Dödens märken av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Originaltitel: Carve the Mark
Översättare: Katarina Falk
Serie: Carve the Mark #1
Förlag: Modernista (2017)
Antal sidor: 448 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Flödet styr världen. Det ger samtidigt människorna i galaxen vissa gåvor, så kallade flödesgåvor. Oftast är de till nytta, men för Cyra, syster till den brutale tyrannen Ryzek, och Akos, deras fånge, innebär deras gåvor att de är lättare att kontrollera. Cyra kan orsaka smärta, men drabbas själv av den, och har blivit något av ett vapen i sin brors händer för att plåga hans fiender. Men hon är mer än det. Akos är från en annan nation, Thuvhe, fånge hos dem, och desperat att få ut sin bror levande ur Shotet. Fiendskapen mellan deras folk tycks oöverstiglig, men kanske kan de tillsammans överleva och ta kontrollen över deras flödesgåvor.

Dödens märken är onekligen ett problematiskt verk. Det finns en del tanklös rasism i form av beskrivning av karaktärerna. Beskrivningen av Cyras gåva och hur hon har fått den är klumpigt utförd, och för verkligen tankarna till våldtäktskultur där skulden läggs på offret. Samtidigt går det också att tolka det som ett försök att säga åt Cyra att hon inte behöver känna skuld, att felet inte ligger hos henne, att hennes gåva kan förändras om hon accepterar att det inte var hennes fel.

Jag tycker inte att Dödens märken är kategoriskt rasistisk, men jag har inget tolkningsföreträde. Fast under läsningen tolkar jag ingen av karaktärerna som vit. Men på grund av debatten som har kantat denna bok har jag nästan dåligt samvete för hur mycket jag tycker om den. Världsbygget är stabilt och något jag uppskattar. Flödesgåvorna är ju egentligen någon form av superkrafter och jag tycker om hur Veronica Roth har vridit på det hela. Cyras är inte en gåva, utan en förbannelse, som orsakar henne stort lidande och dubbeltydigheten i det hela är spännande.

Likaså leker Roth med könsroller i Dödens märken. Cyra är den muskulöse krigaren, medan Akos onekligen kan slåss men hellre trivs med sina växter och att brygga olika brygder. Det är en värld där samkönad kärlek är fullständigt accepterad.

Dödens märken är en spännande bok som har hållit mig i sitt grepp under hela läsningen. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren.

Andra delar i serien

Dödens märken

Ödets timme