The Bell Jar

av Sylvia Plath
Betyg: ☆☆☆

Esther Greenwood har vunnit en prestigefylld praktikplats på ett modemagasin i New York. Vad som skulle vara ett underbart lärotillfälle blir inte riktigt vad Esther hade väntat sig. Hon är märkligt oberörd av det glamorösa livet i New York och faktum är att hon finner det ganska tråkigt. Hon sätter allt sitt hopp till en skrivarkurs på universitetet som hon har sökt in till. Men hemresan från New York förmörkas av beskedet att hon inte har blivit antagen. Efter det finner hon det allt svårare att finna motivationen till att klä på sig eller ens tvätta sig. Hon mår allt sämre allteftersom hennes liv sjunker ned i en depression som kommer leda till ett självmordsförsök och tvångsintagning på mentalsjukhus.

De flesta recensioner jag har läst av den här boken prisar hennes språk. Det är ett rakt, enkelt språk. Hänsynslöst ibland, kan jag hålla med om, då det framstår som naket och ärligt. Ibland kanske det är lite väl enkelt. Det är ett svårt ämne, men det är inte en svår bok att läsa. Jag tycker om ett språk som ger lite mer tuggmotstånd, så att säga, och som kräver att jag tänker efter mer.

Kanske är det för att boken är så saklig som läsaren blir i närmast lurad. Jag svalde Esthers berättelse med hull och hår och det tog en stund innan jag insåg ”vänta nu, det här är inte logiskt”. När en karaktär har ett sammanbrott och lyckas övertyga läsaren om sin världsbild (Esther tror att alla är ute efter att lura henne) är det ett tecken på ett övertygande personporträtt. Men hos mig väcker det inga starka känslor. Jag tycker Esther är i närmast tråkig och jag blir inte engagerad i boken. Boken får tre stjärnor eftersom det är en bra bok, men den får bara inte mig att gå igång.

Köp den till exempel hos Adlibris eller Bokus.