Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Författare: Anna Arvidsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Antal sidor: 321 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Alba Vinter är född in i en släkt med en hemlighet. Kvinnorna är ordbrodöser: med det skrivna ordet kan de kontrollera människors handlingar, tankar och känslor. På sin artonårsdag ska Alba genomgå invigningsriten och påbörja sitt läroår. Men något går snett. Kraften kommer inte till henne. Förvirrad och vilsen skickas hon till en avlägsen släkting, men blir snart varse om att det finns mörka hemligheter i släkten. Att vissa kan gå hur långt som helst för kraftens bevarande. Alba tvingas in i en kamp mot klockan för att hinna först och förhindra ett mord.

Anna skriver under är en blogg som består av tre skrivande människor som alla stöttar varandra i sitt skrivande. Jag har tidigare läst Anna Jakobsson Lund och Anna Ahlund av dessa, och tyckte mycket om deras böcker. Anna Arvidsson är den sista av dem som debuterar med Ordbrodösen och det är en av årets debuter som jag har varit mest nyfiken på.

Vi kastas genast in i ordbrodösernas värld med deras regler och begränsningar. Det märks att Arvidsson har lagt ned en hel del tankeverksamhet på hur det ska fungera och därtill skapat en mytologisk bakgrund till ordbrodöserna. De har sina egna sägner och historier, som vi får ta del av. Ibland kan jag tycka att vi lastas på med lite mycket information, men oftast finns det en poäng med det i Ordbrodösen. Ordbrodösernas värld är i vilket fall som helst magisk.

Jag sugs genast in i Ordbrodösen. Mycket för att jag fastnar för Alba, hennes saknad efter mamman och hur hon bygger upp relationer med de hon möter. Mötet med Lo och Klara skapar ju alternativ till en annan värld än den snäva sfär hon är uppväxt inom och det är värmande att se hur Alba börjar fundera på om ett annat liv är möjligt än det hon hade tänkt sig.

Samtidigt är ju mysteriet riktigt spännande. I takt med att Alba lär sig mer om ordbrodöserna vill jag bara läsa lite ett till. Ett kapitel till. Några sidor till. Fram emot slutet är det ju omöjligt att sluta att läsa, utan jag sitter som klistrad tills jag har läst ut Ordbrodösen.

Ordbrodösen är en spännande och fantasifull debut som fängslade mig från första till sista sidan.

Tusende våningen av Katharine McGee

Författare: Katharine McGee
Originaltitel: The Thousandth Floor
Översättning: Ylva Kempe
Serie: Tusende våningen, #1
Förlag: Gilla Böcker (2017)
Antal sidor: 426 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 2118 och platsen är Manhattan. Ett tusen våningar högt hus skuggar hela Brooklyn. För den som har råd kan Tornet ge en allt som en önskar sig. Och råd, det har Averys familj som bor på tusende våningen. Men det hon allra mest vill ha kan hon inte få. Hennes bästa vän Leda bor nästan lika högt upp och för att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras genom att anlita hackaren Watt. Längre ned i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin syster efter att mamman har dött. Långt ned i huset har även Eris tvingats flytta efter att sanningen om hennes liv har avslöjats. Alla lever sina liv oberoende av varandra, men hemligheter och utpressning kommer föra dem samman.

Tusende våningen damp ned i brevlådan som en överraskning några dagar innan jul. Det var inte någon bok som jag hade hört talas om tidigare, men när jag läste om den drogs tankarna till ett futuristiskt Gossip Girl med inslag av Pretty Little Liars. Tankar som stämde väl överens med innehållet. Den senare influensen kommer nog att bli starkare längs med seriens lopp.

I Tusende våningen ligger fokus på det glamorösa livet. Det är fester, kläder och pengar som gäller. Men det har också sina baksidor i form av drogmissbruk och en stark konkurrens inom olika kompisgäng. Alltihop är snyggt sammanvävt med futuristiska detaljer som antyder ett större världsbygge, som kommer att bli roligt att utforska vidare.

Berättandet i Tusende våningen sker ur fem olika karaktärers perspektiv, men det blir aldrig rörigt. Alla karaktärer har sitt unika perspektiv på händelserna, även om rösterna ibland kan bli lite lika. Så småningom börjar deras berättelser att kollidera, trassla in sig i varandra och blir mer komplicerade.

Det finns ett ständigt driv i Tusende våningen. Dels beror det på att karaktärerna är intressanta och skapar dramatik genom sina relationer, dels för att det finns hemligheter och antydningar som gör att jag vill nysta vidare i berättelsen. Boken är lite av ett guilty pleasure, men så härligt skriven att jag bara vill läsa mer. Det är svårt att lägga den ifrån sig.

Om du gillar Gossip Girl eller drama, då kommer du nog att gilla Tusende våningen också.

Sömnrevolutionen av Arianna Huffington

sömnrevolutionen

Författare: Arianna Huffington
Originaltitel: The Sleep Revolution: Transforming Your Life, One Night at a Time
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark förlag (2016)
Antal sidor: 319 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

”I Sömnrevolutionen visar Huffington hur uppfattningen om att sömn är ett sätt att slösa med tid äventyrar vår hälsa och undergräver vårt arbetsliv, vårt privatliv och vårt sexliv. Hon utforskar den senaste forskningen kring hur vårt teknikberoende stör vår sömn, vad som händer med oss medan vi sover och drömmer och synar även den farliga industrin kring sömnmedel.” (Från baksidetexten)

Jag och sömn har ett turbulent förhållande, då jag har lidit av sömnsvårigheter av och till sedan jag var i elvaårsåldern. Förra året gick jag till och med i KBT för att förbättra min sömn, vilket hjälpte otroligt. Därför tänkte jag att Arianna Huffingtons Sömnrevolutionen skulle vara något för mig. Att den skulle vara riktigt intressant. Att den kanske skulle bli 2016 års Charmen med tarmen, en underhållande faktabok som verkligen lärde en något nytt och förändrade sättet att se på saker.

Men nej, inte riktigt. Huffington har en tes om dagens sömnsvårigheter och denna tes ska hamras in i Sömnrevolutionen. Att vi inte sover beror på att vi är konstant uppkopplade (okej, där har hon en poäng) och att vi nedvärderar sömn (va?). Detta skildras med hjälp av studier (som inte finns i någon referenslista, där författarna inte alltid skrivs ut utan det hänvisas till en svensk studie, till exempel, och allmänt på ett sätt som gör det svårt att kolla upp hennes källor), illustrerande citat som bara dyker upp mitt på sidan och anekdotiska berättelser av antingen Huffington själv eller någon kändis. Överlag ger detta inte ett särskilt trovärdigt intryck.

I USA får författare ofta betalt efter antalet ord när de skriver facklitteratur, vilket uppmuntrar till ordbajseri. Jag vet inte hur många gånger det i början av Sömnrevolutionen står att amerikaner sover mindre än de här magiska sju timmarna som ska göra oss utvilade och pigga, men det är tillräckligt många gånger för att jag ska känna mig idiotförklarad. Därtill tillkommer det kapitel som känns fullständigt irrelevanta, såsom ett långt kapitel om drömmar och drömtydning eller hur hotell måste börja satsa på sängkvaliteten för att locka till sig fler kunder. Överlag känns boken spretig och som om den vill åt alla håll och kanter.

Visst har Sömnrevolutionen sina poänger och intressanta punkter, men det drunknar i utfyllnad och en märklig oförmåga att separera korrelation från kausalitet. Lustigt nog har hon i vissa avsnitt av boken det på det klara att samband inte indikerar orsak, medan i andra fall, som när det gäller sömntabletter, tycks hon ignorera denna vetskap. Mitt bestående intryck är att hon har en åsikt som hon försöker underbygga med vetenskap, men att hon har plockat lite som hon vill för att kunna bevisa den.

Nej, för mig är Sömnrevolutionen en stor besvikelse. Den känns helt enkelt inte saklig.

betyg2

Högt spel av Leigh Bardugo

högt spel

Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Six of Crows
Översättning: Carina Jansen
Serie: Six of Crows, #1
Förlag: Gilla Böcker (2016)
Antal sidor: 423 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Ketterdam är en myllrande hamnstad där handeln står högst i kurs. I dess undre värld är Kaz Brekker ett namn att frukta. Det kriminella underbarnet är känt som Bedragaren och det finns väldigt lite han inte skulle göra för pengar. När han får till uppdrag att genomföra en till synes omöjlig kupp borde han tacka nej. Istället samlar han ihop ett gäng osannolika individer: en förlupen rikemansson, en prickskytt med spelproblem, en grisha som hamnat på villovägar, en hämndlysten straffånge och en beryktad spion. Denna udda skara människor är kanske de enda som kan rädda världen från förödelse, såtillvida de inte tar livet av varandra först.

Jag var väldigt förtjust i Leigh Bardugos Grisha-trilogi, så när jag hörde talas om att hon skulle spinna vidare i samma värld men med andra karaktärer så ville jag självfallet läsa. Inte blir jag besviken heller. Högt spel är bättre, mognare och mycket mer spännande.

En av anledningarna är att i Högt spel passar Bardugo på att utvidga den värld som hon så omsorgsfullt byggde upp i sin tidigare trilogi. Vi förflyttar oss bortom Ravkas gränser, in i de andra länderna och får se fler sidor hos de politiska relationerna länderna emellan. En blandning av holländskt, slaviskt och nordiskt får hela världen att sjuda av liv. Hon får det att se så lekande lätt ut att skapa en så fullständigt trovärdig fantasyvärld. Det upplevs aldrig som rörigt, trots att det är många grupper och seder att hålla reda på, och hon portionerar ut informationen så oerhört snyggt.

Sedan är det karaktärer i Högt spel. Vad ska en säga? Det är så skickligt hur hon ger pusselbit efter pusselbit till varje individs förflutna. Att de alla har unika röster och fastän synvinklarna konstant skiftar så blir det aldrig rörigt. Alla har någon form av relation till varandra och trådarna trasslas ihop och det uppstår spänningar. Hela gänget är så underbart att läsa om och se hur de utvecklas genom boken. Alla karaktärer är så engagerande.

Om jag skulle beskriva Högt spel i korta ordalag skulle jag säga att det är som en heist film i en fantasyvärld. Vi har de vansinniga, smarta planerna som innehåller lager på lager och som kan ändras i sista minuten. Vi har en kamp mot klockan. Det är så olidligt spännande att jag bara vill läsa ett kapitel till hela tiden till dess att boken är slut. Och Bardugo bjuder ständigt på nya tvistar under resans lopp som får mig att tappa hakan. Det här är riktigt bra, hör ni.

Högt spel är annorlunda från hennes tidigare böcker, men det är ett bra annorlunda. Det här är nog årets fantasyroman för min del.

Andra bokbloggare om Högt spel

Carolina läser; Fantastiska berättelser

Andra böcker i serien

Högt spel

eng. Crooked Kingdom

Ensamvarg av Sara Dalengren

ensamvarg

Författare: Sara Dalengren
Serie: Flocken, #1
Förlag: Upper Room förlag (2016)
Antal sidor: 270 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mitt ute i skogen på landsbygden bor thrillerförfattaren Miriam. Hon har ett sinne för det makabra som får potentiella pojkvänner att sätta i halsen och fly fältet. När hon förbarmar sig över en skadad främling förändras hennes lugna, lantliga tillvaro drastiskt. Jonathan är nämligen en skepnadsskiftare. Hans flock har av okänd anledning dömt honom till döden och han är nu på flykt undan dem. Hos Miriam finner han en fristad, men vågar han tro på en framtid eller kommer det förflutna att hinna ikapp honom?

Sara Dalengren är en av bloggarna bakom Beas bokhylla, som jag har följt under en längre tid. När jag hörde att hon skulle bokdebutera med Ensamvarg blev jag genast nyfiken och sugen på att läsa den. Hon var vänlig nog at skicka ett recensionsexemplar.

Redan omslaget fångar ju läsarens uppmärksamhet när det är så vackert. När en slår upp Ensamvarg så fångas en också av det lättlästa språket och karaktärernas personlighet. Det uppstår ett driv som gör att jag hela tiden vill läsa lite till, stanna kvar lite längre hos Miriam och Jonathan. Jag har väldigt kul under läsningen.

I Ensamvarg märks det att Dalengren är väl bekant med romancegenren och att hon därtill älskar den. Det är den perfekta blandningen spänning, humor och romantik som gör den här typen av böcker så underhållande att läsa. Samtidigt kanske hon är lite väl bekant med genren. Karaktärerna och händelseutvecklingen känns igen. Inte för att det gör så mycket när det är paketerat så snyggt som det är, men jag önskar att Ensamvarg hade tagit ut svängarna en aning till.

Det känns dock fräscht att den kvinnliga huvudpersonen får vara intresserad av mord och lemlästning på ett sätt som ofta inte tolkas som så kvinnligt. Dessutom uppskattar jag att det ekonomiska förhållandet är omvänt från hur det brukar vara i romance: istället för att Miriam behöver Jonathans pengar, så är det Jonathan som behöver hennes stöd. Ändå känns det aldrig ojämlikt, utan naturligt och självklart att hjälpa den som har hamnat i en svår situation. Överlag tycker jag om karaktärerna som skildras i boken. Alla väcker intresse och nyfikenhet.

Ensamvarg är romance när den är som bäst: underhållande, romantisk och spännande. Jag ser fram emot nästa del i serien.

Andra delar i serien

Ensamvarg

Varghamn

Det enda som betyder något av Jeanette Palmqvist

det-enda-som-betyder-nagot

Författare: Jeanette Palmqvist
Förlag: Hoi förlag (2016)
Antal sidor: 307 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Astrid växer tillsammans med sina systrar upp i ett strikt kristet hem. Vägen är tydligt utstakad: maka, mor, fabriksarbeterska. Men i 1930-talets Norge frigör sig Astrid från dessa förväntningar och reser till Oslo för att utbilda sig till sjuksköterska. Hon börjar engagera sig i kampen för fred och frihet. Samtidigt lär hon känna musikern Thomas. De börjar planera en framtid tillsammans, men när han möter hennes syster Ågot uppstår ett tycke som kommer föra deras liv i riktningar som de aldrig hade kunnat förutspå.

Ibland när jag ska sätta mig ned och skriver en recension så har jag väldigt svårt att komma på vad jag ska skriva. När det kommer till Det enda som betyder något är så fallet. Jeanette Palmqvists debutroman är en kompetent berättad historisk roman som verkligen andas liv i mellankrigstiden och hur vården var uppbyggd på den tiden. Jag fascineras av de bitar som skildras när Astrid arbetar som sjuksköterska.

Däremot förstår jag mig inte riktigt på nutidsskildringen i Det enda som betyder något, den om Anna som reser till Norge för att göra efterforskningar om den bok hon skriver om Astrid och Ågot. Den blir bara överflödig. Jag skulle lika gärna kunna hoppa över de bitarna eftersom de ger så lite. Det känns som en darling som kunde ha dödats med gott samvete. Det finns en klar anledning till att jag helt har utelämnat den i min beskrivning av handlingen.

Det enda som betyder något har ett förhållandevis litet persongalleri. Eller snarare läggs fokus på Thomas, Astrid och Ågot till den grad att alla andra bleknar. Men då det är deras relationer och spänningar som gör romanen fängslande gör det inte så mycket. Särskilt Astrid är fängslande, hon som inte tänker nöja sig med den lott i livet som andra har försökt ge henne. Hon är inte nöjd med rollen som maka och mor, utan vill något mer. Något större. Göra ett avtryck. Att följa hennes resa mot sina drömmar och de motgångar som hon ställs emot är väldigt spännande.

Tyvärr upplever jag att Det enda som betyder något slutar lite väl abrupt. Det känns som om det hade gått att spinna vidare en bit till och knyta ihop trådarna lite snyggare. Nu blir det mest hängande i luften.

Som historisk roman tycker jag mycket om Det enda som betyder något. Men en onödig parallellhandling i nutid och ett abrupt slut drar ned helhetsintrycket.

betyg3

Andra bokbloggare om Det enda som betyder något

Just nu just här

Välkommen till Himmelsta av Hanna Landahl

valkommen-till-himmelsta

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Celanders förlag (2016)
Antal sidor: 204 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Det går delade meningar om Himmelsta är en stad eller bara en ort. Men en kommun är det i alla fall och det innebär att den måste dra sitt strå till stacken för att ta emot flyktingar. När nyheten om att ett boende för ensamkommande flyktingbarn ska slå upp dörrarna i Vita Villan rör det upp vilda känslor. Anja, blivande chef för boendet, är förväntansfull. Nicke är fast besluten att sätta käppar i hjulet för planerna. Vad kommer egentligen hända när Ibra från Eritrea och bröderna Hamid och Mohammed från Syrien kommer till det lilla samhället på svenska landsbygden?

Välkommen till Himmelsta är en brinnande aktuell bok med tanke på det politiska klimatet och diskussionen kring flyktingar som råder. Utvecklingen i Sverige gör mig mörkrädd för närvarande, och det känns som om denna debutroman lyckas skildra den på ett träffsäkert och realistiskt vis. Hanna Landahl fångar slitningarna som kan uppstå i ett litet samhälle när frågan om ett boende runt hörnet väcks. Mer eller mindre sympatiska karaktärer som både vill hjälpa till och som motarbetar utvecklingen befolkar bokens sidor.

Ett flertal röster får komma till tals i Välkommen till Himmelsta utan att det någonsin blir rörigt. Varje person har sin distinkta röst och ger sin bit till handlingen, vilket skickligt vävs samman till en helhet. Jag skulle kanske ha önskat att pojkarna hade fått ta lite större plats i boken. Att deras röster hade fått höras mer.

En sak som jag verkligen tycker om är att Landahl i Välkommen till Himmelsta låter även de välvilliga karaktärerna ha sina fel och brister. De menar väl, men har kanske inte så mycket praktisk erfarenhet av människor från andra länder och har sina egna fördomar att brottas med. Men förändringen som karaktärerna genomgår genom bokens lopp i mötet med de tre pojkarna får både dem och boken att växa. Det är en fin historia, det här.

Språkligt är Välkommen till Himmelsta utan krusiduller. Det är rakt och enkelt, vilket passar historien väl. Detta gör att läsaren kan svepas upp i händelserna: glädjas när det går bra, bli förbannad när det går dåligt, förfasas över att det finns människor som Nicke med så mycket hat i sina hjärtan. Välkommen till Himmelsta må vara en fiktiv berättelse, men den speglar verkligheten på ett skrämmande rättframt vis.

Välkommen till Himmelsta är en viktig, brinnande aktuell bok. Läs den!

betyg4

Andra bokbloggare om Välkommen till Himmelsta

Vargnatts bokhylla

En väktares bekännelser av Elin Säfström

en-vaktares-bekannelser

Författare: Elin Säfström
Förlag: Gilla Böcker (2016)
Antal sidor: 283 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Femtonåriga Tilda är väktare, vilket innebär att hon ser till att Stockholms tomtar, troll och andra sagoväsen uppför sig och inte blir sedda av människorna som bor i staden. I vanliga fall hjälps hon och mormor åt, men en situation i Norrland involverande troll och jättar kräver mormoderns expertis. Tilda får ensam hantera att skolans källare invaderas av jordvättar och rykten om häxor och svart trolldom. Hon får nämligen inte berätta för någon om detta. Inte sin bästis, inte sin mamma (som ärligt talat nog inte skulle bry sig), och särskilt inte för Hakim, som har de mest förödande bruna ögon men knappt vet att hon existerar.

Det faller sig ju ganska naturligt för en bokbloggare att hålla span på intressant utgivning. En av höstens mest intressanta titlar hittade jag inne hos Gilla Böcker, nämligen Elin Säfströms debutroman En väktares bekännelser. När författaren skrev till mig och undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar var det självklart att jag tackade ja.

Vad finns nämligen inte att gilla? En väktares bekännelser blandar på ett humoristiskt och fräscht vis in våra nordiska väsen i en modern stadsmiljö. Humorn är befriande. Det är inte helt lätt att ha ett jobb som involverar att prata med väsen som ingen annan kan se. Det är lätt att se ut som en kuf emellanåt och göra bort sig. Samtidigt är det spännande och fartfyllt, vilket gör att jag har svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Det pågår också ett slags deckarintrig där jag som läsare ska försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Det kan väl vara min enda invändning mot En väktares bekännelser: att planteringarna blir lite väl uppenbara för mig som läsare. Jag förstår tidigt vad som pågår och vem som är den skyldiga, vilket får mig att vilja ruska om Tilda för att hon är så blind. Men samtidigt så känns det som att tjejen är femton år och har en hel drös andra med problem som gör att det går att förlåta att hon tycks missa skrikande neonskyltar.

Häri ligger nämligen ytterligare en styrkorna i En väktares bekännelser: det känns verkligen som om Tilda är femton år. Hon är olyckligt kär i den snygge och populäre killen, som hon är övertygad om inte ser henne och varje gång de talas vid tycks hon göra bort sig. Eftersom hon måste sticka iväg utan förvarning och inte kan berätta något så uppstår det spänningar mellan henne och bästa vännen Imane. Att mamman är till synes världsfrånvänd och ointresserad av sin dotter gör ju inte situationen lättare. Det är inte lätt att vara femton år i vanliga fall. Att vara femton år och väktare gör situationen långtifrån bättre.

En väktares bekännelser är dråpligt underhållande med ett skönt driv och en oemotståndlig blandning av nordiska folktro, spänning och coming of age.

betyg4

Andra bokbloggare om En väktares bekännelser

Sagan om Sagorna

Kysstäckt av Katerina Janouch

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

kysstackt

Författare: Katerina Janouch
Serie: Rosanna Wilde, #3
Förlag: Piratförlaget (2016)
Antal sidor: 209 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Rosanna Wildes erotiska noveller har rönt henne stora framgångar och hon är en snabbt stigande stjärna på den litterära himlen. Det råder ingen brist på flörtar och skamlösa förslag. Samtidigt ringer exmaken Nathan upp henne med ett skandalöst förslag. I deras gamla hem bor han numera tillsammans med sin unga älskarinna, Solange, men huset känns tomt utan Rosanna. Därför föreslår han att hon ska flytta in tillsammans med dem och testa en alternativ livsstil. Rosanna tvekar. Att återvända till Nathan skulle vara att ta ett steg tillbaka till det gamla. Det känns inte rätt. Men vad är det rätta?

Jag är glad att jag tackade ja till erbjudandet om att läsa Hudhunger i början av året. Dessa böcker har kanske inte blivit nya favoriter, men de har en beroendeframkallande effekt och är trevliga tidsfördriv. Kysstäckt, tillsammans med de andra två, fyller ett hål i erotikgenren: ett där det ultimata fokus ligger på sex och njutning utan en krystad handling som hamnar i vägen.

Kanske börjar jag tröttna lite när jag väl kommer till Kysstäckt, eller så är det Katerina Janouch som har tröttnat, för jag upplever att just den biten inte är lika välskildrad som tidigare. Build-up, build-up, han tog henne bakifrån, slut. Det blir inte riktigt… tillfredsställande. De sexscener som är lite mer utdragna är betydligt hetare och ger mer pirr i kroppen.

Under en period i Kysstäckt känns det som om den blir väldigt heteroorienterad och ciscentrerad. Strax efter det verkar det som om Janouch hör dessa tankar hos mig för då introducerar hon en transkvinna som karaktär, varvid en sexscen som jag är extremt kluven till följer. Å ena sidan är det positivt att en oopererad transkvinna får vara med och vara sexig, å andra sidan känns scenen fetischerande. Som att den ska vara sexig och ”exotisk” bara för att hon är trans.

Sedan finns det en del andra märkliga saker i Kysstäckt, som att resonera kring skillnaderna mellan män och kvinnor utifrån några sorts biologiska könsskillnader som gör kvinnor mer benägna att vara monogama och svartsjuka. Och sedan när Rosanna går in på en lång harang om att hon inte förstår varför kvinnor känner sig kränkta av dick pics, utan att hon tycker om dem. Det är lite skillnad på en situation där kontakt redan etablerats och ett samförstånd finns, och en där det inte ens finns hyfs nog att säga hej och sondera terrängen innan en dick pic skickas.

Även om jag fortfarande tycker att Janouchs böcker behövs: att de är underhållande, sexiga och lättsmälta, så känner jag efter Kysstäckt att jag nog är lite mätt på Rosanna Wilde. Trots att det var sagt att detta skulle vara en trilogi känns avslutet som ett upplägg för en fjärde bok.

betyg3

Andra bokbloggare om Kysstäckt

Bims blogg; JoS blogg

Andra böcker i serien

Hudhunger (recension)

Nakenlek (recension)

Kysstäckt

Farväl Eritrea av Samuel Brhane

farval-eritrea

Författare: Samuel Brhane
Översättning och bearbetning: Joakim Anderson och Isayas Adhanom
Förlag: Publit (2016)
Antal sidor: 77 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Samuel och Luwam är förälskade utan sina familjers vetskap. Luwams traditionella familj lovar bort henne till en man hon inte ens har träffat och de båda ungdomarna är maktlösa att stoppa händelserna. Samuel bestämmer sig för att lämna Eritrea, söka sin lycka i ett annat land. I Farväl Eritrea får läsaren följa den sista tiden i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.

Jag fick ett mejl från Joakim Anderson, som har jobbat på boendet för ensamkommande flyktingbarn dit Samuel kom, där han undrade om jag ville läsa Farväl Eritrea. Samuel skrev tydligen ned berättelsen nästan direkt när han anlände till Sverige. Genom ett litteraturprojekt i Strömstads kommun har sedan texten översatts och redigerats för att publiceras i liten upplaga.

Det märks att Farväl Eritrea är skriven av en ung författare som inte har så stor skrivvana. Samuel var bara sexton år när han skrev ned sin berättelse. Dessvärre märks detta genom att berättelsen inte är uppbyggt på ett särskilt skickligt vis, utan är ett nedtecknande av händelserna så som de skedde och i den ordningen. Karaktärer namnges utan att deras relation till Samuel eller Luwam förklaras eller fördjupas.

Farväl Eritrea är en lättläst bok som jag tror skulle fungera väl som underlag för diskussioner i skolan om migration och flykt. Men även om olycklig kärlek, föräldrars förväntningar på barn och annat. Framförallt kan det nog fungera som en ögonöppnare över hur svårt det kan vara att lämna sitt land och att vägen ofta blir mödosam.

Det skildras många hemskheter i Farväl Eritrea med en avtrubbad, distanserad ton. Som läsare känner jag författarens chock och avståndstagande från det som han har varit med om, men förmodligen inte hunnit bearbeta vid tillfället för nedtecknandet. Det skulle vara intressant, tänker jag, att se hur Samuel skulle återvända till sin berättelse när han har blivit äldre och fått mer distans till händelserna. Lite som Annika Taesler skriver om att ta ett steg tillbaka och förvandla sig själv till en karaktär genom att distansera sig från sitt tidigare jag, objektifiera, utan att göra avkall på sina känslor eller minnen.

Jag är tacksam över att ha fått ta del av Samuels berättelse, men kan inte hjälpa att jag känner det som att Farväl Eritrea inte är riktigt färdig. Men den kan väcka en del tankar och funderingar hos yngre läsare.

betyg2

Andra bokbloggare om Farväl Eritrea

Läsvärd eller inte?; Vargnatts bokhyllaVästmanländskans bokblogg