Innehåller spoilers för tidigare säsonger.
Skapare: Joss Whedon och David Greenwalt
Skådespelare: David Boreanaz, Charisma Carpenter, Alexis Denisof, J. August Richards, Amy Acker, Vincent Kartheiser, Andy Hallett
Produktionsår: 2002-2003
Säsong: 4
Antal avsnitt: 22
Längd: 990 minuter
Angel Investigations är splittrade: Wesley skild från gruppen av sitt förräderi, Angel och Cordelia försvunna, Lorne i Las Vegas… Kvar är Fred, Gunn och Connor. Vad de senare inte vet är att Connor mycket väl vet var Angel, försänkt i en kista till havets botten. Cordelia är en högre makt. När gänget till sist återförenas är det till en serie tecken på att en mystisk ondska är på väg. Odjuret anländer till sist och slaktar stora delar av Los Angeles befolkning. Men snart står det klart att Odjuret inte agerar på eget bevåg. Att han har en mästare. Och fienden kan vara närmare än de anar…
Jag är kluven till den fjärde säsongen av Angel. Å ena sidan är den övergripande storyn spännande och jag tycker om en hel del vad de gör med karaktärerna under säsongens lopp. Den mörkare tonen är tilltalande och komplexiteten i karaktärernas relationer växer. Oväntat nog tycker jag om romansen mellan Wesley och Wolfram and Harts Lilah Morgan. Vincent Kartheisers Connor irriterade mig ofantligt i föregående säsong, de få avsnitt han var med, men här tycker jag att hans karaktärsutveckling är spännande och tragisk att beskåda. Å andra sidan slaktar de totalt Cordelias karaktär, vars karaktärsutveckling och styrka har varit en av de största behållningarna med Angel.
Det finns några avsnitt som verkligen sticker ut från mängden. Ett av dem är Supersymmetry, där Fred får veta vem som låg bakom att hon hamnade i demonvärlden Pylea. Hennes resa mot hämnd och hur det påverkar relationen till Gunn är komplext och intressant skildrat. Säsongens bästa avsnitt är också dess mest brutala och obehagligaste: Habeas Corpses, där Odjuret tar sig in i Wolfram and Hart och urskillningslöst börjar slakta alla som befinner sig där. En annan sak som jag har gillat med Angel är hur de har haft utrymme att utforska relationen mellan Angel och Faith, något som verkligen får växa fram i Orpheus där Faith befinner sig inne i Angels huvud och bevittnar hans förflutna.
Den fjärde säsongen har en del riktigt starka avsnitt och en spännande övergripande story som verkligen gör den till en bra säsong att bingea, men jag gillar inte riktningen som de går med vissa karaktärer.
