A Ghost Story

Omslagsbild A Ghost Story

Regissör: David Lowery
Manus: David Lowery
Skådespelare: Rooney Mara, Casey Affleck
Produktionsår: 2017
Längd: 92 minuter

Det gifta paret C, en känslig kompositör, och M, hans fru, har bott i huset i många år. C vill ogärna lämna det, medan M vill flytta. Katastrofen slår till och C dör i en bilolycka. Hans ande stiger upp från kroppen och följer efter den sörjande frun till huset. Tyst och osynlig betraktar han henne medan hennes förnekelse och depression blir till acceptans och så småningom hopp allt eftersom åren går. På något sätt vill han åter komma i kontakt med henne.

Det var en kollega som rekommenderade A Ghost Story till mig. Insisterade på att jag skulle beställa hem den, faktiskt, efter att jag hade sett att den var på rea. Trots att hon hade varnat mig, var jag beredd på att ge henne så mycket skit när jag började titta på filmen. Jag satt och vred mig i soffan, och undrade vad det var jag hade gett mig in på. I närmare två minuter filmar kameran borde där den manliga huvudpersonen ligger död, utan att något händer. Bara kameran riktad mot den övertäckta kroppen. Likaså finns det en fem minuter lång sekvens som jag beskrev som ”Casper stirrar på sin fru medan hon äter en paj.”

A Ghost Story är, som ni hör, en udda film. Den följer ingående vardagliga detaljer till en början på ett sätt som hotar att driva mig som tittare till att stänga av, men så är det något som händer. De långa sekvenserna förmedlar hur utanför tiden vårt spöke står, separerad från de levande. Trots att Casey Affleck i stort sett genom hela filmen är täckt av ett lakan, en så udda och snudd på humoristisk bild, så lyckas han porträttera att vemod som blir gripande.

Min frustration och mitt motstånd försvinner. Istället fastnar jag i A Ghost Story. Jag ser hur spökena försöker hålla fast vid något, långt efter att de har glömt vad det är de väntar på. Jag ser hur vårt spöke förlorar greppet, blir en hemsökelse och skrämmer de som bor i huset. Jag ser hur gärna vi människor vill lämna ett spår efter sig. Allt berättat på ett experimentellt, långsamt vis med effektiva kamerasekvenser och satt till en musik som resonerar med berättelsen.

A Ghost Story är en berättelse om tid, om kärlek, om att lämna någonting efter sig. Den experimentella stilen kommer inte passa alla, men när jag väl kom över tröskeln svepte filmen med sig mig.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Struck by Lightning

Omslagsbild Struck by Lightning

Regissör: Brian Dannelly
Manus: Chris Colfer
Skådespelare: Chris Colfer, Rebel Wilson, Christina Hendricks, Allison Janney
Produktionsår: 2013
Längd: 90 minuter

Carson Phillips är en ambitiös, men cynisk, high school elev vars högsta dröm är att bli journalist. Han har en tydlig plan för detta, men får veta att hans chanser skulle ökas ytterligare om han drev ett litterärt magasin. Men att få skolans elever, som främst består av sportfånar, cheerleaders, knarkskallar och kåtbockar, att bidra med texter är till synes omöjligt. Men en dag får han och följeslagaren Malerie en idé för att få fart på skolkamraternas textproduktion: utpressning. Planen är bedrägligt enkel: antingen skriver de för tidningen, eller så kommer alla deras smutsiga små hemligheter ut. Och de är fler än man kan tro.

En stor anledning till att jag blev en gleek var Chris Colfer, som spelade Kurt Hummel i serien. När jag senare fick veta att han skrivit Struck By Lightning och skulle spela huvudrollen, ville jag hemskt gärna se den.

Redan i början av Struck By Lightning avslöjas det hur det hela kommer sluta, men vägen dit är skapligt underhållande. Karaktärerna är stereotyper, vilket fungerar inom filmens ramar. Carson Phillips, skickligt spelad av Chris Colfer, är långt ifrån en sympatisk karaktär, men efter ett tag blir vi sympatiska till hans frustration. Det här är en karaktär som vill så mycket mer än att bli kvar i sin lilla småstad, och som frustreras av att hans klasskamrater inte vill mer, inte strävar efter mer, och försöker väcka dem.

Struck By Lightning är en komedi och visst, det finns roliga situationer, men det som fastnar i minnet är stråket av allvar. Skilda föräldrar där mammans liv helt har gått i kras och där pappan, som bara vänt dem ryggen, nu planerar att börja ett nytt liv med en ny fru och ett nytt barn. Ensamhet och utanförskap. Drömmar om att bli något större.

Struck By Lightning är kanske inte något mästerverk, men det är ändå en trevlig film att tillbringa en kväll med. Även om slutet får det hela att kännas lite smått meningslöst.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Novellix: En vårmorgon; Den sista vägen; Citronen; Kylig vår

Omslagsbild En vårmorgon

Författare: Ida Fink
Originaltitel: Wiosenny poranek
Översättare: Emi-Simone Zawall
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 20 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En morgon kommer tyskarna till familjens hus. De tvingas lämna det för sista gången och företa den ångestfyllda vandringen till tågstationen. I sin famn bär fadern deras barn. Ett barn de gärna ville ha, men som de nu önskar att de inte hade satt till världen. Kanske kan hon ha en chans att överleva. Han gör ett fruktlöst försök att rädda hennes liv, i en oseende omgivning som inte längre bär några spår av medmänsklighet.

En vårmorgon är kort, blott tjugo sidor, men som ett knytnävsslag. Skickligt bygger Ida Fink upp familjens ångest, diskussionen kring en möjlig flykt men sedan resignation inför det oundvikliga. Hopp om att kunna rädda sitt barn, som så brutalt slås i spillror. Ett fruktansvärt vittnesmål som jag kommer bära med mig länge framöver.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Författare: Rachel Korn
Originaltitel: Der letser Veg
Översättare: Beila Engelhardt Titelman
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 24 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En höstdag 1942 tvingar den tyska ockupationsmakten alla judiska familjer i ett galizianskt ghetto att välja ut en familjemedlem till deportation. Väljer man inte ut en, måste alla gå. (Baksidestexten)

Den sista vägen är en skildring av utstuderad grymhet. Plötsligt tvingas familjemedlemmarna värdera vems liv som är mest värt. Är det farmodern, som har levt ett fullt liv? Är det sonen som borde offra sig eller dottern? Skammen över att plötsligt börja väga sina familjemedlemmars liv i vågskålar. Den starka viljan att själv leva, att inte dö, oavsett hur många år man har bakom sig i sin ryggsäck. Rachel Korn har skrivit en klaustrofobisk novell som porträtterar den oändliga grymhet människan är kapabel av.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Författare: Arnošt Lustig
Originaltitel: Sousto
Översättare: Karin Eriksson
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 32 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ervín är en ung pojke som försöker överleva i ghettot i Łódź. Nu när pappan har dött står han ensam med ansvaret för sin sjukliga mamma, som inte längre tar sig ur sängen, och den svårt sjuka systern. Desperation driver honom till att klä av pappans lik och försöka byta till sig en citron för byxorna. En citron kan kanske rädda livet på systern.

Citronen är en sorglig, men samtidigt krypande och obehaglig, berättelse där Ervín ställs inför oerhört svåra val när han försöker rädda det som återstår av hans familj, även om han inte är säker på att de går att rädda. Jakten efter citronen driver honom till att genomföra handlingar som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Om sorg, om familjekärlek, om att drivas bortom den gräns för handlingar man trodde sig var förmögen att utföra.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Författare: Aharon Appelfeld
Originaltitel: Cold Spring
Översättare: Lena Jonson och Ervin Rosenberg
Förlag: Novellix (2019)
Antal sidor: 23 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Sju dagar efter att kriget har tagit slut når beskedet fram till en liten grupp människor som har hållit sig gömda i en bunker. När de öppnar dörren till gömstället, sticker ljuset dem i ögonen och de vet inte vad de ska göra. Om de verkligen ska lämna bunkern. När de väl gör det möts de av en ny verklighet.

Kylig vår är den av novellerna jag tycker är svagast, men Aharon Appelfeld lyckas ändå skildra deras villrådighet, känsla av otrygghet i krigets efterdyningar och ett envist hopp. Ett hopp som förbyts in intensiv smärta när de tvingas konfrontera vetskapen om att alla deras nära troligtvis har gått under.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Samlade dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer

Omslagsbild Samlade dikter och prosa 1954-2004

Författare: Tomas Tranströmer
Förlag: Bonnier Pocket (2012)
Antal sidor: 486 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Med sitt särpräglade metaforrika språk har Tomas Tranströmer sedan debuten 1954 med 17 dikter befäst sin plats som en av Sveriges största poeter. Samlade dikter och prosa 1954 -2004 innehåller Tomas Tranströmers samtliga publicerade diktsamlingar samt prosastycket Minnena ser mig från 1993. (Baksidestexten.)

Första gången jag läste Tomas Tranströmer var på engelska, i en kurs i Creative Writing som gavs på högskolan i Malmö. Det fick mig att tänka att jag borde skaffa hem hans Samlade dikter och prosa 1954-2004. Men det dröjde innan jag fick tummen ur.

Det som slår mig med Tomas Tranströmers dikter, vilket gör Samlade dikter och prosa 1954-2004 till en ren njutning att läsa, är de bilder han målar upp inför läsarens inre. Han har ett alldeles säreget bildspråk. Ta bara meningar som ”vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet” (ur dikten Storm) eller ”stormen sätter sin mun till huset och blåser för att få ton” (ur dikten En vinternatt.) Smaka på dem. Se bilderna de frammanar. Känslan de väcker.

Samlade dikter och prosa 1954-2004 tvingar mig att sakta ned min läsning. Jag får lov att läsa långsamt för att inte missa en stavelse, missa en rytm. Allting är så välbalanserat och vackert att det skär i mig. Detaljerna i naturskildringarna är ack så vackra. Han lyckas fånga människans sökande och hennes inre på ett sätt som nog många människor känner igen sig i.

Samlade dikter och prosa 1954-2004 är på det stora hela ett skärande vackert verk. Ett av de där nobelprisen du känner är välförtjänt.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Hundars hälsa och sjukdomar av Berit Wallin-Håkansson

Omslagsbild Hundars hälsa och sjukdomar

Författare: Berit Wallin-Håkansson
Förlag: Ica bokförlag (2011)
Antal sidor: 104 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Både jag och min syster, som är hundägare, kommer från hästarnas värld ursprungligen. Om hästar skrivs det spaltmeter av böcker, däribland böcker om hästars anatomi och om deras sjukdomar. På hundsidan är det utbudet förvånansvärt skralt. Så när jag fick syn på Hundars hälsa och sjukdomar på årets bokrea kände jag mig tvungen att slå till.

Vad jag inte riktigt var beredd på är att Hundars hälsa och sjukdomar är uppbyggd som sådan att veterinär Berit Wallin-Håkansson svarar på några av de frågor hon har fått under sitt yrkesliv. Detta innebär att det blir en skaplig spännvidd – allt från om du är tvungen att ha tikskydd på din tik när hon löpet (svar: nej) till avsnitt om parasiter. Boken är uppdelad i olika avsnitt, såsom hundens sinnesorgan, parasiter, tiken, hanhunden etcetera. Allt är lättöverskådligt och det fungerar att använda boken som ett uppslagsverk.

Det märks att Hundars hälsa och sjukdomar har några år på nacken, då den inte riktigt är a jour med den senaste forskningen. Därtill leder formatet som sådant att du får kortfattade, översiktliga svar på frågorna. Du lär dig en hel del, men jag skulle vilja gå mer in på djupet. Men så är det ju som med alla hälsoböcker: du börjar så smått se sjukdomar överallt och får säga till dig själv på skarpen att skärpa dig.

Hundars hälsa och sjukdomar är en lättöverskådlig, informativ bok som varje hundägare borde ha i sin bokhylla.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

The Penelopiad av Margaret Atwood

Omslagsbild The Penelopiad

Författare: Margaret Atwood
Förlag: Canongate Books (2007)
Antal sidor: 199 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Odysseus gav sig av för att slåss i trojanska kriget. Hans fru Penelope, som också var kusin till den sköna Helen, blir kvar på Ithaca. Han kommer vara borta i tjugo år. Under tiden tvingas Penelope som ensam kvinna sköta Ithacas affärer, uppfostra deras son och hålla över hundra friare på stången. När Odysseus äntligen kommer hem, efter sina många prövningar, kamper mot monster och älskog med sköna gudinnor, dödar han friarna. Men också märkligt nog Penelopes tolv tjänarinnor.

I The Penelopiad plockar Margaret Atwood upp berättelsen om Penelope och Odysseus, men lämnar över ordet till Penelope. Hon har behållit den gamla bekanta idéerna, men gett det hela en modern vision och en modern röst. Det är Penelope själv som berättar sin historia, från dödsriket, och vänt till den moderna läsaren. Men hennes berättelse blandas med de tolv tjänarinnornas (slavarnas) sånger, i olika melodier. Atwood porträtterar deras hårda, utsatta liv. Deras sårbarhet. Flera av dem blir utsatta för övergrepp av de friare som samlas kring Penelope medan hennes man är borta. När Odysseus återvänder hem beslutar han sig att döda dem för att de har varit otrogna, för att de har legat med fienden utan hans tillåtelse. Nu kräver de i viss mån rättvisa. Men vem ska ge den till dem?

Odysseus är, förstås, ingen större karaktär i The Penelopiad. Under större delen av romanen är han frånvarande. Han har heller inget intresse av att erkänna att han har begått något fel, utan han flyr dem. Det faller därför på Atwood, genom Penelope, att ge dem upprättelse. Penelopes berättarröst är lite arrogant och bitter när hon skildrar historien som hon upplever den. Hon är en priviligierad kvinna, en kvinna med makt, men med sin egen frustration och begränsningar. Hon anses vara för smart för sitt eget bästa och står ständigt i skuggan av sin vackra kusin Helen. Helen, som har orsakat kriget som har stulit Penelopes man ifrån henne och som satt dem alla i en sårbar situation som friarna utnyttjar.

The Penelopiad får en att i viss mån att ifrågasätta Odysseus beteende. Särskilt hans dubbelmoral. Under sina resor ligger han till höger och vänster med varje villig gudinna, medan han blir rasande svartsjuk om Penelope så mycket som tittar åt en annan man.

The Penelopiad är en tragikomisk berättelse som ger en fräsch vinkel på mytologins Penelope och ger hennes karaktär större djup. Väl värd att läsas.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Corpus Delicti av Juli Zeh

Omslagsbild Corpus Delicti

Författare: Juli Zeh
Originaltitel: Corpus Delicti: Ein Prozess
Översättare: Christine Bredenkamp
Förlag: Weyler förlag (2010)
Antal sidor: 246 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

År 2058 lever människan i en hälsodiktatur. Det är längre bara önskvärt att medborgarna sköter sin hälsa, utan det är en plikt. Medborgarnas åsikter är inte särskilt viktiga, däremot är deras blodvärden det. Därför tvingas du logga ett visst antal kilometer på motionscykel, men även att rapportera om din sömn och ditt näringsintag. Mia Holl är en ung, begåvad forskare som nu är persona non grata. Hennes bror har anklagats för våldtäkt och tagit sitt liv, men det systemet egentligen lägger honom till last är att han har hävdat att han var oskyldig. Och att han har vägrat sköta sig och sin kropp. Mia anser att han är oskyldig och tvingas nu inför domstol försvara sin kärlek till brodern.

Jag var tillsammans med en brukare på biblioteket när jag fick syn på Corpus Delicti och plockade upp den för att läsa baksidestexten. Idén fascinerade mig. Ibland känns det inte alltför osökt att något sådant här skulle kunna hända. Ideligen dyker det ju upp nyheter om företag som vill påtvinga sina anställda obligatorisk träning för att öka deras produktivitet.

Corpus Delicti väcker frågan om vad som egentligen är hälsa. Enligt systemet, Metoden, i den här världen är hälsa inte enbart avsaknaden av sjukdomar, utan ett tillstånd av fullständigt fysiskt, andligt och socialt välmående. På detta vis motiveras en fullständig kontroll av medborgarna. Även om jag tycker att världen är fascinerande, skulle jag gärna ha gått in lite djupare i den.

Som det är nu rör sig Corpus Delicti mest i Mia Holls huvud. Hennes sorg efter brodern, början på ifrågasättande av metoden, konflikten med domstolen. Jag har svårt för den perfekta älskarinnan, ett slags inslag av magisk realism, som driver mycket av Mias förändring. Därtill har jag svårt för Juli Zehs prosa, som stundtals känns tillstyltad. Berättandet sker ofta genom dialog, som känns föga naturlig.

Corpus Delicti är en spännande idé, men utförandet brister. Jag blev lite besviken.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Omslagsbild En katts resedagbok

Författare: Hiro Arikawa
Originaltitel: 旅猫リポート
Översättare: Tabineko Ripoto
Förlag: Bokförlaget NoNa (2019)
Antal sidor: 292 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Unge Satoru försöker bli vän med en lösstrykande katt med en krokig svans. Till sist lyckas han och de blir de bästa vänner. Han döper katten till Nana. En tid senare gör Satoru och Nana en resa i Satorus silverfärgade van. Nana vet varken vart de är på väg eller varför de gör den här resan, men han trivs med att sitta bredvid sin älskade husse Satoru. Tillsammans far de tvärs över Japan och hälsar på hos gamla vänner. Men varför reser de? Och varför är alla så intresserad av Nana? När det går upp för honom brister hans lilla hjärta och han är fast besluten att inte skiljas från sin människa.

En katts resedagbok känns väldigt japansk. Satoru som karaktär är en vi ofta möter i manga: personen med det djupt tragiska förflutna som aldrig låter detta göra honom nedslagen och förta hans inre godhet. Men det som gör detta unikt är den varma skildringen av vänskap och kärlek mellan människa och katt. Nana har sin egen berättarröst och känns verkligen som en katt i sitt sätt att tänka. Med sin sarkasmer och lätta förakt stundtals mot människor bjuder han på en del välbehövliga skratt.

I En katts resedagbok skildras vänskap och svartsjuka, familj och krossade hjärtan, goda ting och dåliga ting. Oavsett om det är ett underhållande ögonblick som skildras eller ett sorgligt ögonblick, så kommer läsaren att ständigt beröras. I mötet med Satorus gamla vänner nystar vi upp sanningen bakom hans förflutna, samtidigt som de alla genomgår ett slags katharsis. Detta är berättelsen om en man och hans katt, och vad de är villiga att göra för att vara tillsammans så länge som det är möjligt. Den skildrar Satoru, hans liv, hans vänner och, framförallt, hans okrossbara band med den visa och hängivna Nana. Detta är värmande, men ändå helt övertygande läsning.

En katts resedagbok är en varm, fin berättelse om vänskap. Min röst i Årets bok föll på denna, så jag tycker definitivt att ni ska läsa den.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Omslagsbild En halv gul sol

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Originaltitel: Half of a Yellow Sun
Översättare: Joakim Sundström
Förlag: Bonnier Pocket (2009)
Antal sidor: 679 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Olanna och Kainene må vara tvillingar, men de är så olika som två systrar kan bli. Olanna vill vara alla till lags och har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i faderns fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard, som blir blixtförälskad i henne. Till skillnad från Olanna funderar hon aldrig på att bilda familj. Olanna flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby. Hos Odenigbo bor också den unge tjänaren Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen. Men när kriget bryter ut kan inte ens privilegier skydda dem. Hem och familj splittras, och fruktansvärda händelser sliter sönder deras liv.

I En halv gul sol skildrar Chimamanda Ngozi Adichie Biafrakriget utifrån tre karaktärers synvinklar: Olanna, Ugwu och Richard. Berättelsen rör sig under två tidsplan, det tidiga sextiotalet och slutet av sextiotalet. Detta sätter ramen för en drabbande berättelse om en historia som kanske har ignorerats, men som inte har förintats. Biafra är en fotnot i historien, en varning till barn som inte vill äta upp sin mat – ”tänk på barnen i Biafra”, som Adichie nu har väckt till liv.

Trots sitt tunga material, flyter läsningen av En halv gul sol. Den ryggar inte tillbaka för att skildra brutaliteten i kriget eller hur desperationen förändrar människor, men Adichie har ett suggestivt språk som frammanar både det vackra och det fula. Kärleken mellan två systrar, som till en början inte förstår varandra men som sedan närmar sig varandra, blandas med krigets meningslöshet och våldsamhet. Bredvid kärleken existerar trauma. Skildringen av att tvingas bli en flykting i sitt eget land, att svälta, att se sina pengar bli värdelösa, att bo under fruktansvärda förhållanden – Adichie hanterar detta med varsam och känslomässigt engagerande hand. Det här var det som hände, det här får vi inte glömma bort, tycks boken säga.

En halv gul sol är en oerhört viktig bok som skildrar Biafrakriget och hur det drabbade människorna. Väl värd att läsas.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Crooked Kingdom av Leigh Bardugo

Innehåller spoilers för tidigare delar i serien.

Omslagsbild Crooked Kingdom

Författare: Leigh Bardugo
Serie: Six of Crows Duology, #2
Förlag: Indigo (2017)
Antal sidor: 544 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Kaz Brekker och hans gäng har precis klarat av en så vågad stöt att de knappt vågade hoppas att de skulle överleva. Nu borde de fira och dela upp sin enorma belöning, men istället tvingas de kämpa för sina liv. De har blivit förrådda och är försvagade. Gänget har få tillgångar, allierade och hopp. När kraftfulla makter från hela världen sveper ned mot Ketterdam för att hitta hemligheten bakom den farliga drogen känd under namnet jurda parem, kommer gamla rivaler och nya fiender sätta Kaz list på prov och utmana gängets ömtåliga lojalitet. Det kommer råda regelrätt krig på stadens märka och krokiga vägar – ett krig för hämnd och sonande som kommer avgöra grishornas öde.

Jag fick Crooked Kingdom i julklapp förra året och läste den kort därefter, men det blev aldrig att jag skrev någon recension eftersom jag låg så mycket efter. Därför är jag väldigt glad att jag läste om den här nu i augusti. Jag älskade Högt spel, men det här? Blows my mind.

Insatserna är höga och oddsen dåliga när vi återförenas med Kaz Brekker och hans gäng. Kaz, ni vet, den där känslokalla, skadade men fruktansvärda ungdomsgeniet till brottsling? Åtföljd av sin skugga, Inej, spindeln och Vålnaden – hon som ingen hemlighet i Ketterdam går säker för. Resten av gänget består Nina, en hjärtskärare med aptit på livet men som efter händelserna i föregående bok brottas med sina krafter; hennes förälskelse, fjerdiske Matthias som en gång jagade grishor men nu tvingas använda sin hederskänsla för att skydda dem; skarpskytten Jesper med ett spelproblem; samt Wylan Van Eck, förlupen rikemansson. De här karaktärerna utgör hjärtat i Crooked Kingdom. Vara och en för sig är en fantastisk karaktär, men tillsammans – deras relationer, deras dynamik, deras ömtåliga men häftiga lojalitet varandra – är de ren dynamit. Jag tror inte jag har älskat en grupp karaktärer så här mycket sedan Harry Potter. De krossar mitt hjärtat stundtals, frustrerar mig andra gånger, men de berör på djupet. Och Leigh Bardugo? Hon vågar göra saker som får mig att gråta, snudd på hata henne, men ändå får hon mig att älska boken hela tiden.

Karaktärerna är en stor del av det som driver min kärlek till Crooked Kingdom, men handlingen går inte av för hackor heller. Kaz och hans gäng måste hela tiden ligga steget före, trots att oddsen för att de ska lyckas är överväldigande dåliga. De smider planer, gillrar fällor, improviserar på ett sådant sätt att läsaren bara kan hålla i hatten och låta sig svepas med. Med andan i halsen kan det tyckas kört för dem, men så kommer en liten vändning som jämnar ut oddsen igen. Det är spännande från början till slut och kvaliteten är hög hela vägen.

Crooked Kingdom är en fantastisk, actionspäckad roman som får de flesta heistfilmer att falla på skam när det gäller spänning och finurlighet. Den kommer på svenska i höst, så jag säger bara: läs den!

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer