The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

the handmaid's tale

Författare: Margaret Atwood
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I den Gileadanska republiken, före detta USA, är Offred en så kallad tjänarinna. Hon må lämna Kommendantens och hans frus hem en gång om dagen för att gå till matmarknaden. Där har alla skyltar ersatts av bilder för att det är förbjudet för kvinnor att läsa. En gång i månaden måste hon lägga sig på rygg och be om att Kommendanten gör henne gravid, då det är hennes enda funktion i det nya samhället. Men Offred minns åren innan. När hon levde tillsammans och älskade med sin man, Luke; när hon lekte med och beskyddade sin dotter; när hon hade ett jobb, egna pengar och tillgång till kunskap. Men allt detta är borta nu.

Margaret Atwood är en sådan där författare som jag har varit nyfiken på hiskeligt länge, men det har liksom inte blivit av att jag har läst henne. Trots att hon har skrivit mycket som verkar väldigt intressant. Nu har jag till sist läst hennes klassiska The Handmaid’s Tale och jag kan då inte påstå att jag blir besviken.

The Handmaid’s Tale känns skrämmande aktuell i det rådande politiska klimatet. Kvinnans rätt till sin egen kropp ifrågasätts alltmer och abortmotståndet växer sig större. De konservativa krafter som skapar den dystopiska världen Atwood målar upp får allt starkare vindar. Just att det inte behöver vara ett dramatiskt skeende, utan en stegvis förflyttning, gör det än mer realistiskt. Realistiskt är även hur Atwood skildrar att den nya ordningen normaliseras alltmer, att det blir konstigare att föreställa sig livet innan.

Atwood är en författare som inte tror på att slösa med ord, utan allting är subtil och kraftfullt. Det finns meningar som griper tag och inte släpper taget om läsaren. The Handmaid’s Tale fängslade mig och skrämde mig. Jag lever mig så fullständigt in i Offreds upplevelser att det känns som om jag är en del av denna värld, vilket är en riktigt obehaglig upplevelse. Det är inte svårt att se hur en regim kan luta sig mot religiösa texter och skapa en värld som förtrycker halva befolkningen.

The Handmaid’s Tale må vara en dystopi, men den är skrämmande insiktsfull och skildrar en verklighet som inte känns omöjlig. Och det skrämmer mig något fruktansvärt.

Ytans förvirring av Mona Skagerfors

ytans förvirring

Författare: Mona Skagerfors
Förlag: Carlsson bokförlag (2004)
Antal sidor: 107 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Slut hos förlaget.

Mona Skagerfors är författare, modetecknare och skribent som har varit verksam sedan 40-talet. Hela sitt yrkesliv har hon tillbringat i klädmodets värld, vilket ger henne en unik insikt i modets skiftningar och den mångtydiga branschen. Ytans förvirring speglar många decenniers mode; den nyskapande estetiken, de ”skrattretande” 20-talskläderna, Christian Dior, teaterkläder, 60-talets tonårsmode, Kenzos revolution, de snäva kjolarna, axelvaddet, citykostymer och mycket annat.

Mamma och jag var på en föreläsning för ett antal år sedan på ett av de lokala museerna, som då även råkade ha bokrea. Då följde det med mig två böcker hem. Anledningen till att Ytans förvirring, som var den ena (den andra var Jakten på svenskheten), fick följa med mig hem är på grund av illustrationerna. Skagerfors har en unik, lätt och elegant stil. Hon skissar inte först, utan målar direkt med bläck vilket bidrar till en del av den unika känslan i hennes illustrationer. Hennes linjer är stilrena och detaljsinnet är häpnadsväckande. Illustrationerna i sig gör mig glad att ha läst boken.

Textmässigt slår dock inte Ytans förvirring an särskilt hos mig. Det är mycket återanvändande av gamla texter, både från andra böcker och hennes tidningskarriär, blandat med självbiografiska texter. Hon skriver en hel del som är intressant om mode och hur vi konstant återvinner mode nu för tiden, att det sällan skapas något nytt, utan att det kommer igen. Samtidigt präglas många texter av en poängläshet som får mig att tappa intresset.

