Skam av Robert Warholm

Författare: Robert Warholm
Förlag: FramSteget bokförlag (2017)
Antal sidor: 225 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

När Erik Olsson hittar sin hustru död på golvet nedanför trappen tror alla till att början att det rör sig om en tragisk olyckshändelse. Men snart står det klart att Olga Jansdotter har bragts om livet. Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står klart att många i socken bär på sina egna hemligheter. När alla känner alla måste en ge akt så att en inte ger anledning för grannarna att skvallra. Under ytan döljer sig mycket skam- och skuldkänslor. Där finns också en främlingsfientlighet som blir tydlig när en söker efter mördaren.

Robert Warholm är en bokbloggskollega som nu debuterar med Skam, en kriminalroman i historisk miljö. Handlingen är inspirerad av ett verkligt kriminalfall och när jag börjar läsa boken är det något som pockar i bakhuvudet på mig. Till sist blir jag tvungen att slå upp efterordet och läsa att visst är det Yngsjömordet som är förlagan, men detaljerna är i viss mån ändrade.

Berättelsen i Skam rör sig mellan flera olika tidsplan, från tiden direkt efter mordet till flera år tidigare och de dagar som ledde fram till mordet. Warholm lägger ut snygga planteringar som gör att det finns en uppsjö av misstänkta att välja mellan. Jag har mina starka misstankar om vem den skyldige är, men känner mig aldrig riktigt säker. Det gör det svårt att lägga ifrån sig boken därför att jag vill så gärna komma till botten med mysteriet. Jag sugs även in i relationerna mellan karaktärerna och hur komplexa de är. Skam är ett återkommande ord i boken, något övertydligt stundtals, men också relevant i ett samhälle som präglas av så stark social kontroll som denna lilla socken gör.

Warholm har också vinnlagt sig om att försöka hålla språket så autentiskt som möjligt i Skam. Detta kan ibland kännas krystas, men inte i detta fall. Anledningen till att det lyckas är förmodligen att orden strösslas genom boken, främst i dialogen, för att ge autenticitet, men att författaren inte försöker skriva på artonhundratalssvenska genom hela verket. Det hade förmodligen inte lyckats.

Skam blir en positiv överraskning för mig med ett engagerande mysterium och ett enkelt, men intressant språk.

Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Förlag: Pärlan förlag (2016)
Antal sidor: 385 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Markus är i skidbacken när han får se sig själv svischa förbi. Distraherad råkar han ut för en olycka som gör att han hamnar på sjukhus. Därifrån kidnappas han av den vackra, men märklig Diomeda som tycks tro att han är prins över en plats som kallas för Valarien. I nästa stund befinner han sig i en märklig värld där kläder växer från träd, gräset är blått och en riktigt artig hälsning medför salivfläckar på kläderna. Ingen tror honom när han säger att han inte är prinsen, så han måste motvilligt inta rollen som landets sköld. Ingen lätt uppgift med tanke på att skräckinjagande monster håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske, om de gamla sagorna stämmer, är deras enda hopp.

Markus av Trolyrien är ingen bok som jag direkt hade hört talas om innan författaren skrev till mig och undrade om jag ville läsa hans bok. Den lät lite underhållande, så jag bestämde mig för att tacka ja och det är jag glad över att ha gjort.

Inledningsvis känns Markus av Trolyrien som en klassisk fantasyberättelse: en ung pojke kommer till en annan värld, måste försvara den och får ett uppdrag. Men även om elementen är klassiska så finns det så mycket ren berättarglädje i Markus av Trolyrien att den blir något eget. Det är fullt av udda saker som att städer har jättesniglar, folk spottar på sina kungligheter för att betyga vördnad och kungligheterna flyger runt på jättefjärilar. Det är kul och det är unikt. Kulturskillnaderna mellan Valarien och Trolyrien leder till en del roliga sekvenser.

Markus av Trolyrien är också riktigt spännande. Oftast finns det ett ständigt sug att fortsätta läsa, att få veta vad som händer. Det sker nämligen en massa förvecklingar, och Markus får inte veta allt och vet inte riktigt vem han kan lita på.

Jag skriver oftast, för det finns också stunder då Markus av Trolyrien segar ihop en aning. Det känns som om boken blir något för lång, att vissa sekvenser med behållning hade kunnat klippas bort för att få upp tempot lite.

Men för den som letar efter klassisk fantasy i lite av Terry Pratchetts anda sitter Markus av Trolyrien fint. Den bjuder på en underhållande, spännande lässtund.

Andra bokbloggare om Markus av Trolyrien

Tusen sidorVästmanländskans bokblogg

De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter

Författare: Mattias Leivinger och Johannes Pinter
Serie: De mörkermärkta, #1
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 407 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som inte tycks ha något samband med varandra. En alkoholiserad före detta psykolog. En sömnlös taxichaufför. En psykiskt sjuk kvinna. Fallen hamnar på polisinspektör Iris Riverdahls bord, som är den enda som ser sambanden mellan dem. Mördaren känns gåtfull, undflyende, och hans motiv och metoder är höjda i dunkel. Bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Sakta inser hon att morden har kopplingar till det förflutna, även hennes eget. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det som de redan har anat: det förflutnas skugga har kommit ikapp dem och är här för att förgöra dem, de mörkermärkta.

När jag fick förfrågan från Piratförlaget ifall jag ville läsa De mörkermärkta så kände jag en viss tvekan. Deckare brukar inte vara min grej, inte ens när det blandas in övernaturligt. Men eftersom jag har läst båda författarna tidigare så gav jag ändå boken en chans.

Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor. Det känns som en typisk svensk deckare: det lite mörka, det lite råa, med en trasig polis i huvudrollen som plågas av sitt förflutna. Inte riktigt min grej, så att säga.

Men någonstans vänder det hela och jag sugs in i De mörkermärkta, känner hela tiden att jag vill återvända och läsa lite till. När lästiden inte räcker till blir jag frustrerad för jag vill veta vad som ska hända härnäst. De övernaturliga elementen vävs skickligt in i deckarmallen och bildar en oemotståndlig helhet. Mysteriet med det förflutna och vem mördaren är, vad hans syfte är, blir olidligt spännande vartefter boken lider. Jag överraskas av att jag gillar det här. Gillar det riktigt mycket.

Språket i De mörkermärkta är utan krusiduller, men tilltalande och passar väl till berättelsen. Beskrivningarna är målande och bygger upp stämningen effektivt. Karaktärsgalleriet är vältecknat och spännande. Jag blir nyfiken på i stort sett varenda karaktär som introduceras. Frågor väcks, besvaras eller lämnas till att besvaras i nästa del av trilogin. En bok som jag redan nu måste säga att jag ser fram emot att läsa.

De mörkermärkta gifter deckar- och skräckgenren på ett skickligt vis, och är en lovande start på en trilogi.

Boken om vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Peter Erik Du Rietz
Förlag: Cygne Noir (2017)
Antal sidor: 535 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Carl Cronhammer lever i sitt älskade Göteborg och har tydligt inmutat det som sitt revir. Men snart dyker det upp en inkräktare, som inte verkar ha vett nog att förstå att vriker är ensamlevande varelser. Hon kunde inte komma olägligare. Carl står nämligen inför kulmen att få den hämnd han så hett eftersträvat på mannen som mördade hans far och orsakade Carls nyfödsel. En hämnd som kommer föra honom till avlägsna delar av Ryssland och tvinga honom att möta ondska större än honom själv och något han kunnat föreställa sig.

För ett par år sedan läste jag Peter Erik Du Rietz debutroman, Natten jag dog, och blev mycket förtjust i det monster som han hade skapat. Så pass att jag frågade om det skulle komma en uppföljare och ja, det skulle det. Så när författaren skrev till mig och undrade om jag ville läsa Boken om vinterdöda ting så var jag inte sen med att tacka ja.

Men jag måste erkänna att jag är lite kluven till Boken om vinterdöda ting. Ett tag känns det som om jag läser och läser, och aldrig riktigt kommer någon vart. Stundtals känns det som om boken är för lång. Det blir mycket resande hit och dit, som skär ned på tempot i boken. Men Du Rietz har blivit bättre på att väva in den historiska researchen i boken på ett sätt som känns naturligt och som inte stoppar upp händelseförloppet.

Annars är Boken om vinterdöda ting ett kärt återseende med Carl. Jag blir även mycket förtjust i den nya bekantskapen Freja och skulle vilja se mer av henne. Det är nästan så att jag blir mer förtjust i henne än Carl. Dynamiken mellan dem är intressant, likaså mellan Carl och bifigurerna som dyker upp. Överlag finns här ett mycket intressant persongalleri och jag faller för flera bifigurer som tyvärr ibland möter riktigt otrevliga slut.

Boken om vinterdöda ting är nämligen som sin föregångare stundtals brutal. Här får vi möta vagina dentata, bybor som är mindre charmiga och mer mordiska; och ett nytt obehagligt monster. Vrikernas historia och fysiologi utvecklas och fördjupas. Både på gott och på ont. Vissa bitar faller jag för, vissa har jag svårare för, men det är ett intressant monster som Du Rietz har skapat.

Boken om vinterdöda ting är lite ojämn, men det som är bra är riktigt bra och jag läser gärna vidare om Carl Cronhammer.

Andra böcker i serien

Natten jag dog (recension)

Boken om vinterdöda ting

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Författare: Anna Arvidsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Antal sidor: 321 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Alba Vinter är född in i en släkt med en hemlighet. Kvinnorna är ordbrodöser: med det skrivna ordet kan de kontrollera människors handlingar, tankar och känslor. På sin artonårsdag ska Alba genomgå invigningsriten och påbörja sitt läroår. Men något går snett. Kraften kommer inte till henne. Förvirrad och vilsen skickas hon till en avlägsen släkting, men blir snart varse om att det finns mörka hemligheter i släkten. Att vissa kan gå hur långt som helst för kraftens bevarande. Alba tvingas in i en kamp mot klockan för att hinna först och förhindra ett mord.

Anna skriver under är en blogg som består av tre skrivande människor som alla stöttar varandra i sitt skrivande. Jag har tidigare läst Anna Jakobsson Lund och Anna Ahlund av dessa, och tyckte mycket om deras böcker. Anna Arvidsson är den sista av dem som debuterar med Ordbrodösen och det är en av årets debuter som jag har varit mest nyfiken på.

Vi kastas genast in i ordbrodösernas värld med deras regler och begränsningar. Det märks att Arvidsson har lagt ned en hel del tankeverksamhet på hur det ska fungera och därtill skapat en mytologisk bakgrund till ordbrodöserna. De har sina egna sägner och historier, som vi får ta del av. Ibland kan jag tycka att vi lastas på med lite mycket information, men oftast finns det en poäng med det i Ordbrodösen. Ordbrodösernas värld är i vilket fall som helst magisk.

Jag sugs genast in i Ordbrodösen. Mycket för att jag fastnar för Alba, hennes saknad efter mamman och hur hon bygger upp relationer med de hon möter. Mötet med Lo och Klara skapar ju alternativ till en annan värld än den snäva sfär hon är uppväxt inom och det är värmande att se hur Alba börjar fundera på om ett annat liv är möjligt än det hon hade tänkt sig.

Samtidigt är ju mysteriet riktigt spännande. I takt med att Alba lär sig mer om ordbrodöserna vill jag bara läsa lite ett till. Ett kapitel till. Några sidor till. Fram emot slutet är det ju omöjligt att sluta att läsa, utan jag sitter som klistrad tills jag har läst ut Ordbrodösen.

Ordbrodösen är en spännande och fantasifull debut som fängslade mig från första till sista sidan.

Tusende våningen av Katharine McGee

Författare: Katharine McGee
Originaltitel: The Thousandth Floor
Översättning: Ylva Kempe
Serie: Tusende våningen, #1
Förlag: Gilla Böcker (2017)
Antal sidor: 426 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Året är 2118 och platsen är Manhattan. Ett tusen våningar högt hus skuggar hela Brooklyn. För den som har råd kan Tornet ge en allt som en önskar sig. Och råd, det har Averys familj som bor på tusende våningen. Men det hon allra mest vill ha kan hon inte få. Hennes bästa vän Leda bor nästan lika högt upp och för att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras genom att anlita hackaren Watt. Längre ned i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin syster efter att mamman har dött. Långt ned i huset har även Eris tvingats flytta efter att sanningen om hennes liv har avslöjats. Alla lever sina liv oberoende av varandra, men hemligheter och utpressning kommer föra dem samman.

Tusende våningen damp ned i brevlådan som en överraskning några dagar innan jul. Det var inte någon bok som jag hade hört talas om tidigare, men när jag läste om den drogs tankarna till ett futuristiskt Gossip Girl med inslag av Pretty Little Liars. Tankar som stämde väl överens med innehållet. Den senare influensen kommer nog att bli starkare längs med seriens lopp.

I Tusende våningen ligger fokus på det glamorösa livet. Det är fester, kläder och pengar som gäller. Men det har också sina baksidor i form av drogmissbruk och en stark konkurrens inom olika kompisgäng. Alltihop är snyggt sammanvävt med futuristiska detaljer som antyder ett större världsbygge, som kommer att bli roligt att utforska vidare.

Berättandet i Tusende våningen sker ur fem olika karaktärers perspektiv, men det blir aldrig rörigt. Alla karaktärer har sitt unika perspektiv på händelserna, även om rösterna ibland kan bli lite lika. Så småningom börjar deras berättelser att kollidera, trassla in sig i varandra och blir mer komplicerade.

Det finns ett ständigt driv i Tusende våningen. Dels beror det på att karaktärerna är intressanta och skapar dramatik genom sina relationer, dels för att det finns hemligheter och antydningar som gör att jag vill nysta vidare i berättelsen. Boken är lite av ett guilty pleasure, men så härligt skriven att jag bara vill läsa mer. Det är svårt att lägga den ifrån sig.

Om du gillar Gossip Girl eller drama, då kommer du nog att gilla Tusende våningen också.

Sömnrevolutionen av Arianna Huffington

sömnrevolutionen

Författare: Arianna Huffington
Originaltitel: The Sleep Revolution: Transforming Your Life, One Night at a Time
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark förlag (2016)
Antal sidor: 319 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

”I Sömnrevolutionen visar Huffington hur uppfattningen om att sömn är ett sätt att slösa med tid äventyrar vår hälsa och undergräver vårt arbetsliv, vårt privatliv och vårt sexliv. Hon utforskar den senaste forskningen kring hur vårt teknikberoende stör vår sömn, vad som händer med oss medan vi sover och drömmer och synar även den farliga industrin kring sömnmedel.” (Från baksidetexten)

Jag och sömn har ett turbulent förhållande, då jag har lidit av sömnsvårigheter av och till sedan jag var i elvaårsåldern. Förra året gick jag till och med i KBT för att förbättra min sömn, vilket hjälpte otroligt. Därför tänkte jag att Arianna Huffingtons Sömnrevolutionen skulle vara något för mig. Att den skulle vara riktigt intressant. Att den kanske skulle bli 2016 års Charmen med tarmen, en underhållande faktabok som verkligen lärde en något nytt och förändrade sättet att se på saker.

Men nej, inte riktigt. Huffington har en tes om dagens sömnsvårigheter och denna tes ska hamras in i Sömnrevolutionen. Att vi inte sover beror på att vi är konstant uppkopplade (okej, där har hon en poäng) och att vi nedvärderar sömn (va?). Detta skildras med hjälp av studier (som inte finns i någon referenslista, där författarna inte alltid skrivs ut utan det hänvisas till en svensk studie, till exempel, och allmänt på ett sätt som gör det svårt att kolla upp hennes källor), illustrerande citat som bara dyker upp mitt på sidan och anekdotiska berättelser av antingen Huffington själv eller någon kändis. Överlag ger detta inte ett särskilt trovärdigt intryck.

I USA får författare ofta betalt efter antalet ord när de skriver facklitteratur, vilket uppmuntrar till ordbajseri. Jag vet inte hur många gånger det i början av Sömnrevolutionen står att amerikaner sover mindre än de här magiska sju timmarna som ska göra oss utvilade och pigga, men det är tillräckligt många gånger för att jag ska känna mig idiotförklarad. Därtill tillkommer det kapitel som känns fullständigt irrelevanta, såsom ett långt kapitel om drömmar och drömtydning eller hur hotell måste börja satsa på sängkvaliteten för att locka till sig fler kunder. Överlag känns boken spretig och som om den vill åt alla håll och kanter.

Visst har Sömnrevolutionen sina poänger och intressanta punkter, men det drunknar i utfyllnad och en märklig oförmåga att separera korrelation från kausalitet. Lustigt nog har hon i vissa avsnitt av boken det på det klara att samband inte indikerar orsak, medan i andra fall, som när det gäller sömntabletter, tycks hon ignorera denna vetskap. Mitt bestående intryck är att hon har en åsikt som hon försöker underbygga med vetenskap, men att hon har plockat lite som hon vill för att kunna bevisa den.

Nej, för mig är Sömnrevolutionen en stor besvikelse. Den känns helt enkelt inte saklig.

betyg2

Högt spel av Leigh Bardugo

högt spel

Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Six of Crows
Översättning: Carina Jansen
Serie: Six of Crows, #1
Förlag: Gilla Böcker (2016)
Antal sidor: 423 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Ketterdam är en myllrande hamnstad där handeln står högst i kurs. I dess undre värld är Kaz Brekker ett namn att frukta. Det kriminella underbarnet är känt som Bedragaren och det finns väldigt lite han inte skulle göra för pengar. När han får till uppdrag att genomföra en till synes omöjlig kupp borde han tacka nej. Istället samlar han ihop ett gäng osannolika individer: en förlupen rikemansson, en prickskytt med spelproblem, en grisha som hamnat på villovägar, en hämndlysten straffånge och en beryktad spion. Denna udda skara människor är kanske de enda som kan rädda världen från förödelse, såtillvida de inte tar livet av varandra först.

Jag var väldigt förtjust i Leigh Bardugos Grisha-trilogi, så när jag hörde talas om att hon skulle spinna vidare i samma värld men med andra karaktärer så ville jag självfallet läsa. Inte blir jag besviken heller. Högt spel är bättre, mognare och mycket mer spännande.

En av anledningarna är att i Högt spel passar Bardugo på att utvidga den värld som hon så omsorgsfullt byggde upp i sin tidigare trilogi. Vi förflyttar oss bortom Ravkas gränser, in i de andra länderna och får se fler sidor hos de politiska relationerna länderna emellan. En blandning av holländskt, slaviskt och nordiskt får hela världen att sjuda av liv. Hon får det att se så lekande lätt ut att skapa en så fullständigt trovärdig fantasyvärld. Det upplevs aldrig som rörigt, trots att det är många grupper och seder att hålla reda på, och hon portionerar ut informationen så oerhört snyggt.

Sedan är det karaktärer i Högt spel. Vad ska en säga? Det är så skickligt hur hon ger pusselbit efter pusselbit till varje individs förflutna. Att de alla har unika röster och fastän synvinklarna konstant skiftar så blir det aldrig rörigt. Alla har någon form av relation till varandra och trådarna trasslas ihop och det uppstår spänningar. Hela gänget är så underbart att läsa om och se hur de utvecklas genom boken. Alla karaktärer är så engagerande.

Om jag skulle beskriva Högt spel i korta ordalag skulle jag säga att det är som en heist film i en fantasyvärld. Vi har de vansinniga, smarta planerna som innehåller lager på lager och som kan ändras i sista minuten. Vi har en kamp mot klockan. Det är så olidligt spännande att jag bara vill läsa ett kapitel till hela tiden till dess att boken är slut. Och Bardugo bjuder ständigt på nya tvistar under resans lopp som får mig att tappa hakan. Det här är riktigt bra, hör ni.

Högt spel är annorlunda från hennes tidigare böcker, men det är ett bra annorlunda. Det här är nog årets fantasyroman för min del.

Andra bokbloggare om Högt spel

Carolina läser; Fantastiska berättelser

Andra böcker i serien

Högt spel

eng. Crooked Kingdom

Ensamvarg av Sara Dalengren

ensamvarg

Författare: Sara Dalengren
Serie: Flocken, #1
Förlag: Upper Room förlag (2016)
Antal sidor: 270 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mitt ute i skogen på landsbygden bor thrillerförfattaren Miriam. Hon har ett sinne för det makabra som får potentiella pojkvänner att sätta i halsen och fly fältet. När hon förbarmar sig över en skadad främling förändras hennes lugna, lantliga tillvaro drastiskt. Jonathan är nämligen en skepnadsskiftare. Hans flock har av okänd anledning dömt honom till döden och han är nu på flykt undan dem. Hos Miriam finner han en fristad, men vågar han tro på en framtid eller kommer det förflutna att hinna ikapp honom?

Sara Dalengren är en av bloggarna bakom Beas bokhylla, som jag har följt under en längre tid. När jag hörde att hon skulle bokdebutera med Ensamvarg blev jag genast nyfiken och sugen på att läsa den. Hon var vänlig nog at skicka ett recensionsexemplar.

Redan omslaget fångar ju läsarens uppmärksamhet när det är så vackert. När en slår upp Ensamvarg så fångas en också av det lättlästa språket och karaktärernas personlighet. Det uppstår ett driv som gör att jag hela tiden vill läsa lite till, stanna kvar lite längre hos Miriam och Jonathan. Jag har väldigt kul under läsningen.

I Ensamvarg märks det att Dalengren är väl bekant med romancegenren och att hon därtill älskar den. Det är den perfekta blandningen spänning, humor och romantik som gör den här typen av böcker så underhållande att läsa. Samtidigt kanske hon är lite väl bekant med genren. Karaktärerna och händelseutvecklingen känns igen. Inte för att det gör så mycket när det är paketerat så snyggt som det är, men jag önskar att Ensamvarg hade tagit ut svängarna en aning till.

Det känns dock fräscht att den kvinnliga huvudpersonen får vara intresserad av mord och lemlästning på ett sätt som ofta inte tolkas som så kvinnligt. Dessutom uppskattar jag att det ekonomiska förhållandet är omvänt från hur det brukar vara i romance: istället för att Miriam behöver Jonathans pengar, så är det Jonathan som behöver hennes stöd. Ändå känns det aldrig ojämlikt, utan naturligt och självklart att hjälpa den som har hamnat i en svår situation. Överlag tycker jag om karaktärerna som skildras i boken. Alla väcker intresse och nyfikenhet.

Ensamvarg är romance när den är som bäst: underhållande, romantisk och spännande. Jag ser fram emot nästa del i serien.

Andra delar i serien

Ensamvarg

Varghamn

Det enda som betyder något av Jeanette Palmqvist

det-enda-som-betyder-nagot

Författare: Jeanette Palmqvist
Förlag: Hoi förlag (2016)
Antal sidor: 307 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Astrid växer tillsammans med sina systrar upp i ett strikt kristet hem. Vägen är tydligt utstakad: maka, mor, fabriksarbeterska. Men i 1930-talets Norge frigör sig Astrid från dessa förväntningar och reser till Oslo för att utbilda sig till sjuksköterska. Hon börjar engagera sig i kampen för fred och frihet. Samtidigt lär hon känna musikern Thomas. De börjar planera en framtid tillsammans, men när han möter hennes syster Ågot uppstår ett tycke som kommer föra deras liv i riktningar som de aldrig hade kunnat förutspå.

Ibland när jag ska sätta mig ned och skriver en recension så har jag väldigt svårt att komma på vad jag ska skriva. När det kommer till Det enda som betyder något är så fallet. Jeanette Palmqvists debutroman är en kompetent berättad historisk roman som verkligen andas liv i mellankrigstiden och hur vården var uppbyggd på den tiden. Jag fascineras av de bitar som skildras när Astrid arbetar som sjuksköterska.

Däremot förstår jag mig inte riktigt på nutidsskildringen i Det enda som betyder något, den om Anna som reser till Norge för att göra efterforskningar om den bok hon skriver om Astrid och Ågot. Den blir bara överflödig. Jag skulle lika gärna kunna hoppa över de bitarna eftersom de ger så lite. Det känns som en darling som kunde ha dödats med gott samvete. Det finns en klar anledning till att jag helt har utelämnat den i min beskrivning av handlingen.

Det enda som betyder något har ett förhållandevis litet persongalleri. Eller snarare läggs fokus på Thomas, Astrid och Ågot till den grad att alla andra bleknar. Men då det är deras relationer och spänningar som gör romanen fängslande gör det inte så mycket. Särskilt Astrid är fängslande, hon som inte tänker nöja sig med den lott i livet som andra har försökt ge henne. Hon är inte nöjd med rollen som maka och mor, utan vill något mer. Något större. Göra ett avtryck. Att följa hennes resa mot sina drömmar och de motgångar som hon ställs emot är väldigt spännande.

Tyvärr upplever jag att Det enda som betyder något slutar lite väl abrupt. Det känns som om det hade gått att spinna vidare en bit till och knyta ihop trådarna lite snyggare. Nu blir det mest hängande i luften.

Som historisk roman tycker jag mycket om Det enda som betyder något. Men en onödig parallellhandling i nutid och ett abrupt slut drar ned helhetsintrycket.

betyg3

Andra bokbloggare om Det enda som betyder något

Just nu just här