Utvandrarna av Vilhelm Moberg

utvandrarna

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #1
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 568 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Karl-Oskar och Kristina brukar Karl-Oskars gamla föräldrars gård i Ljuder socken, men de senaste åren har skörden slagit fel och de har svultit om vintrarna. Karl-Oskars bror Robert vantrivs som dräng hos en bonde som behandlar honom illa och kläcker en plan om att utvandra till Amerika. När tragedi drabbar Karl-Oskar och Kristina bestämmer de sig för att utvandra, och åtföljs av ett antal andra människor från socken. Resan blir fylld av strapatser bortom vad de har kunnat föreställa sig.

Jag tycker om att läsa klassiker, men har varit fruktansvärt dålig på att läsa just svenska klassiker. Men en av de bokserier som har lockat och pockat har varit Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit, så när den kom på årets bokrea var jag ju tvungen att slå till. Nu när jag har lagt ifrån mig Utvandrarna, skälvande inombords efter de sista sidorna, kan jag inte förstå varför jag har väntat så länge med att läsa den.

Utvandrarna är indelad i två delar: den första som berättar om livet för människorna i deras socken och de olika motiv de har för att utvandra, den andra själva överfartsresan till USA. Varje del inleds som med ett slags setting of the stage, där vi lär oss mer allmänna fakta om socken och skeppet samt de karaktärer som är viktiga för handlingen. Allt har ett socialkritiskt perspektiv där Moberg vänder sig mot de olika sätt som överheten försöker hålla arbetarna nere, bland annat genom brännvinstillverkning. Brännvin ses som ett sätt att hålla bönderna förnöjda och hindra dem från att tjäna mer på sin säd.

Det berättandet perspektivet i Utvandrarna är lätt distanserat, du glider aldrig riktigt in i karaktärernas sinnevärld utan det känns som om du hela tiden betraktar dem utifrån. Kanske är det en av anledningarna till att boken blir så gripande. Jag sugs verkligen in i berättelsen om Karl-Oskar och Kristina, och de andra från Ljuder socken. Men kanske grips jag mest tag i Kristinas och Inga-Lenas berättelser: två kvinnor som fångas av en snäv kvinnoroll, men som gör sitt bästa för att handla utifrån det utrymme de har och rädda sina familjer. Mest gripande blir kanske Inga-Lena, som gör allt för att leva upp till sin nyfrälste makes förväntningar.

Utvandrarna är mycket engagerande genom hela sitt förlopp, men det är andra halvan på skeppet som verkligen briljerar. Det är klaustrofobiskt och ruggigt att läsa om de umbäranden som de genomlider på överfarten. Jag fullkomligt känner stanken av sjukdom och ångest, hur de lever på varandra, hur de sakta men säkert börjar tvivla på att de kommer att överleva överfarten.

Utvandrarna är en stark och gripande berättelse om ett gäng modiga människor som gav sig av från allt de kände i hopp om att finna en bättre värld. Jag längtar efter att få sätta tänderna i nästa del.

betyg5

Andra böcker i serien

Utvandrarna

Invandrarna

Nybyggarna

Sista brevet till Sverige

Hett i hyllan #54

hettihyllan

Denna torsdag känner jag för att gå på upptäcktsfärd i mina bokhyllor. Därför hänger jag med på Monikas Hett i hyllan. Så här beskriver hon det hela:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

En bok som jag inte riktigt fattar att jag inte har läst ännu:

ytans-forvirring-klader-eller-mode

Ytans förvirring av Mona Skagerfors köpte jag på ett lokalt museum i januari förra året. Samtidigt köpte min mamma ett ex, som hon redan har hunnit läsa så jag vet att boken är intressant. Författaren är modetecknare och skribent och boken behandlar hennes arbete och mode som begrepp.

Anledningen till att jag inte fattar att jag har läst den är att jag hade tänkt läsa den flera gånger förra året. Det blev bara inte av. Så nu har den förvandlats till en hyllvärmare trots att jag var så sugen på att läsa den. Lustigt hur det blir ibland.

Veckoutmaning: Böcker att prata om

chat-309417_1280_Fotor-711x460

Nu har ruljansen på Kulturkollo återvänt till det vanliga, vilket innebär veckoutmaningar. Förra veckan kände jag inte att jag hade något att bidra med, men denna vecka tror jag att jag kanske kan plita ned ett svar. Så här skriver Anna om veckans uppgiftDet finns ju böcker/låtar/filmer/TV-serier som passar så fantastiskt fint att prata om i en bokcirkel, runt fikabordet på jobbet eller med goda vänner och veckans utmaning är helt sonika att tipsa om en personlig favorit som passar bra att prata om. Vad är det som gör den så bra? Varför fyller den samtal i timmar?

Den första bok som jag kom att tänka på när jag läste veckans uppgift var We Need to Talk About Kevin av Lionel Shriver. Det finns en hel del saker att diskutera kring den. Dels pressen att bli mamma fast du kanske inte vill det, dels om huvudpersonen lider av en förlossningsdepression som ingen i omgivningen vill lägga märke till. Också om opålitliga berättare eller vad som händer när du bara får en enda karaktärs (mammans) synvinkel på Kevin. Men också om ondska.

En annan bok som jag skulle vilja diskutera med någon är Möss och människor av John Steinbeck, som jag läste och älskade när jag var fjorton år. Idag skulle jag verkligen vilja diskutera Lenny. Kanske främst attityderna mot honom. Och det där slutet. Var det verkligen nödvändigt? (För den som har läst boken, och inte har något emot fanfiction, så har den här Supernatural-fanberättelsen fått mig att fundera mycket kring boken på senare år.)

En tredje bok som skulle vara intressant att diskutera är Ursula K. Le Guins klassiker The Left Hand of Darkness. Huvudpersonen kommer till en planet som vänder upp och ned på hans föreställningar om kön, och blottar på så vis även vår världs syn på kön och könsroller. Det känns som om det skulle kunna bli riktigt spännande diskussioner.

Avslutningsvis tror jag att The Color Purple av Alice Walker skulle ge upphov till intressanta diskussioner om rasism, könsroller, flytande sexualitet, fattigdom och mycket annat spännande.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

luftslottet som sprängdes

Författare: Stieg Larsson
Serie: Millenium, #3
Förlag: Månpocket (2008)
Antal sidor: 703 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Trots att hon blivit skjuten i huvudet och levande begravd så är Lisbeth Salander ännu vid liv. Hon vårdas på Sahlgrenska, inte långt från mannen som försökt mörda henne. Men det är långt ifrån hennes enda problem. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Mikael Blomkvist tvingas gräva i hennes dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåret. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka Säpo i dess grundvalar. Äntligen kan Lisbeth Salander kanske få göra upp med sitt förflutna och rättvisan må segra.

Innan jag kör igång denna recension tänkte jag bara redogöra för min relation till Milleniumtrilogin. Hypen var som störst under min gymnasietid, men det kändes inte alls som min typ av böcker. Något jag minns väl att jag diskuterade med en klasskamrat på spanskan. Samma år gav min välvilliga pappa mig fyra kriminalromaner i julklapp, varav tre var, gissa, denna trilogi. Så jag bet ihop och lät dem ligga i ett par år, innan jag läste de två första med skaplig möda. Jag kom av mig eftersom jag lånade ut Luftslottet som sprängdes till pappa, som inte är så bra på att lämna igen saker alla gånger, så det var bara härom året som den återbördades till min hylla.

Det är säkert fyra-fem år sedan jag läste de två första, men nu tänkte jag att det skulle bli dags. Kanske har jag blivit snällare med åren, eller så är Luftslottet som sprängdes bättre skriven än de andra två, men det gick betydligt lättare att ta sig igenom denna. Kanske tilltalas jag av att större delen av handlingen handlar om att ge Lisbeth Salander upprättning mot det system som grovt har svikit henne. Jag sugs verkligen in i de bitar som har med Salanders förflutna och uppskattar att det här är mer en rättegångsthriller, som jag är lite svag för.

Men det finns saker som jag stör mig på med Luftslottet som sprängdes och det är hur omständligt detaljer Stieg Larsson är när han skriver. Att redigera en avliden författares böcker kanske är vanskligt, men det är å andra sidan inte fullt nödvändigt att i detalj berätta för läsaren vad karaktären gör från att den stiger upp till de kläder som den väljer att ta på sig till att den äter frukost. Detta ständiga beskrivande av folks frukostar!

I Luftslottet som sprängdes känns det också som om Mikael Blomkvist blir allt mer och mer en Gary Stu (en sorts onaturligt perfekt schablon som är en tunn stand-in för författaren själv.) Här får han av någon anledning alla kvinnorna och är så oerhört tilldragande.

Trots lite gnäll, och jag varnade dig; det här är inte alls min typ av böcker, så sögs jag in i Luftslottet som sprängdes. Jag är nästan, nästan lite ledsen att Larsson inte kommer skriva fler böcker. Det finns vissa trådar jag hade velat ha svar på.

ps. Nej, jag kommer inte läsa Lagercrantz fortsättning. Nej, bara nej, helt enkelt.

betyg3

Andra böcker i serien

Män som hatar kvinnor

Flickan som lekte med elden (kort omdöme)

Luftslottet som sprängdes

Gånglåt av Elin Olofsson

gånglåt

Författare: Elin Olofsson
Förlag: Månpocket (2016)
Antal sidor: 286 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sonia ”Salida” Sallström är en känd sångerska och låtskrivare vars karriär är på upphällningen. Nu reser hon hem till den gamla släktgården i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig tar hon sin assistent Harpan, som blivit utlovad en semester i paradiset. Kvar på gården blev Sonias syster Gun-Britt, som driver servering och stuguthyrning för att rädda släktgården. Men mest av allt tycker hon att alla borde skärpa sig. Framförallt Sonia. På gården finns också Gun-Britts dotter Jenny, som har lovat att hjälpa mostern med boken men som hela tiden sneglar mot en av stugorna. Sommaren blir knappast som någon har tänkt sig.

Jag har aldrig tidigare läst något av Elin Olofsson, så när jag vann Gånglåt i en tävling blev jag väldigt glad. Det visar sig också att jag har missat ett verkligt fint författarskap. Från första till sista sidan sugs jag in i berättelsen. Det är inte en bok fylld av storslagna gester och överdriven dramatik, utan egentligen en ganska stillsam historia. Men under ytan sjuder det och bubblar av allt det som inte har blivit sagt eller gjort. Det som är för sent att göra något åt.

Relationerna ligger i centrum för Gånglåt. De trasiga relationerna. Det är kärlek som är komplicerad, uppblandad med förbittring och avund. Känslor av ensamhet och sorg. Av att ha blivit övergiven. Vad händer egentligen när åldrandet kommer ikapp en och en inte har hunnit med allt som en vill göra eller borde ha gjort? Känslorna som skildras är så starka att de går rakt in i mig som läsare och gör att det känns som om jag är där, som om jag upplever allt med karaktärerna.

I Gånglåt visar Olofsson också prov på att hon är en sann ordkonstnär. Det är inget blommigt språk som svävar ut till överdrifter, utan det är koncentrerat och väl avvägt. Liknelser används för att få största möjliga tyngd, som när Joakim ska konfrontera mamman Sonia och liknas vid en soldat och Sonia liknas vid fronten. Att kriget finns inom dem, mellan dem. Det är fantastiska formuleringar som känns och som jag skulle vilja spara på. Det finns många bra citat att hämta här.

Gånglåt är ett drabbande relationsdrama. Du bör inte missa den.

betyg5

Andra bokbloggare om Gånglåt

A Room of My OwnEli läser och skriver; Fiktiviteter; Lottens bokblogg; Lyrans Noblesser; och dagarna går

Tio böcker som funnits i min TBR-hög sedan innan jag började blogga

Topp Tio Tisdag

Det är riktigt tungt att stiga upp på morgnarna just nu. Jag vaknar upp och känner mig helt genomförkyld, men så fort jag har varit uppe en stund så piggar jag på mig. Förhoppningsvis är det inte bara inbillning, utan mitt svar för veckans Top Ten Tuesday är begripligt formulerat. Veckans tema är Ten Books That Have Been On Your Shelf (Or TBR) From Before You Started Blogging That You STILL Haven’t Read Yet. Det är dags för dåliga samveten…

Japan: Makt och tanke av Lars Vargö önskade jag mig i julklapp och fick, men jag har inte läst den fastän det är en hel del år sedan. Dåligt samvete på den.

Kinas historia av Hans Hägerdal fick jag i examenspresent när jag gick ut gymnasiet, så jag har riktigt dåligt samvete över att inte ha läst den ännu.

Kringvandrare av Harald Forss köpte jag för att jag älskade hans poesi, men prosan har visst blivit stående i bokhyllan…

Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder är ett Myrorna-fynd, som jag köpte eftersom jag älskade hans Sofies värld. Sedan har det varit lite si och så vad jag tycker om hans övriga böcker, så den här har blivit stående.

What Came Before He Shot Her av Elizabeth George blev jag jätteglad när jag hittade på Myrorna, men trots detta så har jag inte läst den.

Den otröstade av Kazuo Ishiguro har blivit stående sedan jag köpte på mig ett gäng av hans böcker på Myrorna. Jag tycker om hans sätt att skriva, så jag förstår inte varför…

Öster om Eden av John Steinbeck köpte jag för att jag älskade Möss och människor, och så har jag läst och tyckt om en del av hans böcker sedan dess. Men den här har blivit stående i hyllan av någon anledning.

The Pelican Brief av John Grisham har stått i min bokhylla i evigheters evighet. Jag har läst en annan av hans böcker som jag tyckte oväntat mycket om, så jag borde nog läsa den här också…

Henrik VIII:s självbiografi av Margaret George är en riktig tegelsten, närmare 1000 sidor lång. Jag har läst flera av hennes andra historiska romaner och tyckt att det var bra, men det tar emot med så tjocka böcker…

Emma av Jane Austen har jag ju redan nämnt i Hett i hyllan tidigare, men de böcker av Austen jag har, de har fått stå längst bak i en hylla helt bortglömda.

Death of a Salesman av Arthur Miller

death of a salesman

Författare: Arthur Miller
Förlag: Penguin Books (1989)
Antal sidor: 112 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket| Adlibris, Bokus, CDON

Willy Loman har arbetat som säljare i över 34 år. Nu när han är 60 år gammal börjar livet på vägarna tynga alltmer på honom, men när han ber om ett innesäljarjobb så kastas han åt sidan som om hans år av service inte betyder något. Utan en framtid att drömma om måste han möta det förflutnas besvikelser. Det tvingar honom att fatta ett avgörande beslut, men är det heroiskt eller bedrar han sig själv?

Death of a Salesman har funnits i min hylla hur länge som helst utan att jag har läst den, vilket är märkligt eftersom det är en tunn liten pjäs. Varje sommar har jag tänkt att jag ska ge den en chans. Kanske var det att jag såg filmen The Misfits, som Arthur Miller skrivit manus till, som gjorde att jag till sist tog tag i saken.

Death of a Salesman är en intensiv liten pjäs. Känslan är densamma som när en ser filmen: en mörk hopplöshet, udda karaktärer som har fastnat i omständigheter som de inte upplever att de kan ta sig ur och en livsstil som håller på att förändras eller att dö bort. Att vara säljare är inte samma sak som det var när huvudpersonen var ung och han har svårt att hantera tidens förändring. Liksom i The Misfits finns det också en längtan tillbaka till naturen och landet, till ett ”enklare” liv, vilket den äldste sonen Biff Loman får förkroppsliga.

I diskussionerna kring Death of a Salesman framhålls ofta att det rör sig om en besvikelse kring den amerikanska drömmen: att det går att arbeta sig upp från ingenting. Willy Loman och hans söner har sådana drömmar och förhoppningar, som aldrig införlivas eftersom de värderar fel saker. De sitter fast där de är tack vare självbedrägerier och genom pjäsens lopp konfronteras de med bilden av den de vill vara och vilka de faktisk är.

Men jag vill också framhålla att Death of a Salesman också är en skildring av en psykos. Hur en människa bryts ned och alla runt omkring honom ser att han inte mår bra, men ingen ingriper. Något som får förödande konsekvenser. Genom pjäsens lopp får Willy allt svårare att skilja mellan verklighet och vanföreställning. Det är en mörk historia, men psykologiskt välskildrad.

Death of a Salesman är långt ifrån munter läsning, men det är en intressant skildring av hur vad vi värdesätter i viss mån påverkar var vi kommer i livet.

betyg4

Veckans skörd #137

Jag har faktiskt varit duktig och inte köpt några böcker. Men nu börjar ju höstgivningen rulla igång och då blir det en del recensionsexemplar. Först ut, så kom det ett recensionsexemplar från Ordfront förlag:

flickan med gåvorna

Flickan med gåvorna av M. R. Carey har recensionsdatum den 8 september, men den uppmärksamme läsaren har noterat att den här finns med på listorna över sommarens bästa.

De andra två är väl tekniskt sett inte recensionsexemplar, utan e-böcker som förlagen har skickat gratis. Men de räknas ändå:

13 svarta sagor

Swedish Zombie skickade ut ett gratisexemplar av 13 svarta sagor till oss bokbloggare, och det är så många bra författare som medverkar så det ska bli spännande. Min nästa mellanbok.

Apart förlag erbjöd oss bokbloggare en rabatt på bioaktuella Alena, men också ett låguppläst digitalt läsex. För min del fungerar det digitala läsexet alldeles utmärkt:

alena

Alena av Kim W. Andersson liknas lite vid Carrie av Stephen King och handlar om mobbing och trakasserier i internatskolemiljö. Det ska bli riktigt kul att sätta tänderna i den här snart.

Summering av sommarläsningen

sommarläsning

I lördags gick vi i mål med Mias sommarläsningstävling. Som jag gissade sist så hade jag lyckats underskatta hur mycket jag skulle läsa, men att jag läste mer än väntat får väl ses som en bonus?

Lästa böcker

  1. Världskrig Z av Max Brooks. 416 sidor. Påbörjade den 20/6 och utläst den 22/6.
  2. Irakisk Kristus av Hassan Blasim. 193 sidor. Påbörjad den 18/6 och utläst den 22/6.
  3. Silvertronen av C. S. Lewis. 181 sidor. Påbörjad och utläst den 23/6.
  4. Chez Max av Jakob Arjouni. 159 sidor. Påbörjad den 24/6 och utläst den 25/6.
  5. Canada av Richard Ford. 515 sidor. Påbörjad den 26/6 och utläst den 30/6.
  6. Tisdagsklubben av Anna Fredriksson. 280 sidor. Påbörjad 30/6 och utläst den 1/7.
  7. Dränkt av Frida Andersson Johansson. 315 sidor. Påbörjad den 2/7 och utläst den 3/7.
  8. En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz. 297 sidor. Påbörjad och utläst den 4/7.
  9. Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. 345 sidor. Påbörjad och utläst den 5/7.
  10. Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. 494 sidor. Påbörjad och utläst den 6/7.
  11. Väckelse av Stephen King. 406 sidor. Påbörjad och utläst den 7/7.
  12. Bad Feminist av Roxane Gay. 397 sidor. Påbörjad den 3/7 och utläst 7/7.
  13. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. 412 sidor. Påbörjad den 7/7 och utläst den 8/7.
  14. Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce. 52 sidor. Påbörjad och utläst den 8/7.
  15. The Raven King av Maggie Stiefvater. 439 sidor. Påbörjad den 8/7 och utläst 9/7.
  16. The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black. 419 sidor. Påbörjad den 9/7 och utläst 10/7.
  17. William Morris bok av Benjamin Lacombe. 32 sidor. Påbörjad och utläst 15/7.
  18. Fråga Mrs Walsh och andra berättelser av Marian Keyes. 270 sidor. Påbörjad den 29/6 och utläst den 16/7.
  19. Den sista striden av C. S. Lewis. 160 sidor. Påbörjad och utläst den 23 juli.
  20. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. 843 sidor. Påbörjad den 11 juli och utläst den 25 juli.
  21. Kings Rising av C. S. Pacat. 353 sidor. Påbörjad den 25 juli och utläst den 26 juli.
  22. Death of a Salesman av Arthur Miller. 112 sidor. Påbörjad och utläst den 27 juli.
  23. Gånglåt av Elin Olofsson. 286 sidor. Påbörjad den 28 juli och utläst den 29 juli.
  24. Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. 703 sidor. Påbörjad den 30 juli och utläst den 1 augusti.
  25. Harry Potter and the Cursed Child av J. K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany. 343 sidor. Påbörjad den 1 augusti och utläst den 2 augusti.
  26. Utvandrarna av Vilhelm Moberg. 568 sidor. Påbörjad den 2 augusti och utläst den 5 augusti.
  27. Mörka platser av Gillian Flynn. 430 sidor. Påbörjad den 5 augusti och utläst den 8 augusti.
  28. Imprudence av Gail Carriger. 353 sidor. Påbörjad den 9 augusti och utläst den 11 augusti.
  29. Flickan med gåvorna av M. R. Carey. 390 sidor. Påbörjad den 12 augusti och utläst den 14 augusti.
  30. Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. 446 sidor. Påbörjad den 14 augusti och utläst den 16 augusti.
  31. Mordet i prästgården av Agatha Christie. 297 sidor. Påbörjad den 17 augusti och utläst den 19 augusti.

Totalt har jag läst 31 böcker under perioden mellan den 20 juni och 20 augusti. Detta innebär att jag har läst 10 746 sidor. Jag är klart nöjd, även om jag gissade fel.

Bäst

sommarensbästa

sommarensbästa2

Sämst

sommarenssämsta

En smakebit på søndag: Over Sea, Under Stone

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag läste ut sista delen av Berättelsen om Narnia i juli och tänkte att jag skulle börja läsa om en annan barndomsfavorit: Susan Coopers The Dark is Rising Sequence. Första boken Over Sea, Under Stone kommer jag inte ihåg så mycket av. Den handlar om syskonen Jane, Simon och Barney som under en semester i Cornwall hittar en urgammal text som leder till en helig graal som varit förlorad i århundraden. Det är ett föremål av oerhörd makt, som är begravd med en livsviktig hemlighet. Syskonen måste kämpa mot mörkrets makter för att hitta graalen och bevara dess hemlighet tills dess att en ny förkämpe dyker upp.

Smakbiten kommer från sidan 7:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Nobody knew very much about Great-Uncle Merry, and nobody ever quite dared to ask. He did not look in the least like his name. He was tall, and straight, with a lot of very thick, wild, white hair. In his grim brown face the nose curved fiercely, like a bent bow, and the eyes were deep-set and dark.

How old he was, nobody knew. ”Old as the hills,” Father said, and they felt, deep down, that this was probably right. There was something about Great-Uncle Merry that was like the hills, or the sea, or the sky; something ancient, but without age or end.