Författare: Moa Martinson
Serie: Mia, #2
Förlag: Bonnier (1978)
Antal sidor: 250 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Mias moster Charlott ska gifta sig. Inte för att karln är mycket att ha, men ändå. Ingen vanlig vigsel duger för hennes hårt arbetande moster. Kyrkbröllop, ska det vara. Något som inte ses med blida ögon av omgivningen. Men oavsett hur fattig Charlott är, så ska hon ha ett fint bröllop – med brännvin och åtföljande slagsmål. För åttaåriga Mia är det en stor dag. I övrigt rullar hennes liv på som vanligt: otaliga flyttningar med till följd av en ojämn skolgång. Men nu får läsaren följa med henne upp till 15-årsdagen, då hon också får sin första anställning.
Förväntningarna är tämligen höga på Kyrkbröllop efter den stora läsupplevelse som den första delen i trilogin var. Dessvärre når den inte riktigt upp till sin föregångares nivå. Inte ens i närheten. En del av det hela beror på att det hela ter sig lite kyligt och avståndstagande. Här kommer vi aldrig riktigt nära någon karaktär på samma sätt som vi gjorde i första boken. Den sympati som fanns för till exempel Olga saknas här.
En annan del är att Kyrkbröllop till stor del upprätthåller sig vid den tid då Mia är samma ålder som hon var i föregående bok. Därför blir det idel upprepningar av snarliknande händelser: ny plats, nya försök att gå i skolan, styvfadern förlorar sin anställning, flytt. Skildringen av det fattiga livet är helt fantastisk, med sin klarsynthet och skärpa. Likaså har Moa Martinson verkligen förmågan att skildra relationer mellan kvinnor och systerskapet.
Ändå är det något som saknas i Kyrkbröllop. Den lämnar en bitter smak av besvikelse efter sig.
Andra delar i serien
Mor gifter sig (recension)
Kyrkbröllop
Kungens rosor
