Flugornas herre av William Golding

flugornas herre

Författare: William Golding
Originaltitel: The Lord of the Flies
Översättning: Sonja Bergvall
Förlag: Bonniers (1992)
Antal sidor: 264 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vändning: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad. (Baksidetexten)

Flugornas herre är en klassiker som jag har velat läsa i ett antal år nu. När den blev valet för Boktokarnas cirkelbok i oktober och november blev jag därför glad över att få den där lilla sparken i baken att läsa den. Dessutom verkar det lämpligt i höstrusket att läsa en riktigt dystopisk skildring om just hur snett det kan gå när en grupp barn strandsätts på en öde ö utan några vuxna.

I början av Flugornas herre går allt väl: de bygger upp ett samhälle i miniatyr med regler och ledare. Men det dröjer inte alls länge innan civilisationens sammanbrott är ett faktum. Det kommer smygande på ett sätt som jag uppskattar. Sammanbrottet tar sitt avstamp i en mardröm, ett odjur, som mytologiseras av vissa barnen och sedan bara eskalerar allt. Jag står där med Ralph, förvirrad och bortkommen, och undrar hur det här har kunnat ske, hur makt och jakt kunde bli viktigare än att bli räddade, hur medmänskliga värden plötsligt inte är aktuella längre. Ondskan projiceras på det här odjuret, denna flugornas herre, men ligger i själva verket i barnens hjärtan. Det blir krypande otäckt.

Ändå blir jag aldrig helt övertygad av Flugornas herre. Skulle det verkligen gå så snabbt? Även med unga barn så har de genomgått socialisation och internaliserat vissa värden, och jag har svårt att se hur de bara i en handvändning skulle göra sig av med dessa. Kanske skulle jag bli mer övertygad om jag fick ett bättre grepp om karaktärerna, men en del av William Goldings litterära stil står i vägen för det.

Det är nämligen så att jag stundtals tycker att vi borde skicka den gode Golding på avvänjningsklinik. Han är gravt beroende av adjektiv och adverb, vilket yttrar sig i långrandiga beskrivningar som gör att handlingen i Flugornas herre känns smått undflyende. Vad bryr jag mig om pärlemorskimrande dimma och havets färger när jag undrar över pojkarnas öde?

Flugornas herre är en intressant, krypande otäck historia bitvis, men den drunknar i onödigt detaljerade och mångordade beskrivningar.

betyg3

Andra som har bloggat om Flugornas herre

En bok, flera böckerJennys bokstavliga vardagMsHisingen; PocketbloggSagan om sagorna; Vargnatts bokhylla

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | 5 kommentarer

Tematrio: Verklighetsflykt

TematrioJag förstår den här känslan som Lyran beskriver, hur verkligheten ibland blir kall och hård och svår att förhålla sig. Efter den senaste helgen känns den särskilt tung och då kan det vara bra att tipsa om verklighetsflykt. Vi uppmanas i veckans tematrio att berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!

Harry Potter-serien av J. K. Rowling är de böcker jag vänder mig till när livet är svårt, när verkligheten är för hård, eftersom jag vet att även om det ibland blir så outhärdligt mörkt i Harry Potters värld så kommer kärlek och vänskap alltid att triumfera. Ett Tolkien-citat illustrerar den här känslan perfekt:

Mr Frodo-01

Outlander-serien av Diana Gabaldon blandar fantasy med historisk fiktion, romance och science fiktion i en serie episka tegelstenar. Från Skottlands vidunderliga vyer till det hårda livet som nybyggare i Nord Carolina bjuder dessa böcker på sann verklighetsflykt.

Parasollprotektoratet av Gail Carriger blandar varulvar och vampyrer i det viktorianska London. Huvudpersonen Alexia Tarabotti är själlös, vilket innebär att hon negerar övernaturliga förmågor, och hon befinner sig alltid mitt uppe i smeten när det händer saker. Underbar humor och karaktärer.

Publicerat i läsning | Etiketter | 20 kommentarer

Topp 10 citat ur böcker jag har läst det senaste året

Topp Tio Tisdag

Dagen ska ägnas åt poesi och noveller i min kreativt skrivandekurs, men jag tänkte inleda med Top Ten Tuesday. Veckans tema är Top Ten Quotes I Loved From Books I Read In The Past Year Or So.

Det blev lättare än väntat då jag helt enkelt har utgått från min inlägg från En smakebit på søndag och min dagbok, där jag ofta skriver upp citat som berör mig. Jag tog med Warsan Shire och Lang Leav också, även om jag bara har läst enstaka dikter av dem.

Konst av Jeanette Winterson: ”Konstens läkande kraft är ingen retorisk fantasi. I min kamp för att behålla språket blev språket min hälsa och min styrka. Det är det fortfarande, och jag vet ingen smärta som konsten inte kan lindra. För en del är det musik, för en del är det tavlor, för mig är det främst poesin, antingen den återfinns i dikter eller i prosa, som skär igenom missljud och skada, öppnar såret för att rengöra det och sedan sakta lär det att läka sig självt. Sår behöver lära sig att läka sig själva.”

Home av Warsan Shire: ”You have to understand / no one puts their children in a boat / unless the water is safer than land.”

The Daylight Gate av Jeanette Winterson: ”This is a haunted place. The living and the dead come together on the hill.

You cannot walk here and feel you are alone.”

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie: ”Hon hade läst många av dem för att han rekommenderat dem, men de var som spunnet socker som alltför snabbt dunstade bort från tungans minne.”

Graveminder av Melissa Marr: ”Maylene leaned down to kiss Ella’s forehead. ”You sleep now. You hear me?” she whispered. ”Sleep well, baby girl, and stay where I put you.””

Tyst av Susan Cain: ”Och i skolan blev du kanske uppmanad att »komma ut ur ditt skal« – den där förödande formuleringen som totalt bortser ifrån att det är naturligt för vissa djur att bära ett skydd med sig överallt, och att vissa människor gör exakt likadant.”

Sista testamentet av James Frey: ”En gång frågade jag varför han gjorde det, gav folk miraklen. Han sa att han gjorde det för att han älskade dom, och att mirakel inte gjordes, mirakel gavs. Och att vem som helst kunde göra det. Om människor var beredda att älska tillräckligt och att ge tillräckligt kunde vem som helst förändra någons liv. Och att det var det enkla sättet att beskriva Gud på jorden. Människor som förändrade andra människors liv.”

Her Words av Lang Leav: ”Love a girl who writes / and live her many lives; / you have yet to find her / under her words of guise.”

Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett: ”… kriminalrättens och kriminalvårdens system har verkat utifrån en grov missuppfattning, nämligen föreställningen att straffet skulle ha en avskräckande effekt och att det skulle förebygga eller förhindra våld. I själva verket är det den mest kraftfulla stimulans för våld som vi hittills har upptäckt.”

Sovarna av Maggie Stiefvater: ”Hon tänkte på en vårblomma. En lilja, blå som hennes namn. Blue.

Ett blått blomblad singlade ner i hennes hår. Ett annat landade på hennes hand och gled över armen som en kyss.

Gansey öppnade ögonen när blomblad snuddade mjukt vid hans kinder. När han förundrat särade på läpparna landade ett blad rakt på hans mun. Adam lutade huvudet bakåt för att se det blommande, doftande regnet falla ner omkring dem likt långsamt dansande blå fjärilar.

Blues hjärta exploderade av ursinnig glädje.”

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Äntligen! Boken är tankens barns julkalender

Julkalender 2015

Ett av vinterns roligaste bokbloggstävlingar är här igen: Boken är tankens barns julkalender. Från den 1 december fram till julafton öppnas det luckor där du samlar poäng och där böcker presenteras. I slutet får de tre personer med mest poäng välja en varsin bok bland de som har presenterats.

Jag var med för första gången förra året och det var verkligen hur kul som helst. Då hade jag till och med turen att vinna Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag vågar inte hoppas på att vinna i år igen, men kul hoppas jag att jag kommer att få!

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

Laddar upp för poesi

Den här terminen har gått oerhört fort och nu börjar den sista sektionen i kursen Creative Writing I. Det rör poesi. Jag är oerhört laddad och sugen på att både läsa och skriva min egen. Ännu har jag inte tittat på min kurslitteratur, men jag har ändå börjat uppladdningen genom att läsa lite poesi på egen hand.

I år har jag upptäckt två nya poeter som jag väldigt gärna vill läsa mer av. Tanken är att jag ska försöka införskaffa deras diktsamlingar så småningom.

Warsan Shire

Warsan Shire är en somalisk-brittisk poet som ännu inte har gett ut en fullständig diktsamling, utan två mindre häften. Det finns en träffsäkerhet i bildspråket som gör att jag känner mig helt tagen när jag läser citat ur hennes poesi. Eller vad sägs om rader som “You were a city exiled from skin, your mouth a burning church”; “You can’t make homes out of human beings, someone should have already told you that”; samt “You think I’ll be the dark sky so you can be the star? I’ll swallow you whole.”

Men det är med dikten Home som hon har fått störst uppmärksamhet, och det med rätta. Orden räcker inte till för att beskriva den känslomässiga tyngd, den effekt, som den har på mig, men det är en dikt som riktigt fångar flyktingkrisens fasa.

Home

no one leaves home unless
home is the mouth of a shark.

you only run for the border
when you see the whole city
running as well.

your neighbours running faster
than you, the boy you went to school with
who kissed you dizzy behind
the old tin factory is
holding a gun bigger than his body,
you only leave home
when home won’t let you stay.

no one would leave home unless home
chased you, fire under feet,
hot blood in your belly.

it’s not something you ever thought about
doing, and so when you did –
you carried the anthem under your breath,
waiting until the airport toilet
to tear up the passport and swallow,
each mouthful of paper making it clear that
you would not be going back.

you have to understand,
no one puts their children in a boat
unless the water is safer than the land.

who would choose to spend days
and nights in the stomach of a truck
unless the miles travelled
meant something more than journey.

no one would choose to crawl under fences,
be beaten until your shadow leaves you,
raped, then drowned, forced to the bottom of
the boat because you are darker, be sold,
starved, shot at the border like a sick animal,
be pitied, lose your name, lose your family,
make a refugee camp a home for a year or two or ten,
stripped and searched, find prison everywhere
and if you survive
and you are greeted on the other side
with
go home blacks, refugees
dirty immigrants, asylum seekers
sucking our country dry of milk,
dark, with their hands out
smell strange, savage –
look what they’ve done to their own countries,
what will they do to ours?

the dirty looks in the street
softer than a limb torn off,
the indignity of everyday life
more tender than fourteen men who
look like your father, between
your legs, insults easier to swallow
than rubble, than your child’s body
in pieces – for now, forget about pride
your survival is more important.

i want to go home,
but home is the mouth of a shark
home is the barrel of the gun
and no one would leave home
unless home chased you to the shore
unless home tells you to
leave what you could not behind,
even if it was human.

no one leaves home until home
is a damp voice in your ear saying
leave, run now, i don’t know what
i’ve become.

Lang Leav

Lang Leav är en poet och konstnär som har publicerat tre diktsamlingar: Love & MisadventureLullabies och Memories. Jag fick upp ögonen för henne när Kattugglan skrev om dikten Her Words, som är fantastiskt vacker.

Her Words

Love a girl who writes
and live her many lives;
you have yet to find her
under her words of guise.

Kiss her blue-stained fingers
and forgive the pens they marked.
The stain of your lips upon hers
the one she can’t discard.

Forget her tattered memories
or the pages others took;
you are her ever after –
The hero of her book.

Publicerat i läsning | Etiketter , , | 2 kommentarer

En smakebit på søndag: Orlando

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag började läsa Virginia Woolfs Orlando för några dagar sedan, men har inte riktigt haft ro till att läsa. Det är en omskrivning för att jag fortfarande håller på med första kapitlet.

Orlando är en förnäm yngling som lever under den elisabetanska eran och som bestämmer sig för att aldrig åldras. Han blir älskare till den åldrande drottningen och senare den ryska prinsessan Sasha. När hon tvingas återvända till Ryssland blir Orlando förkrossad. En post som ambassadör får honom att fly till Konstantinopel, där han vaknar upp och upptäcker att han under natten har förvandlats till kvinna.

Smakbiten kommer från sidan 19:

Bildkälla: Goodreads.

Mitt i sommarens förgänglighet tyckte han om att känna jordens ryggrad under sig; för det var vad han kallade ekens hårda rötter; eller också, ty bild följde på bild, var det en väldig häst som han red på; eller däcket på ett gungande skepp – det var kort sagt vad som helst, bara det var hårt, för han behövde något han kunde fästa sitt svämmande hjärta vid; detta hjärta som ryckte och slet vid hans sida; detta hjärta som tycktes fyllt av kryddade, erotiska stormar var kväll vid den tid då han gick ut.

Publicerat i läsning | Etiketter | 34 kommentarer

Det knallar på

Som om det inte räcker med allt annat, så har jag lyckats dra på mig en förkylning också. Därför har det varit lite tyst de senaste dagarna. Det mesta av min energi går åt till studierna.

Det har ju kommit lite besked. Läkaren på endokrin ringde under tisdagseftermiddagen och berättade att neurokirurgerna vill operera bort tumören på grund av tillväxten. När det blir operation är dock oklart. Jag blev varnade för att det kunde dröja.

Jag trodde jag skulle klara mig utan besök på sjukhus eller vårdcentral den här veckan (sedan mitten av december har jag nog varit där varje vecka), men ett av mina hormonprover var höga så jag fick åka in för att ta om dem. Ska se om det var en tillfällighet eller om det är konsekvent.

Nu hoppas jag att förkylningen ger sig snart så att jag får lite mer energi och kanske kan skriva en recension eller två. Men det får bli en annan dag. Nu ska jag istället kura ihop mig i sängen med min fina ny tröja som jag har fått i present:

12182501_917347828351366_1646567480091412568_o

Kanske vore en omtitt av Aristocats på sin plats?

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , | 10 kommentarer

Tematrio: Syskon

TematrioDenna onsdag är jag fruktansvärt trött, men jag har i alla fall fått besked om att det blir operation. När detta blir är en annan femma och min läkare på endokrin varnade mig för att det kunde dröja.

Jag får väl kämpa på i min sengångartakt. Vi börjar med veckans tematrio, där vi uppmanas att Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Jag lyckades få till ett tema i temat: tvillingar.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson handlar om Noah och Jude, som är så olika som två personer kan bli. Handlingen utspelar sig dels sommaren tre år tidigare, dels tre år senare när familjen har krossats och Jude tycks vara den enda som vill hålla dem samman. Men vad var det egentligen som hände den sommaren? Om konst, om familj, om svek, skildrat på ett unikt språk som fullständigt golvade mig. En av de bästa böckerna jag läste förra året.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist berättar om Mary och Anne, som aldrig borde ha döpts till namn som så lätt går att sätta samman till ett. Spöken har varit deras följeslagare genom livet och nu blir de indragna i jakten på en försvunnen flicka. Ljungqvists debutroman om två tvillingar som lever så tätt sammanvävda att det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. Bitvis en riktigt ruggig historia.

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger är också en bok om två tvillingar som lever väldigt tätt inpå varandra. Julia och Valentina gör allt tillsammans, inklusive att flytta till den hemsökta våningen som deras moster lämnat efter sig. Men när en av tvillingarna vill frigöra sig får det oanade konsekvenser. Du kan alltid lita på att Niffenegger väver samman en fascinerande berättelse.

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Topp 10 filmatiseringar jag ser fram emot

Topp Tio Tisdag

Tisdag igen och jag går och väntar och väntar på besked. Sjukvården verkar dock inte röra sig alltför snabbt. Det är svårt att koncentrera sig på det vardagliga, men lite Top Ten Tuesday bör jag klara av. Veckans tema är Top Ten Book To Movie Adaptations I’m Looking Forward To or Ten Book To Movie Adaptations I Still Need To Watch.

Det blir den första varianten av temat. Filmerna befinner sig på lite olika produktionsstadier och i de fall där det finns, eller snarare där jag har hittat, så har jag inkluderat trailern också.

Dödsritten av Maggie Stiefvater: Det är inte helt hundra att det här blir av. Ett bolag har köpt rättigheterna och manus har skrivits. Nu gäller det bara att hoppas, hoppas, hoppas.

Through the Looking Glass av Lewis Carroll: Nästa år följer Tim Burton upp sin succé från 2010. Filmerna är ju bara löst inspirerade av böckerna, men det är riktigt snyggt.

Fantastiska vidunder och var man hittar dem av J. K. Rowling: Det ska bli lite spännande att se vad det blir av det här, med tanke på att boken är ett kryptozoologiskt uppslagsverk. Sedan är ju Eddie Redmayne sällan fel.

The Danish Girl av David Ebershoff: Jag har faktiskt inte läst boken, men filmatiseringen har funnits på min måste se-lista sedan jag först såg trailern. Det ser helt spektakulärt och eftersom den har Sverigepremiär på min födelsedag måste ju någon gå med mig.

Mockingjay av Suzanne Collins: Nu i november kommer den fjärde och avslutande filmen. Jag är försiktigt optimistisk, men tror inte den kommer leva upp till de första två.

The Price of Salt av Patricia Highsmith: Jag blev väldigt besviken på boken, men jag har stort förtroende för Cate Blanchetts skicklighet så jag tror jag att Carol kommer vara riktigt bra.

Pojkarna av Jessica Schiefauer: Jag hade ingen aning om att det här skulle bli film förrän jag började kika runt. Svensk film brukar inte vara min grej, men det här kan nog bli riktigt bra.

Allegiant av Veronica Roth: Visserligen har jag fortfarande inte sett Insurgent, men jag vill ändå se slutet av serien. Nu har de ju hängt på trenden att dela upp sista boken i två delar även här, vilket jag har svårt att se hur det ska fungera i det här fallet.

Publicerat i läsning | Etiketter | 8 kommentarer

En smakebit på søndag: Americanah

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag har tänkt hur länge som helst att jag ska läsa något av Chimamanda Ngozi Adichie och nu har jag till sist börjat läsa Americanah. Den handlar om Ifemelu och Obinze, som förälskar sig som tonåringar i Nigeria. När Ifemelu får visum för att studera i USA är det meningen att Obinze ska följa efter, men efter elfte september får afrikanska män svårare att ta sig dit. För Ifemelu går det ganska bra i USA. Bland annat startar hon en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism. Begreppet ras har aldrig varit så aktuellt som det är i Amerika. Det går bra för Obinze också så småningom: han bygger sig en förmögenhet, gifter sig och får barn. Men deras öde är tätt sammanflätat, även kontinenter ifrån varandra.

Smakbiten kommer från sidan 19-20:

Bildkälla: Goodreads.

Blaine hade kallat Cane tillgjord, med det där vänligt överseende tonfallet han tog till när de pratade om romaner, som om han var förvissad om att hon med litet mer tid och klokskap skulle gå med på att romanerna han tyckte om var överlägsna; romaner skrivna av unga och ganska unga män som var späckade med saker, en fascinerande, förbryllande anhopning av varumärken och musik och serietidningar och ikoner, som gled förbi känslor och där varje mening var stilfullt medveten om sin egen stilfullhet. Hon hade läst många av dem för att han rekommenderat dem, men de var som spunnet socker som alltför snabbt dunstade bort från tungans minne.

Publicerat i läsning | Etiketter | 38 kommentarer