All the Crooked Saints av Maggie Stiefvater

Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: Scholastic (2017)
Antal sidor: 313 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus

Pilgrimer vallfärdar till Bicho Raro. Alla med förhoppningen om att motta ett mirakel. Alla med fruktan vad det ska krävas för att få det. Familjen Soria står i centrum för dessa drömmar och förhoppningar med sin förmåga att utföra ovanliga mirakler. Tre unga kusiner i familjen längtar efter förändra framtiden: Beatriz, flickan utan känslor, som bara vill vara fri nog att undersöka sina tankar; Daniel, Bicho Raros nuvarande helgon, som utför mirakler för alla utom sig själv; och Joaquin, som ägnar nätterna åt att driva en piratradiostation under namnet Diablo Diablo. De söker alla efter ett mirakel. Men miraklen i Bicho Raro är sällan vad du förväntar dig.

Maggie Stiefvater är, som ni alla vet, en av mina favoritförfattare. Därför har jag sett mycket fram emot All the Crooked Saints. Här ger hon sig i kast med magisk realism. Öknen som omger Bicho Raro är ett levande väsen, som älskar och slukar. Miraklen är manifestationer av människors inre mörker. Allt har vävts samman med stor skicklighet och den träffande penna som gjorde att jag förälskade mig i hennes skrivande, men ändå övertygar det mig inte helt.

En del av det hela är säkert att berättarperspektivet i All the Crooked Saints känns avståndstagande. Vi betraktar karaktärerna utifrån, kryper aldrig riktigt in under skinnet på dem, vilket gör att de aldrig riktigt berör. Jag har svårt att engagera mig i berättelsen. När jag väl kommer in, då det känns som om den har börjat ta fart, så är boken slut.

Ändå är All the Crooked Saints en fantasifullt sammanflätad historia som dröjer sig kvar hos mig, minnet av öknen och miraklen.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Brev till en nybliven förälder av Chimamanda Ngozi Adichie

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Originaltitel: Dear Ijeawele, Or a Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions
Översättning: Emö Malmberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 79 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När väninnan Ijeawele föder en dotter vänder hon sig till Chimamanda Ngozi Adichie för att få råd hur hon ska kunna uppfostra sin dotter feministiskt. Som svar skrev Adichie ett varmt och inspirerande brev som innehåller femton råd till nyblivna föräldrar. Sedan hon skrev brevet har hon själv blivit förälder till en dotter, vilket innebär att hon har blivit lite mer ödmjuk inför barnuppfostran. Väninnans svar på brevet var att hon skulle försöka. Även Adichies ambition är att försöka och göra sitt bästa för att lära sitt barn att bli tryggt i sig självt och inte låta sig begränsas av andras förväntningar.

Adichie har en alldeles särskild förmåga att närma sig ett svårt ämne, såsom barnuppfostran, och få det att framstå som enkelt och självklart. Råden i Brev till en nybliven förälder är många gånger vettiga på ett sätt som känns självklara. Ge din dotter en stark känsla av identitet. Lär henne att äktenskap inte är meningen med livet. Lär henne att läsa och älska böcker. Tre av alla råd som förekommer i boken.

Vissa situationer i Brev till en nybliven förälder känns specifika för Nigeria, men vi ska inte lura oss själva och tro att vi uppfostrar barn på lika villkor i Sverige. Att vi inte tänker i könsroller, att vi inte behandlar flickor och pojkar olika, att vi inte ställer olika krav. Även i Sverige förekommer ett stort behov av att kontrollera kvinnors sexualitet, så sex är något vi måste prata mer om, till exempel. På ett tydligare och öppnare vis. Avslutningsvis vill jag bara citera en skarp iakttagelse:

”Vi använder evolutionsbiologi för att förklara manlig promiskuitet, men inte för att förklara kvinnlig promiskuitet, trots att det ur evolutionär synpunkt vore förnuftigt för en kvinna att ha flera sexpartner – ju större genpoolen är, desto större chans att få en livskraftig avkomma.” (s. 61)

Brev till en nybliven förälder är en skarp liten text om föräldraskapets utmaningar och som verkligen borde läsas av fler.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

The Book Buying Tag

Jag hittade den här taggen inne hos Vargnatts bokhylla för ett tag sedan och tänkte att det var läge att damma av den, denna tisdag.

Var köper du dina böcker?

Jag beställer mestadels från Adlibris. Det händer att jag beställer någon enstaka gång från Bokus, men då är det nog vanligare att jag går in i min lokala Akademibokhandel och köper en bok. Jag vill egentligen stötta den mer, eftersom personalen är helt fantastisk, men det är också en ekonomisk fråga. Tyvärr.

Förhandsbeställer du nya releaser? Gör du det i butik eller online?

Om det är en bok som jag väldigt gärna vill ha och det finns möjlighet till det. Jag tycker det inte är särskilt ofta som det går att förhandsbeställa böcker. De få gånger jag har varit med om att det har gått har varit på nätbokhandel, så det är där jag gör det.

Hur många böcker köper du i genomsnitt per månad?

Alldeles för många. Nej, men jag tror inte det har något genomsnittligt antal. Det går i vågor, vissa månader beställer jag mycket, andra knappt något alls. Men minst två i månaden tror jag.

Lånar du från biblioteket?

Det händer. Om jag väl går in på biblioteket så brukar det bli så att jag kommer därifrån med böcker, men jag har sällan vägarna förbi…

Hur många böcker brukar du låna per gång?

Fyra, tror jag. Jag brukar alltid låna med mig ett litet gäng i alla fall.

Vad är din åsikt om biblioteksböcker?

De är en stor resurs och tillgång i vårt samhälle. Tänk dig hur fantastiskt det egentligen är: med ett lånekort kan du ta med dig en hel värld gratis hem. Jag bara önskar att jag själv inte vore så hagalen att jag kunde utnyttja biblioteken mer.

Hur känner du inför att köpa böcker på secondhand?

Mitt stora antal böcker beror på secondhandfynd. Jag älskar egentligen att gå i secondhandbutiker, strosa bland hyllorna och se vad jag kan hitta. Ibland har en tur som när jag hittade nästan hela Outlander-serien till en billig peng och ibland hittar en oväntade skatter. Secondhand är bra för att hitta lite mer udda, okända titlar och där finns det ofta guldkorn att finna.

Har du en egen hylla för olästa böcker eller blandar du olästa med lästa?

Jag har två bokhyllor i sovrummet där jag förvarar mina olästa böcker. Vi får se hur länge den fördelningen håller. Som alltid är platsbrist ett hot.

Planerar du att läsa alla böcker du köpt?

Ursprungligen har väl det varit min plan, men jag inser alltmer att det finns böcker i mina hyllor som jag helt enkelt inte längre har intresse av att läsa. Då är det ju meningslöst att de står och samlar damm hos mig, utan kan istället få komma till någon som har glädje av dem.

Vad gör du med böcker du köpt men som du känner att du inte kommer läsa/ inte tyckte var bra?

Familj och vänner får se ut vilka de vill ha. Resten åker till Myrorna eller annan secondhandbutik.

Har du donerat böcker?

Som sagt, jag skickar regelbundet böcker till Myrorna eller andra secondhandbutiker.

Har du haft köpstopp någon gång?

Jag har haft det i olika former. Ett totalförbud har aldrig fungerat, men jag hade viss framgång med att läsa fem hyllvärmare innan jag fick köpa en ny bok. Idag tror jag mer på att bara beställa det som jag verkligen vill läsa på störten, istället för att bygga upp bokhögar.

Känner du att du köper för mycket böcker?

Inte längre. Nu tror jag att jag har fått till balansen på det hela. Men jag kanske bara lurar mig själv.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 2 kommentarer

Kino’s Journey

Originaltitel: Kino no Tabi
Skapare: Sadayuki Murai
Skådespelare: Ai Maeda, Ryuji 
Aigase
Produktionsår: 2003
Antal avsnitt: 13
Längd: 325 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
 format
DVD | CDON, Discshop

Kino är resenär. Tillsammans med sin talande motorcykel Hermes besöker hon olika länder. I varje land stannar hon endast tre dagar. Dessa tre dagar är tillräckligt för att ge henne en inblick i vad som gör just det landet unikt. Under sin resa besöker hon landet där ingen behöver arbeta; landet där du slåss till döden för att få ett förstaklassens medborgarskap; ett land som samlar på all världens böcker, men där författande är en revolutionär verksamhet… Genom sina resor försöker hon förbli neutral och inte påverka alltför mycket av vad som händer.

Jag minns inte längre hur jag snubblade över Kino’s Journey, men jag minns att jag satt som klistrad vid den lilla animepärla som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet. Bortsett från snygga animationer och duktiga röstskådespelare, så är handlingen i sig riktigt spännande. Varje avsnitt utgår från ett filosofiskt dilemma. Det kan handla om att är det rätt att döda en kanin för att rädda livet på tre främlingar som du inte vet något om eller vad det innebär att verkligen vara vuxen. Ibland blir det riktigt otäckt. Ett av de mest minnesvärda avsnitten handlar om landet där ingen behöver arbeta, men där människans behov av stress skapar en totalt meningslös situation.

Anledningen till att Kino’s Journey inte får full pott av mig har med disposition att göra. Varje avsnitt är ungefär tjugofem minuter långt. Detta är ofta tillräckligt för att ge en sammanhängande och fängslande historia. Men i vissa avsnitt har de valt att slänga in betydligt fler historier i ett och samma avsnitt, vilket ger ett rumphugget intryck.

Men annars är Kino’s Journey ett färgsprakande äventyr som garantera kommer att väcka tankar och funderingar.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Den otröstade av Kazuo Ishiguro

Författare: Kazuo Ishiguro
Originaltitel: The Unconsoled
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström och Widstrand (1996)
Antal sidor: 485 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Mr Ryder är en välkänd pianist som anländer till en liten centraleuropeisk stad för att ge en konsert. Bara det att han inte kan komma ihåg att han har gått med på att ge konserten. Snart står det klart att ortsborna förväntar sig något mer av honom än en simpel konsert. Han ska avgöra en stor fråga och stadens framtida inriktning. Samtidigt börjar han inse att den här konserten kan vara avgörande för hans eget liv. För den han vill vara.

Att ge sig i kast med Kazuo Ishiguros Den otröstade är att välkomna förvirringen in i sitt liv. Det finns en logik i strukturen, men det är en drömmarnas logik. Det är det som gör att Mr Ryder kan göra ett första besök i staden, men visa sig ha en relation till en kvinna där. Eller att han kan resa lång väg med bil till en plats, bara för att komma ihåg att det finns en korridor från det huset som kommer att leda honom tillbaka till hotellet. Känslan av att stiga ned i ett nästan femhundra sidor långt drömlandskap är inte alltid helt angenäm, men inte heller på något sätt motbjudande. Det bara är. Om det är din första bekantskap med Ishiguro, ge honom en chans till. Fullt så här märklig brukar han inte vara.

Stundtals absurd, stundtals rolig, fyller ändå Den otröstade mig med obehagskänslor. Det känns som om Ryder är fångad i ett liv som han inte kan hejda, som bara spinner vidare bortom hans kontroll. Han är oförmögen att se bortom sig själv för att inse vad som pågår runt omkring honom. Ibland känns det som en person med utmattningssyndrom, vars minne och kognitiva förmågor har påverkats, vilket var obehagligt att läsa i den situation jag själv befinner mig i.

Den otröstade är en förvirrande, humoristisk men samtidigt obehaglig bok som är olikt något annat jag har läst.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Rosor skador av Jenny Tunedal

Författare: Jenny Tunedal
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Antal sidor: 149 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från Svenska förläggarföreningen. Tack så 
mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Vad händer egentligen med kärleken och med språket när glömskan tar makten över en människas liv? Relationen mellan dotter och mor förändras och förvrids, men förblir även ända in i det sista. Genom spegling med berättelsen om Alois Alzheimers första patient Auguste D och Shakespeares tragedi försöker Rosor skador skapa ett rum där demenssjukdomen, i all dess omöjlighet, framträder som något läsbart, rentav delbart. Där de glömska och tröstlösa får tala.

Rosor skador är det första recensionsexemplar jag själv bett om som jag har övervägt att lägga åt sidan, oläst. Inte för att det är dåligt. Snarare är det kanske för bra. Jenny Tunedal kryper in i demensens gränsområde på ett sätt som sätter igång ångestfladdret hos mig, eftersom jag själv har erfarenhet av att arbeta inom området. I denna diktsamling får läkare, vårdpersonal, mamman som är dement och dottern komma till tals. Det skildrar ångesten, rädslan, vreden, våldet, sorgen. Det kommer för nära inpå.

I Rosor skador närmar sig läsaren demensen, att vara i den, att betrakta den utifrån någon som håller på att förlora sig själv. ”För det mesta lever människor i identitet och minne” lyder en rad i diktsamlingen. Vad händer med identiteten när minnet sviker? När de minnen som har format den du är inte längre finns åtkomliga? Ibland känns det som om Tunedals ord får mig att förstå, för att sedan få mig att känna att jag inte fattar något. Men jag tror att genom att läsa dessa ord får en större insikt i sjukdomen.

Kanske framförallt från ett anhörigperspektiv. I Rosor skador skildras sorgen av att förlora en människa som ännu lever. Att se sin mamma förvandlas till någon som inte är mamman, med enbart små stunder där författaren åter får vara dottern. Att kunna ta på sin mamma, men att kärnan i den hon har varit tycks vara försvunnen. Eller finns den kvar? Dessa små stunder av klarhet när mamman vet vem hon är, bara för att glömma. Bara för att bli elak och avvisande.

Rosor skador blandar även in en remix av kung Lear, där kung mor och döttrar får komma tals. Även konversationer mellan läkaren som har gett namn åt Alzheimers sjukdom och kvinnan som var den första patienten tar utrymme. På detta vis utforskas sjukdomen bortom det personliga, samtidigt som de förstärker de personliga dragen.

Rosor skador är en vandring ned i den helvetets korridor som är demens, och erbjuder således inte läsaren någon tröst, men kanske en aning om förståelse.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Antal sidor: 300 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från Svenska förläggarföreningen. Tack så 
mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

En seriebutik har bjudit in en karikatyrtecknare, vilket gör det för föremål för tre unga terroristers attentat. Mitt under attentatet vänder sig en ung kvinna till sina medhjälpare och säger att allt är fel, att de inte borde vara där, att de borde sticka. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och vill nu träffa honom. Vid mötet ger hon honom en bunt papper, där hon har skrivit ned en märklig berättelse. Hon påstår att hon kommer från framtiden.

Med tanke på det starka intryck som De kommer att drunkna i sina mödrars tårar gjort på mig är det märkligt att jag har haft så svårt att skriva denna recension. Kanske är det för att mina ord känns för futtiga för att beskriva hur jag inte kan sluta tänka på den, hur den gnager i mig, dröjer sig kvar. Får mig att undrar hur det verkligen var. Det är en snårig väv Johannes Anyuru presenterar läsaren med. Inget är självklart. Pusselbitarna ges sakta omsider, men lämnar fortfarande tolkningsmöjligheter. Inget är hugget i sten.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en komplex berättat bok där nutid varvas med dåtid varvas med framtid. Eller är det framtid? Kanske är den unga kvinnan bara psykiskt störd. Men den framtid hon skildrar är så övertygande och brutalt otäck. För ett par år sedan skulle det ha känts långsökt. Idag har gränser stängts, möjligheten att få asyl minskats, på ett sätt som gör att jag knappt känner igen landet som jag har växt upp i. Ett land som tycks närma sig denna dystopiska vision.

Ändå är inte De kommer att drunkna i sina mödrars tårar nattsvart. Den här framtiden går att ändra. Vi har fortfarande ett val. Kanske kan vi börja se varandra som människor genom att läsa böcker som denna, som inte försöker förklara utan bara att förstår. Förstå människorna och samhället som de utgör. Men Anyuru drar inga slutsatser, utan låter oss tolka.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är en av årets största läsupplevelser. Och det skulle inte förvåna mig om det är så att jag har läst Augustprisvinnaren i den skönlitterära klassen.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Book Shuffle Tag

Jag har haft den här liggande i min utkastmapp ett bra tag. Då snackar vi att den har legat där i ett par år. Vet inte om jag har blivit taggad, och i så fall inte heller av vem, eller om jag bara har tyckt att det var kul.

Regler:
Sätt din musikspellista på shuffle. De fem kommande låtarna ska du para ihop med fem passande böcker som du har läst. Inget fuskande! Skippa inte en låt som du är missnöjd med.

Nightwish – End of All Hope

En tämligen pessimistisk låt. Det känns som om den skulle passa en dystopi rätt så bra, vilket gör att jag nog väljer De vassa tändernas skog av Carrie Ryan. Det känns som om låten passar Marys långsamma glidning ned i vansinnet och förlusten av allt hopp.

The Pretty Reckless – Under the Water

Det här känns som om en låt som handlar om att vara fången, att inte känna sig riktigt säker. Återigen, jag kan inte hitta en riktigt klockren bok, men jag tänker att Captive Prince av C. S. Pacat ändå kan fungera. Just att vakna upp med bojor runt omkring sig…

The Bird and the Bee – You’re a Cad

Åh, en låt om en skitstövel. Det borde väl inte vara så svårt. Klockrent passar de inte ihop, men jag kommer att tänka på Waiting av Ha Jin som skildrar en man som väntar på att få skilja sig från sin fru. Nu när han är ett stort namn inom partiet i staden kan han inte se sig själv med en enkel bondhustru.

The Pretty Reckless – You

Olycklig, obesvarad kärlek. Det måste det ju finnas gott om litteraturen. Ändå var det förvånansvärt svårt. Till sist svarar jag Les Misérables av Victor Hugo med tanke på att Éponine definitivt skulle kunna sjunga den här till Marius.

The Pretty Reckless – Make Me Wanna Die

Den här låten har alltid fått mig att tänka på vampyrer, så det ligger väl nära till hands att välja någon vampyrroman. Det känns också som om det skulle röra sig om plågade Anne Rice-vampyrer, varav jag väljer En vampyrs bekännelser. Det känns som om den här låten passar Louis rätt bra.

Jag vet att tv-serien Numb3rs har haft det uppe hur det här med shuffle fungerar i musikspelare, men för mig känns det som om det aldrig blir på måfå. Det brukar alltid vara någon artist som dominerar. Det är ju lite märkligt med så många låtar av The Pretty Reckless och inte en enda av Lady Gaga, med tanke på att jag har tre av hennes album i mitt bibliotek…

Publicerat i läsning | Etiketter , | 4 kommentarer

Carol

Regissör: Todd Haynes
Manus: Phyllis Nagy
Skådespelare: Cate Blanchett, Rooney Mara, 
Kyle Chandler, Sarah Paulson
Produktionsår: 2015
Längd: 114 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Therese Belivet arbetar på ett stort varuhus, men drömmer i hemlighet om att bli fotograf. En dag kliver den äldre kvinnan Carol Aird in på avdelningen och letar efter en present till sin dotter. De blir förvånansvärt nog vänner. Men Carol ligger i en uppslitande skilsmässa med sin man. För att komma undan från allt, ger de två kvinnorna sig ut på en bilresa. Deras förhållande djupnar till ett romantiskt förhållande. Men okänt för dem båda är de förföljda och det kan komma att kosta Carol allt…

Carol är baserad på Patricia Highsmiths roman The Price of Salt, som jag blev väldigt besviken på när jag läste den. Jag trodde att berättelsen kanske skulle göra sig bättre som film, men det tycks som om detta medium bara har förstärkt det som jag inte gillade med boken. Det långsamma tempot som får en att snegla på klockan; har det verkligen bara gått en kvart? Hur Carol behandlar Therese som ett litet barn i deras relation. Otillgängligheten hos de båda karaktärerna. Både Rooney Mara och Cate Blanchett är onekligen duktiga skådespelerskor, men ingen av deras insatser berör på riktigt.

Carol har gjort en del ändringar gentemot originalet, som jag upplevde som positiva. Bland annat slutet. Sedan är det en snygg produktion. Kostymerna, scenografin, allting för en tillbaka till 50-talets New York. Bildspråket i filmen är snyggt uppbyggt med hänsyn till ljus och skugga, och färgerna är klara. Filmen lyckas också fånga det svåra i Carols situation, där hon tvingas välja mellan att leva en lögn och gå i terapi eller leva sitt liv med risk att förlora sin dotter.

Carol är en snygg produktion som dessvärre inte berör på djupet, och som gjorde mig besviken.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

Författare: Jenny Colgan
Originaltitel: The Little Shop of Happy Ever After
Översättare: Birgitta Karlström
Förlag: Massolit förlag (2017)
Antal sidor: 380 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Det finns inget som bibliotekarien Nina Redmond älskar så mycket som böcker. Att para ihop rätt bok med rätt läsare är hennes stora passion. Men när kommunen lägger ned hennes bibliotek står hon plötsligt utan jobb. Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Snart får hon en idé om att start en egen bokhandel, på hjul! Hon hittar den perfekta varubussen i en annons. Problemet är att den finns i Skottland. Att förverkliga drömmen visar sig krångligare än hon trott, men i Skottland tas hon och hennes rullande bokhandel emot med öppna armar. Hon träffar en charmig tågkonduktör och en sur granne när hon tar steget ut i det okända.

Egentligen är scenariot i Den lilla bokhandeln runt hörnet rätt så absurt. Att Ninas lilla företag skulle bära sig på en så liten ort känns fruktansvärt osannolikt. Samtidigt ger jag blanka fan i det. Jenny Colgan skriver så att jag har lust att säga upp mig, dra till Skottland och starta en mobil bokhandel. Hon målar upp en fantastisk bild av Skottland, dess natur och skönheten i landskapet. Attityden hos människorna på den lilla orten i Högländerna. Fastän jag vet att det ofta är regnigt och kallt, så känner jag att mitt hjärta börjar klappa lite hårdare. Hon skriver om ett land som jag aldrig har besökt, men som jag är förälskad i.

Liksom hennes böcker om det lilla bageriet är Den lilla bokhandeln runt hörnet ett träffande porträtt av den lilla orten med intressanta karaktärer som känns levande. Det är orgier i mat och hur närproducerat smakar bättre. Men framförallt är det kärleken till böcker, som gör Nina till en karaktär jag kan relatera till. Den hårfina gränsen mellan att älska böcker och låta dem bli en tillflykt för att inte ge sig ut i livet. Det gör mig alldeles varm inombords, trots lite småtrista romantiska sidospår. Men det följer med genren och de är fint skildrade ändå.

Så, sno in dig i en mysig pläd, värm en kopp te, grabba husdjuret och låt dig försjunka i några timmar i Den lilla bokhandeln runt hörnet med förhoppning om att bli lika förälskad som jag.

 

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 10 kommentarer