Veckans skörd #139

Som ni vet tog jag min examen i juni. Så vi har firat lite i omgångar, men det var inte förrän för ett par veckor sedan som vi kunde fira tillsammans med mina morföräldrar och ha en liten fest. Då fick jag också lite presenter.

Min syster gav mig den här vackra saken:

nordiska-gudar

Nordiska gudar av Johan Egerkrans är swoon-worthy. Han har ju en speciell teckningsstil, som är väldigt snygg. Nu hoppas jag få tid att läsa den snart. Redan vid en första anblick ser jag att jag kan lära mig en hel del nytt om den nordiska mytologin.

Sedan fick jag ett litet ”bokbidrag” från pappa, som jag omvandlade till två böcker (än så länge):

examenspresent

  • Vi av Kim Thúy har jag velat läsa sedan den kom ut i maj och nu ska ju Kulturkollo bokcirkla om den. Det börjar idag, men jag kan kanske läsa ut den under veckan så att jag kan delta lite i bokcirklandet?
  • Du, bara av Anna Ahlund är ju en av de böcker jag har blivit mest nyfiken på i år. Så jag ser väldigt mycket fram emot att äntligen få läsa den.

Sedan har det droppat in lite recensionsexemplar under veckan:recensionsexemplar3

  • 100 lyckliga dagar av Fausto Brizzi – från Bazar förlag, tack! Den har recensionsdatum redan på onsdag så det dröjer inte länge innan ni får veta vad jag tycker.
  • Ända in i märgen av Annika Taesler – från Bookmark förlag, tack! Jag läste ut den igår och tänkte försöka recensera även den på onsdag.
  • Farväl Eritrea av Samuel Brhane fick jag mejl om från Joakim Anderson, som har hjälpt Samuel med att ge ut boken och översätta den. Jag tänkte läsa den nu i veckan och recensera den nästa vecka.

En smakbit på søndag: Ända in i märgen

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Denna söndag läser jag ett recensionsexemplar: Ända in i märgen av Annika Taesler. Det är en självbiografi. När Annika var 24 år bytte hon akademikerkarriären mot att bli dressyrryttare i ett av Sveriges främsta elitstall. Men det är stora djur hon hanterar och en dag är olyckan framme: en häst råkar i sken, hon faller av. När hon vaknar upp på sjukhuset är det till en verklighet av tre brutna nackkotor och helkroppsförlamning. Det är många personers värsta mardröm, men i denna bok skriver Annika Taesler om att kunna acceptera ödet och ta makten över en kropp som helt slutat lyda.

Smakbiten kommer från sidan 96-97:

Bildkälla: Goodreads
Bildkälla: Goodreads

Femton minuter senare kändes också kudden mjukare än vanligt. Att pappa nyss fått hålla både sina händer och en Metro han snappade upp ur en papperskorg under min haka när kväljningarna steg i halsen skämdes jag knappt för längre. Och snön som föll utanför Karolinskas neuroentré hade varit behagligt sval när flingorna landade på min näsa och i ögonfransarna. De tillhörde livet utanför. Som handlade om annat än ryggmärgsskador.

The Pelican Brief av John Grisham

the-pelican-brief

Författare: John Grisham
Förlag: BCA (1992)
Antal sidor: 371 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

På en och samma kväll mördas två domare i Högsta Domstolen på vitt skilda vis, i olika stadsdelar. Gemensamt har de att de tycks vara utförda av en professionell lönnmördare. Juridikstudenten Darby Shaw skriver ihop en teori om motiven bakom morden och vem som kan ligga bakom. För henne är det bara ett tankepussel, men efter att hennes skrift läcker ut exploderar hennes älskares bil. Att bomben var avsedd för henne råder det inga tvivel om. Någon är villig att mörda för att dölja den sanning som hon har snubblat över. Hon tvingas gå under jorden och den enda hon kan lita på är en ambitiös journalist, som letar efter sin nästa stora story.

Jag har inte sett filmatiseringen av The Pelican Brief, men den har ändå på sätt och vis varit en del av min barndom. De vuxna i min närhet var väldigt förtjust i den. När jag då snubblade över boken på Myrorna fick den följa med mig hem. Ärligt talat funderar jag på om jag inte borde ha sett filmen istället.

The Pelican Brief gör sig troligen betydligt bättre som film. Perspektivet i boken är distanserat, ytligt, och tempot högt. Det är som om någon har försett ett manus med den tunnaste hinna av kött och blod. Karaktärerna blir inte mer en karikatyrer och deras känslor och motiv förblir höljda i dunkel. Mest märkbart blir detta i den kärlekshistoria som uppstår på slutet utan att jag förstår varför, annat än att det bara ”ska” vara så.

Därtill är The Pelican Brief så fruktansvärt ”grabbigt” skriven. Darby Shaw är onekligen briljant, knivskarp och driven. Men alla dessa egenskaper är sekundära till det som de manliga karaktärerna bedömer vara viktigare. Nämligen hennes långa ben, hennes vackra leende och hennes fantastiska hår. Så som de går på om det där håret och hur synd det är när hon måste klippa det, färga det, ja, allmänt inte förbli lika snygg och sexig som hon var innan hon tvingades på flykt. Därför att för bövelen, kvinna, du måste ju hålla dig i skick även när hela den amerikanska politikereliten verkar vilja se dig död.

Sedan brister The Pelican Brief lite i trovärdighet för mig vad det gäller just hennes sätt att gå under jorden. Hon beskrivs som en helt vanlig flicka. En American girl next door. Hur sjutton kan hon vara så bra på att gömma sig och sprida ut villospår? Och om hon nu är så bra på detta, varför gör hon grundläggande misstag som att använda sig av bankkort? På en gång lyckas hon vara så underligt skicklig och så underligt korkad.

Nej, The Pelican Brief var inte en bok för mig. Jag tror den gör sig bättre som film.

betyg2

Hett i hyllan #58

hettihyllan

Denna torsdag känner jag för att gå på upptäcktsfärd i mina bokhyllor. Därför hänger jag med på Monikas Hett i hyllan. Så här beskriver hon det hela:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag tänkte spinna vidare på förra veckans tema med ytterligare en nordisk klassiker:

njalssaga

Njals saga köpte jag på Myrorna, förmodligen när jag fortfarande gick i gymnasiet. Min inriktning på gymnasiet var språk, men jag gick tillsammans med de som hade kulturinriktning. Därmed stod mycket litteratur på schemat. Eddan och Njals saga pratade vi mycket om, läste utdrag ur, så jag fick för mig att jag ville läsa dem båda.

Och det vill jag. Jag har bara inte kommit så långt ännu.

Jag kanske ska göra temaläsning nästa år? Nordiska klassiker. Vi får se.

Espressoberättelser av Alexander McCall Smith

espressoberattelser

Författare: Alexander McCall Smith
Uppläsare: Lennart Jähkel
Originaltitel: Espresso Tales
Översättare: Lars Ryding
Serie: Scotland Street 44, #2
Förlag: Damm förlag (2008)
Antal minuter: 840 minuter
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, CDON
Ljudbok | Adlibris, Bokus, CDON

I huset på Scotland Street 44 bor en brokig skara individer. Ovanligt vanliga människor som lever sina liv sida vid sida, men ibland korsas deras vägar på de mest egendomliga vis och med märkliga följder. Den egenkära Bruce ego får sig en knäck när han får sparken, men han blir inte liggande länge utan tänker satsa på att bli vinhandlare istället. Rumskamraten Pat är inte helt övertygad, men orkar inte heller engagera sig. Hon har större bekymmer med om hon ska gå på den nudistpicknick hon har blivit inbjuden till eller inte. Och sexåriga Bertie, som bara vill vara en vanlig pojke och slippa yoga- och saxofonlektioner, gör uppror. Både mot sin ambitiösa mamma och den där terapeuten doktor Fairburn, som verkar vara tokig. Men ibland får en vara försiktig med vad en önskar sig…

Jag har inte läst första boken om personerna på Scotland Street 44, även om jag nog kommer att göra det, men märker inte att jag lider av det medan jag lyssnar på Lennart Jähkels uppläsning av Espressoberättelser. Han har en röst och ett sätt att läsa som inte står i vägen för berättelsen. Sättet han varierar rösten och tempot för varje person gör det hela lätt att särskilja de olika karaktärerna åt.

Inledningsvis gick det tämligen trögt att lyssna på Espressoberättelser. En anledning är nog att det är en kollektivroman där ett stort antal karaktärer får komma till tals. Av naturliga skäl är det vissa karaktärer som är mer intressanta än andra att läsa om. Bland de tråkigaste karaktärerna är Pat, en ung student som råkar hamna på en nudistpicknick på Moray Place, och Ramsay Dunbarton, vars självbiografi och självgodhet fick mig att stöna högt varje gång det kom ett nytt avsnitt om honom.

Men efter ett tag griper Espressoberättelser tag i mig. Jag fastnar för flertalet karaktärer, men allra mest för sexåriga Bertie. En väldigt begåvad gosse, vars mamma överdriver genusmedveten uppfostran på det vis någon som egentligen är väldigt konservativ men försöker att inte vara det gör. Situationerna kring dessa karaktärer blir oftast väldigt tragikomiska och jag spetsar alltid öronen lite extra när jag inser att det kommer ett nytt kapitel i följetongen om Bertie och Irene. Sedan kan jag tycka illa om att Alexander McCall Smith verkar tro att människors personlighetsdrag har sitt ursprung i vad vi har mellan benen.

Annars är Espressoberättelser en underbar blandning av satir, filosofiska resonemang och ett kärleksporträtt till Edinburg som stad. Jag kommer definitivt att återbesöka de här karaktärerna om jag får en chans.

betyg4

Andra delar i serien

Livet på Scotland Street 44

Espressoberättelser

Kärlek på skotska

The World According to Bertie

The Unbearable Lightness of Scones

The Importance of Being Seven

Bertie Plays the Blues

Sunshine on Scotland Street

Bertie’s Guide to Life and Mothers

The Revolving Door of Life

The Bertie Project

Björnstad av Fredrik Backman

bjornstad

Författare: Fredrik Backman
Serie: Björnstad, #1
Förlag: Piratförlaget (2016)
Antal sidor: 469 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Vad kan hockey betyda för en stad? Bara allt. Björnstad är ett samhälle som kämpar för sin överlevnad och alla framtidsdrömmar vilar på axlarna på juniorlaget i hockey. Under en fest begås ett oförlåtligt brott. Staden måste ställa sig på någon sida och tvingas konfrontera de fruktansvärda val vi gör för att nå framgång. I händelsernas centrum befinner sig Peter, som flyttat hem efter proffskarriären för att bygga upp sin moderklubb, och Mira som samtidigt offrar sin advokatkarriär för att bosätta sig i skogen med man och barn. Och vad vi gör för att skydda våra barn.

I Björnstad bygger Fredrik Backman i mångt och mycket vidare på tematiken som fanns redan i Britt-Marie var här: den lilla staden som är på väg att försvinna, men som samlas och enas kring en sport. Att sporten ger så mycket för stadens självkänsla. Men tonen är allvarligare och mörkare. Desperationen i Björnstad går att ta på. Allting hänger verkligen på den här sporten, på att juniorerna presterar, annars kommer samhället duka under.

Efter den sommar som har gått känns Björnstad oerhört aktuell. När män som Brock Turner kan dömas till tre månaders fängelse för våldtäkt bara för att han är en framgångsrik idrottsman och ett långt fängelsestraff skulle påverka hans liv negativt. Som om hans offers liv inte spelar någon roll. Medan jag läser Backmans senaste bok känner jag den välbekanta, hjälplösa ilskan koka under ytan. Jag blir så fruktansvärt arg. Och det är bra. Genom sin bok sätter Backman finger på det absurda i att mäns och pojkars berättelser är så mycket trovärdigare än flickors, och att det sällan är så att samhället ställer sig på offrets sida.

Språkligt känns Backmans särskilda stil igen. Det är upprepningarna, det direkta tilltalet, de där formuleringarna som riktigt känns i kroppen. Med fingertoppskänsla kan han i Björnstad locka fram ett skratt, även om det är färre än de tidigare böckerna, och få mig att hulka av gråt. Aldrig känner jag mig emotionellt manipulerad, utan som om det uppkommer naturligt av att jag bryr mig om karaktärerna.

Persongalleriet är större i Björnstad än tidigare böcker. Det finns ingen tydlig huvudperson, utan känns mer som en kollektivroman. Berättelsen är om samhället och de unika, trasiga människor som det består av. Alla är mångsidiga med brister och fel som gör att de känns verkliga.

Sporten är oerhört viktig i Björnstad, men det är inte en helt okomplicerad fråga. Det lyfts fram positiva aspekter, som att det fostrar lojalitet och gemenskap, men även negativa aspekter, som att giftiga maskulinitetsnormer tillåts frodas. Sporten blir på både en gång exkluderande och inkluderande, och för den som kanske inte helt hör till blir det svårt att balansera dessa två extrema sidor. Men även om hockey är centralt, skulle jag inte säga att detta är en hockeybok. Utan det är en bok om människor, skuld och maskulinitet framför allt. Hockey råkar bara spela en stor roll.

Björnstad är definitivt Backmans allvarligaste bok hittills och det är bra. Han brutit hjulspåret och förnyat sig. Jag ser fram emot att följa invånarna i Björnstad framöver.

betyg5

Tematrio: Göteborg

TematrioJag har varit något fruktansvärt trött denna tisdag. Vilket kanske inte bådar gott för veckans tematrio, som går lite i Bokmässans tecken. Vi uppmanas nämligen att berätta om tre böcker eller tre filmer/TV-serier som utspelar sig i Göteborg!

Det här är inte alls mitt tema, men jag fick ihop tre böcker till sist. Filmer och tv-serier var inte att tänka på.

Borde vara död av Pål Eggert handlar om Sebastian, som jobbar som socialarbetare på ett boende för hemlösa på Hisingen i Göteborg. Där möter han samhällets mest utsatta. När Isa kommer till boendet börjar märkliga saker hända. Personer hon pratar med tar livet av sig efteråt. Brutal djupdykning i samhällets mörka sidor möter övernaturligt. Börjar väldigt starkt, men dalar vart eftersom.

Natten jag dog av Peter Erik Du Rietz handlar om en till ytan vanlig göteborgare, som tycker om dataspel och att läsa. Men Carl Cronhammer är ingen vanlig göteborgare. Han är inte ens människa. Också ganska blodig och brutal stundtals, men har en intressant vinkling på övernaturliga fenomen och är tydligt influerad av Anne Rice. Vilket jag uppskattar.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist handlar om tvillingarna Mary och Anne, där Mary är den drivande och Anne är den som följer. När Mary vill att de ska rymma hemifrån följer Anne med, trots onda aningar, och systrarna blir indragna i jakten på ett försvunnet barn. Systrarna har nämligen synska förmågor. Christin Ljungqvist har ett eget, vackert språk och lyckas skildra en fängslande, trasig syskonrelation.

Tio riktigt bra låtar

Topp Tio Tisdag

Denna vecka handlar Top Ten Tuesday om ljud: All About Audio freebie —  aka top ten audiobooks you should listen to, 10 books I want to listen to on audio,10 bands you should check out, 10 podcasts you should be listening to, 10 of my all time favorite albums, 10 songs I love, really whatever you can come up with.

Jag tänkte att jag skulle bjuda på de tio låtar som snurrar mest hos mig just nu. Bortsett från den första, som verkligen är nummer ett i min värld just nu, så är listan utan inbördes ordning.

Halestorm – Amen

Florence + The Machine – Shake It Out

Sweet The Ballroom Blitz

Lady Gaga – Born This Way

Halestorm – I Like It Heavy

Rebekka Karijord – Wear It Like a Crown

Billy Talent – Pins & Needles

Crossfade – No Giving Up

Jay Gordon – Slept So Long

Deftones – Change (In the House of Flies)

Plus en bonus som alltid gör mig på gott humör:

Pharrell Williams – Happy

Insidan Ut är en riktig pärla

insidan-ut-framsida
Bildkälla: Discshop
Originaltitel: Inside Out
Regissör: Pete Docter och Ronnie Del Carmen
Manus: Pete Docter, Meg LeFauve och Josh Cooley
Skådespelare: Linda Olsson, Ulla Skoog, Ebba-Li Lachmann, Per Andersson, Björn Granath, Ulf Eklund
Produktionsår: 2015
Längd: 91 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Jenny är tio år gammal och har levt ett liv fyllt av glädje hittills. Men när pappans jobb för dem från småstadslivet i Minnesota till storstadsbruset i San Francisco förändras livet drastiskt. Precis som alla andra styrs Jenny av sina känslor: Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod. Känslorna har sin hemvist i Huvudkontoret, ett kontrollcentrum i hjärnan från vilket de hjälper Jenny med det dagliga livet. Jenny och hennes känslor får kämpa för att anpassa sig till en ny stad, ett nytt hus och en ny skola. Inte undra på att kaos utbryter i Huvudkontoret.

Jag har velat se Insidan ut sedan den hade biopremiär, då det har skrivits så himla mycket fint om den och själva idén fascinerar mig. Hur ofta får vi en hel film som handlar om känslor? Snarare känns känslor lite bortglömt, som om alla vet att de finns där men det ska inte talas högt om eller synas. Att vara känslig är ju nästan ett skällsord. Och hur ofta får unga tjejers känsloliv stå i centrum för en hel film?

Insidan ut är en mycket fin och tankeväckande film. Genom att känslorna får personifikationer kan komplicerade teman utforskas, såsom hur vårt minne fungerar och vilken funktion avsky kan fylla för att skydda oss. Alla känslor behövs, vilket även filmens karaktär blir varse under handlingens lopp. Vemod kan tyckas som en onödig känsla, men det är en känsla som krävs för att du ska kunna uppskatta glädje och ibland banar den även väg för glädje. Vemod är min favoritkaraktär i hela filmen.

Det är en berättelse om att växa upp. I Insidan ut får vi möta realiteten av att saker vi inte använder glömmer vi bort, även om det kostar. Alla kan säkert känna igen sig i känslan av att inte riktigt passa in, att vilja vara tillbaka någonstans där du gör det, och förstå den turbulens som Jenny genomgår under filmens lopp.

Allting är, som vanligt när det kommer till ett samarbete mellan Pixar och Disney, mycket skickligt animerat. Karaktärsdesignerna är gulliga och varierade. Färgval förstärker budskap under filmens lopp. Därtill innehåller Insidan ut skämt och roliga scener som passar såväl stora som små.

Insidan ut är en riktig pärla till film. Se den!

betyg4

Andra bloggare om Insidan ut

romeoandjuliet

En smakbit på søndag: Samlade dikter

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Idag tänkte jag dela med mig av ett stycke ur en bok som jag har hållit på med länge, nämligen Samlade dikter av Bodil Malmsten. Jag har tidigare läst prosa och sakprosa av henne, men inte något av hennes lyrik. När hon gick bort nu i år insåg jag vilken brist det var och jag köpte denna volym under min semester. Att det tar tid beror inte på att jag inte tycker om den, utan för att jag är så trött och de kräver ett vaket sinne. Förtjänar ett vaket sinne. Jag tycker så väldigt mycket om det här, förstår ni.

Smakbiten kommer från sidan 413, ur diktsamlingen Det här är hjärtat:

Bildkälla: Goodreads.
Bildkälla: Goodreads.

Hjärtat är en muskel
något större än en knuten hand

Det ringer aldrig
Inte så här tidigt
Inte hos mig
Det är för tidigt

Jag svarar inte
Svara inte
Men så svara inte då
Det är för tidigt

Vad som helst kan ha hänt
Du kan ha blivit död
Vänta på mig