Författare: Rupi Kaur
Originaltitel: Home Body
Översättare: Tove Folkesson
Förlag: Modernista (2021)
Antal sidor: 190 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
home body: hemma i mig är Rupi Kaurs tredje lyriksamling. Denna samling dikter är skrivna som råa och ärliga samtal. Ämnena skiftar mellan kärlek, acceptans och gemenskap (enligt baksidestexten – jag är kanske av lite annan åsikt.) Boken illustreras av Rupi Kaurs egna enkla konturteckningar på temat natur och omsorg, ljus och mörker.
home body: hemma i mig är en lyriksamling som golvar från början till slut. När Rupi Kaur skriver är det med en högst modern sensibilitet. Du kommer inte stöta på några välberäknade stansa eller polerade oden till kärleken. Istället känns det naket, rått och äkta kring ämnen som blivit allt vanligare idag. Tove Folkesson förtjänar också en eloge för med vilken fingerkänsla hon har översatt dikterna till svenska utan att förlora känslan i dem.
Allt tar sitt avstamp i hennes depression. home body: hemma i mig skildrar hennes relation till depressionen och omgivningens reaktioner. Den glider sömlöst över i trauma över övergrepp och destruktiva förhållanden. Trots att det är mörka ämnen, så finns det ändå glimmer av hopp. I solidariteten mellan kvinnor. Det är kvinnor som lyfter upp henne igen och det är kvinnorna som hon framförallt hyllar.
home body: hemma i dig handlar en del om hennes skrivande och kravet på produktivitet som de allra flesta lever under. Den moderna kapitalismens motto tycks vara att leva är att producera, oavsett hur ohållbart det blir i längden. Rupi Kaur riktar en del kritik mot denna tankegång.
Men hon fortsätter också att behandla sina upplevelser av att leva som rasifierad. Den skildrar också immigration, hoppet och drömmarna och hur omvärlden bemöter de människor som lämnat sina hemländer.
Rupi Kaur är en modernistisk poet som inte passar alla, men personligen älskar jag home body: hemma i mig. Det är hennes bästa bok hittills.
