Låna är silver, råna är guld

Låna är silver, råna är guld av Catharina Ingelman-Sundberg

Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Serie: Pensionärsligan, #2
Förlag: Forum (2014)
Antal sidor: 334 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har tagit sin tillflykt till Las Vegas. Där planerar de noga en stöt mot ett kasino. Framgångsrika, kan de återvända hem till Sverige under falsk identitet. Till deras bestörtning har inte situationen blivit bättre för Sveriges pensionärer. Förskansade i en grosshandlarvilla på Värmdö, gör de upp planer för att förbättra den svenska välfärden. Dessvärre inser de snart att de har blivit grannar med MC-gänget Bandangels. Dessa vill utnyttja pensionärer för sina egna ändamål, men kanske kan Pensionärsligan lura dem.

Om första boken var rätt charmig, gör Låna är silver, råna är guld klart att detta är en serie som är bäst i små doser. Eventuellt var det kanske lite onödigt att göra en serie av det, då det känns som om premissen kommer att bli tjatig. Framgångsrik stöt, de tappar bort bytet, måste komma på något annat, lyckas överlista allt och alla för att äldre människor jämt blir underskattade.

Om Kaffe med rån hade sin poänger kring den svenska äldreomsorgen och det orimliga i att ta ut vinster i den, så blir Låna är silver, råna är guld snarare irriterande predikande. Märta maler på om och ondgör sig över samma saker. Är det inte äldreomsorgen, så är det banksystemet. När läsaren har utsatts för samma tirad för femte gången, med nästan exakt samma ordalydnad, börjar man undra om redaktören sov på jobbet. Ett budskap behöver, i allmänhet, inte hamras in med en slägga.

I Låna är silver, råna är guld fördjupas karaktärerna lite mer. Märtha är väl fortfarande den som är tydligast definierad, men även de andra börjar fyllas ut lite mer. Det uppstår små drama i de olika relationerna. Triangeldramat mellan Krattan, Stina och en ny kvinnlig granne hade kanske lätt kunnat strykas. Det blev mest ett irritationsmoment.

Med Låna är silver, råna är guld säger jag farväl till Pensionärsligan och önskar att jag enbart hade läst bok nummer ett.

Betyg 2: Den var okej!

Andra delar i serien

Kaffe med rån (recension)

Låna är silver, råna är guld

Rån och inga visor

Goda rån är dyra

Det rånar sig nog

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.