Regissör: Michael Mayer
Manus: Chad Hodge
Skådespelare: Michael Urie, Philemon Chambers, Luke Macfarlane
Produktionsår: 2021
Längd: 99 minuter
Peter är den ständige singeln i sin familj. Men i år ska han ta med sig en pojkvän hem till jul. Bara det att han visar sig förstås inte vara den han säger sig var. Desperat ber Peter sin bästa vän Nick att följa med honom hem och låtsas att de äntligen har blivit ett par. Men deras planer går om intet när Peters familj lägger sig i hans kärleksliv. Med en blindträff med i spelet, börjar Nicks och Peters känslor att förändras. Men är det verkligen tillräckligt att satsa på och riskera att förstöra deras vänskap?
Saken med julböcker och -filmer är att vi vill ha dem på ett visst sätt. Vi vill få det vi förväntar oss. Skulle något gå emot våra förväntningar, då blir oftast besvikna. Single All the Way följer en trogen mall: att återvända hem till sin knasiga familj och staden där man växte upp, ett låtsasförhållande som sakta men säkert blir verkligt och allmänna förvecklingar på grund av mänsklig osäkerhet. Saken är den att denna film lyckas följa mallen väl, samtidigt som det också lyckas vara en riktigt bra film.
Jag älskar nämligen Single All the Way. Den ger mig lyckopirr och får mig att skratta. Även om jag vet hur det kommer att sluta, var förvecklingarna kommer, så är jag totalt uppslukad. Jag älskar Michael Urie som Peter och Philemon Chambers som Nick. Jag älskar dem tillsammans. De har en fantastisk, ömsint kemi som gör att jag sitter och småfnittrar förtjust. Att det här är en romance som utvecklas ur en nära, innerlig vänskap gör bara saker och ting bättre. Det är den bästa typen av kärlekshistoria, i mina ögon.
Single All the Way är söt som socker, men vad tusan gör det? Det är precis vad doktorn ordinerar i juletider.