Författare: Vilhelm Moberg Serie: Utvandrarsviten, #4 Förlag: Bonnier (2016) Antal sidor: 390 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Karl Oskar och Kristina har nu levt ganska länge i Amerika och börjar bli till åren. Deras barn växer upp. Nybygget växer. Kring dem rasar både inbördeskrig och indiankrig. Livet börjar sakta närma sig sitt slut, men de kan se tillbaka på ett liv som visserligen har varit hårt men som på många sätt har blivit bättre för dem och deras familj.
Det känns lite vemodigt att ha kommit fram till den sista delen i denna serie, men samtidigt har jag inte kunnat dra ut på det. Jag har velat läsa vidare. Men om jag skulle beskriva Sista brevet till Sverige med ett enda ord så skulle det nog vara ”epilog.” Men det skulle bli en ovanligt kort och trist recension om jag nöjde mig med det, så jag får väl utveckla det ytterligare.
Sista brevet till Sverige känns som om den har mest till syfte att knyta ihop de sista trådarna. Berätta hur det gick för människorna från Ljuder socken, hur de levde, hur de dog. Därmed känns det inte som om boken har så mycket drivande handling, utan bara finns till för att Vilhelm Moberg kom att bry sig om de här karaktärerna och inte ville lämna dem. Han ville förklara för oss läsare hur det slutade för dem.
Det finns ändå en del spänning i Sista brevet till Sverige. Inbördeskriget mellan Nord och Syd må ske i periferin, men indiankrigen är definitivt inte långt från där Karl Oskar och Kristina lever. Moberg väjer inte för att skildra de grymheter som begicks av båda sidor. Det är obehagligt och det är blodigt. Samtidigt dyker det upp en del sanningar, som att krigen aldrig skulle ha blivit av om inte för den vita människans svek. Att det är lustigt hur en indian inte var värd något som levande helt plötsligt blev värd en massa som död. Moberg har en särskild skarpsynthet i sin skildring av sociala orättvisor.
Sista brevet till Sverige kommer nog aldrig bli min favorit i serien. Det är lite synd att serien avslutas så pass svagt som det gör, men samtidigt måste jag säga att jag är tacksam över att Moberg har skrivit de här böckerna. Att han har skildrat dessa gripande människoöden på ett så levande vis att det känns som om jag har träffat dem i verkligheten. Som om jag tar del av vänners kamp, deras segrar och förluster, och får följa dem med på färden. Jag har gråtit och jag har drabbats. Det är ett gott betyg för en serie.
Sista brevet till Sverige är den svagaste delen i en i övrigt fantastisk serie. Men om du ännu inte har läst Utvandrarsviten, vad väntar du på?
Andra böcker i serien
Utvandrarna (recension)
Invandrarna (recension)
Nybyggarna (recension)
Sista brevet till Sverige
Det var tänkt att bli en trilogi, så det kan nog vara så att Moberg inte kunde hålla sig från att skriva en del till och ”knyta ihop det”.
Jo, det märks nästan att det var tänkt att bli en trilogi. Den här kändes lite tunn…
mäktigt avslut på serien
Nja, det tyckte jag personligen inte. Det här är nog den svagaste av de fyra.
Vill så gärna komma till de två sista delarna snart.
Hoppas du gör det 🙂
Pingback: Månadsrapport: November 2016 - C.R.M. Nilsson