Författare: Aleksander Afanasiev Översättare: Stefan Lindgren Förlag: Fabel (1992) Antal sidor: 153 sidor Recensionsexemplar: Nej. Pröva din lycka på Bokbörsen.
Aleksander Afanasiev levde mellan 1826 och 1871. Han brukar ibland kallas för den ryska motsvarigheten till bröderna Grimm, då han samlade in och tecknade ned nästan sexhundra ryska folksagor. Men till skillnad från bröderna Grimm skrev han inte om eller strök varianter, utan ansåg att även varianter på samma tema var värda att spara. I denna Ryska folksagor har 42 sagor valts ut ur det första bandet med sagor som han gav ut.
Som ni kanske redan vet är jag mycket förtjust i folksagor. (Egentligen sagor överlag.) Men medan barnsagorna ofta slutar lyckligt, är ofta de gamla folksagorna grymmare och blodigare. Dessa ryska folksagor är inget undantag. Kanske är det de blodigaste och grymmaste jag har läst, eftersom det ofta slutar med att hjälten dör. Någon upplever godhet och nåd i någon annans händer, och försöker efterlikna gärningen, men står sig slätt och förlorar sitt liv i försöket att förbättra sin nästas liv. Ofta så att denna blir än mer lidande. Många av sagorna är dessutom förklädda allegorier för de livegnas liv. Det är lätt att läsa sig till deras umbärande mellan raderna i det fantastiska som sker i sagornas värld.
Ryska folksagor är förvånansvärt lättläst. Även om motiv och historier känns igen från andras folksagor, så blir det verkligt spännande att läsa en rysk vinkling på dem. Några sagor är också unikt ryska, såsom Vampyren som jag fann verkligt spännande efter att ha läst Vampyrernas historia förra året. I berättelsen förälskar sig en flicka i en mystisk, vacker ädling. När hon följer efter honom upptäcker hon dock till sin förskräckelse att han festar på lik, och det hela blir tämligen olyckligt för henne. Verkligen ett spännande exempel på tidiga vampyrföreställningar. Men det är bara en av många spännande sagor i denna samling.
Ryska folksagor ger verkligen en spännande vidd på sagor, så den är väl värd att läsas.
Det här kan jag tänka mig är intressant läsning! 🙂 Har nog aldrig läst ryska folksagor.
Inte jag heller, tidigare. Men det är spännande att se hur snarlika motiv som finns i folksagorna.
Pingback: Boktolva 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson