Spegeln sprack från kant till till kant

Spegeln sprack från kant till kant av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: The Mirror Crack’d From Side to Side
Översättare: Roland Adelberth
Serie: Miss Marple, #9
Förlag: Bonnier (1987)
Antal sidor: 236 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den lugna lilla byn Mary’s St. Mead har genomgått förändringar i efterkrigstiden. Mest markant är den moderna livsmedelsbutiken och det nybyggda, moderna bostadsområdet. Jane Marples vän miss Bantry har sålt det förnäma Gossington Hall till skådespelaren Marina Gregg och hennes make Jason Rudd. De glamorösa personerna bjuder in byn till en fest. Tramsiga, pratglada Heather Babcock lägger genast beslag på sin stora idol. I ena stunden pratar hon på glatt, i nästa drabbas hon av ett krampanfall, förgiftad av en dödlig cocktail. Det framstår som troligt att den vackra skådespelaren skulle vara måltavlan. Men medan polisen famlar efter ledtrådar, börjar miss Marple ställa sina egna frågor. Hon vet att även den mest fridsamma by kan dölja mörka hemligheter.

Agatha Christie är ett måste på sommaren. Särskilt hennes böcker om den äldre damen, miss Jane Marple, vars skarpsinne och insikt i den mänskliga naturen gör henne till en formidabel brottsbekämpare. Spegeln sprack från kant till kant är den nionde boken i ordningen kring henne.

Miss Marple-deckarna är alltid förknippade med ett visst mått av mys, även om de nästan alltid innehåller mord. Därför är det förvånande hur mycket känslomässig påverkan Spegeln sprack från kant till kant utövar på läsaren. Det är en bok som dröjer sig kvar efter den chockerande upplösningen, när den fulla vidden av tragiken är blottad.

Spegeln sprack från kant till kant är ett elegant uppbyggt mysterium. Agatha Christie ger läsaren ledtrådar till vem det är som är mördaren. Det här är nog första gången jag faktiskt har gissat rätt. Men motivet bakom mordet och den tragiska skildringen av gärningsmannen gör att det här är en av de mer oförglömliga böckerna i deckardrottningens produktion.

Persongalleriet i Spegeln sprack från kant till kant är likaså oförglömligt, med den vackra skådespelaren, hennes make, det babbliga offret och många andra. Givetvis har vi också den älskvärda miss Marple, som börjar bli till åren. Hennes rörlighet har blivit lite mer begränsad, men än är hon inte ute ur räkningen. Därför är det irriterande hur hennes ”sällskapsdam” behandlar henne som ett litet barn. Agatha Christie tacklar både åldersrasism och sociala förändringar som kan kännas nog så omvälvande i denna roman.

Spegeln sprack från kant till kant är nog den bästa av Agatha Christies deckare som jag hittills har läst.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Andra delar i serien

Mordet i prästgården (recension)

Miss Marples mysterier

Liket i biblioteket

Mord per korrespondens

Ett mord annonseras

Trick med speglar

En ficka full med råg

4.50 från Paddington

Spegeln sprack från kant till kant

Ett karibiskt mysterium

Bertrams hotell

Nemesis

Miss Marples sista fall

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Scarlet av Genevieve Cogman

Scarlet av Genevieve Cogman

Författare: Genevieve Cogman
Serie: Scarlet, #1
Förlag: Tor (2023)
Antal sidor: 305 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Under franska revolutionen är aristokratin vampyrer och de riskerar att hamna under giljotinen. Men den Röda Nejlikan, en förklädd brittisk adelsman, är fast besluten att rädda dem. Dessa rovdjur erbjuds skydd av sina brittiska likar på bekostnad av den vanliga människan. Men en engelsk husjungfru upptäcker ett sätt att stoppa dem. Om hon lyckas överleva, vill säga.

Scarlet var ett impulsköp på en av de många sommarreorna på Internetbokhandlarna i år. Det märkliga var att den baksidestext som fanns på Adlibris gav ett intryck, men det som fanns på den fysiska boken gav ett helt annat. Huvudpersonen Eleanor omnämndes inte ens i den första. (Den baksidestext som jag skrivit om ovan med egna ord är ytterligare en tredje version som ger ytterligare ett intryck av boken.)

Vad de olika baksidestexterna har gemensamt är att det ska handla om vampyrer under franska revolutionen. Det låter som en fantastisk idé på pappret: vampyrer som aristokrater som måste räddas undan giljotinen. Taglinen på boken är: revolutionaries want blood, but vampires bite back. Med tanke på hur mycket Scarlet säljs in som en vampyrbok är det därför förvånande att det knappt förekommer några vampyrer inom romanens sidor.

I någon annans händer tänker jag mig att Scarlet kunde ha blivit en riktigt spännande bok. Föreställ dig att mark och titlar tillhör en och samma person under hundratals år, bara för att det är en odödlig vampyr. Föreställ dig en värld där aristokratin håller arbetaren nere. Idén med vampyren som en metafor för kapitalismen är spännande, men Genevieve Cogman utför bara den allra ytligaste analys av klassamhället och konsekvenserna som då skulle uppstå. Hon är lite för förtjust i att slå oss i huvudet med släggan ”tjänare är människor också.” Det blir därmed märkligt att husjungfrun Eleanor så gladligen skulle ge sig i lag med aristokrater för att rädda andra aristokrater.

Genevieve Cogmans sätt att skriva är enkelt. Det finns ett visst flyt och driv i texten, men hon varken utmanar eller litar på att läsaren förstår saker utan att det ska skrivas den på näsan. Lägg därtill att Scarlet är riktigt dåligt redigerad. Till exempel så lyckas Eleanor ha två andra-möten med Charles inom loppet av tjugo sidor. Lägg därtill att utöver Eleanor, så har alla andra karaktärer ungefär lika mycket personlighet som kartong.

Scarlet är första delen i en trilogi. Även om det inte gjorde ont att läsa den, så kommer i alla fall inte den här läsaren läsa de följande delarna.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Kvinnonamn i titeln

Tisdagstrion

Då var det tisdag igen och jag försöker återhämta mig från helgen som varit. Jag var på mitt livs första zumbaevent och det var askul. Men jag är bra trött nu. Som tur var tyckte jag faktiskt att veckans tisdagstrio var rätt lätt. Idag ville Ugglan & Boken att vi skulle berätta om böcker med kvinnonamn i boktiteln.

Emma av Jane Austen är en av de få av hennes böcker som jag faktiskt har tyckt om. Titelkaraktären är en vacker, smått bortskämd, ung kvinna som tror att hon förstår så mycket mer av världen än vad hon gör. När hon försöker leka äktenskapsmäklerska är det som upplagt för katastrof.

Anaché av Maria Turtschaninoff är en fantasyroman. Titelpersonen vandrar med andarna om nätterna. Dagtid lär hennes bror henne allt en akkadekvinna inte får kunna: kasta kniv, jaga och rida som en man. Men i en värld där kvinnans roll är begränsad, måste hon dölja allt hon kan. När hon förlorar de hon älskar, tvingas hon att bli en annan.

Fortfarande Alice av Lisa Genova handlar om en professor som en dag upptäcker att hon inte kommer ihåg vägen hem under sin dagliga joggingrunda. Det har tidigare hänt att hon glömt ord under föreläsningar. Men nu uppsöker hon skrämt läkaren. Diagnosen blir tidig Alzheimer. Det har även blivit en bra film med Julianne Moore i rollen som Alice.

Publicerat i läsning | 10 kommentarer

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Serie: Lundasviten, #3
Förlag: Bokförlaget Forum (2021)
Antal sidor: 370 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Tre unga människor. Två mord. Men finns det mer än en sanning? Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Sedan den älskade hustruns bortgång kämpar han för att försörja sin dotter. För att få ekonomin att gå ihop hyr han ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma. För att finansiera sina juridikstudier börjar hon städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart börjar hon förstå att något inte står rätt till i huset. Regina tillbringar hela sina dagar instängd i ett mörkt sovrum. Samtidigt är Yennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad. Men så hittas Steven och Regina mördade i sitt hem. Snart blir Bill misstänkt. Fram växer en berättelse om en förtvivlad pappa som blivit desperat, och om ett läkarpar som förhåller sig fritt från alla regler.

En familjetragedi är den tredje, fristående delen i Mattias Edvardssons Lundasviten. Den inleddes med En helt vanlig familj, som också är den hittills bästa i serien. De binds samman av att de är psykologiska thrillers som utspelar sig i Lund, där vardagen visar sig dölja på hemligheter som så småningom leder till våld.

Mattias Edvardsson är en sådan där författare som skriver med en osedvanlig psykologisk skärpa. En familjetragedi varvar polisrapporter, nyhetsartiklar och debattartiklar med små munsbitar av historien ur Bills, Karlas och Yennicas synvinklar. Allt detta ska så småningom leda fram till det som står klart från början: två personer har hittats mördade, men vem är det som är mördaren? Skildringen av de tre karaktärernas olika perspektiv är så realistiska och nyanserade att det känns som om det handlar om verkliga personer.

En familjetragedi är i mångt och mycket en berättelse om beroende. Bland annat den typ av beroende som vi tänker som vanligast, såsom missbruk av tabletter. Men också spelberoende och medberoende till en missbrukande förälder. Beroende kan ta sig många uttryck och skepnader. Men människor är också beroende av andra människor: att känna närhet och att man är älskad. Kanske framförallt från sin egen familj.

En familjetragedi är en snårig berättelse om hur människor rättfärdigar sina handlingar för att skydda sig själva och de som de har allra kärast.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

En helt vanlig familj (recension)

Goda grannar (recension)

En familjetragedi

Lova mig tystnad

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Rädd att flyga av Erica Jong

Rädd att flyga av Erica Jong

Författare: Erica Jong
Originaltitel: Fear of Flying
Översättare: Annika Preis
Förlag: Norstedts (1975)
Antal sidor: 303 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Isadora Wing är rädd för att flyga. Det som skrämmer är känslan av att tappa fotfästet, att lämna den invanda tryggheten och hänge sig åt ett nyckfullt öde. Samma känsla intar henne när hon sätter sig på planet för att åka till en psykoanalytikerkongress i Wien med sin make. Men där möter hon också Adrian Goodlove, som kommer att bli hennes älskare. Deras äventyr kommer föra henne från Wien till ett äventyrligt hotell i Paris. Där kommer han att överge henne för att återvända till det stilla livet i sin familj. Men Isadora har åtminstone gjort en betydelsefull vinst: flygskräcken är borta.

Erica Jongs Rädd att flyga är en feministisk klassiker inom den andra vågens feminism. Feminismens andra våg kännetecknades av frågor som till exempel sexualitet, familj, hemmets sfär, arbetsplatsen, med mycket mer. Just den här boken väckte mycket uppmärksamhet för sin skildring av kvinnlig sexualitet. Idag är den nog mest berömd för att ha myntat uttrycket ”det knapplösa knullet.”

Eftersom Rädd att flyga utspelar sig på en psykoanalytikerkongress, och både Isadoras man och hennes senare älskare är psykoanalytiker, så är förstås den här boken fylld av psykoanalytisk teori. Det är det undermedvetna hit och det undermedvetna dit. Olösta konflikter från barndomen som projiceras på nutiden. Oedipuskomplex. På sätt och vis är det ett intressant tidsdokument. Kanske är det därför den också känns så pass tam med dagens mått mätt.

Rädd att flyga bjuder också på ett flyt i läsningen som gör att den inte gör ont att läsa på något vis. Det är heller inget som dröjer sig kvar hos läsaren. Det man i efterhand minns bäst är de märkliga detaljer som Isadora fastnar för hos sina älskare. Dirigenten som är så hjälplös att han inte ens kan torka sig i baken ordentligt så att han lämnar skitfläckar på lakanen. Sorgkanten på Adrians tånaglar som fascinerar henne så. Dessa saker som attraherar henne och gör att hon ohjälpligt hamnar i männens våld, är obegripliga för läsaren.

Rädd att flyga är värd att läsa för sin status som klassiker och bjuder på ett intressant tidsdokument, men det är inte en bok som är omvälvande eller särskilt minnesvärd.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Fairy Tale av Stephen King

Fairy Tale av Stephen  King

Författare: Stephen King
Förlag: Hachette (2023)
Antal sidor: 577 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Charlie Reades mamma dör när han är liten. Som tröst tar hans pappa till flaskan. Charlie sänder en bön ut i det blå om att deras liv ska förändras. När pappan blir nykter och allt tycks bättre, bestämmer sig Charlie för att återgälda universum. Chansen att göra detta yppar sig när gamle Mr. Bowditch, deras enstörige granne, bryter benet. Charlie anmäler sig frivillig till att vårda honom och även ta hand om hans gamla hund Radar. Men det visar sig att Mr. Bowditch har mörka hemligheter. Något krafsar i skjulet och någonstans bortom den värld vi lever i, finns en annan. En annan där kungafamiljen lever i exil, sjukdom tar folket och en orättfärdig kung sitter på tronen.

I Fairy Tale återvänder Stephen King till fantasygenren på sitt eget unika vis. Som alltid sker detta med en eklektisk blandning av referenser. Olika former av sagor, såsom den lilla Rödluvan och Jack och Bönstjälken, blandas med mer moderna sagor såsom Trollkarlen från Oz och kanske en gnutta H. P. Lovecraft fram emot slutet. Den värld som Stephen King målar upp är fascinerande: en plats som en gång var storslagen, men nu sakta håller på att förruttna av ondskan som styr dess land.

Liksom många av Stephen Kings böcker, är Fairy Tale en gedigen tegelsten. Det innebär en långsam start, men starten är också den del av boken som den här läsaren personligen tycker bäst om. Kanske för att berättelsen här påminner om Mr. Harrigans telefon: en enstörig gammal man lär känna en ung pojke och en fin vänskap uppstår. De lämnar sedan båda efter sig arv till pojken, även om Mr. Bowditch arv är lite annorlunda gentemot rena pengar. Det är också en mycket fin skildring av en pojkes relation med sin hund och mycket av det som driver Charlie till att börja med är just att rädda Radar från sina ålderskrämpor och döden.

Men trots att starten är den långsam är den inte tråkig. Det är när Fairy Tale blir mer en typisk fantasyberättelse med ständigt vandrande, jättar och vackra prinsessor som den segar ihop. Den tar fart fram emot slutet, men liksom många gånger låter Stephen King slutet bli alldeles för bombastiskt för att fungera fullt ut.

Fairy Tale har ett lovande koncept, men ibland skulle man önska att redaktörerna kunde hålla herr Stephen King i lite stramare tyglar.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I dina händer av Malin Persson Giolito

I dina händer av Malin Persson Giolito

Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)
Antal sidor: 409 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När fjortonåriga Billy hittas skjuten på en lekplats, dröjer det knappt en timme innan hans jämnåriga kompis Dogge hämtas till förhör. Vapnet Billy skjutits med, på platsen där de brukade hänga som små, har Dogges fingeravtryck på sig. Den engagerade lokalpolisen, de ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget – ingen är skonad i ett samhälle där gängvåldet tar över och barn dödar barn. Och vem tar ansvar för att det aldrig händer igen?

Som vi har märkt av under det senaste politiska valet och debatten i media, så är gängvåld och gängkriminalitet ett högst aktuellt ämne i Sverige idag. Brotten tycks bli allt fler, men framförallt råare och mer hänsynslösa där oskyldiga riskerar att hamna i korselden. Därför är det kanske inte konstigt att Malin Persson Giolito har låtit sin senaste bok, I dina händer, handla om just gängvåld och uppgörelser.

