Kaosutmaningen 2020

Kaosutmaningen 2020 går ut på att mellan 1 januari och 31 december 2020 pricka in minst 20 av de 40 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.

1. Läs en bok med vitt omslag [Kindred av Olivia E. Butler]
2. Läs en bok som är en spökhistoria  
3. Läs en bok vars författare är från Indien
4. Läs en bok vars författare är från England 
5. Läs en bok vars författare är från USA [Daggerspell av Katharine Kerr]
6. Läs en bok som skriven av en pseudonym
7.Läs en bok som publicerades det året du föddes.
8.Läs en bok vars huvudperson är HBTQ.
9.Läs en bok vars handling baserats på verkliga händelser. [Rent spel av Tove Jansson]
10.Läs en bok som utspelar sig på sommaren.
11.Läs en bok med en blomma på omslaget.
12.Läs en bok som har en färg i titeln.
13.Läs en bok som utspelar sig i det landskap du bor.
14.Läs en lånad bok. (ej biblioteksbok)
15.Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa
16.Läs en bok/författare från Sydamerika.
17.Läs en novell [En annan plats av Jenny Lundin]
18.Läs en debutbok utgiven 2020.
19.Läs en bok med en katt på omslaget.
20.Läs en bok som har ett efternamn i titeln.
21.Läs en bok som du har fått i julklapp.
22.Läs en bok vars författare är eller har varit politiker.
23.Läs en bok med kvinnlig huvudperson.
24.Läs en bok där en stor del av handlingen inte utspelar sig på jorden.
25.Läs en bok som djur /magiskt väsen ingår i handlingen i.
26.Läs en klassiker 
27.Läs en påskekrim
28.Läs en bok av din favoritförfattare 
29.Läs en bok av en författare du inte har läst av tidigare
30.Läs en bok någon rekommenderat till dig
31.Läs en bok du endast lyssnar på 
32.Läs ett seriealbum/grafisk roman/ bild roman (eller vad man ska kalla denna sort av bok)
33.Läs en fackbok. [Världens upptäckare av Huw Levis-Jones och Kari Herbert]
34.Läs en bok som filmatiserats
35.Läs en bok vars omslag i huvudsak är gult
36.Läs en bok med miljötema
37.Läs en bok med en karaktär med samma yrke som du – eller ditt drömyrke
38.Läs en YA-bok
39.Läs en barnbok utgiven i år
40.Läs en bok som innehåller ett verb i titeln

Publicerat i läsning | Etiketter , | 2 kommentarer

Julens myter och övertro av Line Therkelsen

Omslagsbild Julens myter och övertro

Författare: Line Therkelsen
Originaltitel: Julens myter & overtro
Översättare: Anna Rosenqvist
Serie: Magisk jul, #2
Förlag: Orage AS (2019)
Antal sidor: 97 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Julens myter och övertro handlar om de föreställningar och tro som ligger till grund för julen och traditionerna under vår största högtid. Den urnordiska kulturen är en blandning mellan den germanska, keltiska och samiska kulturen. I mötet mellan dessa har vår egen växt fram. Texterna vittnar om traditioner och övertro i midvintertid. Det är ett magiskt universum som har utvecklat sig parallellt med kristendomen genom århundraden. Line Therkelsen är pedagog med särskilt intresse för folklore, samt hur vår religion och historia visar sig i vår vardag.

Julens myter och övertro hittade jag inne på Pressbyrån när jag skulle hämta ut ett paket. Julen är min absoluta favorithögtid och jag älskar mytologi, så den fick slinka med mig hem. Under december månad har den fungerat som en adventskalender för mig. Varje dag har jag läst en av Therkelsens texter, allt från omtolkningar av H. C. Andersons sagor till hur man gör sin egen julrökelse. Det är fascinerande och spännande.

Svag som jag är för sagor, är det den biten jag gillar bäst med Julens myter och övertro. Berättelsen om Kaj och Gerda är känd från H. C. Andersen, men Therkelsen har vidareutvecklat den och troligen blandat in andra sagor för att skapa en spännande följetång som sträcker sig över några dagar. Även berättelsen lille Viggs äventyr på julafton är spännande läsning.

