
Författare: Agatha Christie
Originaltitel: Hercule Poirot’s Christmas
Översättare: Torsten Blomkvist
Serie: Hercule Poirot, #20
Förlag: Albert Bonniers förlag (1957)
Antal sidor: 220 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Simon Lee slog sig fram i världen med två tomma händer och lyckades bli en mäktig miljonär. Men åren har dock hans hälsa svikit, vilket leder till att han numera är en gammal och sliten tyrann som njuter av att spela ut sina barn mot varandra. Denna december kallar Lee hem alla sina ”misslyckade” barn från jordens alla hörn. De infinner sig med förhoppningar om försoning (och pengar.) Självfallet har Simon Lee inte någon försoning i tankarna, utan målet är att än en gång spela ut alla mot varandra och luta sig tillbaka för att iaktta spektaklet. Föga vet dock den gamle miljonären vad hans intriger kommer ge för konsekvenser. Lagom till juldagen får poliskommissarien och Poirot ett mord att klara upp. Familjemedlemmarna har alla motiv till att döda den gamle gubben, men det verkar omöjligt att någon av dem utfört mordet. Det ska till Poirot för att knäcka denna julgåta.
Hercule Poirots jul var en av de (många) böcker jag räddade när vi skulle tömma mina morföräldrars hus. Utgåvan är från slutet av 50-talet och de gulnande sidorna bidrar till att bygga upp stämningen. Jag förs tillbaka till tjugotalet, till det stora godset och den brittiska överklassen. Relationerna mellan de olika karaktärerna är inte enkla, utan snåriga och fulla av taggar. Det är en familj där ingen riktigt gillar varandra, men måste stå ut med varandra för att de delar blod.
Åldern på Hercule Poirots jul märks på den tidstypiska attityden till utlänningar. En av karaktärerna är från Spanien och det refereras mer än en gång till hur människor i södern är mer hetlevrade och benägna till våld. Samtidigt så låter ju Agatha Christie inte heller engelsmännen gå fria från gliringar om sin ”engelska natur.” Det hela känns både på en gång skrivet med glimten i ögat, samtidigt som det känns som om det är skrivet i allvar.
Det är sällan jag brukar lista ut vem som är mördaren i Agatha Christies böcker. Oftast brukar jag inte försöka särskilt mycket, utan bara njuta av vägen till avslöjandet. I Hercule Poirots jul lyckas jag lista ut hur vissa saker ligger till, men när mördaren avslöjas sitter jag bara och gapar. Jag blir helt tagen på sängen. När allt nystas upp är det hela så självklart och elegant, men jag såg det verkligen inte komma.
Hercule Poirots jul var ett mordmysterium som hette duga och upplösningen slog mig faktiskt med häpnad. Tror den kvalar in bland mina favoriter av Christie.

Andra delar i serien
En dos stryknin (recension)
Vem var den skyldige?
Poirots små grå celler
Dolken från Tunis
De fyra stora
Mysteriet på Blå tåget
Badortsmysteriet
Tretton vid bordet
Mordet på Orientexpressen (recension)
Tragedi i tre akter
Den flygande döden
ABC-morden
Mord i Mesoptamien
Korten på bordet
Döden på Nilen
Det stumma vittnet
Döden till mötes
Hercule Poirots jul
Skospännet
Samvetskval
Mord på ljusa dagen
Fem små grisar
Gropen
Högt vatten
Mrs McGinty är död
Begravningar är farliga
Mord klockan fem
Död mans fåfänga
Katt bland duvor
Klockorna
Tredje flickan
Mord på allhelgonadagen
Långa skuggor
Ridå – Hercule Poirots sista fall
Pingback: Månadsrapport: December 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson