Älska av Sylvia Day

Författare: Sylvia Day
Originaltitel: The Stranger I Married
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag (2013)
Antal sidor: 292 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus

Isabel har blivit änka efter sin stora kärlek, som svek henne gruvligt. Efter det har hon svurit att inte låta någon man sätta henne i den positionen igen. Istället lever hon ett dekadent liv i lyx och frihet. När markisen Grayson friar till henne med ett ovanligt förslag, slår hon först ifrån sig idén. Sedan verkar den inte så dum. Snart står det dock klart att Graysons lekfulla yttre döljer något annat. När han spårlöst försvinner, bara för att dyka upp igen fyra år senare, ställs allt på sin spets: vem är mannen hon har lovat att gifta sig med?

Jag tycker om att läsa romance emellanåt och är alltid lite nyfiken på underkategorin erotik. Den känns som särskilt svår att få till på ett övertygande vis. Det är lätt att det blir överdrivet, sexscenerna mest pinsamma och att kemin saknas helt mellan huvudpersonerna. Sylvia Day är dock en erotikförfattare jag bara har hört gott om, så när jag hittade två av hennes böcker på Myrorna fick de följa med mig hem. Älska blev den första jag läste.

I Älska kastas vi direkt in i händelsernas centrum. Markisen friar, de gifter sig, ingår sitt lilla avtal. Allt detta sker i prologen, vilket inte ger oss mycket chans att lära känna karaktärerna. Och det är väl här jag stöter på patrull. Eftersom jag inte lär känna karaktärerna har jag svårt att känna något inför Graysons plötsliga utveckling. Överlag känns karaktärerna underutvecklade.

Inte heller upplever jag att Isabel och Grayson har någon vidare lysande kemi i Älska. Sexscenerna är onekligen kompetent skrivna, men blir inte direkt pirrande heta eftersom det inte sprakar mellan huvudpersonerna. Skönt är dock att slippa ifrån löjeväckande metaforer och i stort sett våldtäktskultur inom ramen för sidorna.

Intrigen i Älska är tunn eftersom fokus ligger på att utveckla relationen mellan karaktärerna. Det är de vanliga käpparna som sätts i hjulen, missförstånd och kommunikationsmissar som leder till förvecklingar. Mitt i alltihop väljer Day att introducera ytterligare karaktärer med en relation som utvecklas, vilket inte känns som om den tillför handlingen något.

Nej, Älska blev inte någon ny favorit hos mig. Men eftersom jag har en annan av hennes böcker så får faktiskt Sylvia Day ytterligare en chans hos mig.

Andra bokbloggare om Älska

Books ABC

Ytans förvirring av Mona Skagerfors

ytans förvirring

Författare: Mona Skagerfors
Förlag: Carlsson bokförlag (2004)
Antal sidor: 107 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Slut hos förlaget.

Mona Skagerfors är författare, modetecknare och skribent som har varit verksam sedan 40-talet. Hela sitt yrkesliv har hon tillbringat i klädmodets värld, vilket ger henne en unik insikt i modets skiftningar och den mångtydiga branschen. Ytans förvirring speglar många decenniers mode; den nyskapande estetiken, de ”skrattretande” 20-talskläderna, Christian Dior, teaterkläder, 60-talets tonårsmode, Kenzos revolution, de snäva kjolarna, axelvaddet, citykostymer och mycket annat.

Mamma och jag var på en föreläsning för ett antal år sedan på ett av de lokala museerna, som då även råkade ha bokrea. Då följde det med mig två böcker hem. Anledningen till att Ytans förvirring, som var den ena (den andra var Jakten på svenskheten), fick följa med mig hem är på grund av illustrationerna. Skagerfors har en unik, lätt och elegant stil. Hon skissar inte först, utan målar direkt med bläck vilket bidrar till en del av den unika känslan i hennes illustrationer. Hennes linjer är stilrena och detaljsinnet är häpnadsväckande. Illustrationerna i sig gör mig glad att ha läst boken.

