Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

Författare: Gabriel García Márquez
Originaltitel: Cien años de soledad
Översättare: Karin Alin
Förlag: Wahlström & Widstrand (1982)
Antal sidor: 359 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Familjen Buendía kom till den plats där de skulle grundlägga byn Macondo. José Arcadio Buendía är en man av gigantiska krafter och okuvlig vilja, men en drömmare som balanseras av hans mer pragmatiska hustru Ursula. Deras son Aureliano blir revolutionär, kampens och nederlagets man. Under hundra år får man följa denna släkt och byns öde, genom bananbolagets styre och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nya Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade.

I min bokcirkel skulle vi välja en bok på temat med den bästa första meningen. En av tjejerna valde då Hundra år av ensamhet, med sin första mening ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.” Det var den bok som sedan lottades fram.

Hundra år av ensamhet är en spretig familjekrönika, djupt rotad i den sydamerikanska magiska realismen. Hemsökelser och mystiska sjukdomar förefaller fullständigt naturliga, minst lika verkliga som kärleken och tragiken som präglar familjen Buendía. Det känns som om boken präglas av drömlogik. En flicka kan stiga upp till skyn, en kvinna kan leva hur länge som helst, en flicka är så vacker att män tynar bort inför henne…

Vi får i Hundra år av ensamhet följa flera generationer av familjen Buendía. Ofta heter karaktärer samma sak, vilket kan göra det svårt att skilja dem åt. De har alla sin historia att berätta, men Gabriel García Márquez låter oss inte dröja kvar alltför länge hos en och samma person. I en smidig övergång glider vi över till någon annan. Berättelsen präglas av dessa plötsliga skiften, underlättade av att det inte är mycket dialog, och den skiftar ofta mellan de olika personerna. Resultatet blir ett långt, kontinuerligt narrativ om denna stora och i slutändan undergångsdömda familj. Familjen Buendía själv är huvudpersonen, medan de individuella familjemedlemmarna blir bifigurer.

Hundra år av ensamhet är en vackert skriven, men ytterst sydamerikansk, familjekrönika med sin patriarkala struktur och magiska realism. Jag tyckte mycket om den.