Ponyo på klippan vid havet

Omslagsbild Ponyo på klippan vid havet

Originaltitel: Gake no Ue no Ponyo
Regissör: Hayao Miyasaki
Manus: Hayao Miyasaki
Skådespelare: Yuri Nara, Hiroki Doi, Tomoko Yamaguchi, Kazushige Nagashima, Yuki Amami, George Tokoro
Produktionsår: 2008
Längd: 101 minuter

Beläget allra högst upp på en klippa som störtar ned i huset ligger ett hus. Här bor pojke Sosuke tillsammans med sin mamma Lisa och sin pappa sjökaptenen. Pappan är ute till sjöss långa perioder, vilket gör att Lisa och Sosuke ofta är ensamma. En sådan period träffar Sosuke en liten guldfisk, eller är det verkligen en fisk? Guldfisken, som visar sig vara en fiskprinsessa, blir omedelbart förälskad i Sosuke. När hennes far Fujimoto återför henne till havet, gör hon därför allt för att återvända till livet ovanför havsytan. Ponyo lyckas ta mänsklig form med hjälp av Fujimotos magiska drycker. Vad hon inte räknat med är att hon samtidigt skapar obalans i världen. Havet gör uppror och på dess vågor springer hon till sin älskade Sosuke. Men om Ponyo ska fortsätta leva sitt liv som människoflicka och havet ska dra sig tillbaka, måste deras kärlek bestå prövningar.

En kompis till mig tittade nyligen på Ponyo på klippan vid havet på Netflix och var sedan eld och lågor över den. Det gjorde mig nyfiken på att se Studio Ghiblis tolkning av H. C. Andersens Den lilla sjöjungfrun.

Ponyo på klippan vid havet markerar en förändring i Studio Ghiblis stil. Här är det mer korta, fasta linjer och animationen är till största delen tecknad för hand. Figurerna är om möjligt ännu enklare än vad jag har upplevt dem i tidigare i filmer, särskilt Ponyo i sin fiskform. Jag saknar lite den detaljrikedom och det djup som fanns i bakgrunderna tidigare.

Men Ponyo på klippan vid havet är en magisk film om en djup vänskap mellan två små barn. En vänskap som får oanade konsekvenser. Liksom många av Hayao Miyasakis filmer finns det ett underliggande miljötema, särskilt förkroppsligad av den tidigare människotrollkarlen Fujimoto som har kommit att hata sin egen art. Han ser dem bara som förstörare av haven. Ponyos och Sosukes kärlek ska visa att det finns hopp om mänskligheten, att den inte bara vill förstöra.

Ponyo på klippan vid havet är knappast min favorit bland Studio Ghiblis filmer, men det är ändå en mysig och magisk film.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Ponyo på klippan vid havet

  1. Pingback: Månadsrapport: September 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.