Skapare: Alice Oseman
Skådespelare: Joe Locke, Kit Connor
Produktionsår: 2022
Säsong: 1
Antal avsnitt: 8
Längd: 226 minuter
Charlie Spring är en av de få öppet homosexuella killarna på Truham Grammar High School, vilket har lett till en hel del mobbning. När han får sitta bredvid populära rugbyspelaren Nick Nelson i ett klassrum, är han till en början avvaktande. Men snart utvecklar de en nära vänskap. En vänskap som kanske kan komma att utvecklas till något mer. Men Nick är straight… eller?
Vad gör man om man har svept alla seriealbum i serien och börjar få abstinens? Jo, man sätter på Netflix filmatisering av Heartstopper! En serie som på många sätt fångar charmen med Alice Osemans seriealbum, men ändå lyckas stå på egna ben genom att förhålla sig relativt trogen källmaterialet men utveckla en del bitar på ett sätt som lämpar sig bättre för tv. Fotot är snyggt och de gulliga animationerna för tankarna till de tecknade serierna.
Det som jag tycker är märkligt, med tanke på hur mycket Alice Oseman är involverad i Heartstopper, är en del av ändringarna som görs. En del är självklart bättre för tv-formatet och fördjupningen av många av bifigurerna är fin. Men introduktionen av Imogen som karaktär är bara mystifierande. Nicks resa mot sin identitet som bisexuell är så fint skildrad i serierna, men sjabblas bort här i tv-serien i och med introduktionen av henne. Ett val till det sämre.
Castingen är dock riktigt lyckad i Heartstopper. Joe Locke och Kit Connor lyckas verkligen väcka både Charlie och Nick till liv. De har fin kemi och lyckas fånga den där ömma innerligheten som finns i serierna. Balansen mellan komedi och allvar är något som de båda uppenbart behärskar. Pendlingen mellan det djupa (kampen med att komma ut och veta vem man är) balanseras fint med det sockersöta.
Heartstopper är på det stora hela en oerhört lyckad filmatisering, som fyller tittaren med värme och glädje.
