Författare: Jane Yolen
Originaltitel: Dragon’s Blood
Översättare: Ulla Säthersten
Serie: Den röda draken, #1
Förlag: B. Wahlström (1994)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Astar IV är en före detta straffångeskoloni. Numera är ökenplaneten en blomstrande ekonomi att räkna med, vars främsta inkomster kommer från uppfödning av drakar och de vadslagningsmatcher man anordnar. Jakkin är slav och arbetar på en drakuppfödarfarm. Av en slump lyckas han stjäla en drakunge från gården och uppfostrar den i en hemlig oas i öknen. Om draken blir en framgångsrike stridsdrake, kan den kanske fylla hans påse med mynt så att han kan köpa sig fri och bli en fri herre.
Drakar är bland mina favoritvarelser i fantasyns värld. Mycket av det beror nog på Jane Yoles trilogi som inleds med just Den röda draken. En barndomsfavorit som jag har dragit mig för att läsa om för att jag har varit rädd för att förstöra minnets magi av den.
Jag hade inte behövt oroa mig. Den röda draken är precis lika bra som jag minns den, om inte bättre. Den värld som Yolen har skapat är nog mer komplex än vad jag förstod som barn med sin handling som kretsar kring slaveri och att köpa sig fri. Det är en berättelse om stora drömmar och hopp.
Och om drakar. Det är väl drakarna som gör att jag älskar Den röda draken så mycket. Yolen gör något alldeles nytt med dem och jag älskar bandet som uppstår mellan Jakkin och hans drake. Kanske går författaren lite väl in i detalj på drakens anatomi, men det bidrar också till den autentiska känslan. Det väcks ett slags avundsjuka i mig att jag själv inte kan ha en drake, därför att Yolen får dem att framstå som riktiga djur.
Den röda draken kom ut på 80-talet vilket gör att porträttet av de kvinnliga karaktärerna alla gånger inte är så lysande. De enda roller som de kan inneha är som sömmerska, kock eller prostituerad. En av de få namngivna kvinnliga karaktärerna, Akki, drömmer om att bli läkare, men är också Jakkins kärleksintresse. Inte för att han säger något till henne. Istället drömmer han om att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att hon ska acceptera honom sin mästare. Wut?
Bortsett från det, så tycker jag att Den röda draken är en fröjd att läsa. Dessvärre gör den mig också lite tjurig över att jag inte kan få träna min egen drake.
Andra delar i serien
Den röda draken
Drakens kraft
Drakungarna
Dragon’s Heart
Pingback: Månadsrapport: Maj 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson
Pingback: Drakungarna av Jane Yolen - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson
Pingback: Dragon's Heart av Jane Yolen - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson