Skapare: Lauren Schmidt
Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra
Produktionsår: 2023
Säsong: 3
Antal avsnitt: 8
Längd: 442 minuter
Härskarna över de norra kungarikena konspirerar mot Nilfgaard och hur de ska kunna lägga beslag på Ciri innan sina fiender. Även en okänd magiker är ute efter henne. För Yennefer och Geralt står det klart att de måste skydda henne, men deras meningar går isär om hur det ska ske. Mellan dem har även en kil av misstro drivits in. Är Aretuza det bästa alternativet, som Yennefer tror, eller riskerar Ciri att sväva i större fara bland magikerna?
I tredje säsongen av The Witcher är det dags att säga farväl av Henry Cavill i rollen som Geralt. Anledningen till att han lämnar serien är höljd i dunkel och ryktena går. Allt från att det rör sig om kreativt missnöje med seriens riktning till att han skulle sexuellt ha trakasserat sin kvinnliga kollegor. Oavsett varför han lämnar, så kommer det vara svårt för Liam Hemsworth att axla manteln i rollen.
Det mest dominerande ryktet gör ju gällande att Henry Cavill, som är ett stort fan av Andrzej Sapkowskis bokserie, är missnöjd med att man har valt att frångå böckerna så pass mycket. Därför är det ironiskt att tredje säsongen följer böckerna rätt så troget. Och än mer ironiskt att Geralt har så lite skärmtid.
Men The Witcher är en serie som i sin andra och tredje säsong kämpar med sin identitet. På vissa plan känns det som om den försöker bli en ny Game of Thrones, istället för att ta tillvara på det unika med just den här fantasyvärlden. Det blir också tydligt i de märkliga sexscener som man har valt att ha med i tv-serien. Relationen mellan Philippa (Cassie Clare) och Djikstra (Graham McTavish) har urartat till ett slags voyeuristiskt BDSM-förhållande som egentligen inte tillför handlingen något. Sedan finns det ändrade detaljer som man kan uppskatta, såsom att göra Jaskier mer uttalat bisexuell. Något som länge spekulerats kring.
Det finns också ett visst tempoproblem i denna säsong, som man av någon anledning valde att släppa i två delar. Allt börjar lite långsamt, för att ta fart och sedan kulminera i det femte, dramatiska avsnittet. (Och överlägset bästa avsnittet i säsongen.) Där bryter Netflix och tittaren får vänta i en månad på nästkommande tre avsnitt. Avsnitt sex är sedan dramatiskt och knyter ihop de lösa trådarna från avsnitt fem, bara för att luften ska gå ur serien inför de två sista avsnitten. Lägg därtill att hur man har valt att koreografera stridssekvenserna bara blir rörligt och konstigt.
The Witcher har onekligen lockat till sig en mängd skådespelartalanger. Därför är det synd när manus, regi och, även i denna säsong, koreografin för stridsscenerna haltar.
