Författare: Ellen Ekman
Illustratör: Ellen Ekman
Serie: Lilla Berlin, #2
Förlag: Kolik förlag (2014)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Dagens ungdom fikar rätt, fejkar hårt, fjärtar tyst, och flyttar runt i nya boken. Retrokramare, återbrukare, bakåtsträvare och dåtidsmänniskor får på pälsen. Och vi får följa med på julfirande med släkt och mobilskärmar. Varje stripp är en mininovell, med träffsäkra porträtt av unga storstadsmännikor på 2010-talet där vardagliga igenkänningsbara situationer skildras med precis humor och satir. (Baksidestexten)
I Lilla Berlin – Mina vänner börjar Ellen Ekman hitta stilen som kommer att känneteckna hennes kommande serier. Det är skarpt och träffsäkert. Vem har inte frågat en kompis om hjälp med flytten, bara för att den ska slingra sig undan med allehanda dåliga undflykter? Eller nojat över hur mycket ens naturliga behov låter?
Ett genialiskt drag i Lilla Berlin – Mina vänner är att karaktärerna får fylla i den traditionella Mina vänner-boken. Detta gör att vi får lära känna dem bättre och det blir lättare att skilja dem åt. (Jag måste erkänna att jag har svårt att skilja Freja och Lisa åt, mellan varven.) Att känna dem bättre gör också serierna om möjligt än mer underhållande.
Det som gör Lilla Berlin – Mina vänner så pass underhållande är väl att den skildrar vårt samhälle. Situationerna går att känna igen sig i och skratta åt. Karaktärerna likaså är personer som de flesta av oss troligen någon gång har stött på. Hon slår verkligen huvudet på spiken.
Lilla Berlin – Mina vänner är precis lika smart och vass som senare böcker. Har du inte läst Ellen Ekman ännu, vad väntar du på?!
Andra delar i serien
So Last Year (recension)
Mina vänner
Leva life (recension)
Cute Overload (recension)
Netflix och chill (recension)
Bättre brinna upp än fejda ut
