Författare: Camilla Lagerqvist
Illustratör: Lina Blixt
Förlag: Bonnier Carlsen (2020)
Antal sidor: 203 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Gerdas pappa är svårt sjuk i tuberkulos. Hennes mammas psykiska mående är långt ifrån stabilt. När hon är tvungen att tas in på vilohem, tvingas Gerda och hennes lillebror Algot resa till sina morföräldrar. Visst för att Gerda har saknat dem, men där finns också Elis. Pojken som gjorde att hennes senaste besök där slutade i katastrof. Snart efter syskonens ankomst till den lilla byn börjar mystiska saker hända. Barn försvinner. De enda spår som finns är de av klövar, som i sagan om den onda julbocken. Men det är väl bara en saga? Gerda och Elis måste tillsammans möta sina rädslor och hjälpas åt, innan allt är för sent.
Mörka julnätter är en av de många adventsböcker som har poppat upp på senare år. Den kom ut i år och har hypats på bookstagram. Med bilder på Lina Blixts enastående illustrationer (mörka, dova färger som inleder varje kapitel) och prat om nordisk folktro, lyckades den trycka på precis alla mina knappar. Det är klart att den skulle införskaffas.
Jag läste Mörka julnätter som en adventskalender, det vill säga ett kapitel om dagen till julafton. En prövning i tålamod. Camilla Lagerqvist bygger skickligt upp spänningen i varje kapitel, så att när det är slut är det frestande att bara bläddra vidare. Det är en berättelse som verkligen håller en på halster om man väljer att läsa ett kapitel om dagen.
Mörka julnätter fångar också skickligt Sverige som det såg ut förr, både i attityder och atmosfär. Elis är en romsk pojke, som tvingar Gerda att konfrontera sina fördomar om romer. Fördomar hon har ärvt av sin mamma. Sakta börjar hon inse att världen inte är så snäv och svartvit som hon har trott. Likaså gäller detta tron på väsen och oknytt. Det finns mer mellan himmel och jord än vad filosofin kan förklara, för att citera Shakespeare.
Mörka julnätter är en atmosfärisk och spännande berättelse som håller läsaren sällskap ända fram till jul.
