The Witcher, säsong 1

Skapare: Lauren Schmidt
Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra
Produktionsår: 2019
Säsong: 1
Antal avsnitt: 8
Längd: 475 minuter

Geralt av Rivia är en häxkarl, en bespottad och skydd mutant som rider ut och bekämpar de monster som hotar människorna på Kontinenten. Mot betalning dräper han det mesta. Men inte alla vanskapta varelser är monster och alla väna jungfrur är inte goda. Ibland är det värsta monstret människan. Riket Nilfgaard rustar till strid och planerar att attacker Cintra, ett land som Geralt har band till genom Överraskningens lag. Hans öde är nära sammanknutet med Cintras kungafamilj och ingen, inte ens Geralt kan undfly ödet. En del av hans öde är dessutom den undersköna magikern Yennefer och barden Jaskier.

I The Witcher introduceras vi till Geralt av Rivia (Henry Cavill) genom att han gör en Herkules, det vill säga skär sig ut ur ett monster som har svalt honom. Det här är en serie med mycket grafiskt våld och en estetik som är lånad från spelens värld. Jag kände mig inledningsvis väldigt tveksam till om det här var en serie för mig, men ville ge några avsnitt en chans innan jag dömde ut dem,

Efter andra avsnittet är jag helt fast. Här introduceras vi till barden Jaskier, spelad av Joey Batey, som trots att han är med i så få avsnitt blir jag uppriktigt förtjust i honom och relationen till Geralt. Lika fascinerad blir jag av magikern Yennefer, porträtterad av Anya Chalotra, som är en komplicerad och inte alla gånger helt sympatisk karaktär. Relationerna som växer fram mellan karaktärerna fångar mig. Skådespelarna, med kanske undantag av Freya Allan, är riktigt skickliga.

Den första säsongen av The Witcher har en komplex tidslinje. Vi följer Geralt, Yennefer och sedan prinsessan Ciri (Freya Allan) i olika punkter av deras liv. Det tar ett tag innan man inser att Geralts berättelse kan befinna sig i det förflutna i jämförelse med Ciris, men när tidslinjerna går samman blir det slående snyggt.

Utöver våldet, som jag inte är särskilt förtjust i och tycker är onödigt splattrigt, så har jag ytterligare ett problem med The Witcher. Nämligen att det inte alla gånger känns som om jag förstår hur saker och ting hänger ihop. Det känns som om serien i viss mån förutsätter en viss förkunskap från böcker och spel för att man till fullo ska kunna förstå den.

Men annars är The Witcher en positiv överraskning. Jag är riktigt beroende och planerar att ge mig i kast med böckerna. Kanske kan det bli en och annan spelkväll med min syster med.