Feber

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Maggie Stiefvater
Originaltitel: Linger
Serie: Wolves of Mercy Falls, #2
Förlag: Ponto Pocket (2012)
Antal sidor: 269 sidor

Finns till exempel hos Adlibris eller Bokus, även som inbunden här och här.

Handling

Sist vi mötte Sam och Grace var det Sam som kämpade mot den inre vargen. Grace borde vara lycklig nu när han inte har förvandlats på hela vintern, men något är fel. En våldsam feber rasar i hennes kropp. För var dag som går växer sig vargen allt starkare och hotar med att ta över hennes kropp. Kommer hon att förvandlas när vintern kommer?

Kommentarer

Jag kan ibland bli skapligt irriterad på ungdomsböcker som skildrar att den man träffar som sextonåring är Den Rätte För Alltid. Vad är det för fel på en romans med en person som man älskar, men som man kanske inte kommer att älska för evigt? I det här fallet blir jag inte irriterad på Grace och Sam och deras prat om för evigt. Det beror i mångt och mycket på att jag upplever deras förhållande som sunt och respektfullt. Sam säger inte åt Grace vad hon ska göra, Grace säger inte åt Sam vad han ska göra – de pratar med varandra och försöker komma fram till en lösning. Jag kan köpa att de här två skulle hålla för evigt.

Det finns ett flertal scener i Feber som det får det att suga till i magen på mig, lite som känslan av att falla. Hissnande och otäck. Två av dessa händelser har en gemensam nämnare och den heter Cole St. Clair. Den första händelsen är när Cole är en riktig skitstövel mot Sam. Den andra är när han konfronteras med konsekvenserna av ett egoistiskt val han hade gjort. Både ögonblicken är väldigt känsloladdade och får mig att känna med karaktärerna. Det är en av anledningen till att jag tycker så mycket om den här bokserien: Maggie Stiefvater får mig att bli engagerad i stort sett alla karaktärers liv.

Jag tycker att Feber är bättre än Frost. Efteråt, när det sjönk undan lite, kändes det egentligen som en solklar femma med tanke på den otroliga upplevelse jag hade haft. Det som fick mig att inte ändra och sätta ett högre betyg var minnet av hur irriterad jag var på Cole större delen av boken. Han är den här dryge, arrogante killen som det är helt uppenbart att det är meningen att han ska bättra sig under bokens gång. Det dröjer dock alldeles för länge innan några sympatiska kvaliteter dyker upp, vilket gör att jag mest blir irriterad på hans stackars-mig-beteende. Mot slutet händer det där magiska ögonblicket när han har anledning att bättra sig. Efter det börjar jag tycka om Cole något.

Jag blir bara alltmer förtjust i Maggie Stiefvaters sätt att skriva och är ivrig att få veta hur det kommer gå för dem alla i The Wolves of Mercy Falls.

Andra böcker i serien

1. Frost (recension)

2. Feber

3. För evigt (recension)

3.5. Sinner (recension)