Dikter av Sylvia Plath

Författare: Sylvia Plath
Originaltitel: urval av dikter ur The Colossus, Ariel, Crossing the Water och Winter Trees
Översättare: Siv Arb
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 84 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Under sin levnadstid sammanställde Sylvia Plath två diktsamlingar, The Colossus från 1960 och Ariel, som gavs ut två år efter hennes död. Ytterligare två postuma verk sammanställdes, Crossing the Water och Winter Trees. I denna urvalsvolym ingår dikter från alla dessa samlingar. Samtliga är tolkade och utvalda av Siv Arb.

För några år sedan läste jag Sylvia Plaths The Bell Jar. Det är en klassiker som älskas av många feminister, och många av mina vänner, men min känsla inför den var tämligen ljummen. Därför var det på vinst och förlust som jag köpte Dikter på årets bokrea.

Tur är väl det. Sylvia Plath är en oerhört skicklig poet. Ämnena för hennes poesi varierar, men ofta talar de till en kvinnlig erfarenhet som sällan synts i litteraturen. Detta gör det begripligt varför hon är populär hos många unga kvinnor. Även sextio år efter hennes död så är hon fortfarande aktuell.

I de tidigare dikterna har hon ännu inte funnit sin egen röst. De har en vagt formell struktur som gör de en aning stela. Senare vågar hon bryta mot konventioner och hittar sitt eget sätt att uttrycka sig. Hon formar ett unikt bildspråk och blandar in sina egna erfarenheter på ett sätt som resonerar med läsaren. Dikter som Lady Lazarus golvar och det tidigare nämnda bildspråket förhäxar i många dikter. Siv Arb förtjänar en applåd för sin översättning och tolkning av dikterna, då det inte känns klumpigt på något vis. Lyrik är alltid svårt att översätta.

Dikter ger prov på att Sylvia Plath var en stor poet. Kanske borde jag ge The Bell Jar en chans till.