Författare: André Aciman
Originaltitel: Call Me By Your Name
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag: Brombergs (2018)
Antal sidor: 270 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Elio Perlamn är sjutton år. Varje sommar bor han och hans föräldrar i ett stort hus i Toscana. Pappan är forskare i lingvistik och varje sommar tar han dit en doktorand under sex veckor. Sommarens doktorand heter Oliver, en tjugofyraårig, charmig och rättfram amerikan. Till en början tycker Elio att Oliver verkar kall, onåbar och lite väl självsäker. Nästan som att han hatar Elio. Men attraktionen mellan Elio och Oliver växer på avstånd och efter några tafatta försök till kontakt tar en laddad men lågintensiv kärleksaffär sin början.
Om dårskap är att göra om samma sak flera gånger och förvänta sig ett annat resultat, är det dårskap att köpa boken som en film du inte blivit särskilt förtjust i baserar sig på? Call me by your name berättas ur Elios synvinkel, i jag-form, ett drömmande, metaforladdat språk med filosofiska undertoner som knappast skapar ett trovärdigt porträtt av en sjuttonåring. Ens en brådmogen sådan. Det är purple prose och introspektion, vilket leder till ett långsamt tempo.
Referenser till konst, litteratur och musik duggar tätt i Call me by your name, vilket bidrar till en lätt pretentiös känsla. Kanske naturligt med tanke på att den utspelar sig i en akademisk krets. Men all denna möda att skapa ett intellektuellt kapital i boken görs på bekostnad av känslorna: det blir aldrig riktigt något djup i relationen mellan Oliver och Elio. Trots att boken berättas ur Elios perspektiv, i ett så intimt perspektiv som jag-form, känns det inte som om jag kommer honom nära.
Det finns en del fina, ömsinta scener i Call me by your name, trots allt. Kanske framförallt i det här hur Elios ungdom får honom att missförstå Oliver, se honom som kall och otillgänglig, när han i själva verket är blyg. Insikten om detta missförstånd får honom att älska Oliver mer och att växa som person.
Call me by your name är lite väl långsam och högtravande även för mig, men bitvis tycker jag om den.
