Betvingade: Lekande lätt att läsa

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Simona Ahrnstedt
Förlag: Damm förlag (2012)
Antal sidor: 357 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Markus Järv är en ökänd riddare och konungens närmaste man. Illiana Henriksdotter är en stormannadotter, som av misstag råkar kidnappas och föras till Markus. Han hade väntat sig en helt annan kvinna, som definitivt inte kommer från en fin familj. Han bestämmer sig för att rida tillbaka med henne, men på vägen möter de hennes bröder och en av dem dödas. Därefter flätas deras liv ofrivilligt samman.

Kommentarer

Jag är född östgöte och riktigt myser av att läsa om platser där jag har befunnit mig. Det är väldigt kittlande att försöka föreställa sig hur Bråviken skulle ha sett ut på 1300-talet eller hur Kolmården såg ut då. Måste ha varit en tät och djup skog nästan, känns det som.

Även om jag är partisk till miljön som Betvingade utspelar sig i, så är jag inte lika förtjust i denna som jag var i Överenskommelser. Det hänger samman med att jag upplever att huvudpersonerna inte har lika mycket kemi som i den tidigare boken. Jag gillar Illiana och tycker att hon är väldigt intressant i och med att hon ifrågasätter så mycket i sin egen situation. Jag har desto svårare för Markus som faller lite i stereotypfällan för manliga karaktärer – ”åh, jag har inte haft sex på ett tag, jag kan inte hindra mig själv från att göra dig illa!” – men jag värmer upp mot honom fram emot slutet.

Länge trodde jag att vi skulle klara oss utan de där missförstånden som konstant förekommer i romance och som är det som jag har svårast för i genren. Men så kom det första. Och det andra. Och så vidare. Jag hade inte lika våldsam reaktion som till Beatrices och Seths missförstånd, men jag ville stundtals ruska om dem båda våldsamt.

Liksom i den tidigare boken är jag lyrisk över hennes beskrivningar. De är precis lagom detaljerade för att en ska få en tydlig och målande bild av hur kläder och omgivningar ser ut, men bromsar aldrig ner tempot. Beskrivningarna passar perfekt in i narrativet. Hennes språk är lekande lätt och flyter på bra. Det är därtill väldigt medryckande, vilket gör att jag begraver näsan i boken i ett par timmar åt gången och läser ut den på två dagar.

Jag saknar konflikten från Överenskommelser och spänningen som byggdes upp genom hela boken. Jag skulle ha velat att intrigen hade byggts upp ytterligare, så att jag hade känt lite rysningar av spänning under läsning. Och så att upplösningen inte hade känts lika abrupt och antiklimax.

Betvingade är en väldigt välskriven bok som det går lekande lätt att läsa och som jag nästan sträckläser.

Andra som har bloggat om Betvingade

Bokhyllan i pepparkakshuset; Books on my mind; Eli läser och skriver; Lottens bokblogg och Tessans bokblogg