Pitch Perfect är inte helt min melodi

Bildkälla: Discshop.
Regissör: Jason Moore
Manus: Kay Cannon
Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Anna Camp, Skylar Astin
Produktionsår: 2012
Längd: 112 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Barden Bellas har lyckats ta sig till den stora finalen i college a capella-mästerskapen när nerver kostar dem segern. Året därefter börjar Beca på detta college, trots att det inte är hennes dröm. Hon vill egentligen dra till LA och ägna sig åt musiken. Men hennes pappa insisterar. När hon skolkar och inte lär känna någon erbjuder han sig att betala hennes flytt till LA om hon går med i en klubb. De stukade Barden Bellas behöver nya medlemmar och denna samling människor kan mycket väl vara de mest udda som satt sin fot i a capella-världen. När Beca tar denna akustiska sånggrupp ur sin värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier slåss de för att klättra sin väg till toppen under mördande konkurrens. Detta kan vara antingen det coolaste de någonsin kommer att göra eller det mest vansinniga, och det kommer förmodligen vara lite av båda.

Jag har velat se Pitch Perfect sedan den först hade premiär, då jag är väldigt svag för filmer som handlar om musik och tävlingar. Till exempel så älskade jag Glee under dessa tidigare säsonger, en serie som får sig lite vassa pikar under filmens lopp. När jag var krasslig efter ett ingrepp och Pitch Perfect gick på tv kändes det som läge att titta på den.

Tyvärr visade sig inte helt vara min typ av film. Visst att Pitch Perfect har sina stunder när den är väldigt rolig, väldigt träffande och har sina riktiga musikaliska fullträffar, men så drunknar det i annat. Som det där musikaliska slutnumret som ska vara ack så fantastiskt, men som är en sådan satans röra att det inte känns realistiskt att den skulle vinna i något universum. Eller humor med projektilspyor. Men framförallt en kärlekshistoria så onödig och så trist att jag gäspar mig genom den. Seriöst, kärleksintresset har noll personlighet.

Pitch Perfect är ett klassiskt tävlingsdrama där vi får följa med från deltävlingar och uppvisningar till vägen till finalen. Givetvis kantat av konflikter inom gruppen mellan de som vill göra som de alltid gjort tidigare och de som vill förnya gruppen. De flesta av skådespelarna gör solida prestationer, men det är nog ändå Rebel Wilson i rollen som Fat Amy som stjäl scenen när hon är med.

Utan kärlekshistorien och kräkinslagen hade nog Pitch Perfect kunnat vara min typ av film, men idag är jag glad att jag såg den på tv och inte slängde några pengar i sjön.

Veckans skörd #152

Jag hade bara ett lite ärende in på stan och tänkte att jag har väl ändå lite viljekraft så jag kan nog gå in på Akademibokhandeln utan att handla något. Fel, fel, fel. Halva reapriset och jag fick slinka ut med svansen mellan benen:

  • En pojkes egen historia av Edmund White
  • Jaktturen av Agnès Desarthe
  • Författaren i familjen av Grégoire Delacourt
  • Blå tråd av Lois Lowry

Totalt har jag handlat 26 böcker under bokrean i år. Jag inbillade mig att jag hade varit återhållsam i år, men så var inte fallet som synes.

Sedan fick jag också hem ett recensionsexemplar:

Författaren tog kontakt med mig och undrade om jag ville läsa Markus av Trolyrien. Då jag tyckte att den verkade lite rolig tackade jag ja. Håller på och läser den just nu och förhoppningsvis kommer det snart recension på den.

Har du läst någon av dessa titlar?

Mitt liv med Bob av James Bowen

Författare: James Bowen
Illustratör: Dan Williams
Originaltitel: Life According to Bob
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Gatukatten Bob, #2
Förlag: NoNa (2016)
Antal sidor: 253 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Livet för Bob och James fortsätter att vara tufft på Londons gator. Men tack vare Bob har James kunnat styra in livet på en bättre bana och kan numera anses vara drogfri. Livet som Big Issue-försäljare leker dock inte, särskilt inte när avundsjuka börjar sätta käppar i hjulet för dem. Snart står det klart att James måste komma på ett annat sätt att försörja sig själv och katten som har räddat hans liv. Kanske kan det här bokkontraktet vara något?

Jag fick Mitt liv med Bob av min mamma under vår semester till Skåne förra sommaren. Vi var inte riktigt medvetna om att det var andra delen i serien, så jag fick snällt vänta med att läsa den tills jag hade första delen hemma. Nu när jag behövde något lätt och mysigt att läsa kändes det som om det var dags att den fick flytta ned från hyllan.

Mitt liv med Bob känns tyvärr inte fullt lika charmig som ettan. Kanske är det för att jag får känslan av att James Bowen vill mjölka den tidigare succén lite till, men ändå får jag något lättsmält och mysigt att läsa. Språkligt upplever jag att denna är bättre med mindre upprepningar, men att det blir lite tunt med handling och mer episodiskt uppbyggt.

Nytt i Mitt liv med Bob är däremot de oerhört charmiga svartvita illustrationerna, signerade av Dan Williams. Jag som är svag för bilder tycker att det är ett definitivt lyft och ser fram emot varje kapitels bild. De fångar innehållet så väl, och får mig både att le och skratta mellan varven.

Något som gäller för Mitt liv som Bob som helhet. Alla husdjursägare vet att våra fyrfota vänner kan ställa till med en hel del hyss, vilket James får erfara. Allt från när han måste ge sig ut på tak för att ”rädda” Bob till när han hittar ytterligare människor som är villiga att utfodra honom. Men också den här värmande egenskapen de har när de känner på sig att ägaren inte mår bra och gör sitt bästa för att få dem på benen igen.

Mitt liv som Bob är kanske inte fullt lika bra som ettan, men det är en charmig och lättläst bok som ger precis den rätta mysvärmen inombords.

Andra böcker i serien

Gatukatten Bob (recension)

Mitt liv med Bob

Jul med Bob

Inred med vintage av Elsa Billgren

Författare: Elsa Billgren
Förlag: Bonnier Fakta (2014)
Antal sidor: 139 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Länge har inredningstrenderna dominerats av det ljusa och felfria: hem som inte tillåter det minsta skavanker. Kanske är det därför som nästa inredningsvurm tycks vända sig tillbaka i tiden, till det lite lantliga, till det med patina. I Inred med vintage berättar Elsa Billgren hur du får ett personligare hem genom att inreda med gamla ting.

Inred med vintage är en sådan där bok som jag bara har gått och väntat på att den ska komma på bokrean. Förra året gjorde den inte det, men i år gjorde den till sist det och då var det självklart att jag skulle ha med mig ett exemplar hem från första readagen.

Inledningsvis känns det inte riktigt som om Inred med vintage riktar sig till mig som bor i en hyresrätt. Visst att jag kan måla om väggarna i någon kul färg och sedan återställa till det tråkiga stockholmsvitt som hela lägenheten har målats i efter min inflytt, men jag är lite lat. Och att ge mig på att måla på golven skulle jag aldrig våga och misstänker att min hyresvärd skulle flyga i taket.

Men Elsa Billgren är onekligen en oerhört kreativ människa, vilket gör Inred med vintage till spännande och inspirerande läsning. Det är kanske ett vittne till hur bra spännvidd boken har att det går att både hitta det som får en att rynka på näsan därför att det inte är till ens egen smak och annat som får en att gå igång som inget annat. Denna bok känns som den perfekta boken för den som liksom mig är i startgroparna att bygga upp sitt första egna hem. En sak som jag tar med mig från boken är att se skönheten i det lite slitna, i att ett föremål har historia.

Inred med vintage innehåller också praktiskt tips för hur du bäst lägger upp en budget och planerar för ett rum, vilket jag ibland kan högaktningsfullt strunta i. Tjusningen med att handla vintage är att det ibland inte går att föreställa sig vad en kommer att hitta, och att då följa en alltför rigid plan skulle kunna innebära att gå miste om intressanta fynd såsom en spegel från 20-talet när du egentligen letar efter lampskärmar. Jag tänker att det gäller att vara öppen för möjligheter, men att det där med en budget inte är dumt. Det är lätt att pengarna springer iväg.

Du behöver inte alltid komma överens med Elsa Billgren för att inspireras av hennes Inred med vintage. Se det som en lekfull guide till att skapa ett lite intressantare hem.

Nalle Puh av A. A. Milne

Författare: A. A. Milne
Illustratör: E. H. Shepard
Originaltitel: Winnie-the-Pooh
Översättning: Brita af Geijerstam
Serie: Nalle Puh, #1
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 147 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Nalle Puh bor i Sjumilaskogen tillsammans med sina vänner Nasse, den dystra åsnan I-or, Kanin, Ugglan och de nya bekantskaperna Kängu och lilla Ru. Han är en björn med mycket liten hjärna, men som bär på en hel del klokskap. När Nasse möter en heffaklump eller när I-or tappar bort sin svans så finns Puh alltid där för att hjälpa dem. Tillsammans med sin bästa vän Christoffer Robin står Puh alltid på de svagas sida.

Såvitt någon av oss minns så lästes det aldrig Nalle Puh för mig och min syster när vi var barn. Filmerna och tv-serien om nallen och hans vänner i Sjumilaskogen var också mer min systers grej, som jag minns det, även om jag gärna tittade med henne. Men när boken kom på årets bokrea kunde jag ju bara inte motstå den, utan slog till. Något som jag är oerhört glad över.

Nalle Puh innebär nämligen oerhörd mysfaktor. Varje kapitel är som en fristående liten berättelse där Puh och hans vänner ställs inför olika problem, vilket leder till humoristiska och mysiga historier. Jag var nog inte riktigt beredd på att det skulle vara som en liten novellsamling, men det gör att det är lätt att läsa boken. Du vill liksom bara läsa en liten berättelse till, och en liten till, och innan du vet ordet av snurrar huvudet med heffaklumpar och mindre genomtänkta planer att kidnappa lilla Ru.

Allting är bedårande illustrerat av E. H. Shepard. För den som är uppvuxen med den tecknade Disney-versionen av Nalle Puh kommer Puh te sig lite mer tilltufsad och magrare än vad vi är vana att se honom, men det är charmigt så det förslår. Ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta på de finurliga bilderna som passar berättelsen perfekt.

Nalle Puh är en klart läsvärd barnboksklassiker som jag varmt rekommenderar om du behöver något som fyller dig med värme och myskänslor.

Andra böcker i serien

Nalle Puh

Nalle Puhs hörna

Topp 10 böcker jag sist sträckläste

Topp Tio Tisdag

Då var det tisdag igen och jag ska tillbaka till jobbet efter att ha varit ledig måndag. Men först ska jag ta itu med veckans Top Ten Tuesday, som har följande tema: Read In One Sitting Theme. Jag tänkte ta de tio senaste böckerna som jag sträckläste.

Aldrig ensamma och Enda vägen av Anna Jakobsson Lund är slukarvänlig böcker med ett imponerande världsbygge och karaktärer att förälska sig i.

Hans majestäts drake av Naomi Novik är en väldigt charmig fantasybok där drakar deltog i Napoleonkriget och som jag längtade efter att få återvända till när jag var tvungen att avbryta.

Om jag var din tjej av Meredith Russo överväldigade mig inte, ändå sträckläste jag den.

Norse Mythology av Neil Gaiman slängde jag mig över och blev besviken på mig själv när jag var för trött för att läsa. En bok som jag bara ville återvända till.

Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob av James Bowen är lättlästa mysböcker om en man och hans katt och deras inte alltför lätta liv. Första boken är bäst, men jag sträckläste dem båda.

Winter av Marissa Meyer är ju på nästan 800 sidor, men de bara flög förbi.

Ordbrodösen av Anna Arvidsson är en lättläst och spännande debut med ett intressant världsbygge.

Nalle Puh av A. A. Milne är en riktig mysklassiker. Jag längtade hela tiden efter att få återvända till Puh och hans vänner.

The Gap of Time av Jeanette Winterson

Författare: Jeanette Winterson
Serie: Hogarth Shakespeare, #1
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 289 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I New Bohemia, America, blåser det upp till storm när en svart man hittar en övergiven vit bebis i natten. Han lyfter upp henne, hon som är lätt som en stjärna, och för med sig henne hem. I London, England, har Leo Kaiser rest sig ur askorna efter den finansiella krisen. Han vet hur han ska hantera pengar, men inte den svartsjuka han känner gentemot sin bästa vän och fru. Är bebisen ens hans? Sjutton år senare förälskar sig en pojke och flicka i New Bohemia, men det är mycket som de inte vet om vilka de är och var de kommer ifrån.

Hogarths Shakespeare är en serie med moderniseringar av Shakespeares dramer, skrivna av moderna och populära författare. Först ut var Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är en cover på En vintersaga. Det är den av titlarna som jag har känt mig mest lockad av trots att jag inte har läst pjäsen i fråga, men det är något som jag måste åtgärda nu när jag har läst denna.

I The Gap of Time känns det som om Winterson skickligt lyfter in karaktärerna i vår tidsålder. Det är London mitt i finanskrisen, det är inte kungar och drottningar utan riskkapitalister, kända sångerskor och framgångsrika spelutvecklare. Fastän karaktärerna är skapade i en annan tid, fungerar deras beteende i vår tid också. Kanske blir Leos galenskap något mer absurd, mer påtaglig, när han avvisar DNA-testets resultat och framhärdar i sina vanföreställningar. Läsningen blir stundtals mycket smärtsam.

Shakespeares original har enligt Winterson betytt mycket för henne, men även om The Gap of Time är trogen originalet så är det onekligen en Winterson-bok. Det är hennes unika språk och underfundiga sätt att bygga upp en historia som präglar berättelsen. Stämningen är onekligen hennes även när hon leker med Shakespeares värld och uppenbarligen har mycket roligt med den. Hon blinkar och refererar frisk till originalet i sin cover, vilket skapar en sorts metaupplevelse. Men kanske är det här att hon queerar och tänjer på gränserna för berättelsen som gör att The Gap of Time kommer att leva kvar länge hos mig.

Även om det är en cover så står The Gap of Time onekligen på egna ben. Läs den!

Andra bokbloggare om The Gap of Time

enligt O; Fiktiviteter; Sannas bokhyllaVästmanländskans bokblogg

Bloggturné: Robert Warholm debuterar med Skam

Robert Warholm har just kommit ut med en historisk kriminalroman med titeln Skam, och han är nu ute på en bokbloggsturné. Idag hälsar han på hos mig. Av baksidestexten framgår att historien bygger på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan.

Vad är det i det här kriminalfallet som lockar dig?

Det är ett rättsfall som innehåller alla ingredienser för att, om det hänt idag, skulle ha fyllt våra tidningar i flera veckor. Mer vill jag inte säga 😉

Hur ser du på detta att basera historien på verkliga personer, även om det är längesen?

Det har sina sidor. När man tar in verkliga personer, så kan ju folk få för sig att jag tror mig sitta inne med kunskaper om dessa människor, vilket jag givetvis inte gör. Det är därför jag är så noga med att understryka att jag bara baserar boken på detta rättsfall, men att jag ändrat namn, platser och upplösning för att visa att min bok är skönlitterär och innehåller mina tankar.

Vad har du för tankar kring detta med självpublicering? För- och nackdelar

En fördel är förstås att jag får skriva hur jag vill. Men i detta finns också nackdelen. Ingen redaktör har bedömt texten. Däremot har jag haft den på ”remiss” hos några vana deckarläsare. Nackdelen är ju också att förlaget inte marknadsför boken på samma sätt som ett vanligt förlag skulle ha gjort.

Hur ser du på den skepticism som finns mot självpublicerade böcker?

Att många är skeptiska till självpublicerade böcker förstår jag. Oftast har de ju refuserats av ett antal förlag, vilket kan innebära att de helt enkelt är dåliga. Men samtidigt bör man hålla i minnet att det är en hårdnande bransch för förlagen. De måste känna sig helt säkra på att kunna tjäna pengar på boken. Därför är det inte nödvändigtvis kvalitén som brister hos en refuserad bok. Det kan vara så enkelt som att den inte ansågs kunna dra in tillräckligt med pengar.

Veckans skörd #151

Jag tänkte att jag skulle unna mig själv en bokbeställning för att det gick så bra med äggplocket och det. Sedan blev det ju snarare en tröst när jag drabbades av cystrupturer och annat otrevligt. Men i den lilla beställningen ingick två böcker från bokrean:

Nu när jag har läst två av böckerna om Bob måste jag ju även läsa den tredje, så Jul med Bob fick slinka med hem. Jag kommer nog behöva lite mysläsning framöver (ni kommer se varför härnedan). Sedan hade jag missat att även Mera vego fanns på rean och har jag köpt tvåan kan jag ju köpa ettan också. Tyvärr är jag lite besviken på dem båda. Jag har hittills inte hitta ett enda recept som jag känner att åh, det här måste jag pröva!

Men där ingick också en av vårens titlar som jag sett mest fram emot:

Norse Mythology skildras nordisk mytologi i Neil Gaimans tappning, och det kan ju inte bli annat än bra. Vi kan ju säga att jag slängde mig över den och slukade med hull och hår.

I höstas gick jag ju en kurs i neuropsykiatri för jobbets räkning, och den har fortsätt med handledningstillfällen. Då vi blev tvungna att ställa in ett tillfälle så har jag fått en hemläxa att se en film:

Mary & Max tittade jag på igår kväll och ska nu lämna vidare till en kollega så att han ska hinna se den innan handledningen i nästa vecka. Filmen handlar om en åttaårig flicka från Australien som börjar brevväxla med en fyrtioårig amerikansk man med Aspergers syndrom. Och så är det leranimerat. Det ska minst sagt bli spännande att skriva recension.

I går var jag också iväg och hämtade två recensionsexemplar:

Jag läste Peter Erik du Rietz debutroman 2015 och vågade mig på att fråga om det skulle komma en uppföljare. Nu är uppföljaren här och när jag fick förfrågan om jag ville läsa Boken om vinterdöda ting svarade jag självklart ja.

Sedan fick jag en förfrågan från Piratförlaget om jag ville läsa De mörkermärkta. Eftersom det är en deckare var jag lite tveksam, men Mattias Leivingers debutroman är en av de mest udda och intressanta fantasyböcker jag har läst och det här är en deckare med övernaturliga inslag. Det skulle kunna vara något för mig. Recensionsdatum är 5 april.

Det var allt för denna gång. Vad säger ni – är det något ni blir nyfiken på?

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

Författare: Jojo Moyes
Originaltitel: The Last Letter From Your Lover
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz (2014)
Antal sidor: 490 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 1960 när Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhuset efter en bilolycka. Hon minns inget av hur hon har hamnat där, vem hennes man är, vem hon själv är. Vilsen i sitt eget liv, hittar hon ett mystiskt och passionerat kärleksbrev skrivet till henne från en främling. En främling som ber henne att lämna sin man. År 2003 hittar journalisten Ellie samma brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Historien bakom fängslar henne och hon hoppas att det ska kunna väcka liv i hennes haltande karriär. Dessutom, om dessa två älskade fick ett lyckligt slut är kanske hennes egen romans inte dödsdömd.

För ett par år sedan läste jag min första bok av Jojo Moyes, Etthundra mil, som definitivt gav mig mersmak för hennes författarskap. Sista brevet från din älskade införskaffades därför under bokrean 2016, men tyvärr faller jag inte lika handlöst för den som jag gjorde för den andra.

En stor del av det hela beror nog på att nutidshistorien i Sista brevet från din älskade inte griper tag i mig. Faktum är att den känns skapligt onödig. Det är svårt att engagera sig i Ellies otrohetshistoria eller karriärtrassel, utan det känns mest som utfyllnad för att lägga upp för den verkliga historien: den om Jennifer och hennes mystiska älskare. Överlag upplever jag upplösningen som lite krystad och tillrättalagd, då jag redan har fått svar på de flesta av mina frågor.

Sista brevet från din älskare är nämligen uppbyggd lite som ett mysterium. Först är det ju mycket om vem Jennifer själv är och vem B är, och sedan nystas det i hur de träffades. Moyes rör sig skickligt mellan olika tidsplan för att ge läsaren pusselbitar till helheten utan att det någonsin blir rörigt. Händelseförloppet hon skildrar är nyanserat och låter det komplexa i relationen komma fram, även om hon inte riktigt kan motstå impulsen att demonisera den äkta mannen. Skildringen av en kvinnas livsvillkor under 60-talet i jämförelse med 2000-talet är kanske det enda rättfärdigandet av att nutidshistorien finns med. Det är lätt att glömma att det har hänt förhållandevis mycket under 40 år.

Sista brevet från din älskare är lättsmält och underhållande historia som nog inte kommer att leva sig kvar hos mig särskilt länge.

Andra bokbloggare om Sista brevet från din älskade

BokpoolBoktokig; Carolina läser; hyllanKattugglan; Min bokblogg; Nellons bokblogg