Begravningsståt av Jean Genet

Författare: Jean Genet
Originaltitel: Pompes Funébres
Översättare: Anders Bodegård
Förlag: Modernista (2016)
Antal sidor: 288 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Motståndsmannen Jean Décarnine, vän och älskare till författare Jean Genet, blir mördad av en milisman på barrikaderna under Paris befrielse 1944. I Begravningsståt bearbetar Genet sin sorg över mannen genom att följa de människor vars liv Décarnine på något sett har korsat och berört. Pigan som är hans fästmö; den tyska soldaten som Décarnines mamma gömmer; Décarnines broder som ibland kollaborerade med tyskarna. Utifrån dessa spinner han en historia där Genet själv och Décarnine är huvudpersoner, men också den tyska soldaten, en fiktiv milisman, en frammanad bödel och Hitler själv intar huvudrollerna.

När jag ska försöka beskriva Jean Genets författarskap brukar jag använda ordet märkligt. Han är en onekligen en säregen författare: det onda upphöjs till det sköna, det eftersträvansvärda, det dyrkansvärda. Mördaren är ett helgon. Men det finns en skönhet i hans prosa, mellan det brutala och avskyvärda, som gör att det alltid är ett nöje att läsa honom. Men Begravningsståt är nog hans mest märkliga och snudd på fragmentariska verk hittills. Skildringen av sex kan också stundtals vara frånstötande i sin våldsamhet och smutsighet.

Begravningsståt är ett sorgearbete. Hålet som den döde Jean Décarnine lämnar efter sig är ett hungrigt, känslomässigt svart hål. Det hotar Genets dagliga liv med känslor av förlust, sorg, frustrerad lust, längtan. Det enda påtagliga som finns kvar av Décarnine är de personer vars liv han berörd och de spår av hans genomresa som finns i deras liv. Det är detta som får Genet att besvärja fram dem alla för att själv kunna utföra sin egna, hemliga begravningsriter. På detta vis hoppas han kunna befria sig i viss mån från spöket som hemsöker honom.

Det finns ett otal berättarröster i Begravningsståt. Dels har vi Genet själv, skriven i förstaperson. Dels har vi de andra: den döda vännen; en milisman; en tysk soldat; en bödel; och Hitler. Genet själv kan närsomhelst inta dessa karaktärer och deras synvinkel. Bli en del av dem. Det är som en förvirrande spegellabyrint av perspektiv och röster. Vem som helst av karaktärerna kan i ett stycke bytas ut mot en annan. Karaktärernas existens smälter samman med varandra, formskiftar och är lika undflyende som minnet av en dröm. De älskar, dödar, hatar, begär varandra i en ständig växelsång av brutalitet och ömhet.

Begravningsståt är ett fragmentariskt, stundtals frånstötande, men briljant skrivet verk.