Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar

Redaktörer: Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson
Förlag: Föreningen Arbetsskrivare (2018)
Antal sidor: 246 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Föreningen Arbetsskrivare har gett ut ett antal antologier där Sveriges moderna arbetarförfattare skildrar sina erfarenheter och upplevelser. Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar är den elfte i ordningen. 44 författare skildrar i 42 texter kampen mot pressade arbetsvillkor och försämrade arbetsmiljöer. Prosa, lyrik och serier gestaltar hur det dagliga slitet påverkar oss människor, samt hur vi måste ena oss för att åstadkomma förändring.

Jag återvänder ständigt till titeln när jag läser Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Tänker på mig och mina kollegor, vars friskvårdsbidrag går till massage och kiropraktik. På min massör som beskriver mina armmuskler som betongklumpar, som undrar hur hon ska hinna ge mig den helkropp som jag har betalat för när min rygg är i så fruktansvärt dåligt skick. Att vara tjugosju år och känna redan att kroppen protesterar mot tyngden i arbetet.

Det är ett vitt nät som redaktörerna Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson har kastat när de har valt ut texterna till Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Här ryms allt från prosa till lyrik till seriestrippar. Mycket är riktigt bra, men ibland känns det som om redaktörerna har varit lite väl generösa. Kunde ha tajtat till vissa texter, gjort dem mer begripliga, tvingat författaren att vända sig bort från experimentlustan och gå in på kärnan av idén. För vissa texter är så surrealistiskt skrivna att det knappt går att utläsa vad det är meningen att de ska handla om.

En av de texter jag fastnar mest för är den inledande texten Ett brev om mammor och arbete, där titeln är hämtad ifrån. I den bollar Fatuma Awil och Andrea Maleševic̀ brev fram och tillbaka om sina erfarenheter av arbetslivet, men framför allt deras mammor som kom nya till Sverige och slet ut sig bara för att mötas av rasism och förakt.

Jag fastnar också för Carola Ankarborgs dikter om att arbeta i vården, som ger skrämmande igenkänning. Hur teorin skiljer sig från praktiken. Det finns bra lyft och så finns det omständigheter när dessa inte går att genomföra. Även Anna Arvidsdotters dikter om det moderna arbetslivet, där det är svårt att bli anställningsbar och där tiden ständigt tycks vara utom räckhåll, berör mig starkt.

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar bjuder på en spännande blandning med både högt och lågt, men det finns en del guldkorn att vaska fram i antologin.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Under två timmar av Hanna Landahl

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris (2018)
Antal sidor: 281 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

För att betyda något i dagens samhälle gäller det att ta ansvar för sin kropp och hålla den i trim. Springa långt, snabbt och helst dagligen. Staffan är inte den typen av man. Faktum är att han inte tränar alls, vilket också gör honom ansvarslös. Totalt betydelselös. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningarna och de grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv. Nu är det dags att det blir ändring. Därför ska han springa Göteborgsvarvet och det med bravur på under två timmar.

Jag läste och tyckte väldigt mycket om Hanna Landahls debutroman. I den svåra tvåan, Under två timmar, har helheten blivit mycket snyggare. Handlingen känns tätare, karaktärerna fylligare och det finns ett oemotståndligt driv i texten. Även om det till synes kan handla om en helt vanlig medelålderskris, så väver Landahl även in tyngre frågor som hon tycks brinna för och ha stor kunskap inom. Arbetet på Migrationsverket och stoltheten i att kunna ge människor en plats i Sverige, uppblandad med en dos skam över att ibland avvisa människor. Och hur vet du att egentligen att beslutet du har fattat vilar på sakliga grunder? Att du har gjort rätt?

I centrum för Under två timmar finns Staffan. En föga sympatisk figur som känner att livet har sprungit förbi honom. Vad som var tänkt vara ett tillfälligt jobb blev visst permanent, när han nu står där med småbarn och en krisande vardagsekonomi. Äktenskapet knakar i fogarna. Om han bara kunde bli en av de lyckligt lottade jävlarna, de där som springer Göteborgsvarvet under två timmar, då skulle allt ordna sig per automatik. Mångt och mycket av Staffans mindervärdeskomplex härstammar från honom själv och har ingen förankring i vad andra tänker om honom. Mer än en gång vill jag ryta till honom att ta av sig offerkoftan och inse vad han egentligen har.

Häri ligger nog Landahls skicklighet. Därför att trots att Under två timmar har en sådan osympatisk, självisk huvudperson, som en dessutom kryper riktigt in under huden på, så vill jag inte sluta läsa. Jag retar mig på de lögner och svek som Staffan trasslar in sig i, samtidigt som jag till varje pris vill veta vad som ska hända. Porträttet av honom är trovärdigt. Likaså den kris han genomgår. När han bryter mot alla etiska betänkligheter och begår ett snedsteg som känns omöjligt att förlåta växer även Staffan som karaktär. Och det är en intressant skildring.

Under två timmar är på ytan en berättelse om en helt vanlig mans medelålderskris, men väver in frågor om migration på ett sätt som tvingar läsaren till reflektion och eftertanke. Jag ser med spänning fram emot Hanna Landahls nästa bok.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Lily och bläckfisken av Stephen Rowley

Författare: Steven Rowley
Originaltitel: Lily and the Octopus
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Louise Bäckelin Förlag (2017)
Antal sidor: 286 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Ted Flask har hittat den rätta. Den som kommer följa honom genom vått och torrt, och som han inte vill leva utan. Hon heter Lily och är en tolvårig tax. Ted, som är smått neurotisk och aldrig riktigt fått rätsida på det här med mellanmänskliga relationer, gör allt tillsammans med Lily. Därför blir det förödande när hunden diagnosticeras med en hjärntumör.

Åh, vad jag är kluven till Lily och bläckfisken. Jag läser den uppkrupen i soffan, med min egen pälsboll tryckt mot sidan, med handen mot hennes bröst så att jag känner hennes hjärtslag och hennes tass runt min handled på det sätt som jag kallar ”att hon håller tassen.” Det är en bok som så varmt och innerligt skildrar förhållandet mellan människa och hund. Den där speciella kärleken. Välsignelsen som det är att vinna en hunds kärlek och få dela livet med en hund. Men också det bottenlöst svåra. Det som sliter en itu. När det är dags att fatta det svåra beslutet att skiljas från sin älskling. Jag får stundtals andnöd av att läsa denna bok. Ångesten klöser i mig.

Men så är det den magiska realismen i Lily och bläckfisken. Eller Teds vanföreställningar. Det verkar som om Steven Rowley inte har kunnat bestämma sig för om det är magisk realism han skriver, i vilket fall den inte blir magisk nog, eller om allt är en avancerad uppsättning metaforer som karaktäriserar Teds neuroser. I vilket fall blir det inte riktigt bra. Det känns som om författaren inte har kunnat bestämma sig vad han vill med berättelsen. Som om han inte litade på att den gripande berättelsen om en man och hans älskade hund var tillräckligt, utan han var tvungen att slänga till en gimmick också. Lägg därtill ett typiskt sötsliskigt amerikanskt slut, efter det hjärtekrossande, och mitt intryck av den här boken blir inte helt odelat positivt.

Lily och bläckfisken är en varm skildring av kärleken till en hund, men författaren tycks inte lita på sin historia och slänger till attribut som inte riktigt stärker helheten.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

M som mörkt

M – Mörk. En bok med mörka toner.
Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

Direkt när jag såg den här rubriken kom jag att tänka på en av de bästa böcker jag har läst i år, Ett litet liv av Hanya Yanagihara. I denna mastodont till bok får vi följa en grupp vänner genom deras liv i New York. Handlingen centreras kring Jude St. Francis, en man som är ett mysterium för sina egna vänner. En framgångsrik advokat som ständigt tycks vänta på nästa slag och som törstar lika mycket efter närhet som han tror att han inte är värd den. Ärren på hans kropp är dock ingen match mot ärren i hans psyke.

