Institutet av Stephen King

Omslagsbild Institutet av Stephen King

Författare: Stephen King
Originaltitel: The Institute
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Antal sidor: 665 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Tolvåriga Luke Ellis är oerhört intelligent och har redan blivit antagen till universitetet. När han blir upprörd händer det dock underliga saker. Dörrar slås igen, tallrikar går i kras. Vad Luke inte anar är att någon har ögonen på honom tack vare hans underliga talanger. En natt blir han kidnappad och flygs till en avlägsen plats belägen i Maine: Institutet. Här utnyttjas barn med särskilda förmågor i ett farligt globalt spel.

I Institutet återvänder Stephen King till en idé som han redan skrivit om i Eldfödd, nämligen om hur regeringen vill utnyttja människor med särskilda förmågor. Men vinklingen och tonen är tämligen annorlunda här gentemot den tidigare.

En av Stephen Kings styrkor är förmågan att skapa karaktärer som känns verkliga. En annan är att skildra ett idylliskt småstadsliv som snart kommer slås i spillror. Båda delarna finns med råge med i Institutet. En stor del av boken utspelar sig dock mitt ute i ingenstans, på titelns institut. En byråkratisk organisation som har lyckats dölja sitt ondskefulla verk att det har förslappats, säker på sin förmåga att hålla skrämda barn i schack.

Det är också en plats som fyller mig av obehag. Institutet berör mig illa. De starkaste delarna av boken är just när Luke har kommit till Institutet, till ett liv där han plötsligt inte är värd något annat än vad de kan få ut ur honom. Och de kommer krama varenda smula ur honom. Det som sticker i mig är den slentrianmässiga grymheten, hur de i auktoritetsposition försöker hävda att det är ett offer som är värt äran (men det är ingen som har valt att göra den här uppoffringen; de har påtvingats den) och hur fullständigt lite respekt som finns för mänskligt liv.

Som alltid när det rör Stephen King så blir jag nervös när jag närmar mig slutet av Institutet. Det skulle inte vara första gången han skriver en oerhört stark berättelse och sedan sjabblar bort slutet. Jag skulle inte säga att han ror det hela riktigt i land, men han förstör heller inte boken med sitt slut. Slutstriden blir lite väl utdragen och det känns som om det går lite väl lätt till, men på det hela blir jag nöjd.

Institutet är en obehaglig, välskriven bok som berörde mig illa, men som höll mig fängslad från första till sista sidan.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Institutet av Stephen King

  1. Pingback: Månadsrapport: Maj 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.