Naomi & Elys kyssförbudslista av Rachel Cohn och David Levithan

Betyg: ☆☆☆
Författare: Rachel Cohn och David Levithan
Originaltitel: Naomi and Ely’s No Kiss List
Översättare: Nina Östlund
Förlag: X Publishing (2010)
Antal sidor: 253 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, CDON

Efter att ha läst och blivit charmad av Dash och Lilys utmaningsbok så såg jag med stor iver fram emot att läsa ytterligare ett samarbete mellan Rachel Cohn och David Levithan. Jag hade nog väntat mig något charmigt och mysigt, som värmer ända in i en höstfrusen själ. Men vad jag fick var… det här. Inte direkt dåligt, men troligen inget jag kommer att läsa om.

Naomi & Elys kyssförbudslista har två huvudpersoner, två titelkaraktärer: Naomi och Ely, som är tajta som få. Bästa vänner till döden. Bara det att Naomi (som gillar killar) är kär i Ely (som också gillar killar). För att ingen ska förstöra deras vänskap har de skapat en kyssförbudslista. Men de har missat att lägga till Naomis pojkvän Bruce på listan, men han är ju så trist så det finns väl ingen anledning till det, eller?

Varken Ely eller Naomi är särskilt sympatiska personer. De tillhör de där litterära karaktärerna som är lite ytliga, som tror att det här med att vara vacker trumfar att vara en trevlig människa. Naomi ljuger för alla och är alltför uppslukad av tilltron till att det ska bli hon och Ely för att behandla sin pojkvän särskilt väl. Ely tänker i princip bara på sig själv och när han kysser sin bästa väns kille, så blir han sårad över att hon säger upp bekantskapen med honom ”bara” för en killes skull. Säga vad en vill om de båda, men nog förtjänar de varandra.

Att jag är dragen till Levithans författarskap beror i mångt och mycket på det experimentella. Han är väldigt förtjust i att experimentera, med blandade resultat. Naomi & Elys kyssförbudslista visar dock att det är möjligt att experimentera alltför mycket. Kapitlen är uppbyggda på olika sätt beroende på vilken karaktär som har ordet (och det är många karaktärer som får ordet). Snyggt sätt att ge alla unika röster. Konsekvensen blir dock att helheten känns rörig. Bäst tycker jag om Gabriels låtlistor. Sämst tycker jag om Naomis kapitel med alla sina symboler som kan representera ord. När jag läser vill jag helst inte ägna tio minuter åt att kisa över en pyttepytteliten bild för att försöka se vad den föreställer.

Nu låter det som om jag tycker att Naomi & Elys kyssförbudslista är dålig, men det skulle jag inte heller säga att den är. Inget för mig, men det fanns saker som gav behållning. Bruce och Elys relation är väldigt söt, till exempel. Och även om både Naomi och Ely förblir ganska ytliga varelser, så växer de en hel del under bokens lopp och det är härligt att se.

Jag hade förväntat mig mer av det här författarparet, men skulle inte säga att Naomi & Elys kyssförbudslista är något rent bottennapp. Bara en bok som inte föll mig särskilt i smaken.

Andra som har bloggat om Naomi & Elys kyssförbudslista

Bokhora; Book Cover Girl; MsHisingen; Stuff I Read – Bokpandan