Silvervägen av Stina Jackson

Omslagsbild Silvervägen av Stina Jackson

Författare: Stina Jackson
Förlag: Månpocket (2018)
Antal sidor: 295 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

För tredje året på raken tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör på väg 95, som i folkmun kallas för Silvervägen. Den skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen. För tre år sedan försvann dottern Lina spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens och vinterns mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop. När ytterligare en flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer var hoptvinnade.

I sin debutroman Silvervägen målar Stina Jackson skickligt upp ett vackert porträtt av det norrländska landskapet, sedd från bilfönstret när en desperat far söker nätterna igenom efter sin försvunna dotter. Det är mycket stämningsfullt och melankoliskt. Det är ett fint porträtt av den norrländska glesbygden, som så många lämnar men också varför många stannar kvar. Det vackra och lockande med den. Miljöskildringarna är superba och vi får möta människor som lever utanför samhället av en eller annan anledning i Lelles sökande efter sanningen om sin dotters försvinnande.

Om Silvervägen hade dröjt sig kvar här, vid det ensliga landskapet och den sörjande fadern, skulle det ha varit en mycket bra bok. Dessvärre förstörs mycket fram emot slutet. Det märks att Jackson bor i USA. Hon har försökt förflytta ”survivalist groups” till den norrländska kontexten, utan att riktigt tänka igenom om det fungerar i Sverige. Trovärdigheten tappas ordentligt. Barn, som hela samhället känner till, kan inte hållas utanför skolgången på det sätt som skildras i boken. Och var får de tag i alla vapen? Särskilt som de avvisar all teknik, vilket troligen är nödvändigt i kontakten med vapensmugglare.

Sedan ogillar jag det klyschiga och rent skadliga porträttet av psykisk ohälsa som förekommer i Silvervägen. Även om Jackson skickligt skildrar medberoende som uppstår mellan Meja och hennes mamma, så är porträttet av mammans psykiska sjukdom uruselt skildrat. När vi ändå talar om Meja, så hade hon och Lelle behövt komma i kontakt långt tidigare för att deras relation skulle bli trovärdig. Som det är nu köper jag inte för fem öre att det skulle kunna uppstå en pappa-dotter-relation så snabbt.

Silvervägen är en debut som börjar lovande, men fram mot slutet rasar den ihop likt ett korthus.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Nu var det länge sedan jag hängde med på Tisdagstrion inne hos Ugglan & Boken, men denna vecka tänkte jag att jag skulle göra det. Veckans tema är: böcker jag ser fram emot att läsa i höst.

Vinnarna av Fredrik Backman är den sista delen trilogin om Björnstad. Den kommer ut nu i oktober och jag är riktigt nyfiken på hur han kommer att avsluta denna serie. Han är en författare som jag automatiskt läser när han släpper något nytt.

The King in Yellow av Robert W. Chambers är en novellsamling, som alla knyts samman av den förbjudna pjäsen Kungen i gult. De som kommer i kontakt med den drabbas av förtvivlan och vansinne. Låter riktigt spännande, i mina öron.

Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal gav jag till min morfar i julklapp för en massa år sedan, men var riktigt nyfiken på själv. Den hamnade i min ägo när vi tömde hans hus förra året inför att han skulle flytta. Nu har den åkt från bokhyllan till nattduksbordet.

Publicerat i läsning | Etiketter | 13 kommentarer

Pray Away

Poster för dokumentären Pray Away

Regissör: Kristine Stolakis
Produktionsår: 2021
Längd: 101 minuter

Exodus International var en av de stora förespråkarna för omvändelseterapi under flera år. Deras tolkning av omvändelseterapi var att man genom böner och beteendemodifikation skulle kunna gå från att vara homosexuell till att bli heterosexuell. I dokumentären Pray Away får vi höra vittnesmål från ledare inom Exodus om den skada och det lidande de har orsakat. Samtidigt försöker en överlevare söker helande och acceptans efter ett decennium av trauma.

Netflix har släppt flera riktigt bra dokumentärer. Pray Away är en av de senaste. Med en nyanserad blick skildrar den hur det kom sig att Exodus uppstod, vad det var som lockade människor till att bli aktiva inom rörelsen och den känsla av gemenskap som höll människor kvar även när de kände allt större skam över att de inte kunde förändras på det sätt som organisationen krävde av dem.

Pray Away är svår att se. Det är en fruktansvärt bra dokumentär. Den målar inte upp någon som ett monster, utan skildrar ett stort mänskligt lidande som uppstått på grund av internaliserad homofobi. Många gånger har de framstående ledarna i Exodus själva vara homosexuella, själva trott att de har kunnat ändra sig och när de börjar inse att de inte kan det, har de anklagat sig själva. Många gånger har de fått nästan PTSD-liknande symtom av sitt försök att upprätthålla fasaden. Många gånger kämpar de nu för att visa att omvändelseterapi inte fungerar, att det bara orsakar lidande.

För även om Exodus numera är nedlagt, så visar Pray Away att andra rörelser har poppat upp i dess ställe. Mest illa berörd blir jag av en person som levt som transkvinna, ett hårt liv av prostitution och droger, som nu är en av de mest ivriga förespråkarna för omvändelseterapi. Att denna person numera är man och fri från ”demonen”, eller vad han nu skulle kalla det, som fick honom att tro att han var kvinna.

Pray Away är en oerhört viktig och välgjord dokumentär, som jag verkligen rekommenderar er att se.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Dragon’s Heart av Jane Yolen

Författare: Jane Yolen
Serie: Pit Dragon Chronicles, #4
Förlag: Graphia Books (2011)
Antal sidor: 393 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I ett år har Jakkin och Akki levt tillsammans uppe i bergen. Nu har de återvänt till drakfarmen, med rentvådda namn, och världen har förändrats mycket sedan de flydde. Det finns inga påsslavar längre. Inget herrefolk. Alla på Astar IV är fria. Samtidigt som de brottas med förändringarna i samhället, brottas de också med sina hemligheter: hur man överlever skendagern och kan kommunicera telepatiskt med drakar. Men risken är att man börjar massdöda drakar om hemligheten läcker ut i orätta händer…

Jane Yolen skrev sin ursprungliga trilogi om pojken Jakkin och hans drakar på 80-talet. Jag älskade böckerna som barn, men blev frustrerad när jag som vuxen läste om dem. Den tredje boken erbjuder nämligen inga som helst svar på de frågor som väckts under resans lopp. Som tur är skrev Yolen 2009 en fjärde bok: Dragon’s Heart.

Dragon’s Heart är en mer mogen bok, i mina ögon. I alla fall annorlunda. Vi börjar se mer representation jämfört med de tidigare böckerna och kvinnorna ifrågasätter mer sina roller. Samtidigt så kan jag inte hjälpa att känna att boken bara finns till för att knyta ihop de trådar som lämnats lösa sedan tidigare. Det finns inte mycket substans eller nytt i den.

Sedan är Dragon’s Heart den första av böckerna som jag läser på engelska och jag måste säga att jag uppskattar den svenska översättningen. De har skalat bort en del saker som bara är skrattretande, som att drakarna tilltalas med ”thou” och ”thee”. Varje gång Jakkin sänder ”thou beauty” till en drake är som att dra naglar längs en griffeltavla. Det passar helt enkelt inte tonen i resten av språket.

Även om Dragon’s Heart på många sätt tillfredsställande knyter ihop säcken, så väcker den ytterligare frågor. Frågor som dock Jakkin och Akki inte kan besvara, utan som andra karaktärer måste ta vid. Övergången till ett fritt samhälle sker väldigt smidigt. Lite för smidigt. Det måste finnas konsekvenser för människorna som Yolen inte skildrar. Jag skulle vilja se en bok som behandlar det.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Den röda draken (recension)

Drakens kraft (recension)

Drakungarna (recension)

Dragon’s Heart

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Rörlighetsträning av Simon Sköld

Omslagsbild Rörlighetsträning för ett smidigare liv av Simon Sköld

Författare: Simon Sköld
Förlag: The Book Affair (2021)
Antal sidor: 127 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Redan i trettioårsåldern börjar kroppen bli allt mindre smidig. Något som inte förbättras av vår alltmer stillasittande livsstil, där dålig hållning, sms-nacke och ont i ryggen är mångas vardag. Vissa dagar kanske en del känner sig så stela att det är svårt att ta på sig strumporna. Men det finns lösningar. En av dem är rörlighetsträning, som enligt forskning har stor betydelse för vår hälsa. Ökad rörlighet minskar risken för både värk och skador. Det leder dessutom till mjukare leder, bättre balans, mer kroppskontroll och en snyggare, stoltare hållning när du tränar upp din rörlighet. Med rätt övningar kan du hålla dig stark och smidig länge och få ökad livskvalitet.

När jag såg Simon Skölds Rörlighetsträning för ett smidigare liv när den kom ut, satte jag genast upp den på min att läsa-lista för året. Jag letar ständigt inspiration för att få in mer rörlighetsträning i livet. Men jag måste erkänna att jag inte har någon koll på vem Sköld är. Jag är fruktansvärt dålig på svenska mediapersonligheter, särskilt de som är verksamma på sociala medier.

Inledningsvis blir jag lite besviken på Rörlighetsträning för ett smidigare liv. Jag har köpt den specifikt för rörlighetsträning och blir därför lite irriterad på den långa inledningen som handlar om varför det är bra att träna, hur du hittar motivation till träningen, hur man sätter mål, och så vidare. Säkert jättebra för den som vill komma igång med träningen, men för den som redan är där och har köpt boken av en specifik anledning – rörlighetsträning – blir det lite frustrerande.

När man väl kommer fram till de 19 övningar som finns i Rörlighetsträning för ett smidigare liv är de dock guld värda. Jag har redan plockat in flera i min dagliga stretchning och använder en del som pausgympa på jobbet. Jag hänger från dörrkarmar och står framåtfälld. Bilderna gör det lite extra tydligt hur du ska placera kroppen och texten berättar vilka muskler och kroppsdelar som ska kännas i övningarna.

Om Rörlighetsträning för ett smidigare liv inte hade handlat så mycket allmänt om träning, hade jag tyckt bättre om den. Som det är nu känns det som väldigt lite handlar om faktiskt rörlighetsträning.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Mister Impossible av Maggie Stiefvater

Författare: Maggie Stiefvater
Serie: The Dreamer Trilogy, #2
Förlag: Scholastic (2021)
Antal sidor: 340 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Behöver drömmarna leylinjerna för att rädda världen, eller kommer de att förgöra den? Bryde, Ronan och Hennessy beger sig ut på en resa över USA för att försöka väcka de alltmer försvagade linjerna. Det är det enda sättet som de kan hålla de framdrömda människorna vakna. Samtidigt trappar moderatorna upp jakten på den. Men Carmen Farooq-Lane börjar alltmer tvivla på uppdraget. Nog för att drömmarna är farliga, men det måste finnas en annan utväg än att döda dem…

Jag har älskat Maggie Stiefvaters sätt att skriva sedan jag snubblade över Frost. Därför känns det märkligt att erkänna det, eftersom många anser att det är hennes stora genombrott, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i The Raven Cycle. Det innebar en skiftning i hennes författarskap som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men som jag inte tyckt varit till det bättre. Det jag gillade bäst med den serien var Ronan och Adam, så därför såg jag fram emot en trilogi med Ronan som huvudperson. Men som jag märker medan jag läser Mister Impossible: jag är helt enkelt inte speciellt förtjust i den här världen.

Nog för att det finns gott om saker som jag gillar med Mister Impossible. Sättet som Stiefvater letar sig in under sina karaktärers hud så att jag känner vad de känner. Hennes språkkänsla och bildspråk. Faktumet att så mycket av Mister Impossible handlar om konst och att skapa, med den blick som bara en konstnär kan ha. (Stiefvater var konstnär långt innan hon blev författare.)

Men ändå känns Mister Impossible länge som den mediokra tvåan för min del. Men så kommer slutet. En vändning som jag visst anade, men vars inflytande över Ronan blev förödande. En slutstrid med oerhört höga odds. Ett slut med saker som antyds och gör att jag vill veta vad som kommer hända härnäst.

Så nej, jag må inte vara helt upp över öronen förälskad, men jag måste ändå säga att Stiefvater med Mister Impossible visar att hon har förmågan att väva samman en förbannat bra historia.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Call Down the Hawk (recension)

Mister Impossible

Unnamed third book

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Fall Time, Cozy Time Book Tag

Jag brukar regelbundet göra räder in hos Vargnatts bokhylla därför att hon alltid lyckas hitta de allra bästa taggarna. Den här har jag snott från henne, så som många andra.

CRUNCHING LEAVES: CHOOSE A BOOK THAT HAS RED/ORANGE/YELLOW ON THE COVER

Omslagsbild Dödsritten av Maggie Stiefvater

Självklart var jag tvungen att välja Dödsritten av Maggie Stiefvater, som är ett suggestivt omslag med mängder av röda, orangea och gula toner i omslaget. Dessutom så passar den så väl att läsa på hösten. Första meningen lyder ”Det är den första dagen i november, så idag kommer någon att dö” och för dig direkt till den där karga ön, med det vilda havet runtom knuten. Ett hav fyllt av livsfarliga, men vackra, capall uisce. Hör du klapprandet av deras hovar, då är du redan död.

COZY SWEATER: WHAT BOOK GIVES YOU THE WARM FUZZIES?

För mig är det att läsa om Harry Potter-böckerna. Egentligen borde jag ha det som stående tradition att dra på mig en chunky knit-tröja, ta ledigt i en vecka och plöja bokserien från början till slut. Det är en perfekt höstsysselsättning, när regnet smattrar mot rutorna och vinden viner utanför lägenheten.

FALL STORM: CHOOSE YOUR FAVORITE BOOK OR GENRE THAT YOU LIKE TO READ ON A RAINY DAY

Alltså, det får nog bli fantasy. Jag börjar inse allt mer och mer att jag är som lyckligast när jag får läsa riktigt bra spekulativ fiktion.

COOL CRISP AIR: WHAT’S THE COOLEST CHARACTER YOU’D WANT TO TRADE PLACES WITH?

Hermione Granger, kanske. Om jag slapp äventyren och bara fick gå på Hogwarts.

HOT APPLE CIDER: WHAT UNDER HYPED BOOK DO YOU WANT TO SEE BECOME THE NEXT BIGGEST, HOTTEST THING?

Oerhört svårt att säga, men jag tycker att The Secret Horses of Briar Hill av Megan Shepherd är oförtjänt okänd. Det är verkligen en barnbok av klassiska mått. En bok skriven i modern tid, men som känns som om den alltid har funnits där.

PUMPKIN SPICE: WHAT’S YOUR FAVORITE FALL TIME COMFORT FOODS?

En soppa som jag alltid älskar att göra till hösten är en potatis- och löksoppa som jag lärde mig göra på hemkunskapen i skolan. Väldigt simpel mat, men ack så gott och värmande. Annars tycker jag om att kura ihop mig under en filt med något chokladigt och en varm kopp te.

WARM, COZY BONFIRE: SPREAD THE COZY WARMTH, WHO DO YOU TAG?

Jag taggar den som känner sig manad 🙂

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Rösterna

Poster för Rösterna

Regissör: Ángel Gómez Hernández
Manus: Santiago Díaz
Originaltitel: Voces
Skådespelare: Rodolfo Sancho, Ana Fernández, Ramón Barea, Belén Fabra, Lucas Blas
Produktionsår: 2020
Längd: 97 minuter

Daniel och Sara försörjer sig på att köpa slitna hus, renovera dem och sälja dem med vinst. Men när de flyttar in i sitt senaste objekt, som av grannskapet kallas för ”rösternas hus” till deras ovisshet, dröjer det inte länge förrän parets son börjar bete sig märkligt. Eric säger sig höra röster. Röster som säger hemska saker till honom. En natt hittar Daniel och Sara Eric drunknad i poolen. Barnets död söndrar föräldrarna, men Daniel måste stanna kvar och renovera huset. Snart börjar även han höra röster. Kan Eric vara fångad och i behov av sin pappas hjälp? Desperat söker Daniel hjälp hos en expert på övernaturliga röstfenomen och de börjar blottlägga husets mörka hemligheter.

Jag hade riktigt låga förväntningar på Rösterna när jag började titta på den. Den var en av tre skräckfilmer (de andra två var Aterrados och Malevolent) som jag samtidigt lade till på min lista på Netflix. Men snart sögs jag in i filmen.

Ángel Gómez Hernández använder sig skickligt av skräckfilmens konventioner vad det gäller färgskala, foto och musik för att bygga upp en krypande stämning i Rösterna. Även om många av elementen känns bekanta och det förekommer ett moment av splatterskräck som var lite onödigt, så är det mycket skickligt gjort. Det här är den första skräckfilmen på länge som får mig att känna obehag.

Mycket beror på de skickliga skådespelarna i Rösterna. För att vara ett barn så är Lucas Blas riktigt bra som Eric. Rodolfo Sancho riktigt skiner i rollen som den sörjande, desperata fadern. Likaså är Ramón Barea mycket bra som experten på övernaturliga fenomen och komplementäras bra av Ana Fernández.

Upplösningen i striden mot ondskan i Rösterna blir bombastisk, men fungerar väl. Det är spännande att se på. Det verkliga slutet, dock, är mer lågmält. Dessutom med en tvist som får mig att väsa till tv-skärmen: ”era rövhattar, skulle det där verkligen vara nödvändigt?” Slutet gnager fortfarande i mig en tid efter att jag har sett filmen.

Rösterna är en obehaglig, sorglig film som begagnar sig skickligt av skräckfilmens konventioner för att skapa en bra berättelse.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Come Closer av Sara Gran

Omslagsbild Come Closer

Författare: Sara Gran
Förlag: Faber & Faber (2021)
Antal sidor: 165 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Amanda är en lovande och framgångsrik arkitekt. Äktenskapet med Ed är lyckligt. Men allt förändras när de börjar höra knackande ljud i sin lägenhet. Knackande ljud som bara hörs i Amandas närhet. Hon börjar drömma underliga drömmar. Få konstiga impulser. Men det är inte som om allt gick snett med en gång. Snatteri. Våldsutbrott. Minnesluckor. Det måste finnas en rimlig förklaring till allt detta.

Sara Grans Come Closer fanns på en lista över böcker som rekommenderades vara snarlika något jag då läste och var mycket förtjust i, men jag kan inte komma ihåg vilken bok det var som inspirerad listan. Men jag har kvar de böcker jag plockade som intressant från den på min att läsa-lista på Goodreads.

Om jag ska vara ärlig, är inte Come Closer särskilt välskriven. Prosan är hackig och förlitar sig lite väl mycket på tillfälligheter. Samtidigt finns det något i berättelsen som suger tag i en. Som gör att man följer med Amanda ned i mörkret, där hon börjar förlora greppet kring sig själv och sin kropp. När hon kämpar med något annat, något äldre än hennes själv som vill komma i besittning av henne.

Come Closer är en kort bok som lockar till att man läser den fort. Att den är kort är både till dess fördel och till dess nackdel. Till dess fördel är att händelseförloppet blir andlöst spännande och obehagligt. Till dess nackdel att Amanda aldrig riktigt fördjupas som karaktär. På ett logiskt plan vet man vad det är hon står i begrepp att förlora, men å andra sidan är det inte förluster som man blir känslomässigt investerad i.

Ändå tyckte jag riktigt bra om Come Closer. En kort skräckroman som passar perfekt nu när det börjar bli mörkare ute och när regnet smattrar mot rutorna.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Crazy rich i Asien av Kevin Kwan

Omslagsbild Crazy Rich i Asien av Kevin Kwan

Författare: Kevin Kwan
Originaltitel: Crazy Rich Asians
Översättare: Christina Mansicka
Serie: Crazy Rich Asians, #1
Förlag: Lovereads (2019)
Antal sidor: 467 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Rachel Chu har dejtat Nicholas Young i två år. Nu har han bjudit med henne hem till Singapore, eftersom Nicks bästa vän ska gifta sig. Resan blir dock inte så lugn som Rachel har väntat sig. Bröllopet de ska gå på visar sig var ett av årets största och mest påkostade, och har diskuterats i månader i skvallerpressen. Nick är bestman och som, det visar sig, en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar. Varför? Ja, hans familj visar sig inte bara vara förmögen, utan en av de rikaste familjerna i världen. Blickarna som vänds mot Rachel är inte alltför vänliga, utan snarare värderande och dömande. Och Nicks ömma mor är långtifrån säker att hon är rätt för honom.

Förra året såg jag filmatiseringen Crazy Rich Asians och blev därefter nyfiken på att läsa böckerna som låg till grund för filmen. Första boken Crazy rich i Asien dök upp på årets bokrea. Då klickade jag förstås hem den.

Dessvärre hade jag riktigt svårt att komma in i Crazy rich i Asien. Den ville inte riktigt släppa in mig. Jag hade svårt för slangen som hade slängts in, fotnoterna, sättet berättelsen var uppbyggd likt en skvallerblogg. Faktum var att jag lade ifrån mig den i en hel dag och övervägde att lägga den åt sidan.

Men så plockade jag upp den efter att den hade fått vila lite och plötsligt tyckte jag att Crazy rich i Asien var bra. Lite rolig, faktiskt. Det är en ytlig, glamorös värld som Rachel ovetande hamnar i. Mer än en gång väser jag ordet ”skitstövel” åt alla karaktärer som behandlar henne så fruktansvärt illa. Kevin Kwan gläntar lite på dörren till en annan värld som man inte anar finns: en värld full av pengar, märkeskläder, privatplan och ofantligt många fastighetsinnehav. Det är lite fascinerande, må jag säga.

Men jag tror nog ändå att jag tyckte bättre om filmatiseringen av Crazy rich i Asien än vad jag tyckte om boken. Dock tror jag att jag kommer att äta upp mina ord och läsa resten i serien.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Crazy rich i Asien

China rich girlfriend

Rich people problems

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar