Författare: Donna Tartt
Originaltitel: The Secret History
Översättare: Nille Lindgren
Förlag: Bonnier Pocket (2009)
Antal sidor: 703 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Richard Papen flyr sitt själsdödande liv i Kalifornien för att börja på college i New Haven. Där får han snart nys om professor Julian Morrow, en excentrisk professor som handplockar sina elever till sin kurs i klassisk grekiska. Richard vill bli en del av denna intellektuella krets och betraktar dem från utsidan till en början. När han får sin chans, blir han snart accepterad av dem. Men de är inte bara kultiverade och spännande, vilket han också vill vara, utan ägnar sig åt ett något annorlunda collegeliv. De testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger, riter och ritualer i sann dionysisk anda. Men när leken spårar upp svävar de alla i fara och leder till farliga beslut.
Den hemliga historien blev vald i min bokcirkel på temat ”en bok som utspelar sig under denna årstid” (höst/vinter.) Jag är lite avigt inställd till boken först och tror inte att jag ska tycka om den. Inledningsvis känns det som om det inte är en bok för mig, men till min irritation så sugs jag in i handlingen och vill bara sträckläsa.
Donna Tartt har i Den hemliga historien lyckats måla upp ett persongalleri bestående av inte särskilt sympatiska karaktärer, som ändå kryper in under huden på en. Man bryr sig om dem och tycker om dem, även när de handlar så totalt idiotiskt. En backanal? Skämtar ni med mig? På vilket sätt tyckte ni det var en bra idé?
Trots att det i ett tidigt skede står klart vad det är som har hänt i Den hemliga historien, så är vägen dit oerhört spännande. Gruppen begår ett gemensamt mord och Tartt skildrar vägen dit, till beslutet och genomförande, på ett oerhört spännande vis. Konsekvenserna av deras handlingar, i form av post-traumatisk stress och skuld, är också realistiskt skildrade. Hennes språk, blandat med inslag av klassiska texter och filosofiska resonemang, bidrar till att teckna bilden av karaktärerna och deras personligheter.
Den hemliga historien är en bok som har bitit sig fast hos mig och det tog tid innan jag kunde börja på en annan bok, eftersom jag var så fast bland dessa karaktärer efteråt.
Läste Steglitsan förra året och nu är jag jättesugen på att läsa Den hemliga historien som jag också har.
Det här var min första bok av Donna Tartt och jag blev positivt överraskad 🙂
Pingback: Månadsrapport: Januari 2020 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: The Netflix Book Tag - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson