Supernatural, säsong 13

Innehåller spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Eric Kripke
Skådespelare: Jensen Ackles, Jared Padalecki, Misha Collins
Produktionsår: 2017-2018
Säsong: 13
Antal avsnitt: 23
Längd: 969 minuter

Att Kelly Kline har nedkommit med en pojke är ingen anledning för bröderna Sam och Dean Winchester att fira. Jack är nämligen son till Lucifer och en nefilim med krafter så oerhörda att det knappt går att föreställa sig dem. Enligt Deans sätt att se på saken vore det bästa om han dog, men Jack låter sig inte döda sig så lätt. Dessutom är det väl säkrast att hålla sina fiender nära. Det krävs ett smärre mirakel för Sam och Dean att återförena sin familj och därtill rädda världen undan Lucifer igen.

I vanliga fall när min syster ger mig en säsong av Supernatural i julklapp så brukar jag i närmast slänga mig över den. Säsong 13 blev liggande några dagar. Jag har inte direkt varit exalterad över att möta Lucifers son, utan tyckt att det har varit en fånig idé.

Tji fick jag. För mycket av att jag tycker så mycket om säsong 13 har med Jack att göra. Inte för att Alexander Calvert, som spelar Jack, direkt golvar mig med sitt skådespeleri, men för hur mycket jag tycker att karaktären tillför dynamiken hos pojkarna. Att se Sam träda in i något slags fadersroll och hur Dean, som är något av en skitstövel i början av säsongen, långsamt vinns över.

Överlag tycker jag om säsong 13 som helhet, även om några avsnitt särskilt sticker ut. Breakdown är ett synnerligen obehagligt avsnitt där Donna Hanscums niece blir kidnappad. När hon ber bröderna om hjälp upptäcker de att någon säljer delar av levande människor som mat åt diverse sattyg. Various & Sundry Villains är lite mer humoristisk när Dean faller offer för en häxas kärleksformel. Även det animerade Scoobynatural är ett underbart humoristiskt avsnitt. Lite mörkare i ton är Bring’em Back Alive, som har en av de snyggaste skildringarna av trauma som jag har sett på tv.

Mitt största problem med säsong 13 är dock att en hel del karaktärer jag har längtat efter att se i serien återvänder, bara för att nästan omedelbart dö igen. Sådant är nästan tillräckligt för att få mig att kasta fjärrkontrollen på tv:n.

Supernaturals trettonde säsong bjuder på en överraskning som gör mig glad över att återse mina favoritpojkar.