Jag hade svårt att komma in i Ett litet liv till att börja med. Det är en bok som kräver att du älskar Jude lika mycket som författaren gör, vilket tog sin lilla tid. Sedan föll jag som en fura och lät honom dra mig med genom skärselden och helvetet och… nej, aldrig riktigt tillbaka igen, även om det såklart finns ljusglimtar. Fanns det inte ljusglimtar skulle det inte gå att läsa Ett litet liv. Det är en innerligt fin vänskapsskildring och har en fantastisk kärlekshistoria.

Så härda ditt hjärta, men inte alltför mycket, och låt dig svepas med ned i mörkret.

Publicerat i läsning | Etiketter | 1 kommentar

Nytillskott i maj

I maj har inflödet varit betydligt lugnare än under de första månaderna. Troligen för att hunden har stått för ganska stora utgifter denna månad, när hon både skulle till veterinär och frisören 🙂

Egentligen kom det här i slutet av april, men då hade jag redan hunnit schemalägga inlägget så jag tänkte att jag lika gärna kunde visa upp dem i majrapporten. Särskilt som det inte var meningen att den skulle komma så tidigt.

Min andra Novellixbox. Jag kunde givetvis inte hålla mig, utan slängde mig nästan omgående över novellerna. Än så länge känns det som ett lyckodrag att ha beställt den här prenumerationen.

Sedan var jag hos mina föräldrar och fann mig själv utan bok, och lånade således en av mamma:

Århundradets kärlekssaga är en feministisk klassiker som jag länge velat läsa. Så himla glad att det till sist blev av.

Jag gjorde också en liten filmbeställning:

Corpse Bride är en gammal favorit som jag har längtat efter att se om. Dolda tillgångar och Mr. Holmes är två omtalade filmer som jag gärna har velat se.

Det har ju även kommit recensionsexemplar denna månad, även om de inte är lika många som under tidigare månader. Först kom ett snyggt utskick från Bookmark förlag:

Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta av Cecilia Salamon är redan läst och recenserad. Vi får väl se om den leder till att den där kondomen kommer till användning innan sitt bäst före-datum 😛

Ytterligare två recensionsexemplar har hittat hem till mig:

Båda två har jag hunnit läsa och recensioner kommer senare i veckan.

Jag hade tänkt unna mig en bokbeställning i juni, men den hann komma redan i slutet av maj:

The Mad Scientist’s Daughter av Cassandra Rose Clarke är ju juni månads bokcirkelbok. Jag trodde att jag beställde en pocketbok, men det blev visst en ljudbok. Hoppsan! Artemis Fowl and the Last Guardian av Eoin Colfer har jag tänkt jättelänge att jag ska beställa hem så att jag kan avsluta serien, så det var väl verkligen på tiden. Sedan vill jag fira tjugoårsjubileumet av Harry Potter och Hemligheternas kammare med stil, men inser nu att det inte är förrän i juli. Så det kan gå.

Sedan följde jag med min syster till ÖoB och skulle inte handla något. Givetvis var det just vad jag gjorde:

Egentligen vet jag inte vad jag tänkte med när jag köpte dessa två när ingen av dem lockar särskilt. Omgiven av idioter av Thomas Erikson svämmade ju bokbloggosfären över om för ett tag sedan och nu tipsade en kompis mig om den. Hjärnstark av Anders Hansen viftade snubben från företagshälsovården i ansiktet på mig med, men det är nog den som lockar mest av dem.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Elegy

Regissör: Isabel Coixet
Manus: Nicholas Meyer
Skådespelare: Ben Kingsley, Penelope 
Cruz, Dennis Hopper, Patricia Clarkson, 
Peter Sarsgaard
Produktionsår: 2008
Längd: 112 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format (som import)
Bluray | Discshop
DVD | Discshop

David Kepesh är en hyllad universitetsprofessor, som lever i ett tillstånd av vad han kallar för frigjord manlighet. Äktenskap är något han föraktar och relationer ska helst vara flytande utan några som helst band. Men så kommer Consuela Castillo in i hans liv. En av hans studenter som väcker ett plötsligt köttsligt begär och ägandebehov som han tidigare inte har känt. Inom sinom tid gror passionen in till något annat och en komplex kärlekshistoria tar sin början.

Jag har för mig att jag läste en hyllande recension av Elegy i en veckotidning och greps av begär av att se den. Ett försök gjordes omedelbart efter att jag hade fått den, men det blev aldrig att jag såg klart den. Det är en konstnärlig film, vilket innebär att den har ett stillsamt tempo. Fotot är mycket vackert och musiken väl genomtänkt till handling och scenerier. Då både Consuela och David är intellektuella förekommer även en hel del djupa diskussioner om konst och teater. Det hela är en mycket snyggt gjord film.

Men den vackra ytan kan inte dölja den sunkighet som genomsyrar Elegy. Ben Kingsley är onekligen en skicklig skådespelare, men när hans karaktär kommenterar om att telefonnumret till en hjälplinje för sexuella trakasserier satts upp utanför hans kontor och han därför inte gör kontakt med elever förrän kursen över får det mig att undra om det finns en anledning till det hela. Den tröttsamma synen på mäns sexualitet som okontrollerbar, vilket främjar otrohet, genomsyrar filmen. Penelope Cruz får heller inte göra mycket till skådespeleri, då Consuela bara är ett objekt för Davids åtrå utan några större personlighetsdrag. Hon är bara en kropp som ska främja något slags karaktärsutveckling i David.

Vissa filmer förstår en bara av att läsa baksidestexten att de inte är en något för en själv. Jag förstår inte vad jag tänkte med när jag trodde att Elegy skulle vara sevärd.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

The Girl with All the Gifts

Regissör: Colm McCarthy
Manus: Mike Carey
Skådespelare: Sennia Nanua, Gemma 
Arterton, Glenn Close, Paddy Considine, 
Fisayo Akinade
Produktionsår: 2016
Längd: 111 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Melanie är en märklig flicka. Men kanske inte fullt så märklig som den situation hon lever i. Tillsammans med ett antal andra barn förs hon varje dag, fast förankrad i en rullstol, till en lektionssal där de lär sig olika saker. Kraftigt beväpnade vakter ser till att de aldrig kommer loss. Ibland försvinner något barn. Ofta sammanträffar detta med att Dr. Caldwell har ställt frågor till Melanie. Hon tycker inte speciellt mycket om Dr. Caldwell eller sergeant Parks, men avgudar läraren miss Justineau. När basen där de lever attackeras tvingas de ut i vildmarken, en värld där människan nästan är utrotad, och sakta börjar Melanie förstå sanningen om sig själv.

Boken som The Girl with All the Gifts är baserad på var en av mina starkaste läsupplevelser år 2016. Det är fortfarande en bok jag återvänder till i tankarna. Som film är det en riktigt snygg produktion. Miljöerna ger den rätta apokalyptiska känslan, tillsammans med ett välsatt ljud gör det ett slående intryck. Skådespelarensemblen gör ett fantastiskt jobb. Sennia Nanua (Melanie) är särskilt imponerande och det tycks lovande inför en framtida karriär. Glenn Close (dr Caldwell) är kyligt obehaglig, medan Gemma Arterton (miss Justineau) är mycket sympatisk och har bra kemi med Nanua.

The Girl with All the Gifts är dock, för min del, inte en lika stark upplevelse som boken. Det har gjorts en del märkliga ändringar, märkliga därför att manusförfattaren även är bokens författare, som gör att saker och ting avslöjas mycket tidigare. Sedan är det ju som så att sådant som blir läskigt i mitt huvud ofta ter sig lätt löjeväckande på duken. Som de Hungrigas tuggande. Inte särskilt läskigt i filmen, väldigt obehagligt i boken. Min upplevelse är också att karaktärerna i filmen blir lite åt det hållet som negativa recensioner av boken anklagar dem för: platta, stereotypa. Bortsett från relationen mellan miss Justineau och Melanie känns det inte övertygande alls.

Men på det stora hela är The Girl with All the Gifts en ytterst välgjord filmatisering och definitivt en fräsch fläkt inom zombiegenren.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Månadsrapport: Maj 2018

Antal lästa böcker i maj 2018: 15

  1. Tretton dagar med John C av Jojo Moyes
  2. Samma tid nästa vecka? av David Nicholls
  3. Göra om av Sophie Kinsella
  4. Att gå vidare av Nora Ephron
  5. Sense and Sensibility av Jane Austen
  6. Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
  7. Drottning Elizabeth av Sarah Bradford
  8. The Hate U Give av Angie Thomas
  9. Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
  10. Kinas historia av Hans Hägerdal
  11. Fuckboy: En praktisk handbok i konsten att dejta av Cecilia Salamon
  12. Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria av Lejla Hastor och Nivin Yosef (Red.)
  13. Under två timmar av Hanna Landahl
  14. Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar
  15. Budbäraren av Lois Lowry

Biografi: 1
Drama: 4
Dystopi: 1
Feelgood: 4
Historisk fiktion: 1
Lyrik: 1
Non-fiction: 3

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 3
Böcker införskaffade samma år: 9
Omlästa böcker: 0
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 5 

Kvinnor: 13
Män: 2
Annat: 0
Duo: 1
Författare jag inte har läst tidigare: 11

Amerikansk författare: 4
Brittisk författare: 5
Finsk författare: 1
Svensk författare: 6

Månadens bästa skönlitterära: The Hate U Give av Angie Thomas och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Månadens bästa nonfiction: Sverige: En (o)besvarad kärlekshistoria av Lejla Hastor och Nivin Yosef (Red.)
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: Budbäraren av Lois Lowry
Månadens otäckaste:

Kommentar: Majmånad har känts otroligt lång av någon anledning. Kanske är det för att i min del av landet så kom högsommarvärmen direkt och slog till. Mellan pollennysningar och förlamande värme känns det som om hela jag sniglar mig fram. Därför blir jag väldigt överraskad över hur mycket jag faktiskt har läst, trots att det känns som om hjärnan avdunstar genom öronen på mig.

När det kommer till mina utmaningar lunkar väl det hela på. Jag har läst en hel drös med nya författare, men ingen som jag hade valt ut till boktolvan. Jag har prickat av två noveller inom ramen för Läs en novell, vilket innebär att jag hittills är uppe i femton avprickade punkter punkter.

Om månadens bästa skönlitterära: Två ruggigt bra böcker, på olika vis. Den ena en stark berättelse om både den strukturella och vardagliga rasismen, den andra en otäck skildring av livet i en destruktiv relation.

Om månadens bästa non-fiction: En bild av Sverige som jag har svårt att känna igen mig i, men som det är viktigt att ta del av så att vi kan fortsätta förändra oss till det bättre.

Om månadens besvikelse: Lois Lowry skriver ruskigt bra, men jag tycker om att få åtminstone något svar på någon av mina frågor. Här besvarades inte en enda.

Antal sedda filmer i maj 2018: 4

  1. Corpse Bride
  2. Mr Holmes
  3. Dolda tillgångar
  4. The Ring 

Drama: 2
Fantasy: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 1
Införskaffad samma månad: 2
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Omsedd film: 1

Månadens bästa: Dolda tillgångar
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: The Ring
Månadens otäckaste:

Kommentar: Maj var inledningsvis en dålig filmtittarmånad, vilket jag tog igen på slutet. Nu har jag tyvärr gjort slut på mitt förråd av osedda filmer, utan har bara Ronja Rövardotter-serien kvar. Men det innebär att jag kan se om en del gamla favoriter och recensera dem för bloggens räkning.

Om månadens bästa: En smart, välgjord film om tre skarpa kvinnor som vägrade låta omvärldens fördomar hindra dem från att vara briljanta.

Om månadens besvikelse: Jag har hört att den här ska vara så läskig, så den har stått i hyllan i flera år utan att jag har vågat se den. Men jag tyckte mest att den var seg.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 8 kommentarer

Läsplanering: Juni 2018

Då har även maj gått. Högsommarvärmen kom direkt till min del av Sverige, vilket gör att både jag och hunden ligger i flämtande högar. Jag längtar efter lite regn och svalare temperaturer.

Om juni fortsätter så här vill jag inte veta hur mycket jag kommer att orka läsa.

  • At the Mountains of Madness av H. P. Lovecraft. Hyllvärmare/boktolva. Får se om denna författare är något för mig.
  • Kinesiska tänkare, i urval av Alf Henrikson och Hwang T
  • The Mad Scientist’s Daughter av Cassandra Rose Clarke. Bokcirkelbok. Den här gången skulle vi välja en bok av en författare med samma för- eller efternamn som oss själva. Min bok drogs i lottningen å nytt, så jag har beställt hem den.
  • Harry Potter och Hemligheternas kammare av J. K. Rowling. Omläsning. Om jag inte missminner mig så vankas det tjugo års jubileum i juni…

 

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta av Cecilia Salamon

Författare: Cecilia Salamon
Illustratör: Louise Winblad
Förlag: Bookmark förlag (2018)
Antal sidor: 184 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta är en guide till nätdejting och dejtingapparna som totalt har revolutionerat dejtingkulturen. Cecilia Salamon har skrivit i flera tidningar om relationer och gett råd till otaliga människor. Nu skriver hon för dejtingsajten Happy Pancake. I denna bok gör hon upp med destruktiva dejtingmyter och stjälpande myter om kärlek. Med hög igenkänningsfaktor, humor, värme och en del obekväma sanningar boostar och vägleder Salamon alla singlar som drömmer om att dejten faktiskt ska bli en relation.

Jag är hopplöst singel. Så singel att jag knappt kan komma ihåg när mitt senast förhållande var och med en del mer eller mindre katastrofala ragg i bagaget. Ni vet, killar i stil med att de bygger upp en fantasibild av dig i huvudet och när du inte motsvarar den så ska de göra om dig så att du motsvarar fantasin istället för att acceptera verkligheten. Så Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta borde ju onekligen vara en bok för mig.

Mina förväntningar är onekligen skapligt höga. Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta marknadsförs som årets kanske snyggaste bok och illustreras av Louise Winblad. Ni vet, hon bakom den underbara Hej hej vardag. Hennes illustrationer är som vanligt träffsäkra och bitska. De bjuder på mer än ett gott skratt.

Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta är onekligen underhållande skriven. Jag tycker mycket om Cecilia Salamons stil och ton, samtidigt som jag inte kan hjälpa att jag känner att det ibland blir lite väl… pladdrigt. Lite ostrukturerat. Kanske lite väl förankrat i personliga upplevelser, även om författaren anstränger sig för att vara inkluderande. Därtill känns det som om det mest är självklara saker som skrivs ned, även för en dejtingidiot som mig.

Samtidigt så märks det att Fuckboy: Praktisk handbok i konsten att dejta inte är skriven för mig eller andra som mig. Visst, jag är bisexuell och kan ta till mig stora delar av boken eftersom jag också dejtar män, men vi som älskar och dejtar kvinnor? Finns det ingen guide för oss? Det är en bok som så helt uppenbart riktar sig till heterosexuella att jag stundtals känner mig, ja, osynlig. Samtidigt tycker jag om hur Salamon lyfter andra möjligheter en monogama relationer.

Fuckboy: Praktiskt handbok i konsten att dejta är en underhållande och humoristisk bok, som dock kan kännas lite självklar och pladdrig. Men ett kvitto på att den har uppnått sitt syfte är väl att jag är redo att ta steget att registrera mig på en dejtingsajt.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer