Originaltitel: Ringu Regissör: Hideo Nakata Manus: Hiroshi Takahashi Skådespelare: Nanako Matsushima, Hiroyuki Sanada, Rikiya Otaka, Yoichi Numata Produktionsår: 1998 Längd: 95 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format DVD | Discshop
Bland ungdomarna i Tokyo sprids en vandringssägen om ett mystiskt videoband. Den som tittar på bandet kommer att få ett telefonsamtal och dör inom sju dagar. Reportern Reiko Asakawa har fått i uppdrag att undersöka den populära berättelsen. Fyra ungdomar på samma skola har dött under mystiska omständigheter, däribland en släkting till Asakawa. Hon lyckas spåra bandet och tittar på det. När det går upp för henne att förbannelsen är verklig inleds en kamp mot klockan för att hitta dess ursprung och rädda hennes liv.
The Ring var omåttligt populär när jag gick i mellanstadiet. Flera av mina klasskamrater såg den amerikanska versionen givetvis, trots att vi definitivt var för små. Rykten om hur läskig den ska vara har gjort att jag har dragit mig för att se den, trots att jag fick den i julklapp för ganska många år sedan. Till min förvåning finner jag The Ring riktigt seg. Soundtracket genom filmen är obehagligt, men skådespelarinsatserna känns överdramatiska så att det blir snudd på löjligt.
Trots att The Ring är en rätt kort film, bara 95 minuter, så känns den märkligt utdragen. Av dessa 95 minuter är det kanske bara tre som är verkligt läskiga, vilket gör att den inte känns speciellt lyckad som skräckfilm. Det kan hända att den inte har åldrats särskilt väl. Att med modernare effekter och kameratekniker så hade jag upplevt den som otäckare än vad jag gjorde idag.
Inte för att jag egentligen hade velat bli riktigt skrämd. Men jag hade väntat mig att bli åtminstone lite rädd av The Ring och det blev jag inte, så jag är märkligt besviken.
Jag såg både denna och den amerikanska versionen då när den var så i ropet och jag förstod aldrig grejen. Kanske är det så att detta helt enkelt inte skrämmer oss 🙂
Nej, jag tyckte att den var i närmast seg…