Utlottning av Canada

canada

Jag får alltid dåligt samvete när jag vinner en bok som jag sedermera inte gillar. Men jag tror att Richard Fords Canada kan glädja någon annan, någon som inte är mig. Så jag tänkte ge den chansen att hitta ett nytt hem.

Så här beskrivs handlingen:

”First, I’ll tell about the robbery our parents committed. Then about the murders, which happened later.”

When fifteen-year-old Dell Parsons’ parents rob a bank, his sense of normal life is forever altered. In an instant, this private cataclysm drives his life into before and after, a threshold that can never be uncrossed.

His parents’ arrest and imprisonment mean a threatening and uncertain future for Dell and his twin sister, Berner. Willful and burning with resentment, Berner flees their home in Montana, abandoning her brother and her life. But Dell is not completely alone. A family friend intervenes, spiriting him across the Canadian border, in hopes of delivering him to a better life. There, afloat on the prairie of Saskatchewan, Dell is taken in by Arthur Remlinger, an enigmatic and charismatic American whose cool reserve masks a dark and violent nature.

Undone by the calamity of his parents’ robbery and arrest, Dell struggles under the vast prairie sky to remake himself and define the adults he thought he knew. But his search for grace and peace only moves him nearer to a harrowing and murderous collision with Remlinger, an elemental force of darkness.

Skriv en kommentar till detta inlägg där du motiverar varför just du ska vinna boken. Utlottningen pågår fram till torsdagen den 4/8 kl. 23.59. Vinnaren dras antingen under fredagen eller efterföljande måndag.

Canada av Richard Ford

canada

Författare: Richard Ford
Förlag: Bloomsbury (2013)
Antal sidor: 515 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Dell Parsons föräldrar bestämde sig inte för att råna en bank för att de var dåliga människor. Snarare hade det med dåliga instinkter och otur att göra. Men deras fängslande påverkar Dells och hans tvillingsyster Berners liv för all framtid. Temperamentsfull och viljestark rymmer Berner från deras hem i Montana och lämnar Dell ensam kvar. Men han räddas innan myndigheterna kommer för att ta hand om honom. En familjevän för honom över gränsen till Kanada, där han tas om hand av den mystiske Arthur Remlinger. Men Dell upptäcker snart att i denna nya värld, fylld av hemligheter och omvälvning, så är han inte den enda vars förflutna ligger på andra sidan gränsen.

För ett par år sedan deltog jag i en utlottning av Richard Fords Canada, som jag också vann. Det var ingen bok jag hade hört talas om tidigare, men en liknelse till Alice Munros författarskap gjorde att jag genast blev nyfiken. I samma stund som den landade i min brevlåda kastade jag mig över den, bara för att lägga den åt sidan efter 70 sidor. Det var kanske inte rätt tillfälle, tänkte jag. Nu vet jag att det snarare är så att jag inte kommer överens med Fords sätt att skriva.

Canada börjar dock så bra. Hela första meningen tjänar till att fånga läsaren. Huvudpersonens föräldrar har begått ett rån, som kommer påverka hela hans liv. Sedan kommer det involvera mord. Spännande! Men detta eviga förespeglande fortsätter genom hela boken, vilket gör att jag som läsare får veta saker tio till femtio sidor innan de faktiskt sker. Detta tar helt klart bort drivet att läsa vidare, eftersom jag redan vet vad som kommer att hända.

Sedan brukar jag inte vara den som har något emot långsamma böcker. Tvärtom, jag brukar kunna vara ganska förtjust i dem. Men Canada är i närmast lika trögflytande som sirap. Återigen beror det nog en del på förespeglandet, men också på långa naturbeskrivningar och Dell som betraktare.

Det här för oss till tidigare nämnda jämförelse med Alice Munro: att med små medel lyckas fånga den mänskliga naturen. Även om jag håller med om att likheten finns där, så upplever jag Canada som ytligare. Detta beror på Dell som berättare. Han står på något sätt utanför och betraktar allt som sker, utan att det riktigt påverkar honom. Även när han säger att det påverkar honom oåterkalleligt, så känns det inte i mig som läsare. Allting glider förbi på en ytlig nivå.

Jag får alltid lite dåligt samvete när jag inte gillar en som bok som jag har vunnit, men Canada är inte alls min melodi. Dock kan jag uppskatta att Ford är skicklig hantverksmässigt, även om jag nog inte kommer läsa mer av honom.

betyg2

Andra bloggare om Canada

Beas bokhyllaBöcker emellanFiktiviteter; Män som läseroch dagarna går

Pride 5x: Made of Stars

Detta är en serie med inlägg på HBTQ-tema som kommer att publiceras under Pride-veckan. Jag gjorde något liknande 2014 under banderollen Pride 6x, men eftersom jag har helgledigt numera så blir det bara fem inlägg denna gång. Därtill tänkte jag fokusera på specifika boktips.

made of stars

Näst ut är ungdomsboken Made of Stars av Kelley York. Huvudpersonen är halvsyskonen Hunter och Ashlin, som står varenda ovanligt nära eftersom de tillbringar varje sommar tillsammans hemma hos sin gemensamma pappa. Men nu ska de spendera en vinter där och räknar med att det ska vara som det brukar under somrarna. En av anledningarna till somrarnas magi är Chance, som alltid lyckas skapa episka äventyr. Men det visar sig att han bär på hemligheter. Med alla fantastiska lögner som han har vävt kan inte syskonen lita på ett enda ord han säger, inte ens när de försöker rädda livet på pojken som de båda älskar.

Made of Stars är bitvis fruktansvärt förutsägbar, men det är också ett knep för att lura läsaren in i en falsk känsla av trygghet. Sedan kommer upplösningen, sveper en med sig med sin olidliga spänning och slutet golvar en. Det är en bok som lämnar en klump i magen efter sig.

Det är också en varm skildring av vänskap mellan de tre vännerna, men även en fint mejslad kärlekshistoria. Trots att både Ashlin och Hunter är förälskade i Chance uppstår ingen dramatisk, överspänd rivalitet mellan syskonen, utan Ashlin verkar glädjas åt Chance och Hunters spirande förhållande. Det börjar fumlande och osäkert. Något faller till sist på plats när de får vad de har längtat efter utan att ana det. Det finns så många spänningar och känslor mellan dem att jag blir alldeles snurrig. Språkligt är kanske York inte någon mästare, men hon lyckas till stor del förmedla karaktärernas känsloliv på ett sätt som känns i kroppen på läsaren.

Det här är en bok som inte handlar om etiketter, utan om att det viktigaste som finns är vad du känner för en annan människa.

Chez Max av Jakob Arjouni

chez max

Författare: Jakob Arjouni
Originaltitel: Chez Max
Översättning: Anthea Bell
Förlag: No Exit Press (2010)
Antal sidor: 159 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Bokus

Det är år 2064. Eurasien och Nordamerika har skärmat av sig från omvärlden och lever i allra högsta välmåga, bortsett från någon enstaka självmordsbombning eller gränsdispyt. Max Schwartzwald driver den framgångsrika parisiska restaurangen Chez Max, men det är i själva verket en front för hans verkliga jobb: Ashcroftagent, en av de män som ska hindra brott innan de begås och hotar det politiska status quo. Hans största problem är sin partner, den högljudde Chen Wu, som inte drar sig för att säga sin mening och som ligger farligt nära vad som egentligen får sägas. Snart börjar Max misstänka att Chen kanske i själva verket är en dubbelagent med terroristkopplingar.

Jag hörde först talas om Chez Max via någon bokblogg och eftersom jag är svag för dystopier skrev jag upp den på min att läsa-lista. När den kom på bokrean 2013 köpte jag den, men den blev stående fram tills nu. En av anledningarna är att det är ganska svårt att få ett direkt grepp om vad det är Chez Max egentligen handlar om.

När jag läser lite till så får jag vet att det tydligen är meningen att det ska vara satir inspirerad efter händelser efter elfte september. Idén om att en ska kunna gripa brottslingar innan de begår ett brott är ett demokratiskt problem och leder till en diktatur där det finns ett visst rätt sätt att tänka. Tyvärr tror jag att idén är för stor för det korta formatet. Eller snarare Jakob Arjounis förmåga att kondensera ned det hela. Just nu följer Chez Max modellen att något händer i nutid som får Max att fundera, vilket leder till en tio sidor lång info dumping scen om hur samhället har kommit att se ut som det gör. Nej, det blir inte särskilt snyggt, utan skapligt tröttsamt.

Sedan är det ju Max själv. Make till självgod karaktär. En riktig ”nice guy”, ni vet, de där killarna som tycker att de är så himla snälla och inte fattar varför de får några tjejer (de är ju så snälla), medan de hela tiden behandlar tjejer som objekt vars enda syfte är att ha sex med dem. Han är så övertygad om sin egen förträfflighet och djupt indoktrinerad i systemet, men mest för sin vinnings skull. En trevlig kille som har otur när han har blivit hopparad med en brottslösarmaskin som Chen, men som ändå tar sin osympatiska kollega i försvar. Som han inte vill kalla en viss sak som de andra agenterna kallar honom, eftersom han upplever det som rasistiskt, men som själv ständigt tänker rasistiska tankar om Chen.

En huvudperson behöver ju inte vara sympatisk. Långt därifrån. Men jag får lite känslan av att Arjouni i Chez Max vill att läsaren ska köpa Max egen självbild. Att vi ska tro att han är en snäll kille, fast vi följer hans tankar och ser att han inte är särskilt snäll eller ens trevlig. Utan mest en opportunistisk liten paragrafryttare.

Överlag finns det en övertydlighet i Chez Max som stryker mig mothårs. Arjouni gör flera klumpiga planteringar som gör att jag väldigt tidigt listar ut hur hela boken kommer att sluta och sedan är det som om det är meningen att jag ska bli överraskad.

Chez Max är lite för kort för det den vill åstadkomma och innehåller en övertydlighet som får mig att känna mig dumförklarad som läsare.

betyg2

Silvertronen av C. S. Lewis

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

kung caspian och skeppet gryningen

Författare: C. S. Lewis
Originaltitel: The Silver Chair
Översättning: Birgitta Hammar
Serie: Berättelsen om Narnia, #6
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
Antal sidor: 181 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Eustace Scrubb och Jill Pole är skolkamrater, men inte direkt vänner. När de ansätts av en grupp mobbare råkar de snubbla genom en dörr till landet Narnia, där Eustace har varit en gång tidigare. För Jill är det första gången och när hon möter lejonet Aslan ger han henne ett uppdrag: att hitta den försvunne prins Rilian så att kungen av Narnia har en arvtagare till tronen. Tillsammans med myrslingerbulten Surpöl ger sig de två barnen av norrut för att finna prinsen. Men strapatserna blir många och svåra när jättar och häxor ämnar sätta käppar i hjulet för dem.

Innan jag läste om den hade jag få minnen av boken Silvertronen, men desto fler från tv-serien. Det gjorde det spännande eftersom väldigt lite av det jag läste kändes bekant, så det blev nästan som att läsa en ny bok. Handlingen i sig och sökandet efter den försvunne prinsen är väluppbyggd. Det blir riktigt spännande. Det känns som om Lewis blev bättre och bättre på att berätta ju längre in i serien han kom.

Tyvärr är väl inte karaktärerna lika charmiga i Silvertronen som de var i tidigare böcker. Eller snarare så gillar jag Eustace och Jill var för sig, men de har inte särskilt bra kemi sinsemellan. Överlag känns det inte som om de bygger upp någon relation eller kamratskap trots att de delar ett äventyr tillsammans.

Däremot så är nog myrslingerbulten Surpöl en av Lewis bästa skapelser. Han är en ihärdigt käck pessimist som alltid ser att det värsta kan hända. Det är också han som står för förnuftet i Silvertronen. Tur är väl det att det finns en Surpöl som kan se till att hålla barnen på banan, så att de inte glömmer bort sitt faktiska uppdrag.

Men jag börjar bli lite trött på kvinnorollerna i Narniaböckerna. Det finns få kvinnliga karaktärer i Silvertronen och oftast får de uppfylla någon form av stereotyp roll. De goda ”kvinnorna” är oftast barnen, som fortfarande är oskyldiga och förpubertala, medan den kvinna som har passerat puberteten ofta utmålas som en sexig ond person som förvillar och snärjer män. Lite tröttsamt att samma bild dyker upp återkommande genom böckerna.

Silvertronen är kanske inte den bästa boken i Narniaserien, men det är en spännande och underhållande bok. Jag är väldigt glad över att ha läst om den.

betyg4

Andra böcker i serien

Min morbror trollkarlen (recension)

Häxan och lejonet (recension)

Hästen och hans pojke (recension)

Caspian, prins av Narnia (recension)

Kung Caspian och skeppet Gryningen (recension)

Silvertronen

Den sista striden

Pride 5x: Blue Is the Warmest Color

Detta är en serie med inlägg på HBTQ-tema som kommer att publiceras under Pride-veckan. Jag gjorde något liknande 2014 under banderollen Pride 6x, men eftersom jag har helgledigt numera så blir det bara fem inlägg denna gång. Därtill tänkte jag fokusera på specifika boktips.

blue is the warmest color

Dagens tips är ett franskt seriealbum, som även har filmatiserats: Blue Is the Warmest Color (Le bleu est une couleur chaude) av Julie Maroh. Boken handlar om Clementine, en alldeles vanlig tjej med vänner, familj och en kille som är kär i henne. När en av hennes bästa vänner tar henne med till en lesbiskbar möter hon Emma med det blåa håret och det starka självförtroendet. Attraktionen är omedelbar, men kommer pröva Clementines bild av sig själv och relationen till hennes föräldrar.

På många sätt faller Blue Is the Warmest Color inom ramarna för vad en HBTQ-berättelse ”ska” vara, vilket gör att det kan kännas som om du har läst det förut. Men Clem och Emma är frustrerande, underbara, mänskliga karaktärer som grep tag i mig och inte ville släppa taget. Jag har velat ruska om dem, samtidigt som det som händer dem gör mig ledsen. Berättelsen berörde.

Teckningsstilen är udda, men fin. Stor delen av berättandet sker genom återblickar, som är svartvita sånär som på färgen blått. De här glimtarna av blått i en annars svartvit värld är verkligen effektfulla. I nutid är färgerna mer dämpade, vilket även passar historien.

Jag har ännu inte sett filmen, som kom under en del kritik. Bland annat från seriens skapare Julie Maroh som, på grund av en väldigt detaljerad sexscen, undrade hur hennes kärlekshistoria kunde ha förvandlats till pornografi. Jag vill ändå se den.

Irakisk Kristus av Hassan Blasim

irakisk kristus

Författare: Hassan Blasim
Originaltitel: Al Masih al-iraqi
Översättning: Jonathan Morén
Förlag: Bonnier Pocket (2015)
Antal sidor: 193 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Häftad | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Irakisk Kristus är en novellsamling som består av sjutton noveller. De skildrar alla det infernaliska tillstånd som råder i det moderna Irak, men med magiska tvister som vänder upp och ned på verkligheten. Medan jag läser novellerna tänker jag på Murakami: hur vardagen helt plötsligt kan bli främmande och hotande genom tillförandet av ett absurt element. Influenserna från Kafka är också uppenbara och ibland uttalade.

Irakisk Kristus är en bok som först fångade min uppmärksamhet när jag såg ett inslag om den på Kulturnyheterna, men tyvärr glömde jag bort den. När jag reste jorden rent i Lyrans regi så tänkte jag att den skulle jag försöka hinna med att läsa under Asienstoppet, men hann inte. Ja, ni ser. Mycket om och men, innan jag till sist läste den och det borde jag ha gjort för länge sedan.

Utan att frossa i blodiga detaljer eller bestialiska dåd, lyckas Hassan Blasim i Irakisk Kristus ändå skildra en djupt skrämmande och brutal verklighet där samhället verkligen har slagits i spillror. Fastän det är så otäckt så kan jag inte hjälpa att jag sitter och sträckläser. Det finns något i Blasims sparsamma, avvägda prosa som bjuder läsaren till att bara läsa lite till, fastän hjärtat och hjärnan inte riktigt kan hantera mer hemskheter. Även om det ofta är ögat i stormen som skildras, så finns blodet och terrorn aldrig längre än ett stenkast bort. Personerna jag får möta i Irakisk Kristus har vant sig att leva sida vid sida med fasorna i vardagen.

Min favoritnovell är nog Käre Betto, som handlar om en irakisk gatuhund som räddas av en finsk man och tas till Finland. Den går att läsa som en parabel om invandring, om att vara tacksam över att komma till tryggheten, men att bli illa behandlad och utveckla ett mycket komplicerat förhållande till sin räddare.

En annan favorit är nog den mest Kafkainfluerade av dem alla: Arkivet och verkligheten. Även den utspelar sig i Finland när en man berättar sin historia för migrationsverket om hur olika grupper har sålt honom mellan sig för att sätta ett ansikte på fienden. Det är en absurd mardrömsverklighet där han hotas och kläs ut för att ge grupperna en fiende att slåss mot. Men befrielsen leder till mer frågor än svar.

En tredje favorit är Korsord, som handlar om en korsordsmakare som efter ett självmordsdåd får finna sig att dela sin kropp med en polisman som dog i dådet. Jag tycker om djupet i novellen, att det går att läsa den på så många sätt. Ett sätt är att den handlar om överlevnadsskuld och posttraumatisk stress, om en inte vill läsa den helt bokstavligt.

Irakisk Kristus är en märklig, men fängslande, novellsamling som riktigt bränner sig fast på näthinnan och kommer att bli svår att glömma.

betyg5

betygrekommenderad

Pride 5x: Captive Prince-trilogin

Detta är en serie med inlägg på HBTQ-tema som kommer att publiceras under Pride-veckan. Jag gjorde något liknande 2014 under banderollen Pride 6x, men eftersom jag har helgledigt numera så blir det bara fem inlägg denna gång. Därtill tänkte jag fokusera på specifika boktips.

Först ut är den australienska författaren C. S. Pacat Captive Prince-trilogi. Dessa böcker utspelar sig i en fantasyvärld inspirerad av antikens Sparta. När kungen av Akielos dör finner sig kronprinsen Damianos förrådd av sin halvbror. Slagen i kedjor förs han till grannlandet Vere, där han överlämnas som sängslav till kronprinsen Laurent. Den veretianska prinsen är vacker som en docka, men lika kall som en knivsegg mot en blottad hals. Damianos får göra vad han kan för att överleva i det förrädiska hovlivet, men snart står det klart att båda prinsarna har gemensamma fiender och måste slå sig i lott för att inte förlora sina respektive troner.

Jag har läst och recenserat de två första böckerna (Captive Prince och Prince’s Gambit) när de låg fritt tillgängligt på nätet. Sedan dess har de plockats upp av Berkley, ett imprint av Penguin. Det som gjorde att jag föll för dessa böcker är en blandning av det gedigna världsbygge som Pacat har gjort och de karaktärer hon skriver om. Förutom Damianos och Laurent finns det ett galleri med minnesvärda bikaraktärer vars öden är minst lika spännande.

Det är intriger, ränker, förräderi och brutalitet som kokas om i en spännande blandning. Ju närmre Damianos och Laurent kommer varandra, desto fler hinder uppstår i deras väg. Det här är romance som är perfekt för den som gillar båda lite fantasy, spänning och antikens Grekland.

Just nu håller jag på med den tredje boken, Kings Rising, som jag har väntat på sedan 2013. Det ska bli så spännande att se hur allt kommer att gå…

Arkiv X, säsong 8

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.

arkiv x säsong 8
Bildkälla: Discshop.
Skapare: Chris Carter
Skådespelare: David Duchovny, Gillian Andersson, Robert Patrick
Produktionsår: 2000-2001
Säsong: 8
Antal avsnitt: 21
Längd: 945 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Scully är fortfarande i chock efter det oväntade beskedet att hon är gravid och att Mulder är spårlöst försvunnen. En agent Doggett leder gruppen som har i uppdrag att hitta och arrestera Mulder. Samtidigt är det någon som systematiskt eliminerar alla dem som har blivit bortförda av utomjordingar.

Denna åttonde säsong av Arkiv X börjar väldigt svajigt. Så svajigt att jag knappt kan motivera mig själv till att fortsätta titta, även om jag ihärdigt envisas. John Doggett är en frustrerande ny karaktär, som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte till att börja med. Han växer genom seriens lopp, även om jag aldrig riktigt gillar hans relation till Scully.

Mulders frånvaro är klart kännbar. Det fungerar inte riktigt när två skeptiker ska forma en utredande duo, särskilt inte när Scully förväntas iklädda sig rollen som den troende. Det blir bara ansträngt och klumpigt. Överlag har Scullys karaktär genomgått en märklig förändring i denna säsong. Det är som att hon har reducerats enbart till sin graviditet och att den har sugit ur hennes kompetens. Från att ha varit den som regelbundet räddade sin partner, behöver hon konstant räddning. Ett tag känns det som om ett avsnitt inte är komplett om inte Doggett får bära en medvetslös kvinna i sina armar.

Säsongens tre starkaste avsnitt är Invocation, där en försvunnen pojke återfinns efter tio år fast han inte har åldrats alls under denna tid; Redrum, där en man lever de senaste fem dagarna i sitt liv baklänges och upptäcker att han är anklagad för mord och The Gift, som för John Doggett och Skinner till en liten stad där Mulder utredde ett fall innan sitt försvinnande och som involverar indianska myter. I två mytologiavsnitt, This Is Not Happening och Deadalive, bjuder Gillian Anderson på riktigt starkt skådespeleri som gjorde mig berörd.

Annars är det ont om riktigt bra avsnitt i säsong 8. Några riktigt usla är Salvage, där en man sakta förvandlas till metall; Badlaa, där en indisk man har förmåga att ta över andras kroppar genom att kravla upp i analöppningar; samt Medusa, där en mystisk organism i tunnelbanan orsakar frätskador på sina offer. Överlag så finns det en känsla av ofärdighet över många av avsnitten. Inte det att sluten är öppna, som är ett signum för Arkiv X, utan som om författarna inte riktigt vet hur de ska knyta ihop säcken och allt faller platt.

Nej, jag blir riktigt besviken på denna åttonde säsong av Arkiv X. Nu drar jag mig nästan för att ge mig på den nionde…

betyg3

Flisans osynliga häst av Pia Hagmar

flisans osynliga häst

Författare: Pia Hagmar
Uppläsare: Pia Hagmar
Serie: Flisan, #1
Förlag: B. Wahlströms (2005)
Antal minuter: 120 minuter
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Ljudbok | Adlibris, Bokus, CDON

Flisan är nio år och får spendera rasterna ensam sedan bästa kompisen Ninna har svikit. Hon har bara tid med sin nya kompis och de pratar mest smink och killar. Flisans mamma och pappa bråkar mest. Killarna i sexan retas. Men Flisan har Manolito, hästen som bara hon kan se. Han är kolsvart med en stjärn i pannan och stora, snälla ögon. Tillsammans med honom är Flisan allt annat än ensam. Det är hon och Manolito mot resten av världen.

Som barn var jag en riktig hästtjej och älskade allt som hade med hästar att göra, vilket definitivt inkluderade hästböcker. När jag var på jakt efter lite ljudböcker så hittade jag Flisans osynliga häst av Pia Hagmar, en författare jag mindes gott om, och nostalgins vingar gjorde att den fick följa med mig hem.

Flisans osynliga häst är en klassisk barnbok. Bästa kompisen har svikit och lämnat Flisan bakom sig utan att hon riktigt förstår hur det har gått till, varför det inte längre är dem två mot världen. Det är en situation som de allra flesta kan relatera till. Flisans känslor av förvirring och avundsjuka berör. Att se henne växa under bokens lopp med hjälp av sin låtsashäst är också en fröjd.

Sedan är det också det här med föräldrarna i Flisans osynliga häst. Varför är det alltid så att föräldrar måste bråka i barnböcker? Varför är det så att en förälder måste vara snäll, medan den andra är hemsk och bara bryr sig om sitt jobb och pengar? Även om jag skulle önska mig lite lyckligare familjerelationer i böcker, så måste jag erkänna att jag rycks med i Flisans känslor och blir riktigt arg på mamman emellanåt. Hur kan en bete sig så mot sin nioåriga dotter?

Kort sagt så är Flisans osynliga häst en riktigt medryckande bok som bjuder på stark identifikation. Som vuxen är det också härligt att dras med tillbaka till den där tiden då gränsen mellan fantasi och verkligheten nästan inte existerade, när dagdrömmar och föreställningslekar var minst lika verkliga som det som faktiskt hände. De enda invändningar jag egentligen har är att händelseförloppet är så oerhört förutsägbart, men det handlar nog om läsvana. För den inte särskilt vana läsaren kan historien kanske bjuda på överraskningar.

Hagmar läser själv in Flisans osynliga häst. Jag kan se vissa fördelar med författaruppläsningar, då de har en särskilt känsla för texten och karaktärernas sinnesstämningar. Tyvärr upplever jag att det här blir lite monotont och det är inledningsvis otydligt när det börjar ett nytt kapitel.

Flisans osynliga häst är en medryckande och engagerande om en ensam flicka vars fantasi hjälper henne att överbygga en inte särskilt lätt vardag.

betyg3