Liksom Störst av allt, väcker I dina händer liknande moraliska och samhälleliga frågeställningar. Vad är det som får barn att döda barn och vad för slags samhälle låter det ske om och om igen? Malin Persson Giolito behärskar väl kriminalromanen som ett medium för att skildra vårt nutida Sverige. En stor del av problematiken tycks vara att vi lever i ett alltmer segregerat klassamhälle, ett samhälle där vi aldrig riktigt möts. Den som inte föds in i en privilegierad situation har svårt att få rimliga livsvillkor. Men utan kärlek och föräldrastöd så räcker inte ens privilegium till för att skydda barnen i samhället.

Eller de vuxna, för den delen. I dina händer växlar mellan nu- och dåtid för att skildra hur Billys och Dogges omaka vänskap växte fram, och för oss långsamt fram till hur det kunde bli som det nu blev. Vi får också stifta bekantskap med Sudden, innehavaren av livsmedelsbutiken på torget som många gånger föll offer för deras tonårshuliganism; Farid, lokalpolisen som är djupt engagerad i att få bort barn från gängen; och Leila, Billys varma och hängivna mamma. Persongalleriet känns dock inte lika starkt, inte heller historien, som Störst av allt.

I dina händer använder skickligt kriminalromanen som genre för att måla upp tragiken i hur barn dras in i gängen, men når inte samma höjder som tidigare böcker av författaren.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Australien

Tisdagstrion

Då var det tisdag igen. En tisdag jag först ska inleda hos tandläkaren, blä. Men innan dess ska jag knåpa ihop veckans tisdagstrio. I sedvanlig ordning är det Ugglan & Boken som styr. Denna vecka är temat Australien.

Törnfåglarna av Colleen McCullough var den första bok jag läste ut i år. I Australien ligger fårfarmen Drogheda, ägd av den autokratiska och styvnackade Mary Cleary. När hon inser att hon behöver hjälp, låter hon importera sin bror Paddy med familj från Nya Zeeland för att sköta fårfarmen. Han rotar upp sin familj, bestående av frun Fiona och sju barn. En enda flicka har de, Meg, som möter fader Ralph de Bricassart när de väl anländer till farmen. Deras öden flätas samman genom 1900-talet.

Tongues of Serpents av Naomi Novik är den sjätte delen i serien om drakens Temeraire och hans kapten Will Lawrence. Trots sina heroiska insatser för att hålla Napoleon stången, har Will dömts som förrädare. Han ska avtjäna sitt straff på Australien, där han ska försöka etablera en ny drakkoloni. Men landets egen fauna är märklig och konflikten mellan de människor som redan bor där sjuder under ytan.

Pärlsystern av Lucinda Riley är den fjärde delen i serien om de sju systrarna. Det är den syster jag tycker sämst om, CeCes bok. Hennes sökande efter sitt ursprung leder henne till Australien, till Kitty McBride som en gång reste till Australien för att bli sällskapsdam. Australien visar sig bjuda henne på många upplevelser, särskilt i mötet med tvillingbröderna Drummond och Andrew McCrombie.

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Wedding Season

Wedding Season

Regissör: Tom Dey
Manusförfattare: Shiwani Srivastava
Skådespelare: Pallavi Sharda, Suraj Sharma, Rizwan Manji
Produktionsår: 2022
Längd: 97 minuter

Asha har nyligen brutit sin förlovning, övergett sin karriär inom bankväsendet till förmån för en liten startup med fokus på välgörenhet och flyttat till New Jersey. Hon har aldrig känt sig mer levande. Hennes mamma, å andra sidan, tycker inte att äldsta dottern har sitt liv i ordning. Därför skapar hon en online dejtingprofil åt henne. På så sätt kommer Ravi in i Ashas liv. Hans föräldrar har haft samma idé. För att få föräldrarna att lämna dem i fred, bestämmer de sig för att låtsas dejta genom den kommande bröllopssäsongen. Men genom otaliga bröllopsinbjudningar, danser och klänningar under de kommande tre månaderna, börjar de inse att de har mer gemensamt än vad de tidigare har trott. Deras föräldrar kanske var något på spåret trots allt,..

Wedding Season är en amerikansk film som släpptes på Netflix 2022. Malins bokblogg på Instagram tipsade om den i juli. Eftersom fejkdejting som leder till verkliga känslor är en av mina favorittropes, så blev jag ju bara tvungen att se den.

Wedding Season tar denna välbekanta handling och gör den till något charmigt eget. Kanske beror det på att handlingen utspelar sig bland indisk-amerikanska familjer. Något som skapar en helt annan kulturell press kring äktenskap. De olika föräldrarna tycks vara i konkurrens med varandra kring vems barn som har lyckats bäst här i livet. Barnen hamnar förstås i kläm i denna tävling där den som har den mest välutbildade och välbetalda ungen vinner. Och givetvis vinner den vars barn gör det bästa partiet.

Så samtidigt som det finns ett stråk allvar, så är Wedding Season vansinnigt underhållande. Pallavi Sharda, som porträtterar Asha, och Suraj Sharma, som spelar Ravi, har snygg kemi. Vad som kunde bli en trött kärlekshistoria, förvandlas till något innerligt och varmt tack vare deras skådespelarinsatser och fina kemi. Visserligen känns förvecklingen fram emot slutet riktigt krystad. Det är svårt att förstå varför Asha blir så vansinnigt arg.

Men man kan förlåta Wedding Season det mesta: utan minsta ansträngning charmar den med sig tittaren på ett lättsmält, roligt äventyr som får tiden att flyga förbi.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

The Girl Who Fell Beneath the Sea av Axie Oh

The Girl Who Fell Beneath the Sea av Axie Oh

Författare: Axie Oh
Förlag: Hodder & Stoughton (2003)
Antal sidor: 336 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Minas folk har i alla tider tillbett Havsguden. Men de senaste årens stormar som härjat deras hemland får dem att tror att de har väckt hans vrede. För att blidka denna offrar de varje år en vacker jungfru för att bli hans brud. En dag hoppas de att den ”sanna bruden” ska väljas och göra att lidandet upphör. Många tror att denna är Shim Cheong, byns vackraste flicka och Minas brors käresta. Trots att han vet att det innebär döden, följer Joon med på båten när hon ska offras. Även Mina följer med och hoppar i vattnet i Cheongs ställe. Hon förs till andevärlden och upptäcker att Havsguden är försänkt i en förtrollad sömn. Om Mina lyckas väcka honom, kanske hon kan få ett slut på de dödliga stormarna. Men tiden är knapp: en människa kan inte leva hur länge som helst i andevärlden. Och det finns de som skulle göra vad som helst för att hindra Havsguden från att vakna…

The Girl Who Fell Beneath the Sea var en bok som jag inte alls hade hört talas om förrän den började dyka upp på årets sommarreor. Handlingsmässigt påminner den lite om tv-serien The Ghost Bride i sin skildring av andevärlden, dess regler och de väsen som befolkar den. Andevärldens rika mytologi och färgstarka personligheter är inspirerade både av koreansk mytologi och filmen Spirited Away.

Huvudpersonen i The Girl Who Fell Beneath the Sea, Mina, är inte särskilt unik i ungdomsromanens värld. Hon är den till synes alldeles vanliga flickan som helt plötsligt finner sig i en ovanlig situation. Då står det klart att hon förstås har allt som krävs för att rädda världen. Överlag känns det som om svagheten i berättelsen ligger hos just Mina och hennes kärleksintresse, Shin. Var för sig går de an, men deras förälskelse känns inte trovärdig.

Trots att världsbygget är starkt och fascinerande, känns det som om Axie Oh hade kunnat göra mer av det för att göra det till sitt eget. Lägg därtill att handlingen många gånger är väldigt förutsägbar. Men sin förutsägbarhet och ibland bristande originalitet till trots, så har i alla fall läsaren aldrig en tråkig stund medan man läser denna bok.

Så medan The Girl Who Fell Beneath the Sea är bitvis ojämn, så är det också en rikt skildrad fantasyberättelse om hopp, lojalitet, ödet och familj.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar