Författare: Gabriel García Marquez
Originaltitel: El amor en los tiempos del cólera
Översättare: Edith Grossman
Förlag: Vintage (2003)
Antal sidor: 368 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Som unga, blev Florentino Ariza och Fermina Daza våldsamt förälskade. Men när Ferminas känslor svalnar, väljer hon istället att gifta sig med en förmögen, förnäm doktor. Florentino blir förkrossad, men han är även en optimistisk romantiker. När han under åren stiger i sin karriär, fördriver han tiden med 622 affärer, men reserverar sitt hjärta för Fermina. När hennes make till sist dör, går Florentino på hans begravning med ett enda syfte: femtio år, nio månader och fyra dagar efter att han först bekände sin kärlek för Fermina, ska han göra det igen.
I min bokcirkel skulle vi lotta fram en bok på temat ”en bok med en kärlekstriangel i.” Love in the Time of Cholera var en av mina kamraters förslag. (Äkta kärlekar av Taylor Jenkins Reid var mitt.) Då jag tyckte mycket om Hundra år av ensamhet såg jag faktiskt fram emot att läsa den. Dessvärre är den här inte lika bra.
För det första, är det svårt för den moderna läsaren att förstå hur Love in the Time of Cholera kan säljas in som en vidunderlig kärlekshistoria. Är det ens att betrakta som en kärlekshistoria? Nej, knappast. Vad Florentino Ariza känner kan knappast bekännas vid namnet kärlek, utan är snarare en erotomanisk fixering. Med mindre akademiskt språk: han är en stalker, kort och gott. Vad Fermina Daza känner inför honom kan knappast beskrivas som kärlek heller. Mild irritation, kanske, som sakta bryts ned av hans ihärdighet.
För det andra, är Love in the Time of Cholera väldigt latinamerikansk på både gott och ont. Det är en väldigt strikt könsindelning. Sedan följer en tidstypisk, och mycket manlig, syn på sexualitet som idag är unken. Våldtäkter florerar i boken, men romantiseras så att kvinnorna (och männen, för första gången Florentino har sex kan definitivt beskrivas som en våldtäkt) blir förälskade i sin förövare. Urk.
Den lilla magiska realism som finns in Love in the Time of Cholera känns i närmast påklistrad, som om den ska finnas där bara för att det är Gabriel García Marquez grej. I själva verket tillför den inget till berättelsen. Den bidrar i alla fall inte till att rädda den. Att han har ett fantastiskt språk räddar dock den till viss mån. Likaså den faktiskt tämligen ömsinta skildringen av Ferminas äktenskap med Juvenal Urbino, från ungdom till deras gemensamma ålderdom.
Love in the Time of Cholera är nog inte det bästa bok som Gabriel García Marquez har skrivit och mina känslor inför den är tämligen ljumma.
