Bloggen uppdaterades inte igår därför att jag vaknade upp och det kändes som om en elefant satt på bröstkorgen. Och efter mitt obligatoriska seminarium, sov jag bort större delen av dagen.
Jag blir, om möjligt, än mer speciell när jag inte mår helt hundra procent bra. Den här historien kanske illustrerar vad jag menar:
Jag satt på bussen, som går mellan campus i min stad och campus i den stad där jag pluggar, och skrev. Min penna var rosa. Detta var något jag inte hade noterat tidigare, fast jag har skrivit med den i flera dagar nu. När jag lade ned pennan och var klar med det jag hade skrivit, då lade jag märke till det. Och började övertolka.
”En rosa penna… tänk om de inte tror att det beror på att jag inte lade märke till färgen, utan därför att jag älskar färgen rosa och börjar döma mig. Tror att jag är en helt annan tjej än vad jag är. Tänk om. Tänk om. Tänk om.”
Efteråt har jag lite svårt att hålla mig för skratt. Men igår var jag minsann allvarlig.
