Utsubora av Asumiko Nakamura

Betyg: ☆☆☆
Författare och tecknare: Asumiko Nakamura
Originaltitel: ウツボラ (Utsubora)
Översättare: Yoshito Hinton
Förlag: Vertical (2013)
Antal sidor: 460 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det är något med kvinnan på omslaget som fångar min blick och som får mig att stanna upp precis när jag kommer in i butiken. Titeln Utsubora säger mig inte mycket, men underrubriken ”The Story of a Novelist” är desto mer intresseväckande. Jag plockar upp boken och fastnar för baksidetexten.

Utsubora inleds med ett självmord. En ung kvinna hoppar från en byggnad och i hennes telefon finns det bara två nummer: det ena är till hennes tvillingsyster, det andra är till den berömde författaren Shun Mizorogi. Aki Fujino, den döda kvinnan, visade sig vara en lovande ung författare vars bok Utsubora säkerligen skulle kunna bli hennes stora genombrott. Saken är den att även Mizorogi har gett ut en bok vid namn Utsubora, en bok som är identisk till Fujinos aldrig utgivna roman.

Enligt översättaren kan titeln Utsubora troligen härledas till ett arkaiskt ord som betyder ”ihåligt utrymme”, och nog lämnar berättelsen en ihålig känsla efter sig. Den innehåller en hel del retrothrillerdealjer, men blir snabbt märkligare på ett sätt som gör det svårt att få rätsida på det hela. Tragiken blir inte uppenbar förrän på slutet. Berättartekniken är komplex och snårig på ett sätt jag inte tidigare har sett i manga, utan som känns vanligare i romaner.

Inledningsvis är jag väldigt fängslad av Utsubora, när det mestadels handlar om plagiarismen och att komma underfund med vem Sakura Miki är och vad hon vill. Det är senare när folk börjar få sammanbrott till höger och till vänster som jag tappar intresset lite. Retrokänslan håller i sig när det helt plötsligt blandas in plastikkirurgi för att förändra ens utseende till någon annans.

Asumiko Nakamura har en väldigt enkel, avskalad teckningsstil som komplimenterar berättelsens komplexitet. Sättet som hon bygger upp seriesidorna på är också enkelt, vilket underlättar för läsningen. Dock bör det varnas för att det kan vara tvära kast i bilderna: i Utsubora kan det gå från diskussion kring plagiarism till grafiska bilder på sex.

Utsubora är en spännande och skapligt fängslande berättelse, men som jag upplevde som märklig under läsningen.