Mor gifter sig av Moa Martinson

Författare: Moa Martinson
Serie: Mia, #1
Förlag: Bonnier (1977)
Antal sidor: 303 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Mia kan inte förstå vad det ska vara bra för att mor gifter sig. Den nya styvfadern är lite väl begiven på flaskan och tror dessutom inte att en sjuårig jänta har mer förstånd än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en karl som tar dem om livet och gör att de sväller med barn, det kan inte ens Mias avsevärda förståndsgåvor göra begripligt. I centrum för hennes värld är modern Hedvig och hennes slit för brödfödan. Högsta lyckan är ett hem med blåa blommor på en kritad spismur. Men förr eller senare slås lyckan alltid sönder av osämja och våld mellan de vuxna, vilket leder till smärtsamma uppbrott för Mia.

Mor gifter sig är inte det första jag läser av Moa Martinson. Men det är det första som totalt golvar mig. Språket är rakt och oförsonligt när det skildrar ett liv av fattigdom, av våld, utnyttjande från de rika och smuts. Där det farligaste kanske inte är att vara fattig, utan då är det desto farligare att verka fattig. På barnets klarskyldiga vis artikulerar berättarjaget Mia om obehaget i att se människor som tycks ha kapitulerat inför sin fattigdom, som ser sjaskiga och osnygga ut. Det blir till ett slags internaliserat klassförakt.

Även om berättaren i Mor gifter sig är ett barn, så är det tydligt att det är en vuxen människa som ser tillbaka på sin barndom. Som med empati och inlevelse kan sätta sig in i andra personers levnadsvärld. Som med skicklighet målar upp en värld som idag kan te sig främmande för oss, men som säkert för många idag även kan vara igenkännlig. Fattigdomen i Mias värld är inte sentimental, det är en sanning och så är världen beskaffad. Men orättvisan finns där. Skildringen blir oerhört levande och stark.

Mor gifter sig var en oväntat stark läsupplevelse som kommer dröja sig kvar länge hos mig.

Andra delar i serien

Mor gifter sig

Kyrkbröllop

Kungens rosor