Iron Man 3: Sorry, I’m busy having a nerdgasm
Betyg: ☆☆☆☆☆
Regissör: Shane Black
Skådespelare: Robert Downey Jr, Gwyneth Paltrow, Don Cheadle, Jon Favreau, Ben Kingsley, Guy Pearce
Produktionsår: 2013
Längd: 130 minuter
Handling
I efterdyningarna av det som hände i New York, har Tony Stark svårt att sova och är plågad av minnen. Samtidigt hotas USA av den mystiska terroristen The Mandarin. Det blir mer personligt när Mandarin slår Tonys egen värld i spillror och han måste påbörja en resa för att återuppbygga sitt liv och kräva vedergällning.
Kommentarer
När jag gick in i biosalongen var jag lite nervös. Detta är en av de filmer jag har sett fram emot mest i år och Iron Man är en av mina favoritsuperhjältar. Det var tvunget att bli bra, när jag nu hade övervunnit mitt hat mot 3D och allting.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Regissörsbytet? En klar förbättring. Jag har stört mig lite på tempot i de tidigare filmerna, men här tycker jag att alla delar av storyn får ta den plats de kräver och att det känns sammanhängande. Det blir inga plötsliga hopp i handlingen när det är dags för klimax utan allting faller naturligt på plats. Det är mycket fart och fläkt, men ändå en hel del tid för eftertanke.
Ju längre in jag kommer i filmen, desto bredare blir mitt leende. Jag märker att pojken bredvid mig sitter och tittar konstigt på mig, därför att jag tokflinar verkligen. Men jag kan inte hjälpa det. Jag är så medryckt av filmen och hejar alltför hårt på Tony Stark. Hela tiden far en tanke genom mitt huvud: ”Bästa Iron Man-filmen hittills!”.
Det känns också skönt att få se Pepper ta mer plats och faktiskt få agera mer än flickvänsrollen. Hon fick ju en lätt makeover till The Avengers, den korta stund hon var med där, och det kändes skönt att de inte tvingade henne att bli supermesig igen. Definitivt tummen upp för den utvecklingen!
Sedan kom upplösningen. Jag älskar fortfarande filmen och står för allt fint som jag har sagt om den. Men jag uppnådde väldigt hastigt min kvot för hur många explosioner jag klarar av innan jag tappar intresset. Min kvot för hur många gånger en skurk kan resa sig efter att ha blivit utsatt för dödligt våld uppnåddes ännu fortare. Sedan kan jag gå in på i lång detalj hur ologiskt slutet är, men det får nog sparas till ett annat forum än min recension.
Iron Man 3 är en fartfylld och spännande film som jag tycker bäst om i hela serien, men jag har en hel del problem med slutet.
Andra som har bloggat om Iron Man 3
Andra filmer i serien
Iron Man (recension)
Iron Man 2 (recension)
Iron Man 3
Tegelstenstaggen
Jag har blivit taggad av både Lotten, Lena och Carro till att göra den här taggen. Jag blev så glad, därför att jag har sett den och velat göra den, och så blev jag taggad tre gånger!
Instruktionerna är enkla:
- hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst
- hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än)
och sedan tagga ytterligare fem bloggare.
De jag har läst
Harry Potter och Fenixorden av J. K. Rowling, 1000 sidor.
Knackarna av Stephen King, 839 sidor.
Avalons dimmor av Marion Zimmer Bradley, 945 sidor.
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, 740 sidor.
Conduct Unbecoming av Randy Shilts, 784 sidor.
De jag inte har läst
Krig och Fred av Leo Tolstoj, 1090 sidor.
Musashi: Samurajen av Eiji Yoshikawa, 1115 sidor.
Jag har inte brist på olästa tegelstenar. Jag har ytterligare ett par böcker på 1000 sidor vardera som jag inte har läst.
De jag taggar vidare
Annas bokprat
How Hollow Heart and Full
Nilmas bokhylla
Elina
Sara Pepparkaka
Bokbloggsjerka: Ett litet klick är allt som krävs
Det har varit riktigt varmt ute idag så jag har suttit ute och myst med Eva Luna. Normalt sett är jag lite av en vampyr, men nu har värmen varit så efterlängtad att jag har suttit ute och läst.
Denna vecka ställer Annika följande fråga i jerkan: Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?
Jag har faktiskt lyckats hålla köpstoppet och det har inte kommit in några nya böcker under veckan. Inte heller har jag klickat hem några.
Men jag är just nu väldigt sugen på att avsluta serier, och skulle gärna klicka hem de delar jag har kvar i Vampyrkrönikan: The Vampire Armand; Merrick; Blood and Gold och Blood Canticle.
Likaså skulle jag vilja ha de två sista böckerna i Eoin Colfers serie om Artemis Fowl och den sista boken i Melissa Marrs Wicked Lovely-serie, Darkest Mercy.
Om Allegiant vore utgiven skulle jag lätt klicka hem den idag också, därför att jag vet inte riktigt hur jag ska kunna vänta till oktober med att få veta hur det ska gå för Tris och Four.
Fortfarande Alice: Starkt om Alzheimers
Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Lisa Genova
Originaltitel: Still Alice
Översättare: Anna Sandberg
Förlag: Bonnier Pocket (2011)
Antal sidor: 264 sidor
Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Handling
Alice Howland har ett skarpt minne och är en välrenommerad Harvardprofessor som är i höjden av sin karriär. En dag kommer hon inte på ett ord under en föreläsning. Något som andra inte skulle reflektera, verkar väldigt märkligt för den knivskarpa Alice. Mer skrämmande blir det när hon under en joggingtur upptäcker att hon inte kan hitta vägen hem. Något är fel. Fylld av onda aningar uppsöker hon läkaren och får diagnosen tidig Alzheimers. Läsaren får följa henne under de två år som sjukdomen förvärras.
Kommentarer
Det märks vilket otroligt jobb Lisa Genova har lagt ned på att sätta sig in i Alzheimers och hur det behandlas för att skapa denna otroligt övertygande roman. Allting berättas från Alices synvinkel, vilket tar med läsaren på en hisnande färd i hur snabbt ett liv kan förändras till oigenkännlighet. Även om jag är med i Alice huvud, slungas jag ibland ut ur hennes huvud när hon glömmer och jag vet att hon har glömt. Det blir snudd på desorienterande.
Jag kan inte föreställa mig maktlösheten i det initiala skedet. Det går inte. Boken ger en viss aning, men det är otäckt och jag vill värja mig. Jag tycker att en av de viktigaste punkterna i boken är den att det finns stödgrupper för familjen, men inte för de som just har drabbats av sjukdomen. Varför är det så? Borde inte den som får veta att de har en sjukdom som gradvis kommer bli värre också ha behov av stöd? Det känns viktigt att lyfta fram det.
När vi ändå är inne på detta spår gällande anhöriga, så är detta väldigt övertygande skildrat. Maken som vill hålla fast vid det som de var, barnen som är rädda och undrande – det märks så tydligt att det här är en familj vars liv har slagits i spillror. Det känns som om jag tittar in i deras vardagsrum och betraktar dem medan de hanterar detta svåra. Jag bryr mig om alla karaktärer.
Frågan är dock om denna bok skulle ha blivit lika omskriven och hyllad om den inte hade handlat om en framgångsrik, relativt ung professor. Om den hade handlat om någon som befann sig i den ålder där en ”förväntar” sig att Alzheimers ska först dyka upp. Det var något jag undrade över när jag läste boken. Jag tror inte det. Men detta är definitivt en bok som borde läsas på utbildningar för att utforska hur det kan vara att leva med Alzheimers och även för anhöriga.
Fortfarande Alice är en välskriven roman som det märks att författaren har lagt ned själ och hjärta för att göra efterforskningar till.
Jag vill hemskt gärna vinna en läskudde
Fram till klockan tolv i natt kan du tävla hos Annika om en fin läskudde.
Vad skulle jag göra om jag vann kudden? Ett antal saker, kan jag tänka. Till exempel ligga på sidan i sängen och läsa, som jag älskar, utan att få kramp i armen som håller boken.
Jag skulle också troligen passa på att ligga ute på gräsmattan på rygg och läsa utan att få kramp i armarna av att hålla upp boken. Samma sak på stranden, som jag räknar med att någon kommer tvinga med sig mig till. Det är alltid svårt att hitta en bekväm ställning när en ska ligga ned och läsa, vilket jag tror kudden skulle avhjälpa.
Book Sacrifice Tag
Jag har blivit taggad av Veronica på 23 minuter att göra The Book Sacrifice Tag. Själva taggen går ut på att en ska lista de böcker en skulle kunna tänka sig att offra i olika sammanhang.
1. EN ÖVERSKATTAD BOK
Vi börjar med en Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllarna, när BAM! Zombieattack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker.
Vilken bok kastade, med vetskap om att det är en väldigt hypad bok (för att vara säker på att det ska fungera), skulle du kasta på dem?
Jag har läst större delen av Millenium-trilogin (det var någon som lånade den sista och tappade bort den) och jag förstår definitivt inte storheten. Det är helt okej läsning, men hypen kommer jag nog aldrig att förstå.
~*~
2. EN UPPFÖLJARE
Låt oss säga att du precis lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv.
Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv?
Jag gillade verkligen Mer än ögat ser och tyckte bara att Under din hud var snäppet sämre. Däremot var Berusad av evigt liv ganska jobbig att ta sig igenom då den inte kommer igång förrän de sista hundra sidorna.
~*~
3. EN KLASSIKER
Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen för att vet du vad? Den här klassiker är bara idiotisk och är värd all kvarsittning bara för att visa alla hur du känner. Vilken klassiker kastade du?
Jag kastar nog klassikern som forever turned me off Jane Austen: Northanger Abbey. Jag kämpade mig igenom boken och har sedan dess inte kunna läsa en enda Jane Austen bok.
~*~
4. SÄMSTA BOKEN I DITT LIV
Du hänger i biblioteket när BAM! Global uppvärmning råder plötsligt och världen utanför har plötsligt blivit frusen ödemark. Du är fångad och din enda chans att överleva är att elda böcker.Vilken bok springer du först till, som du skulle bränna upp utan att känna någon ånger?
Hemligheten av Rhonda Byrne är nog den enda boken som jag faktiskt skulle elda upp utan någon som helst ånger. Jag skulle förmodligen göra en liten glädjedans.
~*~
5. EN KARAKTÄR SOM SKULLE FÖRKLARAS SOM HÄXA
(Emelies egna fråga) Vi tar ett hopp bakåt i tiden, häxjakten är i full fart under 1500-talet i Sverige. Människor avrättas som varulvar eller häxor åt både höger och vänster. Med oss har vi ett antal bokkaraktärer när vi plötsligt blir anklagade för häxeri. De misstänker att det finns en häxa/varulv i vårt gäng, men de vet inte vem.
Medvetandes om att domen för häxeri är antingen vattenprovet eller att brännas på bål, vem av dessa karaktärer hänger du ut som häxa?
Finns det någon mer hatad karaktär i Harry Potter än Dolores Umbridge? Jag har inte mycket övers för människor som torterar barn (den där blodspennan räknas definitivt som tortyr) och hänger därför ut henne som häxa.
~*~
6. ETT VIDRIGT OMSLAG
Vilken bok har ett så fult omslag att du med glädje sticker pålen rakt i den?Dessvärre är omslaget riktigt fult. Riktigt, riktigt fult. Så fult att jag skulle kunna göra ett bättre i Paint och jag är fruktansvärt dålig på Paint. Det är så fult att jag måste vänta på en alternativ utgåva att ställa i hyllan.
~*~
7. MEST HATADE KÄRLEKSPAR
(Nellys egna fråga) Du sitter på tunnelbanan, det är Alla hjärtans dag och det står ett par och hånglar precis bredvid din plats. Du är nybliven singel och känner att alla kärlekspar bara kan fara och flyga. Du får lust att sända detta par till en planet långt, långt bort. Vilket par får du lust att skicka till planeten Jupiter?
Dee och Luke från Maggie Stiefvaters Books of Faerie-trilogi. Lukes bakgrundshistoria är väldigt intressant, men i övrigt är han en sådan stereotypisk love interest att jag vill spy på honom. Och Dee tål jag inte. Jag tål henne bara inte. Det var inte så illa i Lament, men i Ballad ville jag ruska om henne och få lite vett i skallen på henne.
~*~
8. EN BOK SOM FÅTT DIG ATT KASSERA EN HEL GENRE
Pass. Jag kan inte komma på en enda. Det skulle i så fall vara om vi räknar The Secret igen som gjorde att jag är väldigt vaksam med att plocka hem sådant som räknas som självhjälpsböcker.
~*~
9. EN SUPERSEG BOK
(Miriams egna fråga) Tänk dig att du läser en bok som är så seg, så seeeeg att du sakta börjar somna. Somna så djupt att du hamnar i koma…
Jag brukar gilla Haruki Murakami, men tyckte mest att hela 1Q84-trilogin var seg och att det var en stor besvikelse.
Givetvis glömde jag till en början att tagga lite folk. Jag taggar följande:
Anetts värld: En glädjeflickas dagbok
Betyg: ☆☆☆
Författare: Morten Brask
Originaltitel: BlondAnett: En massagepiges dagbog
Översättare: Lars G. Larsson
Förlag: Månpocket (2007)
Antal sidor: 226 sidor
Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Beskrivning
Anett är en eskortflicka som även jobbar på massageinstitut. Branschen är cynisk, stenhård och fylld med svåra val och udda vänskaper. Under några månaders period bar Anett med sig en bandspelare där hon läste in allting som hände under sina dagar. Denna dagbok är resultatet av hennes inspelningar.
Kommentarer
Jag förstår inte riktigt syftet med boken; att normalisera prostitution, att få det att framstå som vilket yrke som helst, att ge en nyanserad bild av vad det innebär att vara prostituerad? Som sagt, jag förstår inte riktigt vad syftet är och vad författaren vill säga mig. Boken saknar ett visst djup och sätts aldrig in i något riktigt sammanhang.
Anetts värld: En glädjeflickas dagbok är transkriberad från dagboksnoteringar som hon har spelat in efter att hon har jobbat. Inte särskilt väl transkriberat. Eller snarare så räcker inte transkriberingarna, utan det skulle ha behövts fyllas ut lite mer med intervjuer och förklaringar. Jag vill inte vänta halva boken för att veta vad svenskt och franskt betyder, då jag inte är särskilt bevandrad i glädjeflicketerminologi och mest såg ut som ett frågetecken under läsning.
Jag gillar Anett själv och tycker att hon är en sympatisk, kanske något arrogant, berättare. Det är ganska fantastiskt hur hennes liv går på rutin och de här sakerna som är mig verklighetsfrämmande känns fullständigt naturliga när de berättas i hennes röst. Hon hyser därtill sympati med sina kunder och beskriver dem på ett nyanserat sätt. Det finns dåliga och bra kunder. Så är det bara, enligt hennes världsbild.
Som sagt, jag förstår inte vad boken vill säga mig. Jag läste den hastigt och lätt, men ibland upplevde jag att det blev lite mycket sexscener. Det blev lite väl voyeuristiskt, men även lite irriterande att läsa på bussen när du märker att ett par tonårstjejer bakom dig läser över axeln för att få veta vad Anett ska hitta på.
Anetts värld: En glädjeflickas dagbok är en bok som jag inte blir riktigt klok på vad den har för syfte och som jag inte har särskilt starka åsikter om, även om jag gillade den medan jag läste.
Tematrio: Bröllopstider
Krånglig Tematrio denna vecka. Jag trodde inte alls jag skulle få ihop tre böcker och det krävdes ju ett par dagar innan jag kom på dem jag till sist valde. Lyran skrev så här i måndags: Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.
1. Betvingade innehåller ett inte helt frivilligt bröllop mellan Markus och Illiana.
2. Harry Potter och Dödsrelikerna (är det så den heter på svenska? Har bara läst den på engelska) av J. K. Rowling innehåller ju faktiskt också ett bröllop. Bortsett från vissa händelser, var det väl ett ganska fint bröllop?
3. I Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger är det ju bröllop och det blir ju lite svårt med en brudgum som reser i tiden så fort han blir väldigt upphetsad…
Topp tio böcker som hanterar svåra ämnen
I veckans Topp Tio Tisdag ska vi berätta om tio böcker som hanterar svåra ämnen. Jag gjorde två tolkningar: dels böcker som handlar om sådant som jag tycker är svårt att läsa om, men även dels sådana böcker som behandlar ämnen där det är svårt att skriva trovärdigt.
1. Pojken som kallades Det av Dave Pelzer blev det ett stort hallaballå om när jag var i tioårsåldern och jag läste den några år senare. Och läste om den ett par år senare. Definitivt en av de otäckaste böcker jag någonsin har läst, men också en av de mest inspirerande resorna när du läser alla böckerna.
2. Flickan och skulden av Katarina Wennstam handlar om, som underrubriken så snyggt sammanfattar, samhällets syn på våldtäkt. Jag har bara läst en äldre utgåva, men det kom ut en ny nyligen som troligen är mer uppdaterad och aktuell. Definitivt en bok värd att läsas och bli rasande över.
3. När ingen ser av Duncan Fairhurst är en ganska hemsk, sann bok om en pojke som blir utsatt av sexuella övergrepp av sin pappa. Väldigt otäck.
4. The Good Women of China: Hidden Voices av Xinran handlar om kvinnors situation i Kina. Xinran är en radiopratare som har samlat ihop berättelserna och delar med sig av dem. Hemsk, men väldigt intressant läsning.
5. The Curious Incident of the Dog in the Night Time av Mark Haddon handlar om en pojke som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Jag fick den rekommenderad till mig som hjälp för att försöka förstå hur världen kan te sig genom en person med Aspergers ögon, men Haddon poängterar noggrant att det inte handlar om Aspergers, autism eller Savantsyndrom, utan snarare är ett hopkok av olika individer som han har träffat genom sitt arbete med barn som har olika neuropsykiatriska diagnoser.
6. Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson handlar om mobbning. Det var väldigt länge sedan jag läste den, men jag minns den som väldigt bra och väldigt realistisk.
7. För sina synders skull av Julie Parsons var det ett par år sedan jag läste, men jag har för mig att den hanterade barnpornografi och ett barns försvinnande på ett ganska bra sätt.
8. Fortfarande Alice av Lisa Genova handlar om en kvinna i femtioårsåldern som drabbas av tidig Alzheimers. Blev utnämnd till månadens otäckaste bok i april, men är väldigt realistisk och en fruktansvärt bra bok.
9. Vingklippt ängel av Berny Pålsson är det också ett tag sedan jag läste, men jag har för mig att den är väldigt bra. Det starkaste intryck jag har av boken är just hur svårt det är att få hjälp när en mår psykiskt dåligt och ännu svårare att få rätt hjälp.
10. Marcelo i den verkliga världen av Francisco X. Stork är en väldigt intressant, välskriven berättelse om en pojke som befinner sig någonstans på autimspektrumet. Jag älskade boken.
Jag sträcker på skrivarmusklerna
Jag läser, kanske som bekant, en fristående kurs i psykologi vid universitetet just nu. Den har inte så mycket tentor, utan är mer inriktad på skriftliga analyser. Så jag skriver mycket akademisk text och om jag har spenderat dagarna med att skriva så vill jag inte gärna skriva på kvällen när jag väl har slutat för dagen. Jag saknar lust och motivation. Så det har inte blivit mycket skrivet under vårterminen, som är min största skrivarperiod annars.
Att skriva akademiskt är ju, obviously, inte detsamma som att skriva skönlitterärt. Så när jag satte mig ned för att skriva i förra veckan upplevde jag att det blev stelt. Träigt. Mina skrivarmuskler var inte redo att ta itu med det.
Istället plockade jag fram ett fantasyuniversum jag har som bara är för mina egna ögon. Ologiska saker får hända där och det ställs inga större krav på att det ska vara bra formulerat. Det är bara till för att leka i när helst jag kör fast.
Så jag har hållit mig där i helgen. Skrivit och sträckt på skrivarmusklerna, återupptäckt hur en skriver skönlitterärt. Orden börjar flöda mer på beställning och det blir allt lättare. Snart är jag redo att skriva mer seriöst igen.
Så det är kanske ett tips: ha ett oseriöst universum där du bara kan leka runt när du kör fast eller är otränad. Ett där vad som helst kan hända.
Om mig
Har alldeles för mycket blod i koffeinsystemet, drömmer om att bli författare och tycker att sarkasm är en livsstil. Böcker och koffein får världen att gå runt. Boksmaken är ecklektisk.Det går bra att mejla på blogg[at]lacrimamens.com.
Bloggrelaterat
Läser just nu
Favoritserier
