Redaktör: Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson
Förlag: Föreningen Arbetsskrivare (2020)
Antal sidor: 44 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från redaktören. Tack!
Jag har läst det mesta som Henrik Johansson har publicerat. När han tog kontakt med mig och undrade om jag ville läsa Hon ville inte släppa mina händer, som han var en av redaktörerna för, tackade jag ja. Johansson ledde 2019 ett tiotal poesiworkshops på språkskolan i Rosengårds Folkets hus. Det är ur dessa som dessa texter har kommit till. Tillsammans har de skrivit en bok om livet på flykt, om det nya landet, om hemlandet, om katter, om vänner, familj, kärlek och saknad.
Vi lever i en polariserad tid. En tid där många vill skapa ett vi och ett dom. Vi svenska. De invandrarna. Att vi är fullständigt främmande för varandra, så olika som något kan bli, att vi aldrig kan närma oss varandra. Därför är det viktigt att läsa böcker som Hon ville inte släppa mina händer, böcker som skildrar erfarenheter av migrationer. Som blandar smärtsamma upplevelser på flykt med dikter om kärleken till en katt. Om jämförelserna man gör mellan hemlandet och det nya landet, och att man ibland inte kommer tillrätta på den plats där man hamnat.
Språket i Hon vill inte släppa mina händer är under ständig utveckling. Grammatikpolisen kommer nog dåna, men de språkliga bristerna bidrar till känslan i dikterna. Till att de känns så uppriktiga. Oftast har de skrivit på deltagarnas modersmål och sedan har de kollektivt hjälpts åt att översätta dem till svenska.
I Hon ville inte släppa mina händer blandas korta dikter med längre dikter. En del följer en mer traditionell diktstruktur, medan andra påminner om längre prosastycken. Gemensamt är att de alla ger personerna som deltagit möjlighet att utrycka vilka de är och vad de har varit med om. Att bidra till att deras erfarenheter blir speglade i litteraturen och skapa en förståelse för sina upplevelser.
Ändå blev jag kanske inte lika gripen av Hon ville inte släppa mina händer som jag hade väntat mig, men det är onekligen en viktig liten skrift.
visst är det trevligt att flera blir hörda och ges ut
Det är verkligen viktigt att allas röster blir hörda 🙂