Lilla Berlin Cute Overload

Omslagsbild Lilla Berlin Cute Overload

Författare: Ellen Ekman
Illustratör: Ellen Ekman
Serie: Lilla Berlin, #4
Förlag: Kolik förlag (2015)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ellen Ekman är hjärnan bakom humorserien Lilla Berlin, som underhåller läsarna av Metro. Detta är den fjärde samlingsvolymen, Lilla Berlin Cute Overload. När det inte blir riktigt som man har tänkt sig, när det känns som världen är emot en, då kan det enda som hjälper vara en rar katt, en söt koala och något fluffigt gulligt. Varje stripp är en mininovell, vars träffsäkra porträtt av unga storstadsmänniskor på 2010-talet skildrar vardagliga situationer med precis humor och satir. Skärpa, autentiska dialoger, suveräna person- och miljöbeskrivningar och ett utsökta öga för de små detaljerna kännetecknar denna serie.

När jag insåg att flera av Ellen Ekmans titlar fanns på årets bokrea slog jag till. Jag älskar nämligen denna serie. Lilla Berlin Cute Overload har fått sin undertitel av att seriestripparna avgränsas med olika söta djur med söta djur, vilket fick mig att stanna upp och le brett.

Styrkan i Lilla Berlin Cute Overload ligger i dess skildrande av vardagliga scener. Diskussionsämnena är sådant som jag känner igen från min egen vardag. Det är igenkännande som får mig att nicka instämmande och haja till, skrattar och håller med. Vissa serier träffar helt rätt, andra blir mer av en axelryckning. Men överlag håller denna serie hög kvalitet när vi får följa en konstellation av karaktärer genom samlingen.

Lilla Berlin 4 Cute Overload är en sådan där samlingsvolym som du inte kan låta bli: du bara måste läsa alla serierna i en sättning, utan att riktigt bli mätt på underhållningen.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

So Last Year

Mina vänner

Leva life (recension)

Cute Overload

Netflix och chill

Bättre brinna upp än fejda ut

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i mars 2020

Jag skulle ju inte köpa mer böcker på bokrean. Men det brukar ju heta så. Efter att ha varit på provtagning gick jag in på Akademibokhandeln och vandrade ut med två böcker:

Två böcker på queertema som jag velat läsa länge: Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst och Flicka möter pojke av Ali Smith.

Sedan gjorde jag också en liten beställning på Bokus:

Jag såg att de hade de två första samlingsvolymerna av Lilla Berlin och ville göra min samling så gott som komplett. Gösta Berlings saga var egentligen inte på rea i pocketutgåva, men den var både snyggare och billigare än den inbundna så det var den versionen som fick slinka med. Jag har ju länge sagt att jag ska läsa en roman av Selma Lagerlöf och inte bara noveller.

Sedan har jag köpt ytterligare två berlocker till mitt Pandoraarmband:

Dessa föreställer Dobby och Hogwartsslottet. Vänder man på Hogwartsberlocken blir den till skolans vapensköld istället. Mitt nördiga armband börjar bli fint.

För att vara mig har ju mars varit en ganska beskedlig månad.

Däremot får jag och Anders Fager nog ge upp. Sedan januari har han försökt skicka böcker till mig, men de kommer aldrig fram. Antingen sitter de fast någonstans i Postnords maskineri eller så är det någon som stjäl. Böckerna kommer i alla fall inte.

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

Kvinnokungen av Kristina Sjögren

Omslagsbild Kvinnokungen

Författare: Kristina Sjögren
Förlag: Månpocket (2018)
Antal sidor: 414 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När Christina inte ens är fyllda sex år dör hennes far, konung Gustav II Adolf. Det innebär att hon är drottning. En förmyndarregering tillsätts och Christina uppfostras till att bli i första hand kung och inte kvinna. Men Christina vägrar vara en marionettdocka. Hon bidar sin tid: hon utbildar sig, lär sig jaga, rida. Och när hon blir myndig utmanar hon rikskanslern Axel Oxenstierna om makten. Men snart blir det uppenbart för Christina att hon för en ännu viktigare kamp inom sig själv: kampen om sin frihet.

Jag fick Kvinnokungen av min mamma efter att hon hade köpt sig ett inbundet exemplar på förra årets bokrea. Något jag var tacksam över eftersom jag har velat läsa den sedan Johannas deckarhörna, tror jag det var, tog upp den på en lista över intressant utgivning.

Kristina Sjögren har gjort en gedigen research för att levandegöra 1600-talets Sverige i Kvinnokungen. Det rör sig inte om några spekulationer, utan de flesta slutsatser är grundade i flertalet källor. Allt bjuder på spännande läsning om maktspelet kring henne och skildrar en stark kvinna som vägrade finna sig i att folk försökte berätta för henne vad hon skulle göra.

Det jag kan sakna i Kvinnokungen är ett karaktärsdjup. Många gånger känns det som om vi rör oss på ytan i karaktärernas tankar och känsloliv. Särskilt Christinas beslut att abdikera känns som om det bara skyls över. Vad är det som lockar med katolicismen? Kanske finns det inte tillräckligt med källor för att grunda en åsikt, men jag tycker det är synd att det känns som om vi aldrig får komma karaktärerna riktigt nära.

Men Kvinnokungen är en välskriven historisk roman som lyckas med den fina balansgången att hålla sig historiskt korrekt, samtidigt som den bjuder på en spännande skönlitterär historia.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Månadsrapport: Mars 2020

Antal lästa böcker i mars 2020: 12

29. Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs (gammal recension)
30. Dawnspell av Katharine Kerr
31. Brevvännerna av Eli Owetz Åman
32. Njals saga
33. Gregorius av Bengt Ohlsson
34. Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane
35. Det här kommer att göra ont av Adam Kay
36. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck
37. Your best life av Margaux Dietz
38. Lilla Berlin – So last year av Ellen Ekman
39. Lilla Berlin 2 Mina vänner av Ellen Ekman
40. Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Drama: 2
Fantasy: 2
Feelgood: 3
Historisk fiktion: 1
Humor: 2
Non-fiction: 2

Hyllvärmare: 3
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 5
Omlästa böcker: 2
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 0

Kvinnor: 7
Män: 3
Annat: 1
Duo: 0                                          
Författare jag inte har läst tidigare: 5

Amerikansk författare: 2
Brittisk författare: 3
Isländsk författare: 1
Svensk författare: 5

Månadens bästa skönlitterära: –
Månadens bästa nonfiction: Det här kommer göra ont av Adam Kay
Månadens sämsta: Your best life av Margaux Dietz
Månadens överraskning: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs
Månadens besvikelse: Gregorius av Bengt Ohlsson
Månadens otäckaste:

Kommentar: Vad är det som gör att i mitt huvud så är mars en bra läsmånad, medan februari var en dålig, trots att det skiljer sig en bok i antal mellan dem? Dessutom satt jag och brydde mitt huvud, men tycker att mars har varit en mellanmjölksmånad så jag har inte korat någon bästa bland de skönlitterära…

Däremot blev månadens bästa non-fiction Det här kommer gör ont av Adam Kay. En sorglig, rolig, äcklig och berörand bok som precis beskriver den bergochdalbana det är att jobba inom vården.

Månadens sämsta blev Your best life av Margaux Dietz. Jag tror inte vi kommer se någon ände på trenden med influencers som får bokkontrakt, men kan vi åtminstone kräva att de faktiskt har något att säga innan de får ge ut en bok?

Månadens överraskning blev Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs, som var så mycket bättre än jag mindes den.

Besviken blev jag däremot på Gregorius av Bengt Ohlsson, som jag har hört mycket gott om, men som mest höll mig i leda.

Antal sedda filmer i mars 2020: 6

10. The Librarians, säsong 1
11. The Good Place, säsong 3
12. Lånaren Arrietty
13. The Librarians, säsong 2
14. Prinsessan Mononoke
15. The Haunting of Hill House (gammal recension)

Fantasy: 4
Komedi: 1
Skräck: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 1
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Netflix: 2
Omsedd film: 3

Månadens bästa: The Haunting of Hill House
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Lånaren Arrietty
Månadens besvikelse: Prinsessan Mononoke
Månadens otäckaste: The Haunting of Hill House

Kommentar: Mars blev en tv-seriernas månad. Men varken The Librarians eller The Good Place har ju speciellt långa säsonger, så det tar inte lång tid att svepa en hel säsong med just de där serierna.