Ytans förvirring är mycket snyggt illustrerad och har sina intressanta poänger, men lämnar mestadels en känsla av ”jaha?” efter sig.

Veckans skörd #149 Bokrea, del 1

Då var bokrean här igen och självklart har jag hunnit handla en del. Det är ju tradition att jag masar mig iväg till Akademibokhandeln när de öppnar och så även i år. Även om jag såg ut som en snögubbe när jag kom fram. I år fyndade jag dessa böcker:

  • Inred med vintage av Elsa Billgren har jag bara väntat på att den ska komma på rean. I år kom den till sist!
  • Nalle Puh av A. A. Milne läste jag aldrig som barn, men när jag såg den i katalogen blev jag lite kär. Den står näst på tur att läsas, faktiskt.
  • Elsa Beskows sagoskatt är ju bara för fin. Men det är kanske lite dumt att köpa den med tanke på att jag inte har läst de Elsa Beskow-sagor jag köpte för ett par år sedan.
  • Lolita av Vladimir Nabokov har jag velat läsa hur länge som helst, så nu finns den till sist i min hylla.
  • Alvernas liv av Muriel Barbery var jag ju så fruktansvärt nyfiken på när den kom, så jag kunde ju inte motstå den i år.
  • Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie har jag redan läst, men det känns som om jag borde ha den i hyllan.
  • Kodknäckarnas hemliga liv i Bletchley Park av Sinclair McKay är mitt enda impulsköp hittills, men den verkar riktigt spännande.
  • Veckans vego av Sara Begner köpte jag eftersom jag alltid letar efter inspiration till vegetarisk mat att laga. Den här är ju dessutom inriktad mot lättlagad recept.

Jag har också varit och hämtat ut det ena av mitt paket från Internetbokhandlarna. Det andra ska jag försöka hinna hämta i helgen då det ligger på ett annat utlämningsställe. Men dessa böcker har jag fått hem från Bokus:

  • Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo hade jag på känn att den skulle komma på rean, och då sa jag mig själv att jag skulle köpa den. Voila! Ser fram emot en massa inspiration.
  • Anaché – Myter från akkade av Maria Turtschaninoff är inte den av hennes böcker jag är mest sugen på (det är Maresi), men jag vill verkligen läsa något av henne.
  • Hela härligheten av Margaret Mazzantini är jag nästan lite arg på mig själv över att jag köpte eftersom jag inte tycker att den hade ett riktigt reapris, men jag var ju så sugen… och så är den ju så pass ny också.

Det här lär inte vara det enda jag köper på rean. Jag har ju ett paket från Adlibris som väntar, lade in en beställning på CDON igår och det finns vissa titlar på Akademi som jag är sugen på. Visst behöver jag en tredje utgåva av Alice i Underlandet? Särskilt med Tove Janssons vackra illustrationer…

Nå, vad säger ni – har jag gjort några fynd? Har ni själva fyndat?

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Författare: Sara Beischer
Förlag: Lind & Co (2016)
Antal sidor: 258 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Minna är en lärare och småbarnsmamma som snart fyller fyrtio år. Det känns som om hon aldrig kan göra rätt eller tillräckligt. Vad en får äta, hur barnen ska uppfostras och hur en ska träna känns som en djungel att navigera. Minnas fritid är strikt schemalagd mellan träning, skjuts av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar. En dag bryter hon ihop och får diagnosen utmattningssyndrom. När hon ska börja arbetsträna igen möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär som varken lyckats hitta ett jobb eller med sin konstnärskarriär. Men hon har ändå funnit mening och njutning i livet. Minna ser med avsmak på Iris till att börja med, men så blir de vänner och hennes inställning till livet förändras sakta.

Mamma är bara lite trött kom ut förra året och fångade genast min uppmärksamhet. Mest för att många bloggare som jag upplever som pålitliga skrev fina recensioner om den, men också för att den skildrar ett växande samhällsproblem: utmattningssyndrom. När den valdes som cirkelbok i Kulturkollos bokcirkel passade jag självfallet på att låna den på biblioteket och läsa.

Den första delen av Mamma är bara lite trött är mycket otäck. Vi sveps med i en kaotisk vardag sprängfylld av aktiviteter och predikande uppmaningar angående mat och träning. Allt ska hinnas med, trots att det omöjligen kan gå att pressa in så mycket aktiviteter under en och samma dag. Jag läser med andan i halsen och känner ett tryck över bröstet. Det är ett obönhörligt tempo fram tills att sammanbrottet är ett faktum.

Andra delen av Mamma är bara lite trött tycker jag är svagare. Det handlar om vägen tillbaka. Hur Minna till att börja med isolerar sig, för att sakta öppna sig och inse att det liv hon hade kanske inte är det liv hon vill ha. Det liv hon behöver för att bli frisk. Trots att den här delen är längre känns den inte lika övertygande. Vänskapen mellan Iris och Minna som ska förändra hennes livsställning känns hastig och inte alla gånger helt trovärdig. Det går lite väl fort på slutet.

Sara Beischer har ett väldigt träffande och målande språk som bidrar till stämningen i Mamma är bara lite trött. Hon har ett sett att bygga upp egna liknelser och metaforer som träffar läsaren som knytnävsslag i magen. Minnas inre monolog med nojor och tankar som tränger sig på är extremt träffande.

Mamma är bara lite trött bjuder på stark och obehaglig läsning till att börja med. Skildringen av Minnas sönderfall är skickligt och klaustrofobiskt genomfört. Men andra halvan av boken är betydligt svagare.

Andra bokbloggare om Mamma är bara lite trött

Carolina läserenligt OFeministbiblioteket; just nu, just här; LäsfåtöljenMias bokhörnavadviläser

A Game of Chess and Other Stories av Stefan Zweig

Författare: Stefan Zweig
Originaltitel: – (ett hopplock av noveller från olika samlingar)
Översättning: Peter James Bowman
Förlag: Alma Classics (2016)
Antal sidor: 251 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Förlaget Alma Classics ger ut snygga och prisvärda klassiker, som jag varje höst brukar trilla dit och köpa två exemplar av. I år var A Game of Chess and Other Stories en av dessa titlar och den är skriven av den för mig då okända författaren Stefan Zweig. Författaren kom från Österrike och var en av sin tids mest uppburna och beundrade författare. Men då han var av judiskt härkomst flydde han landet när nazismen var på upptåg och hans böcker förbjöds och brändes på bål. Han levde i exil i Brasilien, där han nedtecknade sina minnen av det gamla Europas undergång. 1942 begick han och hans hustru självmord.

A Game of Chess and Other Stories inleds med novellen The Invisible Collection, som handlar om en antikhandlare som möter en bekant på tåget. Det råder inflation och han berättar om en äldre samlare av etsningar vars samling är väldigt omfattande. Hela novellen är i monologform, vilket var lite otippat, men är en fin skildring av en mans besatthet och hur en hemlighet kan tynga ned en familj.

Efter det följer den lite längre novellen Twenty-Four Hourse in the Life of a Woman. Berättelsen utspelar sig på Rivieran där en grupp semesterfirande människor skakas av en skandal. En till synes dygdig kvinna har stuckit iväg med en ung fransman hon precis träffat. Huvudpersonen tar henne i försvar, vilket fångar en äldre brittisk kvinnas uppmärksamhet och förmår henne att dela med sig av sin historia. En intressant berättelse om besatthet och förälskelse, men som blir något för lång. Ibland segar den ihop, men oftast är det en väldigt övertygande berättelse.

Därefter kommer en lite kortare novell, Incident on Lake Geneva, där en rysk desertör flyter i land och skakar om den lilla schweiziska staden där han hamnat. Det är en skarp, men sorglig skildring, om en man från enkla förhållanden som inte förstår det krig han har blivit indragen i eller varför han inte bara kan återvända hem.

Titelnovellen A Game of Chess är också novellsamlingens bästa. Schackmästaren Mirko Czentovic råkar befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg när två glada amatörer utmanar honom på en match. Givetvis håller de på att åka på storstryk fram till dess att en annan passagerare ingriper. En av amatörerna söker upp dr B dagen efter och får veta bakgrunden till hans kunskap om schack. Det här är en upprivande berättelse om fångenskap och psykologisk tortyr under andra världskriget, och hur det kan påverka människan.

Gemensamt för novellerna i A Game of Chess and Others Stories är en bedräglig enkel prosa, men en skarp skildring av karaktärernas psykologiska tillstånd. På ett eller annat vis involverar de hemligheter och krigets påverkan på människan.

A Game of Chess and Other Stories bjuder på intressant perspektiv på andra världskriget utifrån berättelser om hemligheter och med psykologisk skärpa.

Winter av Marissa Meyer

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Marissa Meyer
Serie: Lunar Chronicles, #4
Förlag: Feiwel and Friends (2015)
Antal sidor: 827 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Prinsessan Winter är älskad och beundrad av Lunas folk på grund av sin vänlighet och sin grace. Trots att hennes ansikte är ärrat sägs hennes skönhet vida överstiga hennes styvmor Levanas. Winter avskyr sin styvmor för hennes grymhet och hur hon använder Winters känslor för palatsvakten Jacin mot henne. Men hon är inte så svag som Levana tror, utan har underminerat sin styvmors önskningar i åratal. Nu när hon slår sig samman med cyborgmekanikern Cinder och hennes allierade kan hon kanske ha makten att starta en revolution och vinna ett krig som har pågått alldeles för länge.

Som jag har längtat efter att läsa Winter! Hur Marissa Meyer hade tänkt avsluta sin tetralogi om cyborgen Cinder är något jag har funderat över länge. Fartfyllt, visar det sig. Så fartfyllt och spännande att det är svårt att lägga ifrån sig boken. 800 sidor försvinner i ett litet nafs och det finns aldrig någon dödtid någonstans. Det är hela tiden lika spännande och boken håller en jämn nivå.

Trots den totala läsglädje som Winter bereder mig är det ändå ingen fullpoängare för min del. Anledningen är att även om det är spännande så är det inte direkt oväntat. Det känns som om Meyer har satsat på säkra vändningar och händelser, vilket gör att jag inte knockas.

En annan anledning är att Winters historia drunknar lite i upplösningen. Som så sig bör ligger fokus på Cinder och hennes försök att besegra Levana, men det gör att Winter blir lite av en bifigur. Ändå är sagoelementen från Snövit snyggt omtolkade och inkorporerade i berättelsen. Meyer har lekfullt förändrat detaljer för att passa in i det universum hon har skapat. Som sagt, väldigt snyggt gjort.

Winter är ett fartfyllt och värdigt avslut på serien, men jag skulle nog ha önskat att Meyer hade vågat ta ut svängarna lite till.

Andra bokbloggare om Winter

Cilias kultur; Fridas bokhylla; Mitt liv som Miimz; MsHisingen

Andra böcker i serien

Cinder (recension)

Scarlet (recension)

Cress (recension)

Winter

En utvärdering av bokrean 2016

På onsdag drar årets stora bokfest igång. (Varför innan lön? Suck.) Då kan det vara läge att kolla på hur det har gått med förra årets reainköp. Har jag läst dem eller samlar de damm i hyllorna?

Jag återanvänder de bilder jag tog förra året.

Här har jag läst och förtrollats av samtliga. Jag kan inte fatta att det tog mig så lång tid att läsa Vilhelm Moberg!

Även här har jag läst båda. Den ena hade jag ju faktiskt läst redan 2015 (Orka torka), men jag ville ha mitt eget ex. Det otäcka könet läste jag nu i februari och det kommer en recension på den så småningom.

Jag tyckte att Modernistas utgåva av Den store Gatsby var så snygg att jag var tvungen att köpa den, fastän jag redan har och har läst boken på engelska. Tender Is the Night har jag däremot inte kommit mig för att läsa.

Här har jag läst Mãn, som nog är min favorit bland Kim Thúys böcker, och Sista brevet från din älskade läste jag ut i lördags.

Båda dessa har jag hunnit läsa.

Även här har jag läst alla, men det är bara Grejen med verb som har fått stanna kvar i min bokhylla. De andra har åkt iväg till Myrorna.

Här har jag också läst alla, men bara Världskrig Z står kvar i hyllan. Och självklart är ju det, det blev ju en av förra årets bästa böcker!

Dessa båda har jag läst.

Det här är de där impulsköpen från slutet av rean som en alltid drar på sig. Den enda som har blivit läst är Väckelse, vilket kanske bevisar att en ska låta bli de där köpen? Vad vet jag.

Av de tjugosju böcker jag inhandlade förra året så har jag läst tjugotvå. Det är väl klart godkänt! Men i år ska jag försöka att inte handla lika mycket böcker. Den visan har ni hört förut, eller hur?

Veckans skörd #148

Vi får se om jag klarar av att komma tillbaka mer ordentligt nu. Min läkare misstänker att stressen hade gjort att jag hade fått kortisolbrist, så jag får vara mer aktsam i fortsättningen. Jag kanske uppdaterar lite sporadiskt, men vi gör ett försök. Tycker ju mycket om att blogga.

Mjukstartar lite med böcker och film som har hittat hem till mig. Först ut är en tävlingsvinst:

Jag hade turen att vinna i Lottens bloggfödelsedagstävling, och då vann jag dessa två finingar: Väldigt sällan fin av Sami Said, som jag har varit nyfiken på i ett par års tid nu, och Mina hjältinnor – eller vad jag har lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis, som verkar intressant.

Jag fick ett mejl om att Sherlock hade släppts på DVD, som import visserligen men det har jag inget emot. Så jag blev ju tvungen att beställa den:

Jag blev lite sur när jag hörde att Netflix hade förvärvat sändningsrättigheterna, eftersom jag inte tänker skaffa det bara för att se en serie. (Plus att jag känner mig själv och vet att jag inte har tillräckligt bra impulskontroll för att kunna ha ett stort utbud tv-serier till mitt förfogande.) Men nu ska jag, långt efter alla andra, få se säsong 4! Bara jag får hit min DVD-spelare.

Jag har också fyllt år, och fick då en bok av min syster:

En resväska med vidunder är fantastiskt fin, men jag vågar inte läsa den förrän jag har sett filmen. Visst är det nästan lite sjukt att jag inte har gjort det? Men med flytten och allt kom jag visst aldrig iväg till bion. Så den här pärlan får vänta med att bli läst tills filmen släpps på DVD i slutet av mars.

Jag har också beställt födelsedagspresenter till mig själv. Den första som kom var en beställning med Pop! Vinyl-figurer från diverse fandoms:

Jag har snabbt blivit beroende av dessa söta figurer och risken är väl att jag börjar samla mer hängivet trots att jag redan nu börjar känna att det är lite svårt att veta var jag ska ställa dem. Men nu har i alla fall Iron Man, Dobby och Mad Hatter flyttat hem till mig och gjort mig barnsligt förtjust.

Jag skämde bort mig själv riktigt denna födelsedag och gjorde en ordentlig bokbeställning. Hur smart det är nu i bokreatider… Men jag kunde inte motstå:

  • A Boy Called Christmas av Matt Haig var det en hel del bokbloggare som läste kring jul och jag tycker att den verkar väldigt mysig. Det får bli årets julläsning.
  • Christmas Days av Jeanette Winterson visste jag inte om att den existerade, men noveller på jultema av en av mina favoritförfattare känns ju givet.
  • The Gap of Time av Jeanette Winterson har jag suktat efter sedan den kom ut, så nu kände jag att det var dags.
  • Aldrig ensamma och Enda vägen av Anna Jakobsson Lund slog jag slag i saken och köpte nu eftersom jag verkligen vill veta hur det går och inte längre kan vänta. Gissa vad som kommer att läsas när jag är klar med min nuvarande bok?

Ja, det är ju bara att konstatera att det är business as usual i mitt bokinförskaffande. Som tur är har jag plats för ytterligare några bokhyllor i lägenheten.

Vad säger du – har jag gjort några fynd? Vad har du läst och vad skulle du rekommendera av allt detta?

Blogguppehåll

”Men nej, inte nu igen.”

Jo, men nu igen. Tyvärr. Just nu känner jag att kroppen bara sparkar bakut. Det är extremt körigt på jobbet just nu, jag försöker få ordning i flyttkaoset, jag fyller år på söndag… det är bara lite mycket nu. Jag orkar inte och hinner inte med. Allt jag vill när jag kommer hem är att gå och lägga mig. Det gör att jag knappt har skrivit några recensioner på de böcker jag har läst i januari och jag orkar inte ta tag i det till nästa vecka helt enkelt.

Så jag kör ett blogguppehåll till. Jag vet inte hur länge. Vi får se. Men tillbaka kommer jag så småningom.

Månadsrapport: Januari 2017

Antal lästa böcker i januari 2017: 10

  1. Winter av Marissa Meyer
  2. The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood
  3. Ytans förvirring av Mona Skagerfors
  4. A Game of Chess and Other Stories av Stefan Zweig
  5. To the Lighthouse av Virginia Woolf
  6. Rum 213 av Ingelin Angerborn
  7. Ordbrodösen av Anna Arvidsson
  8. Mamma är bara lite trött av Sara Beischer
  9. Carmilla av Joseph Sheridan Le Fanu
  10. Gatukatten Bob av James Bowen

Antal lästa sidor: 2935 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,5

Drama: 3
Dystopi: 1
Fantasy: 1
Non-fiction: 2
Science fiction: 1
Skräck: 2

Boktolva: 3
Läs en novell: 3
Kaosutmaningen: 10
Bokcirkel: 1

Hyllvärmare: 8
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 0
Omlästa böcker: 0
Lånade böcker: 1 

Kvinnor: 7
Män: 3
Annat: 0
Duo: 0

Amerikansk författare: 1
Brittisk författare: 2
Irländsk författare: 1
Kanadensisk författare: 1
Svensk författare: 4
Österrikisk författare: 1 

På originalspråk (engelska): 4
På originalspråk (svenska): 4
Författare jag inte har läst tidigare: 8
Recensionsex: 1
E-böcker: 3
Ljudböcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood och Ordbrodösen av Anna Arvidsson
Månadens bästa nonfiction: Gatukatten Bob av James Bob
Månadens sämsta: Ytans förvirring av Mona Skagerfors
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: Ytans förvirring av Mona Skagerfors
Månadens otäckaste: The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood

Kommentar: Att jag har hunnit med att läsa så pass mycket som jag har gjort med tanke på flytt och allt är ett smärre mirakel. Tror tyvärr att jag kommer läsa mindre i februari. Inte bara för att det är en kortare månad, utan för att det också är körigt just nu. Väldigt körigt. Kommer hem och stupar i säng, ungefär. Men det nya året har börjat bra på läsfronten.

Om månadens bästa: The Handmaid’s Tale är en klassiker som känns alldeles för aktuell nu. Ordbrodösen är en strålande debut.

Om månadens bästa nonfiction: En varm och upplyftande historia. Jag är ju så svag för katter.

Om månadens sämsta och besvikelse: Jag hade nog väntat mig så mycket mer, men fann den märkligt poänglös.

Om månadens otäckaste: Det känns som om det skulle kunna hända och som om det finns risk för att det kommer att hända.

Punkter jag har uppfyllt under Läs en novell:

19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet. [Carmilla av Joseph Sheridan Le Fanu]
23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll. [Twenty-Four Hours in the Life of a Woman av Stefan Zweig]
33. Läs en novell där en hemlighet spelar stor roll. [The Invisible Collection av Stefan Zweig]

Punkter jag har uppfyllt under Kaosutmaningen:

2. En bok med ett djur på omslaget. [Gatukatten Bob av James Bowen]
8. Läs en bok från Europa (inte Sverige.) [A Game of Chess and Other Stories av Stefan Zweig]
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018. [Rum 213 av Ingelin Angerborn]
13. En bok publicerad 2017. [Ordbrodösen av Anna Arvidsson]
17. Sista boken i en serie. [Winter av Marissa Meyer]
19. En bok du valde på grund av bilderna. [Ytans förvirring av Mona Skagerfors]
23. En lånad bok. [Mamma är bara lite trött av Sara Beischer]
26. En klassiker [To the Lighthouse av Virginia Woolf]
29. En bok du velat läsa länge. [The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood]
31. En bok som utspelar sig före år 1900. [Carmilla av Joseph Sheridan Le Fanu]