Originaltitel: La belle et la bête Regissör: Christophe Gans Manus: Sandra Vo-Anh och Christophe Gans Skådespelare: Léa Seydoux, Vincent Cassel Produktionsår: 2014 Längd: 112 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format DVD | CDON, Discshop
En köpmans flotta går under i en storm och familjen är plötsligt utfattig. De tvingas flytta ut på landet. Något som bara den yngsta dottern trivs med. När nyheten når dem att ett av skeppen kan ha räddats så reser han in till staden i tron att de är räddade. Alla ger honom en önskelista på saker de vill ha, men den yngsta Belle vill bara ha en ros. Men lasten beslagtas för att täcka deras skulder. Besegrad, återvänder han hem. På vägen irrar han vilse och hamnar i ett slott där allt som står på barnens önskelista finns. Förutom rosen. På vägen ut plockar han en ros, vilket får odjuret att dyka upp. Han kräver ett liv för en ros, och när Belle får höra detta tar hon sin fars plats. Där börjar ett liv hon aldrig hade kunnat tänka sig.
Jag hörde talas om Skönheten och odjuret via Anne Rice Facebooksida och blev genast intresserad. Det hela är en väldigt snyggt gjord fantasyfilm med fint foto, fina specialeffekter och snygg kostymdesign. Den magiska stämningen är verkligen förtjusande. Berättelsen i sig ligger närmre sagans original än någon Disneyversion, vilket gör denna mörkare, även om den blandar in sina egna originella detaljer.
Dessvärre lämnar berättandet i Skönheten och odjuret en del att önska. Som sagt, den håller sig nära sagans original, men blandar in drömsyner där Belle ser vad som har hänt i det förflutna som lett fram till att odjuret blivit just ett odjur. Händelseförloppet här är dock tämligen förutsägbart. Redan i första återblicken listar vi ut vad det är som har lett fram till förbannelsen.
Vincent Cassels version av odjuret är en tämligen trist version, även om kostymdesignen i Skönheten och odjuret är välgjord. Han morrar, han ryter, han bryter sina löften. Relationen mellan odjuret och Belle är tämligen fransk i sin hatkärlek. Odjurets utbrott varvas med självömkande uttalanden om att ingen kommer att kunna älska honom. Léa Seydoux gör det mesta av en roll som egentligen bara kräver att hon slänger iväg vassa repliker och ser lite truligt upprorisk ut, samtidigt som kraftigt hävande andning som framhäva urringningarna i klänningarna hon bär.
Nej, jag är inte odelat positiv till Skönheten och odjuret. Det är mycket som är snyggt och välgjort, men samtidigt känns det som om berättelsen lämnar en del att önska.
Åh vill också de den här filmen! Älskade den när jag var liten
Den här har inte så himla mycket gemensamt med Disneyversionen, om jag ska vara ärlig. Då är nog Emma Watson-versionen mer lik.