En familj av lögnare av E. Lockhart

En familj av lögnare av E. Lockhart

Författare: E. Lockhart
Originaltitel: Family of Liars
Översättare: Carina Jansson
Förlag: Lavender Lit (2022)
Antal sidor: 332 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Välkommen till familjen Sinclair. Folk ser oss som extraordinära. Vackra. Tragiska. Du kanske tror att du vet allt om oss men sanningen är att du inte ens vet hälften. Vi bryter aldrig ihop, inte ens när någon sviker oss. Vi vacklar aldrig, inte ens när vi förlorar någon vi älskar. Vi tappar aldrig greppet, inte ens när det finns blodspår i sanden. Kanske är det allt du behöver veta om oss. Förutom att vi alltid har varit lögnare. (Baksidestexten.)

En familj av lögnare utspelar sig före det som nog blev E. Lockharts genombrottsroman här i Sverige, Kanske är det allt du behöver veta. I denna är det mammorna till de tidigare huvudrollsinnehavarna som står i centrum. Huvudrollsinnehavaren är Caroline, mamma till Johnny från den föregående boken, som nu är redo att avslöja ännu en familjehemlighet.

Det är logiskt att En familj av lögnare inte kommer kunna innehålla samma överraskningsmoment som den första boken gjorde. Läsaren är luttrad och redo att anta att familjen Sinclair är full av opålitliga berättare. Det man tror sig se är inte alltid vad det verkar vara. Drivet i berättelsen är dock så stort att sidorna bara flyger förbi när läsaren jagar upplösningen.

På många sätt är En familj av lögnare ett verklighetstroget porträtt av en familj i överklassen. En familj där allting måste framstå som perfekt för att de inte ska tappa ansiktet. På bekostnad av familjemedlemmarnas psykiska hälsa. Mer än en gång känns det som om någon borde släpa iväg hela familjen till en familjepsykolog.

Med tanke på den psykologiska skärpan, känns sagoelementet än mer påklistrat än i den förra boken. Att Caroline använder sig av sagor som metaforer i En familj av lögnare känns bara krystat och onödigt. Det kanske används för att knyta an till den tidigare boken, men bidrar också till att alienera läsaren.

En familj av lögnare är inte på något vis en dålig bok, men E. Lockhart kan skriva, och har skrivit, betydligt bättre böcker.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.