Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Andreas Lundstedt, Cecilia Blankens
Förlag: Norstedts (2012)
Antal sidor: 261 sidor
Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Beskrivning
Andreas Lundstedt berättar om det som länge var en skamfylld hemlighet: att han är hivpositiv. Väldigt länge bar han ensam på vetskapen och försökte fly från sig själv genom destruktiva beteenden. Till sist blev lögnerna och hemlighetsmakeriet alltför mycket och allting kraschade. Han kände att det var dags att sluta skämmas och börja acceptera och älska sitt liv.
Kommentarer
Jag satt nyligen med på en föreläsning om hiv av Peter Roth med Mitt positiva liv i färskt minne. Även fast jag nyligen har läst boken och lärt mig en hel del om hiv, så förbluffas jag av min egen okunskap. I rasten pratar vi deltagare om våra upplevelser. En kvinna började skolan i slutet av 80-talet och var chockad över hur lite vi, som började tio år senare, visste om hiv. Denna historia tycker jag visar att det är något vi måste börja prata om: vad hiv egentligen är och hur det är att leva med sjukdomen.
Det var en intervju med Andreas som fick mig att läsa boken, då jag inte var speciellt intresserad när jag hade läst om den tidigare. Det är den nakna ärligheten och den starka berättelsen som gör att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Jag blir medryckt i berättelsen och sidorna flyger förbi.
Under föreläsningen pratar vi väldigt mycket om stigmat kring hiv. Jag kan aldrig förstå, men Andreas ger mig en inblick i hur det kan vara att leva under det. Mitt hjärta bultar när han ska gå igenom australienska tullen, som är ökänd för att vara hård, och han inte har meddelat att han har hiv eller att han har med sig mediciner. Det går bara föreställa sig en skugga av den ångesten, men det är tillräckligt för att det ska vara skrämmande.
Mitt positiva liv är stark och utlämnande, men påminner oss också om att vi måste prata mer om hiv, måste få bort stigmat, och, framför allt, att vi måste få bort vår okunskap.
Pingback: Lästa i februari 2013 - C.R.M. Nilsson
Den här boken står på min önskelista sen jag läste Tidningsidas recension och det verkar ju som om den ska stå kvar där;-)
Den var mycket bättre än jag hade väntat mig 🙂