Jane Eyre: Snygg kemi mellan huvudpersonerna

Betyg: ☆☆☆☆
Regissör: Cary Fukunaga
Skådespelare: Mia Wasikowska, Michael Fassbender, Jamie Bell, Judi Dench
Produktionsår: 2011
Längd: 120 minuter

Finns till exempel på CDON eller Ginza.

Handling

Jane Eyre blir föräldralös vid tidig ålder och växer upp i sin grymma fasters hem och senare på en välgörenhetsskola. Men dessa upplevelser krossar henne inte, utan hon utvecklar en självständighet som tjänar henne väl som guvernant på Thornfield Hall. Men när hon förälskar sig i sin sardoniske arbetsgivare, mister Rochester, tvingar hans hemska hemlighet henne att göra ett väl. Ska hon stanna kvar hos honom, oavsett konsekvenser, eller följa sina egna övertygelser, även om det innebär att lämna sin älskade?

Kommentarer

Under en Tysklandsresa för två år sedan hade jag med mig med mig ett antal böcker, såsom en bör under resor. Däribland fanns Charlotte Brontës Jane Eyre. Jag är rädd för att det inte var en bok som lämnade särskilt stora intryck hos mig. Snarare tyckte jag att den var lite tråkig. Det har också gjort att jag tyvärr har dragit mig för att se filmatiseringar av boken.

Inledningsvis tycks jag ha haft rätt i att dra mig, att döma av denna version av Jane Eyre. De har valt att börja in medias res med att Jane flyr från Thornfield Hall. Genom en serie återblickar presenteras vi för vår hjältinna och hur hon har kommit att hamna där hon är. Dessvärre upplever jag inte alls att detta är snyggt gjort. Snarare blir det förvirrande med detta hoppande i tid och rum. Men saker och ting tar sig så fort hon kommer till Thornfield Hall. Då upphör detta hoppande i tid och rum, det övergår till kronologiskt berättande.

Den eminenta Judi Dench känns kanske som ett märkligt val för Mrs Fairfax, åtminstone vid första anblicken, om du är van vid henne som M. Men hon levandegör verkligen karaktären och lyckas bringa fram den inre konflikten i att hon både är tjänstefolk och släkt med Thornfield Halls ägare. Jag var skeptisk till Michael Fassbender som Rochester, men det hade jag aldrig behövt vara. Likaså är Mia Wasikowska, som jag brukar kunna vara tveksam till, tonsäker i sin gestaltning av Jane Eyre.

Jag tycker att kemin mellan Michael Fassbender och Mia Wasikowska är lysande. Kvickheterna riktigt blixtrar förbi och får en att le. Dessutom känner jag spänningen mellan de båda karaktärerna och jag kan köpa, uppskatta, denna lite ovanligare kärlekshistoria. Som sagt, de har lysande kemi. Den fick mig att uppskatta den underfundiga humor som finns i Charlotte Brontës ord.

Jane Eyre har en knackig start, men lyfter definitivt efter det tack vare de skickliga skådespelarna och kemin mellan huvudrollsinnehavarna.