Bäst och otäckast var återigen The Haunting of Hill House, som jag inte kunde motstå suget att se om. Den var inte lika otäck den här gången när man vet vad som ska hända, men det är intressant med alla nya detaljer man lägger märke till och hur avsnitten berör mig olika. Screaming Meemies tyckte jag inte var speciellt bra första gången jag såg det, men den här gången blev jag riktigt berörd.

Positivt överraskad blev jag av Lånaren Arrietty, som jag inte hade så höga förväntningar på. Men den var väldigt charmig.

Besviken blev jag däremot på Prinsessan Mononoke, som jag hade höga förväntningar på. Jag upplevde filmen som något för lång och att den därför blev tämligen segdragen.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 1 kommentar

Läsplanering: April 2020

Jag hoppas ni alla mår bra där ute i dessa coronatider. Andra halvan av mars månad har handlat mycket om det i min värld och förmodligen alla vårs värld, både på jobbet och privat. Vi försöker förbereda oss så gott det går för att både personal och brukare kan bli sjuka, och hur vi ska agera om det blir ett stort personalbortfall för att ändå kunna säkerställa en god vård.

I april hoppas jag att det blir lugnare, eller att man lär sig leva med den här stressen och oron. Böcker hjälper till med det. Jag vill lite särskilt läsa dessa fyra böcker i april:

  • I fiskarnas tecken av Melissa Broder. Bokreafynd från i år. Jag och en annan tjej lade fram denna som förslag i vår bokcirkel (en bok med en astrologisk term i sin titel), och den lottades fram.
  • Öster om Eden av John Steinbeck. Hyllvärmare. Den här kan ha stått i min bokhylla och samlat damm sedan jag gick i högstadiet… För lite perspektiv: i juni i år är det tio år sedan jag tog studenten.
  • Dragonspell av Katharine Kerr. Omläsning. Jag fortsätter att ta mig igenom min omläsning av sagan om landet Deverry.
  • Häxyngel av Margaret Atwood. Bokreafynd från i år. Atwoods version av Shakespeares Stormen. Jag såg nyligen ett annat verk som involverade den berättelsen (andra säsongen av The Librarians), så jag blev om möjligt ännu mer nyfiken på Atwoods version.

Har du läst någon av dessa? Vad planerar du att läsa i april?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Skärmhjärnan av Anders Hansen

Omslagsbild Skärmhjärnan av Anders Hansen

Författare: Anders Hansen
Förlag: Bonnier (2019)
Antal sidor: 216 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Vår tids största hälsohot är den psykiska ohälsan. Dagens höga tempo, konstanta stress och digitala livsstil med ständig uppkoppling börjar får konsekvenser för vår hjärna. Hur mycket än vi gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är vår hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid. Det innebär dock inte att allt är kört och att det saknas lösningar. Med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart inse att det handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn.

Anders Hansen är psykiatriker och har tidigare skrivit ett antal populärvetenskapliga böcker. Hjärnstark tog mig med storm när jag läste den 2018 och är en av de stora anledningarna till att jag kom igång med träningen. Skärmhjärnan tycker jag inte når riktigt upp till den nivån, men det är fortfarande en ändlöst fascinerande bok. Andersens styrka ligger i att kunna beskriva avancerade och komplexa forskningsresultat på ett sätt som gemene man kan förstå. På ett lättfattligt vis beskriver han hur sättet vi lever på idag kan leda till att vi upplever stress, ångest och depression, men förklarar även varför. Han förklarar också vilka strukturer i hjärnan som gör att mobilen har blivit vår nya drog och hur den kan påverka vår hälsa och vår sömn. Mobilspel triggar igång dopaminkickar. Skärmens blå ljus lurar vår hjärna att tro att det är en solig dag, vilket får den att ställa in sig på att vara vaken.

Skärmhjärnan bjuder på högaktuell och intressant, men även skrämmande, läsning. Bara att ha mobilen i samma rum innebär att vi tappar i koncentration och fokus. Vår hjärna tycker om genvägar som gör att den sparar energi, vilket innebär att vi tappar i minneskapacitet om vi förlitar oss helt på mobilen. Det bästa sättet för att komma ihåg något är egentligen att skriva det för hand snarare än på datorn. Likaså minns du bättre vad du läser när du läser en fysisk bok än om du läser på en platta.

Det märks att Anders Hansen är engagerad i de ämnen han skriver om, vilket gör Skärmhjärnan oerhört spännande att läsa. Dessvärre upplever jag att mitt mobilanvändande paradoxalt nog blev större efter att jag hade läst den. Eller så blev jag helt enkelt mer medveten.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld

Omslagsbild Brorsan är kung!

Författare: Jenny Jägerfeld
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
Antal sidor: 141 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Måns mamma jobbar som röstskådespelerska. Det är hennes jobb som har fört dem från Stockholm till Malmö, vilket Måns inte har så mycket emot egentligen. I Stockholm är det ganska trist och jobbigt. Redan första dagen i Malmö träffar han på Mikkel, en kille som ser helt livsfarlig ut med smala ögon och tatueringar över hela armarna. Mikkel utmanar Måns på skateboard, vilket Måns lyckas mycket bättre med än Mikkel hade trott. Från och med den dagen blir de blodsbröder och Måns har aldrig haft så roligt med någon annan. Sommaren i Malmö verkar bli den bästa i Måns elvaåriga liv. Men vad händer när ens nyvunna vän inte tycker att man varit ärlig med allt?

Jenny Jägerfeld har med Brorsan är kung! skrivit en lättillgänglig och framförallt rolig berättelse om hur det kan vara att vara ung och trans. Att tidigt veta att det könsorgan man fött med inte hänger ihop med dem man är, samtidigt som problemet inte ligger hos en själv utan hos omgivningen. Måns problem är egentligen inte att han är trans, utan att många i hans omgivning har svårt att förstå det och vägrar förstå att han inte är Michelle, som han döptes till.

Även om Brorsan är kung! är en bok om att vara trans, så är det också en bok om att vara ung och träffa sin första riktigt bra vän. En sådan där förtrollad vänskap som bara kan uppstå under ett sommarlov. Det är en bok som handlar om pojkars inre liv och känslor, vilket det är förvånansvärt ont om. Om hur viktig en riktigt nära vän kan vara för en.

Brorsan är kung! är en värmande berättelse för barn i mellanåldern, men som är så pass underhållande och fyndig att det egentligen är en allåldersbok.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Böcker det känns som om alla har läst utom jag

Jag hann inte skriva klart det här igår. Hunden skulle få sina klor klippta och sedan komma ut på en långpromenad. Lite oplanerat så valde mitt gym att livesända en zumbaklass så jag passade på att skaka loss i mitt eget vardagsrum. Sedan var jag helt slut.

Men tisdagstrion kan kanske få komma upp en dag för sent. Denna vecka vill Ugglan & Boken att vi skriva om tre böcker som det känns som om alla har läst förutom en själv. Jag vet inte varför jag mest landade i att skriva om böcker jag inte är speciellt sugen på att läsa, men det blev visst så.

Serien Sagan om is och eld av George R. R. Martin har väl få undgått att missa, med tanke på att HBO gjorde en framgångsrik tv-serie baserad på bokserien. Jag får ideligen serien rekommenderad till mig, men velar fram och tillbaka till om jag ska ge den en chans. Det jag har läst av Martin väckte inte mersmak.

Min fantastiska väninna Elena Ferrante har lästs och hyllats av många, och en av mina kollegor rekommenderar den till mig. Ändå är jag inte övertygad om att jag vill läsa den.

Caraval av Stephanie Garber är en ungdomsfantasybok, den första delen i en serie. Två systrar lever tillsammans med sin grymma far. Han arrangerar ett äktenskap åt en av systrarna, Scarlett, som tror att det sätter punkt för hennes dröm om att se Caraval: ett årligt framträdande där publiken deltar i framträdandet. Men så kommer hennes inbjudan och systrarna beger sig till ön. Bara det att den ena blir kidnappad… Den här tycker jag faktiskt låter lite intressant så jag skulle nog kunna tänka mig att läsa den.

Publicerat i läsning | Etiketter | 5 kommentarer

De öde landen av Stephen King

Omslagsbild De öde landen

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Waste Lands
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Det mörka tornet, #3
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 512 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Roland av Gilead fortsätter sin färd mot Det mörka tornet, som ruvar vid världens mitt, tillsammans med de två av hans dragna färdkamrater: Eddie och Susannah. Men Roland är illa ute. Hans minne och sinne håller på att splittras, orsakade av den paradox som uppstod när han räddade pojken Jake. Men när Jake anländer till deras värld fullbordas sällskapet med honom och bumlaren Oy. Deras riskfyllda väg för dem till den väldiga staden Lud, full av dödsfällor och överrumplande upptäckter, men också till nya avslöjanden om Roland själv, om hans följeslagare och om vad som driver dem vidare.

De öde landen börjar starkt med att vi får återse våra tre hjältar. Roland håller på att träna både Eddie och Susannah till att bli revolvermän, samtidigt som han själv mår allt sämre. Inledningsvis är det en del intressanta funderingar kring paradoxer och vad som händer när man mixtrar med tiden. Konsekvenserna blir inte särskilt bra, varken för Jake eller för Roland. Den första delen av De öde landen är således väldigt spännande.

Ingen kan väl undgå att minnas hur King låter Beverly i Det inleda en orgie med sina kamrater för att rädda dem, en scen som i efterhand får de flesta av oss att må lite illa. Man tänker att okej, ett sådant snedsteg kan väl en författare göra en gång, men så läser jag De öde landen. Och Susannah offrar sig själv för gänget genom att ha sex med en demon. Blir våldtagen av en demon, men King försöker slingra sig undan våldtäkten genom att göra det till en viljornas kamp. Det är också en sådan bisarr scen och märklig attityd till kvinnlig sexualitet att jag bara ruskar på huvudet.

De öde landen är den del i serien där det verkligen börjar hända saker. Vi får se fler glimtar av Rolands värld och vad det är som har fått världen att gå vidare. Det är en intressant blandning som bygger upp den här världen: en medeltida feodalstat uppblandad med motiv från amerikansk västern. Det är en blandning som inte borde fungera, men som onekligen gör det.

De öde landen har onekligen en oerhört pinsam scen, men Stepheng King bjuder ändå på fart och fläkt och spänning i denna tredje del.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Revolvermannen (recension)

Följeslagarna (recension)

De öde landen

Magiker och glas

Vinden genom nyckelhålet

Vargarna i Calla

Sången om Susanna

Det mörka tornet

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Styrketräning med kroppen som redskap av Ingo Froböse

Omslagsbild Styrketräning med kroppen som redskap

Författare: Ingo Froböse
Originaltitel: Das Muskelworkout
Översättare: Corinna Müller
Förlag: Tukan förlag (2018)
Antal sidor: 159 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ingo Froböse har sedan 30 år varit verksam vid Deutsche Sporthochschule i Köln, världens största idrottsuniversitet, och bedrivit forskning för att ta fram träningsprogram som fungerar för alla. I Styrketräning med kroppen som redskap får läsaren ta del av övningar som går att genomföra när och var som helst, och som inte kräver avancerade redskap. En vattenflaska kan bli en vikt, en trottoarkant kan hjälpa till vid övningar. Det bästa träningsredskapet har vi nämligen med oss hela tiden: vår egen kroppsvikt. Boken innehåller över 100 olika övningar och mängder av varianter att växla mellan och bli riktigt utmattad av. Den innehåller även olika träningsprogram för olika målsättningar.

Lite otippat har jag gått och blivit en riktig träningsnörd som hänger på gymmet tre till fyra gånger i veckan. Styrketräning med kroppen som redskap var en julklapp till mig själv, eftersom jag alltid brukar läsa in mig på mina intressen. Ingo Froböses bok är en mycket intresseväckande sak, som handlar om allt från hur våra muskler är uppbyggda och fungerar till vilken kost som är bäst vid styrketräning. Därmed blev det en positiv överraskning att den är så pass användbar som den är.

Övningarna i Styrketräning med kroppen som redskap är också inspirerande. De beskrivs på ett lättillgängligt vis med bilder och vilka områden de ska stärka upp. Övningarna är indelade efter dessa områden. Det finns också beskrivningar av hur man kan variera övningarna för att öka belastningen när man har blivit lite starkare. Det finns en hel del övningar som jag tänker att jag någon gång ska ge mig på.

Styrketräning med kroppen som redskap är en intressant och inspirerande bok som är en oumbärlig del av träningsnördens bibliotek.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar