Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger i serien och andra aspekter av Marvels filmuniversum.
Skapare: Maurissa Tancharoen, Jed Whedon, Joss Whedon
Skådespelare: Clark Gregg, Ming-Na Wen, Chloe Bennett, Elizabeth Henstridge, Iain De Caestecker, Henri Simmons, Natalia Cordova-Buckley, Jeff Ward
Produktionsår: 2020
Säsong: 7
Antal avsnitt: 13
Längd: 585 minuter
Simmons har dykt upp som en räddande ängel i sista sekund och svept undan teamet från fara. Men Zephyr visar sig var utrustad med mer än vad teamet väntat sig. Plötsligt befinner de sig i 20-talets New York, för att stoppa Chronicoms vars mål är att se till att S. H. I. E. L. D. som organisation aldrig blir till. Detta involverar att se till att Hydra aldrig uppstår. Agenterna finner sig i den underliga positionen att de nu måste beskydda sina största fiender. Det kräver en expert på S.H.I.E.L.D:s historia: Philip J. Coulson, som en Life Model Decoy med alla av den levande mannens minnen. Medan de kastar sig mellan decennierna för att hindra Chronicom från att uppnå sina mål, blir det tydligt att de kanske för evigt kommer förändra världen som de känner den.
Efter det platta fall som var sjätte säsongen, var det med försiktiga förhoppningar jag tog itu med den sjunde och sista säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. Läsare, även om det här inte når fram till de tidigare säsongernas nivå, så är det definitivt en uppgradering.
Det är fascinerande att utforska organisationens historia och kasta sig mellan de olika epokerna. Serien har kul med att spela på varje decenniums mode och populärkultur på ett sätt som gör det oerhört underhållande. Särskilt som avsnitten ofta är tematiskt uppbyggda utifrån det decennium det utspelar sig under, såsom ett svartvitt film noir-avsnitt under 50-talet.
Åtminstone första halvan av säsongen är också riktigt spännande. Men som alltid när det rör tidsresor, så är det lätt att snöra in sig i paradoxer och diskussioner kring vad man egentligen ska förändra. Därmed tappar säsongen både tempo och kvalitet när de rör sig allt längre bort från sin egen tidslinje. Dessutom gör den misstaget, såsom många andra serier, att anse att ett lyckligt slut är detsamma som att tussa ihop alla i par och att de skaffar några barn.
Skådespelarmässigt levererar de alla, i vanlig ordning. Iain De Caestecker är förstås saknad, då han hade en schemakonflikt som gjorde att han knappt är med i säsongen. Och det lilla han är med är när säsongen är som mest rörig. Ming Na Wens karaktär Melinda May genomgår en riktigt stor karaktärsutveckling, som hon skildrar med bravur.
Men även om den sjunde säsongen inte lever upp till sina föregångares kvalitet (med undantaget av säsong 6), så bjuder den ändå på ett snyggt avslut av denna serie som jag njutit av.
Andra säsonger
Säsong 1 (recension från 2017, recension från 2022)
Säsong 2 (recension)
Säsong 3 (recension)
Säsong 4 (recension)
Säsong 5 (recension)
Säsong 6 (recension)
Säsong 7