Julens myter och övertro är fascinerande läsning om våra traditioner kring och bjuder på fina sagor.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Elsa Beskows sagoskatt: Trull

Omslagsbild Elsa Beskows sagoskatt; Trull.

Författare: Elsa Beskow med flera
Illustratör: Elsa Beskow
Redaktör: Sara Hedenberg och Annika Lundeberg
Serie: Tripp, trapp, trull, #3
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 141 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Elsa Beskows sagoskatt: Trull är den avslutande delen i denna praktfulla sagosamling. Här återfinns några av hennes mest älskade sagor, såsom Solägget och Puttes äventyr i blåbärsskogen. Boken innehåller också några av Alice Tegnérs mest sjungna barnvisor. Här återfinns dock även några mer okända guldkorn ur Elsa Beskows fantastiska värld, till exempel sagan om de fem små grå ullgarnsnystanen, kattfötternas vis samt vokalerna från ”Vill du läsa?”

Det är med visst mått av sorg som jag har nått fram till Elsa Beskows sagoskatt: Trull. Nu är det ingen mer av de här vackra böckerna som väntar mig. Men som tur är kan jag ju återgå till dem: till Beskows fantasirikedom, finurliga rim och vackra bilder. Bilderna är väl det som jag minns mest med Beskow från min barndom: färgerna, kompositionen, skönheten. Det är bilder att försjunka i och hitta nya detaljer.

Sorgligt nog är det mycket av Elsa Beskows sagoskatt: Trull som jag redan har läst, och det ganska nyligen. Men jag får även stifta en del bekantskap. Sagan om den nyfikna abborren är för mig helt ny: en saga där en abborre metas upp och hans vänner måste komma samman för att rädda honom.

Elsa Beskows sagoskatt: Trull fångar ett svunnet samhälle, både på gott och ont. Som förordet mycket riktigt pekar ut så levde Beskow i en annan tid, vilket kräver att föräldrar diskuterar problematiska aspekter med sina barn. Men det fångar också sådant som vi inte har särskilt mycket erfarenhet av, såsom Pelles nya kläder där vi får följa hur kläder blir till från det att ullen klipps till att kläderna till sist kan syss.

Elsa Beskows sagoskatt: Trull är liksom sina föregångare en riktig skatt att ha i sin bokhylla, som fyller en med myskänslor.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Elsa Beskows sagoskatt: Tripp (recension)

Elsa Beskows sagoskatt: Trapp (recension)

Elsa Beskows sagoskatt: Trull

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Tisdagstrion: Öar

Tisdag igen och denna vecka är temat inne hos Ugglan & Boken öar. Jag tipsar därför om tre riktigt bra böcker som utspelar sig i viss mån på öar. Denna vecka hoppas jag på mer tid att surfa runt till er andra. I förra veckan satt jag nämligen hopplöst fast i tentaträsket, men nu är tentan inlämnad och klar och jag ska inte plugga något annat förrän till hösten. Händelsevis körkortsteori.

Avalons dimmor av Marion Zimmer Bradley är en omarbetning av Arthurmyten från kvinnornas synvinkel och en feministisk klassiker. Morgaine förs som liten flicka till ön Avalon, där hon vigs som prästinna till Gudinnan. Men tiderna förändras, Avalons makt försvagas, och när sjöns härskarinna Viviane kläcker en plan för att knyta den blivande kungen Arthur till Avalon blir inget som någon har tänkt sig.

Wilder Girls av Rory Powers utspelar sig på en enslig ö, där en internatskola för flickor ligger. En mystisk sjukdom har svept över eleverna och lärarna. Medan de flesta vuxna har dött, förvrider sjukdomen flickorna, förvandlar dem till något vilt. De hålls i isolation i väntan på det botemedel de har blivit lovade. Bästa vännerna Hetty och Byatt har stått varandra nära sedan de först började på Raxter, så när Byatt försvinner är Hetty villig att göra allt för att hitta henne. Inklusive bryta karantänen. En atmosfärisk skräckberättelse som är en av mina favoriter från förra årets läsning.

Circe av Madeline Miller skildrar myten kring Circe, häxkonstens gudinna, på ett annorlunda vis. Kärlek driver en ung Circe att kasta en mörk förbannelse, vilket får henne förvisad till ön Aiaia. Där bemästrar hon alltmer sina ockulta krafter och blir en oberoende kvinna, något som väcker vrede hos både män och gudar. Madeline Miller är fantastisk på att väcka liv i den grekiska mytologin, samtidigt som hon gör den till något eget.

Publicerat i läsning | Etiketter | 29 kommentarer

Störst av allt

Omslagsbild Störst av allt

Skådespelare: Hanna Ardhén, Felix Sandman, David Dencik
Produktionsår: 2019
Antal avsnitt: 6
Längd: 270 minuter

Artonåriga Maja Norberg återfinns blodig och chockad i det klassrum där hennes klasskamrater och lärare har skjutits ihjäl. Vid undersökningar upptäcks att hon inte är skadad, men att hon har krutrester på sig. Snart häktas hon misstänkt för mord, medhjälp till mord och anstiftan till mord. Media döper henne till Djursholmflickan. Men vad var det egentligen som hände den där dagen? För att få veta måste man gå tillbaka till när Maja först Sebastian Fagerman och hur deras relation blev allt mer destruktiv ju mer in i drogernas värld han försvann.

Störst av allt var en av mina största läsupplevelser 2017 och fortfarande en bok som ger mig rysningar när jag tänker på den. När det stod klart att Netflix hade filmatiserat den blev jag väldigt sugen på att se resultatet av filmatiseringen.

I tv-serieform har Störst av allt lyckats göra boken rättvisa, även om jag sörjer att något av tvetydigheten har gått förlorad. Bokens Maja är en osympatisk berättarröst, som man inte vet om man ska lita på och det är osäkert långt in i det sista huruvida hon är skyldig eller inte. Hanna Ardhéns porträttering av Maja är övertygande, förkrossande, men hela tiden sympatisk och sårbar.

Störst av allt är ett långsamt, obehagligt drama där vi tar oss fram till vad det var som hände. Vad som ledde fram till det. Felix Sandman är förvånansvärt bra som Sebastian, en karismatisk kille med en inre självdestruktivitet som inte bara hotar att kasta honom ned i fördärvet utan att ta alla i hans omgivning med sig. En otäck skildring av ett destruktivt förhållande där Maja tar på sig alltför stort ansvar, tror att hon är den som kan rädda honom, medan vuxenvärlden i stort står och ser på utan att märka att något är fel.

Störst av allt är en lyckad filmatisering av en oerhört bra bok, med fina skådespelarinsatser och snyggt foto och kamerateknik. Välförtjänt av de priser den har fått.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Noveller av Tove Jansson

Omslagsbild Noveller av Tove Jansson

Författare: Tove Jansson
Förlag: Modernista (2017)
Antal sidor: 357 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Boken Noveller innehåller tre av Tove Janssons novellsamlingar: Lyssnerskan; Dockskåpet och andra berättelser samt Brev från Klara och andra berättelser. För mig blev detta min första kontakt med Jansson i bokform. Jag älskade den tecknade tv-serien baserad på Mummintrollen som barn och kan händelsevis ha fått böckerna lästa för mig, men detta minns jag inte.

Janssons Noveller griper tag i mig. Tonen är ofta melankolisk och hanterar på olika sätt det stora ämnet om att Vara Människa. Hon har en säregen blick för att fånga de små känslor som alla människor bär inom och de ögonblick som förändrar allt. Berättelserna är dramatiska i den mån att karaktärernas inre känsloliv är starkt skildrade, men de är även långsamma och eftertänksamma. Ofta känns det som om vi bara gör nedslag i karaktärernas komplexa inre liv, och novellerna saknar både tydlig början och tydligt slut, vilket kan frustrera mig.

Noveller inleds med novellen Lyssnerskan, som direkt fängslar mig. Moster Gerda är en kvinna som lyssnar på alla och som får veta alla deras hemligheter, men som ingen direkt lyssnar på. Det är fascinerande att se hur hon har bevarat allas hemligheter. En ögonblicksbild fångas av en kvinna som många pratar med, men som egentligen är mycket ensam.

Det dröjer ett tag innan det kommer en novell som lever upp till denna, vilket gör att jag fastnar i Noveller. Novellerna är ofta mycket korta, vilket gör att det inte alla gånger är att de griper tag i. Nästa novell jag fastnar för är Sprängning, där en pojke får följa med sin far för första gången på hans farliga jobb med att spränga bort saker. Ett fascinerande porträtt av en sårig fader-son-relation, fångad i skuggan av det hotfulla och farliga med faderns jobb.

En favorit är dock Dockskåpet, i vilken tapetseraren Alexander går i pension. Han drabbas snart av leda och börjar passionerat bygga ett ”dockskåp”, vilket tär på relationen till partnern Erik. Skildringen av besattheten och spänningen mellan de båda männen är välskildrad, vilket gör novellen spännande. Därtill är det den första som är uttalat queer, något som är positivt överraskande med Janssons författarskap att många noveller är queera.

Noveller bjöd på en positiv överraskning, med sin ofta melankoliska ton och queera tematik.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Children of Blood and Bone: Solsten av Tomi Adeyemi

Omslagsbild Children of Blood and Bone: Solstenen

Författare: Tomi Adeyemi
Originaltitel: Children of Blood and Bone
Översättare: Carina Jansson
Serie: Orïshas ättlingar, #1
Förlag: Lavender Lit (2018)
Antal sidor: 526 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En gång var Orïsha ett land som sjöd av magi. Zélie Adebola minns hur det var, särskilt sin mamma med makten att frammana de dödas andar. Men den hänsynslösa kungen fruktade magin. När han fick chansen utplånade han magin och folket som kunde kontrollera den. I ett slag förlorade Zélie både sin mamma och sitt hopp. Nu har hon en chans att slå tillbaka mot monarkin och göra Orïsha till ett magiska land igen. Tillsammans med den förrymda prinsessan Amari måste Zélie övervinna kronprinsen, som är fast besluten att förinta magin för gott. Tillsammans med sin bror och Amari ger hon sig ut på det farofyllda uppdraget att återföra magin till Orïsha.

Det har varit svårt att missa Children of Blood and Bone: Solstenen, en oerhört hyllad och hypad debut vars filmrättigheter redan har sålts. Tomi Adeyemi har liknats vid J. K. Rowling, vilket inte känns rättvist. Adeyemi förtjänar att stå på egna ben för det hon åstadkommer: hur hon blandar välkända influenser till något alldeles eget och skapar en fantasyvärld som är olik något vi har sett på senare år. Dess influenser av västafrikansk mytologi och faktumet att den helt frångår vithetsnormen i fantasy gör att många rasifierade fantasyfans kommer hitta karaktärer som ser ut dem, som inte är skurkarna i berättelsen.

Även om det är bra, så är Children of Blood and Bone: Solstenen en debutroman och lider således av en del barnsjukdomar. Inledningsvis är det mycket informationsdumpning. Jag matas med fakta om världen, vilka olika sorters maji det finns, vilka gudomar de är kopplade till, tills det går runt i huvudet på mig. Inledningen är seg. Lägg därtill att det måste blandas in romanser: Zélie ska förstås förälska sig i kronprinsen trots att det makes no sense och Amari ska koppas ihop med Zélies bror, fast det egentligen makes more sense att Zélie och Amari skulle bli ett par.

Men Children of Blood and Bone: Solstenen är en lovande debut som fyller en lucka som finns i fantasyutgivningen och kommer ge många unga personer karaktärer att känna igen sig. Vilket har saknats tidigare.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Children of Blood and Bone: Solstenen

Children of Virtue and Vengeance

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Böcker jag inte hann med under 2019

Ugglan & Boken har idag uppmanat oss att tips om tre böcker vi inte hann med under 2019. Som hon skriver finns det ju så klart hur många böcker som helst, men jag tänker lite särskilt på tre hyllvärmare som jag varje år tänker att jag ska läsa men aldrig riktigt kommer till skott med.

Njals saga har stått och samlat damm väldigt länge i min bokhylla. I år har jag skrivit upp den i min bullet journal för att jag faktiskt ska få den läst.

Eddan köpte jag på ett antikvariat i Skåne någon gång i bloggens begynnelse och jag ville väldigt gärna läsa den. Men det har av okänd anledning inte blivit av.

Öster om Eden av John Steinbeck har stått i min bokhylla i en herrans massa år utan att den har blivit läst. Längden avskräcker, men i år hoppas jag att den blir läst.

Publicerat i läsning | Etiketter | 34 kommentarer

Tomten av Viktor Rydberg

Omslagsbild Tomten av Viktor Rydberg

Författare: Viktor Rydberg
Illustratör: Ingrid Elf
Förlag: Tukan förlag (2014)
Antal sidor: 31 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Så inleds Viktor Rydbergs klassiska dikt Tomten, en klassiker kring jul för många. För min del var det första gången jag tog del av dikten i sin helhet. Visst har jag hört strofer här och där, särskilt de berömda orden om att endast tomten är vaken. Men i år var första gången jag fick läsa de förtjusande orden, de utsökta rimmen, njuta av skönheten i Rydbergs sätt att hantera pennan.

Även om Tomten är en vacker dikt som väcker julkänsla hos många, är det också en allvarlig dikt. Det är en dikt som berör födsel och död, och vad som händer efter att någon dör. Tomten är ett odödligt väsen som ser manfolket komma och går, och varje jul grubblar över vad som händer med hans människor när de försvinner bort i det mysterium som kallas för döden. Döden är den gåta som håller tomten vaken på julafton.

Min utgåva är vackert illustrerad Ingrid Elf. Stilen är gammaldags, färgerna varma men dämpade. Varje bild följer varje vers perfekt och får en att stanna upp.

Denna utgåva av Tomten är oerhört vacker och känns som om det kan bli en tradition för mig att läsa i juletider.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Filosofi: 100 stora tänkare av Philip Stokes

Omslagsbild Filosofi: 100 stora tänkare av Philip Stokes

Författare: Philip Stokes
Originaltitel: Philosophy: 100 Essential Thinkers
Översättare: Ingemar Nordin
Förlag: Barthelson Förlag (2008)
Antal sidor: 218 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den västerländska filosofin har en lång och ärevördig historia, som sträcker sig tillbaka nästan sex århundraden före Kristus födelse. Filosofi: 100 stora tänkare introducerar läsaren till hundra av världens största filosofer. Deras arbete placeras inom den skola som de tillhör, vilket gör att det blir lätt att följa en röd tråd i Philip Stokes bok. Den fungerar som en klar, överskådlig introduktion till de individuella filosofernas arbete.

Filosofi: 100 stora tänkare införskaffades på en bokrea för åtta år sedan därför att jag alltid har varit intresserad av filosofi. Nu blev det äntligen dags att läsa den. Stokes har valt ut hundra av de filosofer som han tycker är viktigast att känna till, och det blir en klar övervikt på manliga tänkare. Bara två eller tre kvinnor får vara med. Att det finns fler kvinnliga filosofer som kunde ha varit intressanta för boken förtar dock inte mitt nöje av att läsa boken. Det är spännande tankar som varje filosof bidrar med och det gör att jag myser.

Det som förstör läsningen av Filosofi: 100 stora tänkare är den rent ut sagt usla korrekturläsningen som emellanåt gör boken oläslig. Ibland upprepas samma mening flera gånger i stycket. Ibland utelämnas ord och ofta har avstavningar hamnat mitt i den löpande texten. Vissa meningar är helt obegripligt uppbyggda så att jag får läsa dem flera gånger för att ens försöka utröna vad som avses, innan jag ger upp och fortsätter vidare.

Filosofi: 100 stora tänkare skulle vara en intressant introduktion till filosofi om det inte vore för den urusla korrekturläsningen som ibland gör boken halvt omöjlig att läsa.

Betyg 2: Den var okej!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 3 kommentarer