Textmässigt slår dock inte Ytans förvirring an särskilt hos mig. Det är mycket återanvändande av gamla texter, både från andra böcker och hennes tidningskarriär, blandat med självbiografiska texter. Hon skriver en hel del som är intressant om mode och hur vi konstant återvinner mode nu för tiden, att det sällan skapas något nytt, utan att det kommer igen. Samtidigt präglas många texter av en poängläshet som får mig att tappa intresset.

Ytans förvirring är mycket snyggt illustrerad och har sina intressanta poänger, men lämnar mestadels en känsla av ”jaha?” efter sig.

Grottan av Eva Ullerud

grottan

Författare: Eva Ullerud
Förlag: Swedish Zombie (2015)
Antal sidor: 21 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Det har börjat en ny tjej i klassen, Siri, vilket nästan är tillräckligt för att distrahera novellens huvudperson från faktumet att bästa kompisen Robin har försvunnit spårlöst. Sist han sågs var i skogen. Samma skog som han själv nu går i och fantiserar om Siri. På stigen möter han en vit, gullig hund. En hund som verkar vilja att han ska följa med djupare in i skogen.

Swedish Zombie och Mörkersdottir är två förlag som har gått ihop, och i deras nyhetsbrev numera finns det ofta en gratis e-novell att ladda ned. Grottan var en sådan novell som jag laddade ned för att läsa. En mörk och kulen kväll lade jag mig i sängen för att läsa denna skräcknovell, samtidigt som om jag undrade om det egentligen var så klokt.

Men antingen är det mig det är fel på eller så är det något fel på den svenska skräckgenren, för jag blir helt enkelt inte rädd. I Grottan känns det aldrig som om det byggs upp någon kuslig stämning, utan det är lite för rakt på. Det är för uppenbart vad som är monstret, men att Eva Ullerud egentligen vill att vi ska misstänka någon annan. Allt blir lite för självklart.

Grottan är ändå rätt så snyggt uppbyggd med hänvisningar till ett mystiskt förflutet, att det här med försvinnandena har hänt tidigare. Att det har involverat huvudpersonens pappa. Detta något plågar honom och påverkar honom även i vuxen ålder. Något som i sin tur påverkar huvudpersonen eftersom det har gjort det svårt för pappan att skapa en relation till honom. Hemligheten kommer i vägen.

Men ändå blir känslan jag har efter att ha läst Grottan är jaha, var det inte mer än så? Och det är inte ett gott betyg.

betyg2

Andra bokbloggare om Grottan

Bokhyllan; I Elinas hylla

Sömnrevolutionen av Arianna Huffington

sömnrevolutionen

Författare: Arianna Huffington
Originaltitel: The Sleep Revolution: Transforming Your Life, One Night at a Time
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark förlag (2016)
Antal sidor: 319 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

”I Sömnrevolutionen visar Huffington hur uppfattningen om att sömn är ett sätt att slösa med tid äventyrar vår hälsa och undergräver vårt arbetsliv, vårt privatliv och vårt sexliv. Hon utforskar den senaste forskningen kring hur vårt teknikberoende stör vår sömn, vad som händer med oss medan vi sover och drömmer och synar även den farliga industrin kring sömnmedel.” (Från baksidetexten)

Jag och sömn har ett turbulent förhållande, då jag har lidit av sömnsvårigheter av och till sedan jag var i elvaårsåldern. Förra året gick jag till och med i KBT för att förbättra min sömn, vilket hjälpte otroligt. Därför tänkte jag att Arianna Huffingtons Sömnrevolutionen skulle vara något för mig. Att den skulle vara riktigt intressant. Att den kanske skulle bli 2016 års Charmen med tarmen, en underhållande faktabok som verkligen lärde en något nytt och förändrade sättet att se på saker.

Men nej, inte riktigt. Huffington har en tes om dagens sömnsvårigheter och denna tes ska hamras in i Sömnrevolutionen. Att vi inte sover beror på att vi är konstant uppkopplade (okej, där har hon en poäng) och att vi nedvärderar sömn (va?). Detta skildras med hjälp av studier (som inte finns i någon referenslista, där författarna inte alltid skrivs ut utan det hänvisas till en svensk studie, till exempel, och allmänt på ett sätt som gör det svårt att kolla upp hennes källor), illustrerande citat som bara dyker upp mitt på sidan och anekdotiska berättelser av antingen Huffington själv eller någon kändis. Överlag ger detta inte ett särskilt trovärdigt intryck.

I USA får författare ofta betalt efter antalet ord när de skriver facklitteratur, vilket uppmuntrar till ordbajseri. Jag vet inte hur många gånger det i början av Sömnrevolutionen står att amerikaner sover mindre än de här magiska sju timmarna som ska göra oss utvilade och pigga, men det är tillräckligt många gånger för att jag ska känna mig idiotförklarad. Därtill tillkommer det kapitel som känns fullständigt irrelevanta, såsom ett långt kapitel om drömmar och drömtydning eller hur hotell måste börja satsa på sängkvaliteten för att locka till sig fler kunder. Överlag känns boken spretig och som om den vill åt alla håll och kanter.

Visst har Sömnrevolutionen sina poänger och intressanta punkter, men det drunknar i utfyllnad och en märklig oförmåga att separera korrelation från kausalitet. Lustigt nog har hon i vissa avsnitt av boken det på det klara att samband inte indikerar orsak, medan i andra fall, som när det gäller sömntabletter, tycks hon ignorera denna vetskap. Mitt bestående intryck är att hon har en åsikt som hon försöker underbygga med vetenskap, men att hon har plockat lite som hon vill för att kunna bevisa den.

Nej, för mig är Sömnrevolutionen en stor besvikelse. Den känns helt enkelt inte saklig.

betyg2

Farväl Eritrea av Samuel Brhane

farval-eritrea

Författare: Samuel Brhane
Översättning och bearbetning: Joakim Anderson och Isayas Adhanom
Förlag: Publit (2016)
Antal sidor: 77 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Samuel och Luwam är förälskade utan sina familjers vetskap. Luwams traditionella familj lovar bort henne till en man hon inte ens har träffat och de båda ungdomarna är maktlösa att stoppa händelserna. Samuel bestämmer sig för att lämna Eritrea, söka sin lycka i ett annat land. I Farväl Eritrea får läsaren följa den sista tiden i Eritrea och resan genom Sahara, mot Medelhavet och Europa.

Jag fick ett mejl från Joakim Anderson, som har jobbat på boendet för ensamkommande flyktingbarn dit Samuel kom, där han undrade om jag ville läsa Farväl Eritrea. Samuel skrev tydligen ned berättelsen nästan direkt när han anlände till Sverige. Genom ett litteraturprojekt i Strömstads kommun har sedan texten översatts och redigerats för att publiceras i liten upplaga.

Det märks att Farväl Eritrea är skriven av en ung författare som inte har så stor skrivvana. Samuel var bara sexton år när han skrev ned sin berättelse. Dessvärre märks detta genom att berättelsen inte är uppbyggt på ett särskilt skickligt vis, utan är ett nedtecknande av händelserna så som de skedde och i den ordningen. Karaktärer namnges utan att deras relation till Samuel eller Luwam förklaras eller fördjupas.

Farväl Eritrea är en lättläst bok som jag tror skulle fungera väl som underlag för diskussioner i skolan om migration och flykt. Men även om olycklig kärlek, föräldrars förväntningar på barn och annat. Framförallt kan det nog fungera som en ögonöppnare över hur svårt det kan vara att lämna sitt land och att vägen ofta blir mödosam.

Det skildras många hemskheter i Farväl Eritrea med en avtrubbad, distanserad ton. Som läsare känner jag författarens chock och avståndstagande från det som han har varit med om, men förmodligen inte hunnit bearbeta vid tillfället för nedtecknandet. Det skulle vara intressant, tänker jag, att se hur Samuel skulle återvända till sin berättelse när han har blivit äldre och fått mer distans till händelserna. Lite som Annika Taesler skriver om att ta ett steg tillbaka och förvandla sig själv till en karaktär genom att distansera sig från sitt tidigare jag, objektifiera, utan att göra avkall på sina känslor eller minnen.

Jag är tacksam över att ha fått ta del av Samuels berättelse, men kan inte hjälpa att jag känner det som att Farväl Eritrea inte är riktigt färdig. Men den kan väcka en del tankar och funderingar hos yngre läsare.

betyg2

Andra bokbloggare om Farväl Eritrea

Läsvärd eller inte?; Vargnatts bokhyllaVästmanländskans bokblogg

The Pelican Brief av John Grisham

the-pelican-brief

Författare: John Grisham
Förlag: BCA (1992)
Antal sidor: 371 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

På en och samma kväll mördas två domare i Högsta Domstolen på vitt skilda vis, i olika stadsdelar. Gemensamt har de att de tycks vara utförda av en professionell lönnmördare. Juridikstudenten Darby Shaw skriver ihop en teori om motiven bakom morden och vem som kan ligga bakom. För henne är det bara ett tankepussel, men efter att hennes skrift läcker ut exploderar hennes älskares bil. Att bomben var avsedd för henne råder det inga tvivel om. Någon är villig att mörda för att dölja den sanning som hon har snubblat över. Hon tvingas gå under jorden och den enda hon kan lita på är en ambitiös journalist, som letar efter sin nästa stora story.

Jag har inte sett filmatiseringen av The Pelican Brief, men den har ändå på sätt och vis varit en del av min barndom. De vuxna i min närhet var väldigt förtjust i den. När jag då snubblade över boken på Myrorna fick den följa med mig hem. Ärligt talat funderar jag på om jag inte borde ha sett filmen istället.

The Pelican Brief gör sig troligen betydligt bättre som film. Perspektivet i boken är distanserat, ytligt, och tempot högt. Det är som om någon har försett ett manus med den tunnaste hinna av kött och blod. Karaktärerna blir inte mer en karikatyrer och deras känslor och motiv förblir höljda i dunkel. Mest märkbart blir detta i den kärlekshistoria som uppstår på slutet utan att jag förstår varför, annat än att det bara ”ska” vara så.

Därtill är The Pelican Brief så fruktansvärt ”grabbigt” skriven. Darby Shaw är onekligen briljant, knivskarp och driven. Men alla dessa egenskaper är sekundära till det som de manliga karaktärerna bedömer vara viktigare. Nämligen hennes långa ben, hennes vackra leende och hennes fantastiska hår. Så som de går på om det där håret och hur synd det är när hon måste klippa det, färga det, ja, allmänt inte förbli lika snygg och sexig som hon var innan hon tvingades på flykt. Därför att för bövelen, kvinna, du måste ju hålla dig i skick även när hela den amerikanska politikereliten verkar vilja se dig död.

Sedan brister The Pelican Brief lite i trovärdighet för mig vad det gäller just hennes sätt att gå under jorden. Hon beskrivs som en helt vanlig flicka. En American girl next door. Hur sjutton kan hon vara så bra på att gömma sig och sprida ut villospår? Och om hon nu är så bra på detta, varför gör hon grundläggande misstag som att använda sig av bankkort? På en gång lyckas hon vara så underligt skicklig och så underligt korkad.

Nej, The Pelican Brief var inte en bok för mig. Jag tror den gör sig bättre som film.

betyg2

Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell

shakespeares hemlighet

Författare: Jennifer Lee Carrell
Originaltitel: The Shakespeare Secret
Översättning: Thomas Andersson
Serie: Kate Stanley, #1
Förlag: Månpocket (2009)
Antal sidor: 446 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, CDON

Kate Stanley har fått i uppdrag att regissera Hamlet på London Globe Theatre. Strax innan premiären får hon ett oväntat besök av sin gamla lärare, den excentriska professor Rosalind Howard, om att hon har hittat något oväntat som hon vill ha Kates hjälp med. Mer vill hon inte säga, utan överlämnar en liten ask och ett löfte om att talas vid mer senare. Men innan Kate får veta mer brinner The Globe ned och Rosalind hittas mördad i askan – på exakt samma bisarra vis som Hamlets far mördades i pjäsen. I asken finner Kate den första ledtråden till ett Shakespearskt pussel som leder henne ut på en livsfarlig skattjakt. Hack i häl har hon en mördare när hon letar efter något som kan avslöja en av världslitteraturens största hemligheter.

I förra veckan skrev jag ju om den där julen när min välvillige pappa gav mig fyra kriminalromaner i julklapp, varav tre var Milleniumtrilogin. Den fjärde var Shakespeares hemlighet. Jennifer Lee Carrell har återfunnits i min boktolva vid två tillfällen sedan jag började bokblogga, men första året lyckades jag slarva bort boken. I år hade den kommit fram igen, men tyvärr kan jag inte påstå att det blir fler böcker av denna författare för min del.

Shakespeares hemlighet rider ganska mycket på vågen av framgång som Dan Browns Da Vinci Koden skördade. Med skillnaden att det är en förlorad litterär pjäs som ska återfinnas och att Shakespeares ”verkliga” identitet är mer sekundärt till detta mysterium. Carrell själv har en doktorstitel i litteratur och har haft Shakespeare som särskilt intresse, vilket är både på gott och ont. Gott på det viset att hon verkligen är insatt i turerna kring Shakespeareforskningen. Ont på det viset att hon ibland grottar ned sig lite väl mycket i detaljer. Läsningen pendlar konstant mellan ”åh, det här var intressant” och ”för helvete, sluta föreläsa för mig!” Hon blir så entusiastisk över sitt ämne att viljan att dela med sig av kunskapen sker på bekostnad av bokens tempo.

Utöver föreläsningarna så sker det en del mord i Shakespeares hemlighet. Groteska mord, influerade av Shakespeares dramer. Utöver ett eller två av morden upplever jag inte att de tillför handlingen något, utan finns enbart där som en sorts ”chock factor.” Personligen har jag problem när karaktärer dör utan att det fyller en funktion för berättelsen, vilket så ofta känns som fallet i denna bok. Dessutom upplever jag att mördarens motiv är långtifrån underbyggda utifrån vad vi får veta om karaktären under berättelsens lopp. Det känns helt enkelt inte trovärdigt att just den här karaktären skulle mörda så många människor på dessa bisarra vis.

Sedan är det ju oerhört tröttsamt det här med att så fort det rör sig om en kvinnlig huvudperson i en spännande bok så måste hot om och faktiskt sexuellt våld förekomma. Särskilt när det inte tillför handlingen något annat än, återigen, ”chock factor.” Kate Stanley beskrivs därtill som kompetent, men måste ändå räddas av en man. En mystisk man med ett militärt förflutet och som hon inte riktigt vet om hon kan lita på, men som hon ska föreställa attraherad av. Även om de båda har lika mycket kemi som två döda sillar. Ibland tror jag att heteronormen gör författare lata: att män och kvinnor inte skulle kunna vara enbart vänner, eftersom ”alla” är heterosexuella, gör att författare tror att det räcker med att tossa ihop en man och en kvinna för att det ska vara tillräckligt för att skapa attraktion. Fast det inte riktigt fungerar så.

Nej, Shakespeares hemlighet var inget alls för mig. Bitvis var den intressant och spännande, men på det stora hela upplevde jag den mest som frustrerande.

betyg2

Andra böcker i serien

Shakespeares hemlighet

Haunt Me Still¹

¹Verkar inte ha översatts till svenska.

Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

bröderna karamazov

Författare: Fjodor Dostojevskij
Originaltitel: Братья Карамазовы (Brat'ya Karamazovy)
Översättning: Staffan Dahl
Förlag: Wahlström & Widstrand (1997)
Antal sidor: 843 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Fjodor Karamazov är en föga omtyckt godsägare, en riktig vällusting som är glupsk på både kvinnor och pengar. På sätt och vis har hans söner ärvt hans vitalitet. Den som liknar honom mest är Dmitrij, den äldste, men han kan till skillnad från fadern hysa medkänsla och vara generös. Mellanbrodern Ivan kan inte acceptera en värld där Gud tillåter sådan ondska och sådant lidande. Aljosja är hans motsats: hans tro har fått honom att dra sig undan världen och bli munk i ett kloster. När fadern mördas blir snabbt Dmitrij misstänkt och bröderna sluts upp kring varandra.

Jag har haft en hel del fördomar mot de gamla ryssarna. Trott att de var torra och tråkiga med milslånga karaktärsensembler. Men så läste jag Tolstoj förra sommaren med en liten förälskelse som resultat. När jag sedan läste mer om Fjodor Dostojevskijs romaner blev jag genast nyfiken och trodde att Bröderna Karamazov skulle vara något för mig.

Tyvärr blev det mest platt fall. Karaktärerna i Bröderna Karamazov kastas mellan emotionella ytterligheter inom loppet av ett par rader. De vänder alla på en femöring: i ena stunden är de lugna, förbindliga. I nästa är de rasande och våldsamt hämndlystna. Att försöka hänga med i deras känslomässiga bergochdalbana gör mig som läsare alldeles utpumpad. Det blir överdrivet teatraliskt mellan varven.

Det här är kanske en dålig liknelse, men i Bröderna Karamazov påminner Dostojevskij mig mer om Victor Hugo än hans landsman Lev Tolstoj. Anledning är den att det finns en tydlig social kritik som genomsyrar verket, men också den här tendensen att i likhet med Hugo sväva ut i långa redogörelser. Fast lyckligtvis inte om Moskvas avloppssystem, utan av en mer filosofisk natur.

Kanske är det den största behållning jag tar med mig från Bröderna Karamazov: hur han förvandlar karaktärerna till ytterligheter så att han kan göra en filosofisk poäng. Ivan ateism och cynism ställs mot Aljosjas tro och idealism på ett effektfullt sätt. Ibland glimrar nämligen Bröderna Karamazov till i mina ögon. Kanske främst i passagerna kring Ivans tro, eller brist på tro, och hur han inte kan förstå det lidande som finns i världen. Andra minnesvärda passager är de avslutande rättegångsscenerna, som är underbart satiriska.

Jag är glad över att ha läst Bröderna Karamazov, men den höll på att ta knäcken på min läslust. Det var inte en klassiker för mig.

betyg2

Fråga Mrs Walsh och andra berättelser av Marian Keyes

fråga mrs walsh och andra berättelser

Författare: Marian Keyes
Uppläsare: Rachel Mohlin
Originaltitel: Further Under the Duvet
Översättare: Katarina Jansson
Förlag: Norstedt Audio (2007)
Antal minuter: 270 minuter
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Ljudbok | Adlibris, CDON

Hur jag ska beskriva vad Fråga Mrs Walsh och andra berättelser är för typ av bok vet jag inte riktigt. Främst därför att jag inte är riktigt säker på det själv. Om jag förstår det hela rätt så är det en del av Marian Keyes krönikesamling Further Under the Duvet, som gavs ut på svenska under titeln Tankar från sängkanten, och som avslutades med några noveller. I denna ljudbok är det novellerna som har fått inta huvudscenen.

Mina känslor inför Fråga Mrs Walsh och andra berättelser är dock mindre svåra att beskriva: för det mesta tycker jag att det är utomordentligt fånigt. Vilket överraskade mig, eftersom jag har läst och tyckt om Keyes tidigare. Kanske är det novellformatet som inte riktigt passar. I vanlig chiclit, som ofta bygger på tillskruvade och irrationella situationer, så får läsaren genom bokens lopp chansen att köpa det. I en kort novell byggs detta inte upp, vilket gör att det som i novellen En kvinnas rätt att sko sig verkar svårköpt varför huvudpersonen går till samma pub kväll efter kväll iklädd en sko och förväntar sig att det ska skämma ut ex-maken och kvinnan han bedrog henne med snarare än henne själv.

Kanske bidrar Rachel Mohlins lite andlösa uppläsning till känslan av fånighet, men å andra sidan tycker jag att hon läser Fråga Mrs Walsh och andra berättelser riktigt bra. Hennes röst och läsning passar novellerna och det är skönt att lyssna på henne.

Men främst retar jag mig kanske på just sektionerna i Fråga Mrs Walsh och andra berättelser där fiktiva läsare och lyssnare skickar frågor till Mrs Walsh, den besvärliga mamman i serien om syskonen Walsh. Hon som har sådär jobbigt ålderdomliga åsikter och jag-vet-bäst-attityd som det är mening som vara roligt, men som mest faller platt och blir irriterande.

Ändå finns det en del av novellerna som jag tycker om. Grace handlar om en ängel som får Castiel i Supernatural att framstå som expert på människor och som skickas till jorden för att lära sig av de sju dödssynderna vad det innebär att vara mänsklig. En lite kul, underhållande novell som kanske blir lite för lång. En annan jag gillar är Sanningen finns därute, där en utomjording råkar slå sig ihop med en kvinna vars förhållande knakar i fogarna och som får henne att inse att det kanske inte är henne det är fel på utan karlen hon är ihop med som har svåra issues.

Men bäst är nog Under, som är skriven ur synvinkeln av en kvinna som ligger i koma. Det är skönt där i koman, även när hennes familj försöker få henne att återvända, och sakta men säkert visar det sig att allt inte är vad det förefaller att vara. Anledningen till att hon ligger i koma är inte så självklar. Det här är en lite smått spännande novell som sakta blir alltmer olycksbådande.

Annars var nog inte Fråga Mrs Walsh och andra berättelser något för mig. Och den får mig att dra mig lite för att läsa något mer av Marian Keyes.

betyg2

Canada av Richard Ford

canada

Författare: Richard Ford
Förlag: Bloomsbury (2013)
Antal sidor: 515 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Dell Parsons föräldrar bestämde sig inte för att råna en bank för att de var dåliga människor. Snarare hade det med dåliga instinkter och otur att göra. Men deras fängslande påverkar Dells och hans tvillingsyster Berners liv för all framtid. Temperamentsfull och viljestark rymmer Berner från deras hem i Montana och lämnar Dell ensam kvar. Men han räddas innan myndigheterna kommer för att ta hand om honom. En familjevän för honom över gränsen till Kanada, där han tas om hand av den mystiske Arthur Remlinger. Men Dell upptäcker snart att i denna nya värld, fylld av hemligheter och omvälvning, så är han inte den enda vars förflutna ligger på andra sidan gränsen.

För ett par år sedan deltog jag i en utlottning av Richard Fords Canada, som jag också vann. Det var ingen bok jag hade hört talas om tidigare, men en liknelse till Alice Munros författarskap gjorde att jag genast blev nyfiken. I samma stund som den landade i min brevlåda kastade jag mig över den, bara för att lägga den åt sidan efter 70 sidor. Det var kanske inte rätt tillfälle, tänkte jag. Nu vet jag att det snarare är så att jag inte kommer överens med Fords sätt att skriva.

Canada börjar dock så bra. Hela första meningen tjänar till att fånga läsaren. Huvudpersonens föräldrar har begått ett rån, som kommer påverka hela hans liv. Sedan kommer det involvera mord. Spännande! Men detta eviga förespeglande fortsätter genom hela boken, vilket gör att jag som läsare får veta saker tio till femtio sidor innan de faktiskt sker. Detta tar helt klart bort drivet att läsa vidare, eftersom jag redan vet vad som kommer att hända.

Sedan brukar jag inte vara den som har något emot långsamma böcker. Tvärtom, jag brukar kunna vara ganska förtjust i dem. Men Canada är i närmast lika trögflytande som sirap. Återigen beror det nog en del på förespeglandet, men också på långa naturbeskrivningar och Dell som betraktare.

Det här för oss till tidigare nämnda jämförelse med Alice Munro: att med små medel lyckas fånga den mänskliga naturen. Även om jag håller med om att likheten finns där, så upplever jag Canada som ytligare. Detta beror på Dell som berättare. Han står på något sätt utanför och betraktar allt som sker, utan att det riktigt påverkar honom. Även när han säger att det påverkar honom oåterkalleligt, så känns det inte i mig som läsare. Allting glider förbi på en ytlig nivå.

Jag får alltid lite dåligt samvete när jag inte gillar en som bok som jag har vunnit, men Canada är inte alls min melodi. Dock kan jag uppskatta att Ford är skicklig hantverksmässigt, även om jag nog inte kommer läsa mer av honom.

betyg2

Andra bloggare om Canada

Beas bokhyllaBöcker emellanFiktiviteter; Män som läseroch dagarna går