I-landsproblem

I början av höstterminen fick vi göra ett litet experiment: vi skulle ha datorn och mobilen avstängda mellan åtta och tolv. Detta för att se om vi var slavar under teknologin.

Och visst, det var irriterande. Mest att ha datorn avstängd, eftersom jag brukar sitta och läsa på den innan det är dags att åka till föreläsningen. Mobilen lite eftersom jag använder den som klocka. Men det gick ju skapligt. Det hindrade inte livet på något sätt.

Igår var jag ju lite morgontrött. Det gjorde att jag krävde extralång startsträcka för att överhuvudtaget komma igång. Så lång startsträcka att jag blev tvungen att kasta mig ut genom dörren för att ha en chans att komma i tid.

Halvvägs på väg kom jag på att jag hade glömt mobilen. Jag skulle kunna chans och vända tillbaka och hoppas att jag kunde komma i tid ändå. Jag chansade inte, eftersom jag hade sett fram emot den här föreläsningen hemskt mycket.

Hela bussresan till universitetet satt jag och tänkte på min mobil. På hur den låg där på vardagsrumsbordet och displayen som lyste upp när jag säkert fick något sms. Jag tänkte att jag skulle ringa till frissan och beställa tid eftersom mitt hår ser tre sorters för jävligt ut. Men så kom jag på: ingen mobil. Hela resan fortgick så.

Efter en givande föreläsning och resan hem, for jag iväg som en skållad råtta. Varför? Tja, jag har ju tidigare nämnt att jag använder mobilen som klockan. Min busshållplats hem ligger snudd på i andra änden av stan från universitetshållplatsen och det finns bara en klocka på vägen. Som jag har sett. Så jag skyndade mig ned bara för att hinna med bussen (att jag sedan fick stå och vänta i säkert fem minuter är en annan femma).

Jag har aldrig påstått att jag inte är slav under teknologin, men det här var ju rent löjligt.

Så vad var skillnaden mellan experimentet i början av höstterminen och gårdagen? Det första som slår mig är att experimentet var frivilligt. Det var också tidavgränsat. Jag kunde förvarna andra om att jag inte skulle vara tillgänglig. Jag hade också möjligheten att sätta på mobilen igen om jag inte stod ut.

Vad blir då lärdomen jag har dragit av detta?

Tja, det är definitivt dags för mobilavvänjning.

Och jag behöver byta batterier i mina armbandsur, alternativ köpa ett nytt.

 

Lyssnar på: The Pretty Reckless – Just Tonight
Humör: Road
Läser: En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bilder av självet av Thomas Johansson, Fånga vardagen av Kajsa Ellegård och Elin Wihlborg

 

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i okategoriserad och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.