Författare: Jennifer Saint
Förlag: Headline Book (2022)
Antal sidor: 388 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
När man är prinsessa av Kreta och dotter till den fruktade kung Minos, är ljudet av Minotauros hovslag och vrål från labyrinten under slottet vardagsmat. Ariadne och Phaedra har kanske inte riktigt vant sig vid det, men de har växt upp med att Minotauros, deras bror och familjens stora skam, kräver blod varje år. Ett år anländer Teseus, en atensk prins, till Kreta som ett offer för besten. Ariadne förälskar sig i honom. Men genom att hjälpa Teseus besegra Minotauros, skulle hon förråda sin familj. I en värld styrd av ombytliga gudar vet Ariadne att om man väcker deras uppmärksamhet kan det kosta en allt. Kommer hennes beslut att förråda Kreta till förmån för Teseus leda till ett lyckligt slut för hennes del? Eller kommer hon falla offer för sin älskares ambition?
Ariadne är brittiska Jennifer Saints debutroman och den senaste av feministiska bearbetningar av den grekiska mytologin. I denna debutroman fängslas läsaren av det lyriska språket. Vissa meningar får andan att fastna i halsen. Som i prologen som skildrar vad Minos gjorde med prinsessan Scylla som förrådde sin familj för att hjälpa honom. Orden: ”And what possible use could my father, King Minos of Crete, ever have for a treacherous daughter?” blir olycksbådande profetiska om man är lite bevandrad i grekisk mytologi.
Det här är en bok om kvinnorna i myten kring Minotauros och hjälten Teseus. Porträtten av männen som målas upp är föga sympatiska, med vissa undantag. Men när man ser tillbaka, är det heroiskt att överge personen som har offrat allt för att hjälpa en? Så även om berättelsen ligger nära källmaterialet, så gör vinklingen att Jennifer Saints Ariadne bjuder på en frisk fläkt. Särskilt slående är författarens behandling av Ariadnes mor, drottning Pasifaë. Det här är en karaktär som ofta har behandlats som lite löjeväckande för att hon slås av galenskap och förälskar sig i en tjur, vilket bär monstruös frukt. Här skildras hon med medlidande och respekt, som en person som blir förkrossad av att användas som en pjäs i ett spel. Det är männen som väcker gudarnas vrede, men det är kvinnorna som betalar priset.
Tempot i Ariadne är en aning ojämnt, annars skulle denna lyriska berättelse om den kretiska kungadottern verkligen vara en fullpoängare. Jennifer Saint är definitivt en författare att hålla ögonen på.
