer. Alla invandrare tog med sig sina gudar och gudar behöver tro för att överleva. Vad händer med de gamla gudarna när folk slutar tro? När de vänder sig till nya gudar? Dessa frågor förvaltar tv-serien väl och driver handlingen framåt. Men min absoluta favoritgrej med American Gods? Hur många avsnitt inleds med en kort berättelse om hur gudarna kom till USA. Den bästa är kanske den om slavarna som i desperation vänder sig till Anansi, en trickstergud, om räddning, men en gud som berättar inte bara om det elände som väntar dem i det nya landet utan det som även komma skall för deras efterlevande. Mr Nancy, som han senare också kallas, berättar också om Bilquis öde på ett sätt som ger mig rysningar.

Skådespelarmässigt är American Gods fylld till bredden med talanger. Ricky Whittle som Shadow är kanske det svagaste kortet, men det vägs upp av alla briljanta gästskådespelare. Särskilt måste jag ta av mig hatten inför Gillian Anderson, som spelar den nya guden Media. En roll som ger henne chansen att vara David Bowie, Marilyn Monroe och Lucille Ball och verkligen briljera.

Jag drog igenom American Gods på en vecka och känner att det kommer att bli tungt att vänta på andra säsongen. Denna serie rekommenderas i högsta grad!

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin

Författare: Gabrielle Zevin
Originaltitel: The Storied Life of A. J. Fikry
Översättning: Marianne Mattsson
Förlag: Forum (2015)
Antal sidor: 268 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

A. J. Fikrys gravida hustru dör i en bilolycka och livet slås i spillror. Ensam står han kvar med bokhandeln som de drev tillsammans. Nästa bakslag blir när någon stjäl hans mest värdefulla bok, en sällsynt originalutgåva av Edgar Allan Poes diktsamling ”Tamerlane.” Egentligen bryr han sig inte om förlusten, inte ens böckerna ger honom någon glädje längre och han isolerar sig alltmer på ön där han bor. Men så får han en dag en udda leverans som på nytt vänder upp och ned på tillvaron. Att han håller på att förändras undgår ingen. Särskilt inte Amelia, som regelbundet besöker ön för att sälja honom böcker. Det är uppenbart för alla att hans liv har fått en ny mening.

Jag har hört mycket gott om Livet enligt Fikry. På pappret låter det ju lite som en boknörds våta dröm: en bok om en bokhandlare och hans kärlek till litteraturen. Den engelska titeln (The Storied Life of A. J. Fikry) befäster ju litteraturens betydelse ännu mer. Samtidigt har jag varit lite vaksam. En vresig man vars liv förändras av att det kommer ett litet barn in i bilden, hur bra kan det vara? Egentligen?

Riktigt bra, visar det sig. Livet enligt Fikry är en sådan där feelgoodbok som fångar mig från första till sista sidan, och gör att jag egentligen läser alldeles för fort. Jag skulle vilja läsa lite långsammare för att dra ut på njutningen. För det är verkligen en sann njutning. Det är böcker, en underbart skildrad framväxande familj och små novelltips som Fikry skriver till sin dotter. Dessa tips är intressanta i sig, men verkar också som ett slags antydan om vad som komma skall.

Livet enligt Fikry får mitt bokälskarhjärta att slå lite snabbare, lite hårdare. Fikry har bestämda åsikter om litteratur och det är inte alltid jag som läsare håller med honom, men den där passionen går inte att förneka. Eller leva sig med i. Trots att berättarperspektivet i boken är lätt distanserat så tar karaktärerna och nästlar in sig i mitt hjärta. Bygger sig ett litet mysigt bo.

Länge känner jag att Livet enligt Fikry egentligen är en fullpoängare. Jag vill sätta det på den. Men. Men, det gick inte. Varför? Därför att även om det är en underbart varm och charmig läsupplevelse så rör den mig ändå inte på djupet. Det finns sorgliga partier som borde krossa mig om det här vore en fullpoängare. Nu gör de inte det och jag blir inte helt känslomässigt engagerad.

Livet enligt Fikry är på många sätt boknördens våta dröm och en riktigt varm och charmig historia.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 9 kommentarer