D som i dramatik

D – Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.

Egentligen tycker jag att den här punkten är rätt snarlik föregående, men kanske mer positivt laddad.

Ett exempel på en väldigt dramatisk bok är den franska thrillern Tarantula av Thierry Jonquet. I boken får vi följa tre till synes orelaterade trådar. Först stiftar vi bekantskap Eva, som hålls inlåst av den framstående plastikkirurgen Richard Lafargue. Hon släpps bara ut för att visas upp på cocktailpartyn och för att tvingas till förnedrande sex med främlingar.

Därefter får vi möta Alex, som är på flykt efter att ha dödat en polisman och som ibland tänker på sin brottslige partner Vincent, som försvunnit spårlöst. Den tredje tråden handlar just om den kidnappade Vincent, som hålls fången av en sadistisk man. En man han kommer att kalla Mygale, efter ett slags tarantel.

Boken har blivit en spansk film, The Skin I Live In, som jag tycker är strået vassare, men det här är ändå läsning som inte går att lägga ifrån sig. Bedrägligt enkelt berättad och rätt så kort suger den in läsaren tills den har läst ut boken. Tvisten är genialiskt ond, men gjorde sig bättre på film. Ett intelligent hämnddrama, kan det hela sammanfattas med.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Star Trek Beyond

Regissör: Justin Lin
Manus: Simon Pegg och Doug Jung
Skådespelare: Chris Pine, Zachary 
Quinto, John Cho, Simon Pegg, Zoe 
Saldana, Anton Yelchin, Karl Urban, 
Idris Elba
Produktionsår: 2016
Längd: 122 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
 format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Kapten James T. Kirk och hans besättning har ägnat de senaste åren åt att utforska rymden. Nu ska de få välbehövd återhämtning på Federationens nya rymdstation Yorktown. Vilan blir dock kortvarig. Ett forskningsskepp har kraschat i en outforskad nebulosa och behöver undsättning. USS Enterprise är det enda skeppet som kan klara den farofyllda resan. Alltför sent inser de att det är en fälla och Enterprise blir till stora delar förstört av fientliga styrkor, ledda av Krall. En man som verkar ha ett horn i sidan till Federationen och allt den står för. Strandade på en enslig planet verkar det knappast som om Kirk och besättningen ska kunna stoppa hans plan.

Om jag ska var ärlig brukar jag ha lite svårt att koncentrera mig under filmer. Uppmärksamheten vill gärna fara iväg åt olika håll. Men inte under Star Trek Beyond. Här sitter jag som klistrad från de inledande humoristiska scenerna när ett av Kirks diplomatiska uppdrag går snett till den spännande avslutningen. Inte en enda transportsträcka så långt ögat kan se. Jag har ju varit väldigt förtjust i denna reboot och det här är nästan lika bra som första filmen. En väl avvägd blandning av humor, action och vänskap.

Skådespelarmässigt tycker jag väl varken att Chris Pine eller Zachary Quinto är några strålande stjärnor, men de fungerar i sina roller i Star Trek Beyond mycket väl. Anton Yelchin, må han vila i frid, är perfekt i rollen som Chekov och Karl Urbans leverans av Bones torra sarkasm får mig att skratta högt. Zoe Saldana får tyvärr inte göra så mycket i denna film, men hon är bra i sina scener och förhindrar elegant Uhura från att delegeras enbart till Spocks kärleksintresse. Idris Elba som skurk är förstås genialisk.

Ja, jag tyckte väldigt mycket om Star Trek Beyond. Märks det så väl?

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Resa till Kina av Ingrid Booz Morejohn

Författare: Ingrid Booz Morejohn
Förlag: Ica Bokförlag (2008)
Antal sidor: 249 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Slut hos förlaget. Pröva din lycka på Bokbörsen.

Ingrid Booz Morejohn är fotograf och reseledare. Sedan 1985 har hon regelbundet rest i Kina och är numera bosatt där. I Resa till Kina berättar hon om intressanta platser utanför turiststråken, om kinesisk mat och dryck, om konsthantverk, och om vad som kan vara av intresse att köpa med sig hem.

Resa till Kina införskaffades på bokrean 2012 och har sedan dess blivit stående i boktiteln. Det ligger i själva titeln, men jag blev ändå förvånad över att detta var en reseguide. Jag hade väl väntat mig något annat. Som sådan kan jag känna att den här boken är mest intressant för den som håller på att planera en resa till Kina. Risken är dock att du får sådan panisk beslutsångest att resan inte blir av just för att det finns så mycket att titta på. Jag vill dock lägga ett varningens ord för att boken är från 2008 och med tanke på expansionstakten i Kina så är den förmodligen inte helt aktuell längre, så här en tio år senare. Men det finns en del praktiska råd och tips som är värdefulla.

Ändå kan jag tycka att Resa till Kina ger något även för den som inte står i begrepp att resa till landet. Ingrid Booz Morejohn skriver om historia och mytologi som är knutna till platser på ett engagerande vis. Det märks att hon själv är djupt fascinerad av och förälskad i landet. Boken är dessutom fylld till brädden med fantastiska bilder som gör det lätt att drömma sig bort. Mest sugen blir jag att resa till Suzhou, som har några av Kinas finaste trädgårdar.

Resa till Kina är kanske mest värdefull för den som står i begrepp att planera en resa till Kina, men även för någon som mig som bara är intresserad av landet är den värd att läsa.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Santa Lilio Sangre av Ayami Kojima

Författare: Ayami Kojima
Förlag: Asukashinsha (2010)
Antal sidor: 200 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Science Fiction Bokhandeln

Ayami Kojima är en självlärd konstnär som verkar mycket inom spelvärlden. Hon har bland annat designat videospelet Castlevania, men även flera andra spel. Santa Lilio Sangre samlar många av hennes verk, både från Castlevania och andra spel.

Jag är mycket förtjust i konstböcker, men kan känna mig lite vansklig när jag läser dem och ska recensera dem på min bokblogg. Just eftersom det knappt rör sig om någon text, utan mest bilder. Vanskligare blir det ju om det som i fallet med Santa Lilio Sangre är så att den lilla text som finns är skriven på ett språk jag själv inte förstår. Men samtidigt är det här ju min blogg, så jag recenserar vad jag vill och vad jag har lust till. Punkt.

Santa Lilio Sangre är en rejäl bok. Tjockt, oftast svart papper, ger den en lite lyxigare känsla att ta i. Samtidigt är det vad som krävs för att göra Kojimas konst rättvisa. Om jag ska sammanfatta hennes stil så blir det med orden gotisk skräck. Det är mycket blod, skelett och vapen blandat med skira blommor och eleganta kläder. Många bilder är obehagliga. Andra är så vackra att jag tappar andan.

I Santa Lilio Sangre bjuds det på stor vidd, från målningar till karaktärsdesigner. Media som hon använder sig av är främst bläck och akryl, men hon ger även prov på blyerts och gouache. Det som imponerar på mig mest är hur hon använder ljuset i sina bilder. Det för tankar till ett religiöst bildspråk och helgonbilder, samtidigt som hon har ett alldeles unikt uttryck som gör att hon har en stil som det inte går att missta sig på. Jag kan knappt se mig mätt på bilderna och det känns som en bok som jag kommer att plocka ur hyllan för att bläddra i lite då och då.

Att Santa Lilio Sangre är ett sådant praktverk gör det faktiskt till årets första fullpoängare.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sunt förnuft, vilt hjärta av Veronica Almer

Författare: Veronica Almer
Förlag: Visto förlag (2018)
Antal sidor: 310 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Ella är en von Beijer med allt det innebär: en framgångsrik karriär som journalist, en på pappret perfekt pojkvän och ett liv som många skulle avundas. Men så gör hon ett misstag under en intervju. Ett misstag som tvingar henne, till familjens skam, att ta jobb på en damtidning. Hennes första uppdrag blir att intervjua James Jensen, stjärnan i pojkbandet Timeless Kings. En arrogant man som kommer från förorten och som har musiken att tacka för allt. Det slår gnistor om dem. På mer än ett sätt. Snart tvingas Ella att inse att hennes liv kanske inte är så perfekt trots allt. Att den utstakade banan kanske inte är den rätta…

Veronica Almer bokbloggade ett tag och jag följde då hennes blogg. Senare har jag också följt hennes författarblogg av och till, och därmed var jag glad när jag fick höra att hon skulle debutera med Sunt förnuft, vilt hjärta. Alltid kul när någon en ”känner” lyckas ro drömmen i land. Därför blev jag oerhört glad när jag vann boken i en tävling.

Sunt förnuft, vilt hjärta innehåller alla de rätta ingredienserna för romance: en kvinna med skinn på näsan som möter en arrogant kille med ett inte helt lätt förflutet, och kemin finns omedelbart där. Lägg därtill förvecklingar och familjedrama och du får en charmig historia. För även om det är lite förutsägbart, så är det ju också precis det du vill ha av den här genren. Det är lättsmält. Du vet hur det kommer att sluta och det finns en trygghet. Innan dess blir det ögonblick för pirr i kroppen och frustration när Ella och James dummar sig.

Sunt förnuft, vilt hjärta är en riktigt charmig debut. Det ska bli spännande att se hur Veronica Almer tacklar romancegenren i sin nästa bok.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

C som i cirkus

C – Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Jag skrev in ordet ”rörig” i bloggens sökfunktion för att friska upp minnet och på första sidan dök Som ett brev på posten av Birgitta Bergin upp. Boken handlar om Elsa och Thore, som båda är i 80-årsåldern när de träffas och förälskar sig. Snabbt förlovar de sig, till deras barns stora förskräckelse. Båda två är tämligen välbärgade och barnen skulle göra vad som helst för att skydda arvet.

Boken är förhållandevis kort, men det är fruktansvärt många karaktärer som ska komma till tals. Alla med sina problem och dysfunktioner. Berättarrösterna är dessutom oerhört lika varandra, vilket gör att de glider in och jag upplevde dem som svåra att hålla isär. Att två karaktärer dessutom heter Hasse och Lasse gör ju inte saken lättare… Med ytliga och tillspetsade motiv så blev det ju etter värre.

Egentligen hade den här kunnat passa in på förra veckans ord också, besvikelse. Jag blev uppriktigt besviken. Mina förväntningar var ganska höga eftersom det är sällan kärlek på äldre dagar skildras och det lät som om det skulle kunna bli bra. Istället blev det platt fall för min del.

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

New York, New York

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Martin Scorsese
Manus: Earl Mac Rauch och Mardik 
Martin
Skådespelare: Robert De Niro, Liza 
Minelli, Lionel Stander
Produktionsår: 1977
Längd: 155 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
format
Bluray | Discshop
DVD | Discshop

Jimmy Doyle är en talangfull, men odräglig, saxofonist som under ett firande av andra världskrigets slut möter popsångerskan Francine Evans. Med New York som bakgrund får tittaren följa deras stormiga och ansträngda romans, samtidigt som deras karriärer mödosamt klättrar uppåt.

Under en period var jag och min syster väldigt musikalfrälsta, så jag köpte hem en box med tre musikalfilmer. Två blev sedda omgående (West Side Story och The Sound of Music) medan New York, New York blev liggande fram tills nu. Det är en musikal som inte har åldrats med behag, så att säga.

New York, New York tar sin början på en fest för att fira att andra världskriget är över. Vi introduceras den olidlige och obehaglige Jimmy Doyle, porträtterad av Robert De Niro, när han stöter på varenda flicka som sitter ensam. Liza Minellis Francine Evans säger nej upprepade gånger, men Doyle framhärdar på ett ytterst obehagligt vis. Omständigheter gör att de senare möts igen och hon hjälper honom att få ett jobb, men måste lämna staden för egna engagemang. Han släpper då allt och förföljer henne på turnén. När han väl kommer ikapp blir de ihop, efter att han har sagt något i stil med ”du lämnar inte mig, jag lämnar dig.” Francine skriver även dikter, som hon inte vill att han ska läsa, men det gör han förstås. När han inser att de handlar om honom, släpar han med sig henne i bara nattsärken mitt i natten till en fredsdomare. De ska gifta sig. Hon är ju tveksam; han har inte ens friat och hon hade nog föreställt sig ett vackrare frieri. Då lägger han sig ned framför taxin och hotar med att låta den köra över honom. Det är förstås vackert och romantiskt, så de gifter sig.

Till en början verkar det som om New York, New York är omedveten just hur sunkig romansen är. Men så småningom när det börjar gå upp för Doyle att Francine är den som har talangen och personligheten för att lyckas, vilket har stått uppenbart för tittaren för länge sedan, så börjar det ta sig. Sympatin och fokus förläggs hos Francine, som är fantastiskt porträtterad av Liza Minelli.

Ändå är det med en känsla av under som jag inser att jag nästan lyckades ta mig igenom den nästan tre timmar långa New York, New York utan att stänga av och slänga fjärrkontrollen i väggen.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Hokusai av Sandra Forty

Författare: Sandra Forty
Förlag: T&J (2013)
Antal sidor: 95 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus

Sandra Forty är en brittisk konstvetare som är utbildad vid University of London. Hon har skrivit ett antal konstböcker och föremål för denna är Katsushika Hokusai, vilket är det namn han är mest känd under. Hokusai bytte nämligen namn många gånger under sin långa karriär. Han var en ovanlig och rastlös man som struntade i gränser och skapade nya kopplingar, men som aldrig sökte stor rikedom eller status. Hokusai producerade över 30000 olika designer, tryck, illustration, målningar och skissar. Han är särskilt känd för att ha introducerat perspektiv till de traditionellt endimensionella träsnittstrycken. Hokusais inflytande har även nått utanför Japan, då han hade stor påverkan på impressionisterna.

Mitt intresse för Hokusai härstammar från mitt vurmande för manga, japanska serier. Hokusai brukar ofta citeras som en förfader till manga, då han gjorde en del serier. Men ursprungligen betydde ordet ”snabb skiss.” Sandra Forty ger en snabb och engagerad överblick över hans karriär, från tiden som lärling till när han blev en etablerad mästare. Boken erbjuder, som sagt, snarare en överblick än en djupstudie i hans liv och leverne.

Fokus ligger snarare på de bilder som Hokusai producerade. Denna bok är relativt liten i formatet, men har ändå stor detaljrikedom vad det gäller bilderna. Färgerna är klara och väl återgivna. Det jag kan tycka är lite synd är att stort fokus har lagts på den bildserie som han gjorde över berget Fuji. Visserligen är bilderna fantastiskt vackra, men det hade varit spännande att se ännu mer från hans karriär. Jag blir väldigt förtjust i många av bilderna, och tycker om hur den lite traditionellt japanska stilen möter västerländskt perspektiv och skuggning. Det här är en bok att bläddra i och njuta av, om och om igen.

Så letar du efter en lättvindig bok att ge konstälskaren i present, då kan Sandra Fortys Hokusai vara rätt så perfekt.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 5 kommentarer

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Månpocket (2011)
Antal sidor: 534 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sophie tillhör överklassen med en självklarhet som gör att hon känner sig välkommen överallt. Hennes liv tycks dessutom gå som på räls: hon är framgångsrik författare, tjänar pengar och inbjudningarna till allsköns partyn strömmar in. Äktenskapet med Lukas är bra och de har ett fint hus ihop. Det väntade nu är att de skaffar barn ihop. Men så möter Sophie Kaja, en lesbisk radikalfeminist som inte alls hör hemma i hennes sfär. Livet spårar ur sina invanda spår och inget blir som förut.

Jag har länge varit nyfiken på Louise Boije af Gennäs författarskap, och då i synnerhet Stjärnor utan svindel. En roman som hävdas vara baserad på författarens egen romans med Mian Lodalen. Det var synd att det inte var den här jag läste först av hennes böcker, men jag tycker ändå om den. Det finns något poetiskt i språket, något som riskerar att bli blommigt men som aldrig går över gränsen, som jag tycker om. Även om författaren har en viss förtjusning i att skriva läsaren på näsan, att räkna upp saker som att ”nu åt jag frukost, betalade räkningarna och gick ut med hundarna”, så är detta en innerligt skildrad kärlekshistoria som får det att pirra i kroppen hos mig.

Ändå är jag märkligt kluven till Stjärnor utan svindel. Å ena sidan är det en lysande skildring av feminism och klass, å andra sidan faller den lätt åt att den idealiserar kvinnan på ett sätt som inte går att leva upp till. Analyserna kan bli lite schablonartade och generaliserande. Sedan kommer vi till karaktärerna. Jag tycker om både Sophie och Kaja, men de retar stundtals gallfeber på mig. Särskilt Sophie som alltid tycks kräva tolkningsföreträde, som ibland framstår som djupt homofob trots att hon lever tillsammans med en annan kvinna. Det är en bok som väcker mycket känslor hit och dit. Helt bekväm läsning är det inte, utan den utmanar. På ett positivt vis.

Jag är onekligen kluven till Stjärnor utan svindel: det är en bok som stretar och drar åt olika håll, men samtidigt är det en oerhört fin skildrat kärlekshistoria och stundtals en skarp analys av sin samtid.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 3 kommentarer

Lilla Berlin 3: Leva life av Ellen Ekman

Författare: Ellen Ekman
Tecknare: Ellen Ekman
Serie: Lilla Berlin, #3
Förlag: Kolik förlag (2015)
Antal sidor: 157 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I tredje volymen av Lilla Berlin, med undertiteln Leva Life, jobbar dagens ungdom på, kopplar av, går ut, kommer in, kopplar upp och taggar ner. Varje stripp är en mininovell, vars träffsäkra porträtt av unga storstadsmänniskor på 2010-talet skildrar vardagliga situationer med precis humor och satir. Skärpa, autentiska dialoger, suveräna person- och miljöbeskrivningar och ett utsökta öga för de små detaljerna kännetecknar denna serie.

Liksom många andra läser jag Ellen Ekmans serie Lilla Berlin i tidningen Metro eller när den gör sina rundor på sociala medier. Liksom många andra slås jag av hennes skarpsinnighet och slagfärdighet när hon skildrar livet för den moderna ungdomen. Igenkänningsfaktorn är stundtals mycket hög. Allt från slagfärdiga punchlines om att om vi lägger ett filter över den här utbrändheten så blir allt bra till Otto, som lever sitt liv för instagram och ständigt jagar den perfekta bilden på bekostnad av upplevelsen.

Lilla Berlin 3: Leva Life består ju av ihopsamlade strippar från Metro, vilket innebär att kvaliteten skiftar. Vissa träffar ju helt rätt hos mig och får mig att skratta högt, så som de som skildrar midsommarfirandet. Annat får mig att le och nicka lite innan jag går vidare. Kvaliteten är självklart hög, men det finns strippar som jag inte tycker är speciellt roliga och andra som får mig att vika mig av skratt. Vissa får mig att känna att Ekman har tjuvtittat på mig och mina vänner, andra får mig att undra om dessa människor kommer från samma planet som mig. Ändå kan jag inte hjälpa att jag sätter i mig hela samlingen, som den godisråtta jag är.

För Lilla Berlin 3: Leva Life är som en skål med godis av finaste kvalitet. Bara sätt dig ned och vräk i dig, så är du garanterad några goda skratt.

Andra böcker i serien

So Last Year

Mina vänner

Leva life

Cute Overload

Netflix and chill

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer