Veckans skörd #151

Jag tänkte att jag skulle unna mig själv en bokbeställning för att det gick så bra med äggplocket och det. Sedan blev det ju snarare en tröst när jag drabbades av cystrupturer och annat otrevligt. Men i den lilla beställningen ingick två böcker från bokrean:

Nu när jag har läst två av böckerna om Bob måste jag ju även läsa den tredje, så Jul med Bob fick slinka med hem. Jag kommer nog behöva lite mysläsning framöver (ni kommer se varför härnedan). Sedan hade jag missat att även Mera vego fanns på rean och har jag köpt tvåan kan jag ju köpa ettan också. Tyvärr är jag lite besviken på dem båda. Jag har hittills inte hitta ett enda recept som jag känner att åh, det här måste jag pröva!

Men där ingick också en av vårens titlar som jag sett mest fram emot:

Norse Mythology skildras nordisk mytologi i Neil Gaimans tappning, och det kan ju inte bli annat än bra. Vi kan ju säga att jag slängde mig över den och slukade med hull och hår.

I höstas gick jag ju en kurs i neuropsykiatri för jobbets räkning, och den har fortsätt med handledningstillfällen. Då vi blev tvungna att ställa in ett tillfälle så har jag fått en hemläxa att se en film:

Mary & Max tittade jag på igår kväll och ska nu lämna vidare till en kollega så att han ska hinna se den innan handledningen i nästa vecka. Filmen handlar om en åttaårig flicka från Australien som börjar brevväxla med en fyrtioårig amerikansk man med Aspergers syndrom. Och så är det leranimerat. Det ska minst sagt bli spännande att skriva recension.

I går var jag också iväg och hämtade två recensionsexemplar:

Jag läste Peter Erik du Rietz debutroman 2015 och vågade mig på att fråga om det skulle komma en uppföljare. Nu är uppföljaren här och när jag fick förfrågan om jag ville läsa Boken om vinterdöda ting svarade jag självklart ja.

Sedan fick jag en förfrågan från Piratförlaget om jag ville läsa De mörkermärkta. Eftersom det är en deckare var jag lite tveksam, men Mattias Leivingers debutroman är en av de mest udda och intressanta fantasyböcker jag har läst och det här är en deckare med övernaturliga inslag. Det skulle kunna vara något för mig. Recensionsdatum är 5 april.

Det var allt för denna gång. Vad säger ni – är det något ni blir nyfiken på?

Supernatural, säsong 11: We’ve heard this song before

Recensionen innehåller spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Eric Kripke
Skådespelare: Jensen Ackles, Jared Padalecki
Produktionsår: 2015-2016
Säsong: 11
Antal avsnitt: 23
Längd: 970 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | Discshop
DVD | CDON, Discshop

Sam och Dean måste hantera konsekvenserna av att ha släppt loss Mörkret. Snart invaderas städer av människor med svarta ådror, som bara tycks vara ute efter att orsaka död och förstörelse. Deans drömmar hemsöks av en ung kvinna, Amara, som bär på en koppling till Mörkret och som tycks vara sammanknuten med Dean själv. Snart står det klart att de kanske behöver hjälp av både Gud och Djävul för att återbörda Mörkret där det hör hemma.

Trots att jag är ett hängivet fan av Supernatural så har jag faktiskt inte recenserat någon av de tidigare säsongerna på bloggen. Men det får det allt ta och bli ändring på. Vi kan väl börja med säsong 11, som är den senaste jag har sett.

Jag älskar verkligen Supernatural. Det finns få tv-serier som jag har varit så fullkomligt uppslukad av och kan förlåta så många av dess brister. Men i säsong 11 börjar jag faktiskt lite kärleksfullt driva med den. För förlåt, hur många gånger har vi inte haft exakt den här konversationen? Eller upplevt exakt den här lärdomen, som aldrig verkar fastna? Men det är skönt att brödrarelationen håller hela vägen genom säsongen. Det finns inget jobbigare än när misstro och lögner förstör.

Ändå upplever jag att Supernatural utmanar sig själva i viss mån under säsong 11. Crowley får under en kort period en kvinnlig köttkostym och likaså en ängel, Hanna, som har förefallit kvinnlig under seriens lopp får ett manligt kärl, vilket bryter mot traditionen att karaktärer alltid måste behålla det kön som de först introducerades som trots att både demoner och änglar är könlösa varelser. Likaså förekommer det fler öppet homosexuella karaktärer, som faktiskt överlever (!). Även de kvinnliga karaktärerna klarar sig bra denna säsong.

Skådespelarmässigt gör Jared Padalecki och Jensen Ackles det som förväntas av dem och som fungerar inom ramen för serien. Det blir inte alla gånger lysande prestationer, men kompetenta och de kan verkligen dessa karaktärer utan och innan. Den som verkligt briljerar genom säsongens lopp är Mischa Collins, som lyckas vara så sjukt obehaglig och övertygande att jag sitter och vrider mig av obehag.

På det stora hela är säsong 11 en solid säsong. Det finns inga riktigt usla avsnitt, utan det mesta är klart godkänt. Några avsnitt sticker ut som riktigt bra, såsom Baby, där Impalan står för synvinkeln genom hela avsnittet; Don’t Call Me Shurley, som återintroducerar en gammal karaktär i en ny skepnad (fast det här gissade vi väl redan i säsong 5?); samt We Happy Few, främst för att samspelet mellan Gud och Lucifer är så fruktansvärt underhållande.

Överlag får elfte säsongen av Supernatural väl godkänt. Det gör att jag nästan inte är sur över att de har förlängt ytterligare, då det känns som serien verkligen är på upphällningen. Jag vill inte komma till den punkten där jag tröttnar på den.

Månadsrapport: Februari 2017

Antal lästa böcker i februari 2017: 11

  1. Kattguden av Ingerun Sjösvärd
  2. Hans majestäts drake av Naomi Novik
  3. Det otäcka könet av Marcus Priftis
  4. Älska av Sylvia Day
  5. Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones
  6. Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
  7. Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund
  8. The Gap of Time av Jeanette Winterson
  9. Nalle Puh av A. A. Milne
  10. Inred med vintage av Elsa Billgren
  11. Mitt liv med Bob av James Bowen

Antal lästa sidor: 3090 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,54

Drama: 2
Dystopi: 1
Erotik: 1
Fantasy: 3
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 3

Boktolva: 2
Läs en novell: 0
Kaosutmaningen: 7
Bokcirkel: 0

Hyllvärmare: 6
Böcker införskaffade samma månad: 4
Böcker införskaffade samma år: 1
Omlästa böcker: 0
Lånade böcker: 0 

Kvinnor: 7
Män: 4
Annat: 0
Duo: 0

Amerikansk författare: 2
Brittisk författare: 5
Svensk författare: 4

På originalspråk (engelska): 1
På originalspråk (svenska): 4
Författare jag inte har läst tidigare: 6
Recensionsex: 0
E-böcker: 0
Ljudböcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: Hans majestäts drake av Naomi Novik
Månadens bästa nonfiction: Inred med vintage av Elsa Billgren
Månadens sämsta: Älska av Sylvia Day
Månadens överraskning: Hans majestäts drake av Naomi Novik
Månadens besvikelse: Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones
Månadens otäckaste:

Kommentar: Februari började inte så bra, men tog sig sedan och jag fick en hel del läst till min förvåning. Det har övervägande varit bra böcker och inte många besvikelser. Men jag har redan halkat tillbaka i min bekvämlighetszon och läser mest författare från USA, Sverige och Storbritannien.

Om månadens bästa skönlitterära och överraskning: Drakar brukar ju kunna vara min grej, men jag föll verkligen pladask för denna. Jag vill verkligen läsa resten av serien, men det blir kanske till att låna de delar som finns på svenska.

Om månadens bästa nonfiction: Väldigt inspirerande och väckte min kreativitet.

Om månadens sämsta: Huvudpersonerna hade verkligen noll kemi, vilket gör det lite krystat att läsa en bok som enbart handlar om deras relation.

Om månadens besvikelse: Jag trodde verkligen att det här skulle vara min grej, men jag tyckte den var väldigt förutsägbar.

Punkter uppfyllda under Kaosutmaningen:

3. En bok på annat språk än svenska. [The Gap of Time av Jeanette Winterson]
9. En bok med en tonårig huvudperson. [Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones]
11. En bok med rött på omslaget. [Hans majestäts drake av Naomi Novik]
22. En bok på under 150 sidor. [Nalle Puh av A. A. Milne]
24. En faktabok. [Det otäcka könet av Marcus Priftis]
25. En bok för barn. [Kattguden av Ingerun Sjösvärd]
27. En hyllvärmare. [Älska av Sylvia Day]

Antal sedda filmer i februari 2017: 1

  1. Supernatural, säsong 11

Antal minuter: 970
Snittbetyg (5-gradig skala): 4

Skräck: 1

Amerikansk film: 1

Kommentar: Under februari lyckades syrran och jag stråla samman tillräckligt ofta för att se klart den elfte säsongen av Supernatural, och ja, det här är en serie jag kan förlåta för det mesta. Mycket var bra i säsong 11, men en del blev lite tjatigt också. Men mer om det i en framtida recension.

Veckans skörd #148

Vi får se om jag klarar av att komma tillbaka mer ordentligt nu. Min läkare misstänker att stressen hade gjort att jag hade fått kortisolbrist, så jag får vara mer aktsam i fortsättningen. Jag kanske uppdaterar lite sporadiskt, men vi gör ett försök. Tycker ju mycket om att blogga.

Mjukstartar lite med böcker och film som har hittat hem till mig. Först ut är en tävlingsvinst:

Jag hade turen att vinna i Lottens bloggfödelsedagstävling, och då vann jag dessa två finingar: Väldigt sällan fin av Sami Said, som jag har varit nyfiken på i ett par års tid nu, och Mina hjältinnor – eller vad jag har lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis, som verkar intressant.

Jag fick ett mejl om att Sherlock hade släppts på DVD, som import visserligen men det har jag inget emot. Så jag blev ju tvungen att beställa den:

Jag blev lite sur när jag hörde att Netflix hade förvärvat sändningsrättigheterna, eftersom jag inte tänker skaffa det bara för att se en serie. (Plus att jag känner mig själv och vet att jag inte har tillräckligt bra impulskontroll för att kunna ha ett stort utbud tv-serier till mitt förfogande.) Men nu ska jag, långt efter alla andra, få se säsong 4! Bara jag får hit min DVD-spelare.

Jag har också fyllt år, och fick då en bok av min syster:

En resväska med vidunder är fantastiskt fin, men jag vågar inte läsa den förrän jag har sett filmen. Visst är det nästan lite sjukt att jag inte har gjort det? Men med flytten och allt kom jag visst aldrig iväg till bion. Så den här pärlan får vänta med att bli läst tills filmen släpps på DVD i slutet av mars.

Jag har också beställt födelsedagspresenter till mig själv. Den första som kom var en beställning med Pop! Vinyl-figurer från diverse fandoms:

Jag har snabbt blivit beroende av dessa söta figurer och risken är väl att jag börjar samla mer hängivet trots att jag redan nu börjar känna att det är lite svårt att veta var jag ska ställa dem. Men nu har i alla fall Iron Man, Dobby och Mad Hatter flyttat hem till mig och gjort mig barnsligt förtjust.

Jag skämde bort mig själv riktigt denna födelsedag och gjorde en ordentlig bokbeställning. Hur smart det är nu i bokreatider… Men jag kunde inte motstå:

  • A Boy Called Christmas av Matt Haig var det en hel del bokbloggare som läste kring jul och jag tycker att den verkar väldigt mysig. Det får bli årets julläsning.
  • Christmas Days av Jeanette Winterson visste jag inte om att den existerade, men noveller på jultema av en av mina favoritförfattare känns ju givet.
  • The Gap of Time av Jeanette Winterson har jag suktat efter sedan den kom ut, så nu kände jag att det var dags.
  • Aldrig ensamma och Enda vägen av Anna Jakobsson Lund slog jag slag i saken och köpte nu eftersom jag verkligen vill veta hur det går och inte längre kan vänta. Gissa vad som kommer att läsas när jag är klar med min nuvarande bok?

Ja, det är ju bara att konstatera att det är business as usual i mitt bokinförskaffande. Som tur är har jag plats för ytterligare några bokhyllor i lägenheten.

Vad säger du – har jag gjort några fynd? Vad har du läst och vad skulle du rekommendera av allt detta?

Charlies änglar – Utan hämningar

Bildkälla: Discshop.
Originaltitel: Charlie’s Angels: Full Throttle
Regissör: McG
Manus: John August, Cormac Wibberley och Marianne Wibberley
Skådespelare: Cameron Diaz, Drew Barrymore, Lucy Liu
Produktionsår: 2003
Längd: 106 minuter

Titeln har utgått ur sortimentet.

Natalie, Dylan och Alex arbetar fortfarande för den mystiske Charlie. Nu har de fått ett nytt uppdrag: att finna två ringar som tillsammans innehåller en lista på alla som befinner sig i FBI:s vittnesskyddsprogram. Snart står det klart att det hela kan ha något att göra med Dylans förflutna. Och att förövaren kan vara någon som står Charlie nära.

Nyårsafton är inte min favorithögtid, utan skulle lika gärna kunna spendera den iklädd pyjamas och i soffan framför en film. Det blev inte pyjamas i år, men eftersom jag satt hundvakt gällde det att hålla firandet lugnt och stillsamt. Då blev det till att titta på Charlies änglar – Utan hämningar, som jag tydligen inte hade sett tidigare.

Charlies änglar – Utan hämningar är en helt klart överdriven och skruvad film, men jag tycker ändå att den är rolig. Det finns inte mycket substans i filmen och visst skruvar jag illa till mods på mig de stunder när tjejerna pressas ned i ”sexiga” kostymer utan något annat syfte än att det ska vara ”sexigt”, men eftersom filmen inte tycks ta sig själv på så stort allvar går det att leva med.

Det känns lite som om Charlies änglar – Utan hämningar driver med hela actiongenren. Slagsmålsscenerna är märkligt koreograferade. Tjejerna vrider och vänder på sig för att undkomma kulor och flygande motorcyklar, allt i slowmotion för att skapa ”bästa” effekt. Resultatet är en film som fångar uppmärksamheten för stunden, men som redan efter ett par timmar börjar glida ur minnet.

Bland slagfärdiga repliker och humoristiska scener döljer det sig en del krampaktiga försök till humor i Charlies änglar – Utan hämningar. Det blir krystade dialoger blandade med det som är roligt, vilket gör det hela till en ojämn film att förhålla sig till. På det hela är det här underhållning som kräver att du stänger av vissa delar av hjärnan och inte är alltför kritisk.

Charlies änglar – Utan hämningar är knappast något mästerverk, men en humoristisk film som fungerar att spendera en kväll med.

Selmas saga

Skapare: Per Simonsson och Stefan Roos
Skådespelare: Johan Ulveson, Ester Vuori, Leo Hellenius
Produktionsår: 2016
Antal avsnitt: 24
Längd: 360 minuter

Selma är åtta år när hyresvärden knackar på hemma hos familjen Traskvist och säger att om de inte betalar sin skuld så kommer de att vräkas. De har till julaftonsmorgon på sig att skramla ihop pengarna. Selma håller på att misströsta när hon av misstag snubblar över en presentation av forskaren Efraim von Trippelhatt, som tror att han har funnit vägen till tomtens rike och vill finansiera en expedition dit. Det sägs att tomten kan uppfylla ens innersta önskan. Vetenskapsakademin skrattar ut Efraim, men Selma får nytt hopp. Om hon kan hjälpa Efraim nå jultomtens rike kan hon få sin enda önskan uppfylld: att hennes familj får bo kvar i sitt hem.

När jag såg trailern för Selmas saga för första gången tänkte jag: ”äntligen en riktig julkalender!” Men när jag såg de första avsnitten blev jag inte övertygad. Det kändes förutsägbart och gjort sedan tidigare, så jag tappade bort julkalendern. Jag hittade den igen kring Lucia och föll som en fura.

Jag sugs snabbt in i Selmas saga. Trots ett visst mått av förutsägbarhet, så är det alltid lika spännande att sätta sig ned och se ett avsnitt. Kanske för att de ofta slutar med en rejäl cliffhanger. Magi varvas med humor och spänning. Ofta känns berättelsen välgenomtänkt och anpassat för formatet, men jag har lite invändningar mot de sista avsnitten. Det känns som om hur det ”borde” ha slutat kom några dagar för tidigt, vilket gjorde de två sista avsnitten till rena transportsträckor.

Att följa med hur karaktärerna utvecklas gör Selmas saga till en hjärtevärmande resa. Särskilt att se relationen mellan Selma och Efraim utvecklas och fördjupas får mig att sitta och le i soffan. Johan Ulveson gör en riktigt fin insats som den egocentriske, inledningsvis barnhatande forskaren som upptäcker att det finns annat som är viktigt än berömmelse.

Selmas saga är också en riktigt snygg produktion. Miljöerna är ofta fina, även om de i vissa sekvenser känns som målade kulisser, och kostymdesignen är genomtänkt. Effekterna är riktigt snygga. Det osar steampunk med vad som känns som influenser från Tim Burtons Kalle och chokladfabriken och en gnutta av Brad Silberlings Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Det hela känns väldigt lyckat.

Selmas saga innehåller alla ingredienser som en riktigt bra julkalender ska innehålla och känns som om en av de mest lyckade på flera år.

Mupparnas julsaga

Originaltitel: The Muppet Christmas Carol
Regissör: Brian Henson
Manus: Jerry Juhl
Skådespelare: Sven Wollter, Ulf Källvik, Anders Öjebo, Ulf Peder Johansson
Produktionsår: 1992
Längd: 84 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | Discshop

Mupparna sätter sin egen prägel på denna klassiska julsaga. Den store Gonzo ikläder sig rollen som Charles Dickens när denne berättar historien om Ebenezer Scrooge, en känslokall och snål gammal man som avskyr julen. Natten före juldagen dyker spöket efter hans affärskompanjon, Marley, upp med en varning om att det kommer gå illa för Scrooge om han fortsätter på den väg han har slagit in på. De svunna, nutida och framtida jularnas spöken besöker honom för att få honom att ändra sig.

Jag vet inte hur länge sedan det är jag sist såg Mupparnas julsaga. Jag har något vagt minne av att vi såg den i skolan när jag gick i mellanstadiet. Att det var någon form av tradition att vi gjorde det. Ändå förvånar det mig hur mycket som jag har lite halvt glömt och som får mig att skratta till av förtjusning.

Mupparnas julsaga är nämligen ren skär nostalgi för mig. Jag smälter inför mupparnas mer humoristiska tolkning av sagan med sina musikalnummer och Dickens och Rizzos små utbyten om handlingen. Skratten duggar tätt. Det är en underhållande film för både barn och vuxna, även om den kanske förlorar lite av sin kuslighet för den vuxne. Åtminstone var den inte lika kuslig som jag mindes det.

Mupparnas julsaga bjuder på snyggt foto och snyggt konstruerade miljöer. Mupparna själva smälter samman bra med de mänskliga skådespelarna och effekterna är med tidens mått mätta riktigt snygga. Michael Caine, vars röst dubbas av Sven Wollter, gör ett riktigt bra jobb som den kylige Scrooge och bjuder på en övertygande psykologisk förvandling genom berättelsens lopp.

Mupparnas julsaga bjuder på en humoristisk och varm tolkning av Charles Dickens klassiska berättelse.

Ben X är en obehaglig, men riktigt bra film

Bildkälla: Discshop.
Regissör: Nic Balthazar
Manus: Nic Balthazar
Skådespelare: Greg Timmermans, Marijke Pinoy, Laura Verlinden
Produktionsår: 2007
Längd: 93 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop

Ben är annorlunda. Han tar sin tillflykt till spelets värld och loggar många timmar på Archlord. Världen utanför är svår att förstå. Sociala regler och nyanser är förvirrande. Skoltimmarna på det tekniska gymnasium där han går är ett helvete. När mobbingen trappas upp alltmer orkar Ben inte längre. Det är dags att iscensätta sitt endgame. Men Scarlite, en spelare som han har genomfört många quests tillsammans med, tycker inte att det kan vara ett endgame utan en healer. Hon vill träffas.

Det jag tycker är kul med föreläsningar och kurser är att det ibland ger en chansen att komma i kontakt med böcker och filmer som en aldrig har hört talas om tidigare. Ben X är en sådan film. Det är en belgisk film som vi såg på en neuropsykiatrisk utbildning som jag gick genom mitt jobb. En film jag är glad över att jag inte har missat. Ben X är baserad på en novell, Nothing Was All He Said, som Nic Balthazar skrev efter att ha läst om en ung pojke med autism som begått självmord.

När det kommer till europeisk film tycker jag att de ofta är väldigt bra på att skildra en mörk sorts realism. Ben X är nog en av de mest intensiva och obehagliga filmer som jag har sett. Det är en oerhört realistisk skildring av mobbing som ger nästan en fysisk obehagskänsla. Ibland sänker jag blicken, kan inte riktigt titta, men hela tiden far blicken upp igen för att inte missa alltför mycket.

Insprängt i skildringen av Bens vardag finns intervjuer med föräldrar och lärare, vilket bara spär på obehagskänslan. Det står klart redan från början i Ben X att något fruktansvärt har hänt, men jag som tittare vet inte vad. Istället sitter jag som på nålar genom hela filmen för att få veta vad det som har hänt. Scener och foto används väldigt effektfullt för att bygga upp stämningen i filmen. Insprängt är bilder ur spelet som Ben spelar, som fungerar som ett sätt för honom att hantera verkligheten.

Ben X bjuder också på många riktigt fina skådespelarinsatser. Särskilt Greg Timmermans, som spelar Ben. Porträttet av en ung kille med Aspergers syndrom är så klockrent. Det märks att Timmermans verkligen har gått upp i rollen och gjort gedigna efterforskningar. Allt hanterat med respekt.

Ben X är intensiv och obehaglig, men så, så jävla bra.

Månadsrapport: December 2016

Då var jag tillbaka från mitt blogguppehåll. Åtminstone tillfälligt. Jag har inte kommit i ordning fullt så mycket som jag hade hoppats i lägenheten eftersom det har varit ganska omfattande renoveringar. Faktum är att jag ännu inte har sovit en enda natt där. Men fint har det blivit och ännu finare blir det nog när de har målat klart.

Så vi får se om det kanske blir ett litet blogguppehåll till. Men nu tänkte jag i alla fall köra igång med en månadsrapport.

Antal lästa böcker i december 2016: 9

  1. Rosenmiraklet av Jean Genet
  2. Pettson får julbesök av Sven Nordqvist
  3. Tomtemaskinen av Sven Nordqvist
  4. Let It Snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle
  5. Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
  6. Silver on the Tree av Susan Cooper
  7. Nordiska gudar av Johan Egerkrans
  8. Teleny av Oscar Wilde
  9. Tusende våningen av Katharine McGee

Antal lästa sidor: 2319 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,8

Drama: 2
Erotik: 1
Fantasy: 1
Non-fiction: 2
Romance: 1
Science fiction: 1

Läs en novell: 2
Bokcirkel: 0

Hyllvärmare: 2
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 3
Omlästa böcker: 3
Lånade böcker: 0 

Kvinnor: 2
Män: 5
Annat: 0
Duo: 1

Amerikansk författare: 5
Brittisk författare: 2
Fransk författare: 1
Svensk författare: 2 

På originalspråk (engelska): 2
På originalspråk (svenska): 2
Författare jag inte har läst tidigare: 4
Recensionsex: 1
E-böcker: 0
Ljudböcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: Pettson får julbesök av Sven Nordqvist
Månadens bästa nonfiction: Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe
Månadens sämsta: Vampire Hunter D av Hideyuki Kikuchi
Månadens överraskning: Silver on the Tree av Susan Cooper
Månadens besvikelse:
Månadens otäckaste:

Kommentar: Ja, vad ska jag egentligen säga om december? En riktigt bra läsmånad där jag jobbade på att få julstämning och lyckades riktigt bra. Trots flyttpackande och förberedelser så hann jag ändå med att läsa en hel del.

Om månadens bästa skönlitterära: Det är något magiskt med den här julberättelsen som verkligen gav mig julkänslan som jag eftersträvade, som dessutom höll i sig.

Om månadens bästa nonfiction: En fin berättelse om en mor- och sonrelation i skuggan av svår sjukdom och kärleken till böcker som förenar dem.

Om månadens sämsta: En bok där jag inte klarar av att läsa ens två kapitel kvalificerar väl verkligen?

Om månadens överraskning: Jag vet att jag har läst den här förr, men det var väldigt lite jag kände igen. Så det blev som att läsa en helt ny bok och vilken bok det var sedan.

Punkter jag har uppfyllt under Läs en novell:

28. Läs en novell med ett lyckligt slut. [The Jubilee Express av Maureen Johnson]
34. Läs en novell som handlar om vänskap. [A Cheertastic Christmas Miracle av John Green]

Antal sedda filmer/pjäser i december 2016: 5

  1. La Cage aux Folles
  2. Ben X
  3. Mupparnas julsaga
  4. Selmas saga
  5. Charlies änglar – utan hämningar

Antal minuter: 775 minuter
Snittbetyg (5-gradig skala): 4,2 

Drama: 1
Fantasy: 2
Komedi: 1
Musikal: 1

Amerikansk film: 2
Belgisk film: 1
Svensk film: 1
Svensk uppsättning: 1 

Månadens bästa: La Cage aux Folles och Ben X
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Selmas saga
Månadens besvikelse: –
Månadens otäckaste: Ben X

Kommentar: Det blev en hel del tittat på i december, fast inte lika mycket som jag skulle ha velat. Jag hade köpt tre julfilmer, men hann bara se en av dem. Men det är bra för då har jag något att bygga upp julstämning med nästa jul.

Om månadens bästa: Två fullpoängare denna månad. La Cage aux Folles är en fantastisk uppsättning i Östgötateaterns regi och den första pjäs jag recenserar här på bloggen. Ben X hade jag aldrig hört talas om tidigare, men det var en film som golvade mig. Recension kommer i eftermiddag.

Om månadens överraskning: När jag såg trailern tänkt jag att detta nog skulle kunna vara en riktigt bra julkalender, men de första avsnitten övertygade inte. Sedan började jag kika runt Lucia och blev helt besatt. Vi ägnade en helg åt att se allt från början så att vi skulle komma ikapp.

Om månadens otäckaste: Inte nog med att Ben X är riktigt bra, den är också fruktansvärt obehaglig. Jag såg den under en kurs och kursföreläsaren sa att den var så stark att hon hade varit med om att flera personer hade varit tvungna att lämna rummet.

Veckans skörd #146 Christmas Edition

Det har blivit idel hårda klappar för min del, så jag har tydligen varit snäll i år. Men i stundande flyttider är det inte så mycket böcker som gäller, utan det har blivit en del köksmaskiner.

Men jag fick en bok av mina kära syster:

Jag ska äntligen få vet hur det går för Cinder och de andra! Winter är sista delen i Marissa Meyers serie The Lunar Chronicles och det ska bli spännande att se hur hon knyter ihop säcken.

Det blev också en del film:

  • Supernatural, säsong 11 är lite av en tradition att jag och min syster köper till varandra varje jul. När vi ska hinna titta på den här säsongen vet jag inte, men vi får nog till det.
  • Skönheten och Odjuret skrev Anne Rice om tidigare i år och jag blev genast nyfiken. En fransk film från 2014 som verkar hur snygg som helst.
  • Alice Through the Looking Glass / Alice in Wonderland känns det som om jag behöver ha i min filmhylla. Plus att jag inte har sett uppföljaren ännu.

Sedan fick jag också en liten målarbok:

Det här känns som en bra bok att ta med sig överallt och måla lite i när en får en stund över. Målarböcker är bra avkoppling. Jag måste hitta tillbaka till dem.