Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2

Denna recension innehåller spoilers.

Betyg: ☆☆☆☆☆
Regissör: David Yates
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint
Produktionsår: 2011
Längd: 130 minuter

Finns till exempel på CDON, Discshop eller Ginza.

Handling

Den ödesmättade uppgörelsen mellan de goda och onda krafterna i magins värld är nu här. Allt som de har varit med om har lett fram till detta ögonblick. Ondskan finns överallt och ingen går säker. Men det kan bli Harry Potter som måste göra den största uppoffringen när han en sista gång ställs mot lord Voldemort. Slutet är här.

Kommentarer

Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2 tar vid där den andra filmen slutade. Ännu en förlust, men Harry och hans vänner har inte tid att sörja. Horrokruxerna måste hittas och förgöras. Filmen slätar över den komplicerade relationen mellan svartalver och trollkarler, vilket är kanske både helt rätt och lite trist. Rätt därför att det är komplicerat att bygga upp på film. Trist därför att det gör att filmen mister en del av trollkarlsvärldens komplexitet.

Den dämpade, grå färgskalan fortsätter genom andra filmen. Detta förtydligar att karaktärerna har vuxit: de är inte längre barn, utan de är vuxna med en fruktansvärt tung uppgift framför sig. Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2 är väldigt vuxen i tonen. Den skyggar inte tillbaka för de tuffa ögonblicken.

Det finns ögonblick i Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2 som är så starka att jag inte bara gråter en gång under filmen. Vid ett tillfälle fulgråter jag till och med. Sitter och kramar en kudde och bara snyftar. Därför att det går inte att ha älskat den här världen som J. K. Rowlig har skapat under så lång tid som jag har gjort, utan att känna att den och de karaktärer som befolkar den har blivit en del av mig.

Vad jag inte uppskattar är att när jag fortfarande snyftar från ett ögonblick som jag har vetat ska komma, men som likväl golvar mig, bli jäktad förbi ögonblicket. Jag tror inte det bara är jag. Jag tror att många skulle ha velat ha ett andningshål. Bara ett litet ögonblick. Innan vi kastade oss tillbaka in i fördärvet.

Upplösningen är kanske inte lika starkt känsloladdad som i boken, men det är ändå ett starkt avslut. Det finns en hel del saker som de har missat poängen med. Som Voldemorts död. Poängen med att ha en kropp kvar efter att han är död är dels att visa att han bara var en människa, dels att när han försvann första gången så saknades kroppen. En kropp ger ett avslut. Det bevisar att han är borta. Det bevisar att den här gången så kommer han inte tillbaka. Och det är en ganska viktig poäng att missa, att slösa bort på en ”häftig” dödsscen som jag för övrigt tyckte var rätt löjlig och meningslös.

På tal om löjligt… I boken tillhör jag den ganska lilla skara som tycker om epilogen. Däremot i filmen är det löjligt sentimentalt och står mig upp i halsen. Plus att deras idé att klä dem som vuxna är att klä dem gubbigt och tantigt.

Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2 är ett tydligt lyft från den förra filmen och ett starkt, värdigt avslut på denna serie.