Författare: Kazuo Ishiguro Originaltitel: An Artist of the Floating World Översättning: Ann Henning Förlag: Viva (1987) Antal sidor: 235 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska) Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Det är år 1948. Andra världskriget är över och Japan håller på att återuppbygga sina förstörda städer. Masuji Ono är en äldre man som ser tillbaka på sitt liv och sin tidigare karriär, som sammanföll med den japanska militarismens uppgång. Som konstnär vände han sig emot sina mästares skildringar av den flytande världen (nöjesvärlden) och hans målningar kom att bli uppskattade under kriget, men tycks nu vara fläckade av propaganda. Hans förflutnas största triumfer har kommit att bli hans nutida skam och vanära.
Konstnär i den flytande världen öppnas med en vacker beskrivning av det en gång storslagna hus som Masuji Ono lever i. Bomber har raserat stora delar av det och reparationerna går trögt. Denna måleriska blick, skriven med sparsmakad och elegant prosa, återkommer gång på gång när Kazuo Ishiguro skildrar efterkrigstidens Japan och de förändringar som landet genomgår. Spänningar uppstår mellan den äldre och den yngre generationen när landet vänder sig bort från nationalism och mot demokrati. Skuld och ilska florerar mellan generationerna.
Berättaren i Konstnär i den flytande världen är en åldrande man, vilket märks i den brutna kronologi som berättandet sker. Masuji Ono kan börja berätta en händelse om sin dotterson, som påminner honom om en händelse i det förflutna, som leder till en annan händelse, innan han tvärt kommer på att han skulle berätta om något som sker i nutiden. På detta vis får läsaren sakta pusselbitarna till vem han var i det förflutna och varför hans liv ser ut som det gör nu.
Det pockar i mig medan jag läser Konstnär i den flytande världen. Den påminner mig om något, men det tar en stund innan jag kan erinra mig vad det är och det är den japanska klassikern Black Rain av Masuji Ibuse. Båda utspelar sig i efterkrigstidens Japan, har äldre män som berättare och där de nystar i det förflutna för att slutligen nå insikt om sina egna handlingar och upplevelser under kriget.
Men Konstnär i den flytande världen handlar mer om skuld. Skuld över de konsekvenser som ens gärningar kan få, trots att en har handlat utifrån sina egna övertygelser och trott att de har gjort rätt. Men är den skuldbörda något som omvärlden lägger på Masuji Onos axlar eller sker det bara i hans huvud? Hans perspektiv är begränsat och kanske en smula opålitligt, vilket tvingar läsaren att läsa mellan raderna för att avgöra vad som är sant och vad som sker i hans huvud.
Konstnär i den flytande världen är en saktmodig, vacker skildring av efterkrigstidens Japan och lyfter frågor om skuld och vad det innebär att ha trott sig ha gjort det rätta.
Denna går upp på min läslista. Den låter fantastisk! Bra recension!
Kazuo Ishiguro är en väldigt skicklig författare. Jag tror du skulle gilla hans Never Let Me Go 🙂
Pingback: Årets Nobelpristagare är Kazuo Ishiguro - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson