Lullabies av Lang Leav

Författare: Lang Leav
Förlag: Andrews McMeel Publishing (2014)
Antal sidor: 235 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus

Lullabies följer ett musikaliskt tema när den skildrar kärlekens poetiska resa i denna nya, originella diktsamling. Den börjar med en Duett, reser vidare genom ett Interludium och Finale, men avslutas med ett Encore av populära dikter från den bästsäljande Love & Misadventure, Lang Leav fortsätter att skildra kärlek och förlust.

I mina ögon är Lullabies betydligt starkare än hennes första diktsamling. Kanske för att den inleds med Her Words, dikten som gjorde mig nyfiken på Lang Leavs författarskap. Det är en så fantastisk dikt om att vara en skrivande människa och att älska en skrivande människa. Överlag tycker jag hon är som bäst när hon skriver om kärleken till skrivandet, till dikten, om det som krävs och förluster som leder dithän. Det är vackert och starkt.

Till skillnad från vad många skriver om hennes poesi så upplever jag inte alls att den är allmängiltig. Tvärtom blir jag stundtals snudd på irriterad när jag läser Lullabies för att den är så pass exkluderande, men jag vet att det ligger hos mig. Det här skildrar Leavs egna upplevelser av heterosexuella romanser, vilket gör att hon riktar sig till personer som liknar henne själv. Hon varnar flickor för att förälska sig i vissa pojkar. Hon förutsätter att personen som läser är kvinnoidentifierad. Ibland upplever jag det som onödigt, därför att det hade varit lätt att skriva allmängiltigt. Att ändra ett pronomen här och där. Att inte förutsätta vem läsaren är. Men det här känns verkligen djupt förankrat i Leav själv.

Samtidigt så tycker jag mycket om Lullabies. Det finns så många dikter som jag fastnar för, såsom Three Questions, där Tacksamhet, Lycka och Sorg ställer frågor till författaren om kärleken till en person; Acceptance, som handlar om vad vi borde och vad vi kan; Dyslexia, som skildrar kärlek på gränsen till besatthet med febrig intensitet; samt Dead Poets, som skildrar vad det krävdes för en flicka att bli poet. Men det är få dikter som kan klå Her Words. Det är en av mina favoritdikter någonsin.

Lullabies är en riktigt stark diktsamling, men jag kan reta mig på det heteronormativa antagandet att heterosexuell kärlek är allmängiltig.